Ännu talar träden är den första roman av Calixthe Beyala som översätts till svenska och hon säger själv att den är hennes mest "afrikanska". På ett språk som vrider sig mellan högt och lågt - balanserande mellan gröna andar, undersköna kvinnor och ruttnande lik - och vibrerar av dämpat ursinne, burlesk humor och livsbejakande överdåd serveras en mångbottnad och spektakulär berättelse om ett av historiens största övergrepp. Den lämnar en oroande smak efter sig...
Calixthe Beyala kommer från Kamerun men är sedan många år bosatt i Paris. Hon har publicerat en rad uppmärksammade böcker och har tilldelats Franska Akademins stora romanpris. Beyala är en skarp feminist och debattör och vänder kompromisslöst blicken mot såväl den afrikanska som den europeiska kontinenten.
Ingen i Tanzania har tidigare skildrat kvinnors förhoppningar, längtan, sexualitet och kamp mot det auktoritära, traditionellt mansdominerande samhället. Bränd jord ger svenska läsare en inblick i en annan värld, andra tider och sedvänjor. Samtidigt är det lätt att identifiera sig och följa både det specifikt tanzaniska och det universella i denna fängslande roman.
Ngũgĩ wa Thiong'o - En blomma av blod (Kenya)
Tre afrikanska industripampar har mördats och fyra personer häktas som misstänkta: rektorn för den lokala skolan, Munira, barflickan Wanja, den tidigare gerillakämpen Abdulla samt fackföreningsmannen Karega. De fyra huvudpersonernas inbördes relationer bildar kärnan i Ngugi wa Thiong'os klassiker från 1977. Förutom att handla om brott och straff finns här också en stor berättelse om landet Kenya, om kampen för självständighet men också om de problem som följer på politiska drömmar som infrias.
En blomma av blod, som av många anses vara en av de viktigaste romaner som skrivits på den afrikanska kontinenten, presenteras nu i reviderad översättning av Jan Ristarp. Mot bakgrund av Ngugis plågsamma erfarenhet av kolonialismen och uppbrottet från den är det inte överraskande att han blivit den kanske mest politiske författaren i sin generation.
Knappast förvånande har han de senaste åren ständigt funnits i i förhandsdiskussionerna om vem som ska få Nobelpriset i litteratur.
Cyberaktivisten Lina Ben Mhenni började blogga 2007 och blev censurerad första gången 2008. Hon bloggade redan om ämnen som kvinnors rättigheter och pressfrihet när upproret blossade upp i Tunisien i december 2010. Då började hon resa runt i landet och dokumentera regeringens kraftåtgärder mot demonstranterna och publicera foton på dem som skadats eller dödats av polisen. Hon bloggade under sitt riktiga namn och vågade rapportera det som Tunisiens officiella media struntade i eller förvanskade, och uppmuntrade andra att inte vara rädda. Hon använde alla tillgängliga sociala medier sin blogg, Facebook, Twitter, Flickr för att rapportera om revolutionen från dag till dag. Trots det har hon tonat ner sin egen roll i den tunisiska revolutionen och menar att det var en kamp som utkämpades både på gatorna och på nätet.
Lina Ben Mhenni, född 1983, undervisar i engelska vid universitetet i Tunis. Hon tilldelades priset Bästa bloggare vid International Blog Awards som anordnades av den tyska radio- och tevekanalen Deutsche Well och nominerades till Nobels fredspris 2011.
"Det är det man tar för givet som visar sig vara det viktigaste i livet. Det tror jag verkligen. Livet är skumt på det sättet. Till exempel... Vad ska vi ta för något? Till exempel ens uttal. Det är inget som folk brukar tänka på, eller vilja förändra. Men för mig har hela livet kommit att kretsa kring hur jag talar, kring vilka ljud orden gör när de tränger in i lyssnarens öron. Folk inser inte hur mycket deras uttal säger om vilka de är, var de föddes och - viktigast av allt - vilka de umgås med. Allvarligt, när man har de där korta meningsutbytena på bensinstationen eller i brödkön så är det uttalet som hjälper folk att placera en och bestämma sig för hur de ska behandla en. Tro mig, uttalet spelar roll. Låt inte någon dåre övertyga dig om motsatsen."
Två sydafrikanska tonårsflickor med helt olika bakgrund: rika, bortskämda Ofilwe som plötsligt inser att hon håller på att förlora fotfästet, och fattiga, ambitiösa Fikile som är beredd att göra vad som helst för ett liv utanför kåkstaden. Det här är deras berättelser. Berättelser om att vara ung i ett land där allt är på väg att förändras.
Kul! Laddar för Coconut :)
SvaraRaderaAlla verkar väldigt bra, tycker jag! Vet inte vilken jag ska börja med, men det är ju ett trevligt "problem"att ha!
SvaraRaderaVad roligt det här är! Alla verkar intressanta. Började läsa Coconut igår.
SvaraRaderaJag ska läsa bränd jord:).
SvaraRaderaKul att ni är så på hugget :) Jag kan inte riktigt bestämma om jag ska börja med Bränd jord eller Coconut, hoppas hinna båda.
SvaraRaderaHäntade ut Coconut på ica nu ikväll. Ser lite speciell ut när jag bläddrar. Blir kul att se vad det är för berättarstil. Har faktiskt redan läst ut Tunisian girl, den var snabbläst. Skönt att ligga i fas, eller t om lite före, på någon front i tillvaron :).
SvaraRaderaJag börjar med Ännu talar träden, men hoppas hinna läsa tre :)
SvaraRaderaJag kommer att avstå från denna del av resan då jag dels inte kunde bestämma mig, dels ska ha bebis om ca 2 veckor och har fullt med bebisgröt i huvudet vilket innebär noll fokusering på annat, men jag ska även försöka mig på att läsa en kurs i min utbildning så summa summarum, jag vill inte "binda" mig att läsa någon bok utan tar det som det kommer och hoppar in vid nästa etapp istället
SvaraRaderaÄgna dig åt babyn i stället du, grattis!
RaderaNu har jag hunnit ikapp. Här är min länk för oktober: http://kajsastina.blogspot.se/2013/10/bokresan-jorden-runt-oktober.html
SvaraRaderaNu har jag börjat med "Tunisian girl." Bloggen kommer även bjuda på något ätbart från Tunisien.
SvaraRaderaHinner bara med en bok från Afrika och det var Tunisian girl. http://www.mimmimarie.blogspot.se/2013/10/tunisian-girl-ett-stopp-pa-jorden-runt.html
SvaraRadera