En herrgårdssägen - serieversionen

En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf överförd till serieverson av Marcus Ivarsson, utgiven av Kartago, 2013

Eftersom En herrgårdssägen är en av mina favoritselmor var det med både lust och tvekan jag började läsa serieversionen. Det första som slog mig var att hela serien var sepiatonad, vilket jag inte var förberedd på. Men efter att ha bläddrat lite kändes det faktiskt alldeles rätt. Om vi så här direkt ska fokusera på det bildmässiga måste jag säga att seriefieringen överträffade mina förväntningar. Sepiatoningen ger en lite dyster gammaldags stämning, för övrigt är bilderna både detaljerade och uttrycksfulla. Drömmar återges med lite mer krusiduller medan verkligheten (i den mån man nu verkligen alltid kan skilja dessa åt) är realistiskt gestaltad. Den enda bild som inte stämde överens med min inre var den av Fru Sorg, för mig är hon mer mänsklig.

Berättelsemässigt följer Ivarssons version ursprungsberättelsen mycket troget. Detta innebär att även serieversionen innehåller ganska mycket text. Utan att verkligen ha jämfört texten med Selmas upplever jag den som trogen förlagan. Det finns helt enkelt inga "fel" att irritera sig på.

En herrgårdssägen är en kärlekssaga om den unge Gunnar Hede och Ingrid. Gunnar studerar på universitetet i Uppsala och planerar att därefter återvända hem som brukspatron på familjegården Munkhyttan. Gunnar är inte medveten om att familjen kommit på obestånd och riskerar att förlora gården. I stället för att studera ägnar han sig åt att spela fiol. När Gunnar uppdagar sanningen om familjens ekonomiska situation överger han studierna och ger sig ut att tjäna pengar som gårdfarihandlare. Han köper en flock getter för att sälja vidare, men dessa dör under svåra lidanden i en snöstorm. Detta sätter djupa spår hos Gunnar. Då fästmön strax därefter slår upp förlovningen förlorar Gunnar förståndet. Den föräldralösa Ingrid växer upp i ett kärlekslöst fosterhem. Hon bär på minnet av hur hon en gång träffade en underbar student som såg henne djupt i ögonen och förstod henne. Ingrid blir alltmer olycklig och apatisk, till slut är hennes tillstånd så allvarligt att hon för omgivningen tycks vara död. Den tokige "Getabocken" räddar Ingrid ur hennes grav, där hon ligger skendöd. Då Ingrid slutligen förstår att "Getabocken" är hennes älskade Gunnar lyckas hon med kärlekens makt frigöra honom från det mörker som omger hans själ.

Som så ofta skildrar Selma i berättelsen om Gunnar och Ingrid kärlekens styrka där de båda ömsesidigt räddar varandra. Även teman som kreativitet, konstnärskap och vikten av att erövra sina minnen och skapa sammanhang ges stort utrymme i berättelsen. Allt detta återfinns fint gestaltat även i Ivarssons version av berättelsen.

Sammantaget är serieversionen av En herrgårdssägen helt enkelt en fantastisk bearbetning av en underbar saga. Jag hoppas att den kan finna vägen till personer som av olika skäl drar sig för att läsa klassiker "på vanligt sätt".

Sammanfattning Afrika IV

Det var verkligen inte planerat att göra ett blogguppehåll i oktober, mitt under Afrikavistelsen. Men förkylningar, trötthet och allmän höstdeppighet tog överhanden. Därför har jag inte ens läst någon ny bok från resmålet, som tur är hade jag i alla fall läst En blomma av blod sedan tidigare. Jag hoppas på bättre läsflyt och mindre snuva under november. Kommentera med era länkar i det här inlägget så ska jag fixa till länkarna.

Om Bränd jord har följande skrivit:
Feministbiblioteket
och dagarna går

Om Ännu talar träden har följande skrivit:
Feministbiblioteket
Frejas funderingar
Violens boksida
Boklandskap

Om En blomma av blod har följande skrivit:
Lyrans Noblesser
Mest Lenas godsaker
Boklandskap

Om Tunisian girl : en bloggares berättelse om den arabiska våren har följande skrivit:
Feministbiblioteket
Ugglan & boken
Bakbokmat
Bokdamen
och dagarna går
Mimmimaries böcker
Boklandskap

Om Coconut har följande skrivit:
Feministbiblioteket
Ms Hisingen
och dagarna går
Bokdamen
Boklandskap

Och lite mumsig tunisisk mat från Bakbokmat kan avnjutas här och här.

Tematrio - Halloween

Dags för årets rysligaste tema. Här är tre lite klassiker, som kanske kan passa bra som Halloween-läsning. Läser ni om spöken, vampyrer och annat otäckt nu i Halloween-tider? Berätta om tre skrämmande bra texter!

1. Dr Jekyll & Mr Hyde av Robert Louis Stevenson. Dr Jekylls liv präglas av slitningar mellan det goda och det onda. Till slut manifesteras ondskan i Mr Hyde, som alltmer tar makten över Dr Jekyll. Vännerna oroar sig, men kan inte ana hur fasansfull sanningen är... Läsning av denna välkända kortroman var en positiv överraskning, berättelsen har ett djup som inte kommer fram i filmatiseringarna.

2. Frankenstein eller den moderne Prometeus av Mary Shelley är en läsvärd klassiker med ett budskap som känns angeläget än idag. Berättelsen handlar om Victor Frankenstein, en modern, ung vetenskapsman som söker svaret på den största av alla frågor; den om livets uppkomst. Handlingen är spännande, personskildringarna är nyanserade, om än något väl känslosamma, och boken som helhet är ett intressant tidsdokument.

3. Ett intressant tidsdokument är även Dracula av Bram Stoker, en roman som till stor del handlar om dåtidens moderna medier och om ett noggrant registrerande av fakta för att vinna över den otäcke greven. Synen på den goda kvinnan och de hjältemodiga männen är viktoriansk så det förslår, likaså de sublimerade sexscenerna.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Det vita huset i Simpang

Det vita huset i Simpang av Hanna Nordenhök, utgiven av Norstedts, 2013

Ända sedan jag lyssnade på Hanna Nordenhök och Elisabeth Hjorth, som utifrån sina nya romaner samtalade om teman som moderskap, utsatthet och utanförskap, har jag varit nyfiken på Det vita huset i Simpang. Att handlingen delvis utspelar sig i en miljö jag besökt, trakten kring Surabaya, gjorde den än mer lockande. Det vita huset i Simpang är Nordenhöks andra roman, tidigare har hon skrivit ett par rosade diktsamlingar. Och visst märks hennes lyriska bakgrund även i denna prosatext.

Berättarjaget hittar sin demenssjuka mors Kerstin dagbok och läser om hennes uppväxt i det undergångsdömda Nederländska Ostindien. I nutidens Sverige skildrar berättaren den smärtsamma upplevelsen att se sin mor gå in i dimman, i dagboken får vi ta del av kolonialtidens sammanbrott. I takt med att Kerstins samtid förflyktigas framträder dåtiden alltmer tydligt. Den unga svenska flickan, kallad Moeder, anländer till Nederländska Ostindien för att förenas med sin holländske make. Hon blir omedelbart sjuk av solen och hettan och tycks aldrig riktigt återhämta sig. Hon föder först en dotter och därefter en son och sjunker därefter allt djupare ner i en depression. Det blir dottern Zus och den unga inhemska barnflickan Roos som får ta ansvaret för den yngre brodern.

Familjens berättelse speglar kolonisationens osunda utsugning av landet och befolkningen. Stämningen är sockersöt och klibbig, dagarna släpar sig fram i ett rus av opium, genever och förbjuden sinnlighet. Alla relationer definieras av makt, ingen verklig närhet finns. Både barnen och modern flyr in i egna världar, längtan kan inte uttryckas eller tillgodoses i samförstånd. Gossen får i slutändan betala ett dyrt pris för barndomens brister och gränslöshet.

Texten i Det vita huset i Simpang är poetiskt vacker och ger ett lite sprött intryck. Kontrasten mellan det vackra språket och den våldsamma, förtryckande handlingen är mycket stor, vilket oftast berikar läsupplevelsen. Vid några tillfällen önskade jag dock att något lite enklare eller "fulare" ord använts. Sammantaget var min läsupplevelse mycket positiv, Nordenhök är en författare jag vill läsa mer av.

"Är det gossen hon skyddar eller skyddar hon bara sig själv, Zus, mot gossens oerhörda rädsla, den främmande lukten som strömmar ur hans kropp och fyller Horchen? Skyddar sig, mot denna plötsliga och våldsamma klarsyn inuti gossen, om att detta är hans öde, att det redan är försent, att denna mor är oåtkomlig för honom, att det inte finns någonting annat där än hans egen torra och illaluktande rädsla, den som får Zus att stelna till, bara för att sedan dra honom intill sig, och trösta honom, men med bortvänt ansikte, som en förrädare, och som för att skydda sig" (s 94f).

En förshrekligt trevlig kväll

Igår hade hela familjen en mycket trevlig kväll på Wermland Opera när vi tittade på musikalen om träsktrollet Shrek. Allt var helt enkelt fantastiskt bra. Vi fick följa Shrek och Åsnan när de räddade prinsessan Fiona från hennes torn och bevittna den sanna kärlekens kyss. Insprängt fanns en mängd fantastiska dans- och sångnummer med diverse olika välkända sagofigurer. Kostymerna var magnifika, sången, dansen och musiken av yppersta klass och handlingen anpassad för både vuxna och barn. Teman om yttre och inre skönhet och rätten att få vara den man är gick hem hos alla. Här fanns flaggor i regnbågens färger, en fjollig stora stygga vargen och det vackra trollet Fiona. Den musikaliska höjdpunkten stod Åsnan med sin fantastiska röst för. Även draken sjöng underbart vackert. Här fanns nog med stinkande pruttar att roa de yngre och lagom med humoristiska blinkningar åt den vuxna delen av publiken. Summa summarum en förshrekligt rolig kväll på vårt oerhört vackra opera.

Nära hem - mer Munro i repris

Nära hem av Alice Munro, utgiven av Atlas Förlag, 2009.

Novellsamlingen Nära hem består av ett urval på tolv noveller ur tre tidigare samlingar (Äpplen eller apelsiner, Kärlekens vägar och Jupiters månar) som ursprungligen gavs ut på svenska under åren 1985-1993. Novellerna i Nära hem handlar om kvinnors vardagsliv och de utspelar sig ofta i kanadensiska småsamhällen. Här får vi följa unga kvinnor som upptäcker sin sexualitet, äldre kvinnor som kämpar förgäves för att inte åldrandet ska märkas och kvinnor som försöker få sina relationer att fungera. Vi möter den fjortonåriga flickan som arbetar som kalkonurtagare över julsäsongen och stiftar bekantskap med sexuell attraktion och homosexualitet. Vi lär känna Roberta som firar Labor Day och reflekterar över sina förhållanden. Och vi möter Georgia, som bedrar och blir bedragen. Alice Munros noveller utspelar sig ibland under kortare tidsperioder, men genom tillbakablickar får vi ändå ta del av stora delar av huvudpersonernas liv. Ofta berättar Munro om brytpunkter i människornas liv, om slumpmässiga händelser och om hur individen får nya insikter och förändras över tid.

Jag känner mig hemmastadd i Munros noveller. Samlingstiteln Nära hem är oerhört träffande eftersom läsandet av Munros noveller omedelbart får mig att minnas människor från min uppväxt i ett litet brukssamhälle. Munros berättelser är så verklighetstrogna att jag ibland tror mig vara en karaktär i någon av dem.

Munro beskriver alla sina huvud- och bipersoners utseende, vilket gör berättelserna lätta att visualisera. Ofta brukar jag störa mig på alltför mycket fokus på utseendet, men när Munro skriver om den attraktive Herb Abbott blir det bara så rätt. Huvudpersonerna karaktäriseras på ett rättframt, lakoniskt sätt, som gör att man genast tycks lära känna dem. Och Munro besitter dessutom förmågan att på ett kortfattat sätt skapa personporträtt som är nyanserade och flexibla. Hennes huvudpersoner växer och utvecklas ofta under berättelsens gång.

Hon verkade stött över allting som inträffade och såg ut som om hon behöll en massa bittra insikter för sig själv.

När etiketten [homosexuell] väl var fastsatt var inställningen till sådana här människor rätt så tolerant och deras färdigheter i inredning, i virkning och i musik uppskattades särskilt av kvinnor.

Om de stora förändringar vi tycker oss genomgå vid större livshändelser som exempelvis vid en separation skriver dock Munro:

"Man gör betydelsefulla förändringar, men man genomgår inte den radikala förvandling som man inbillar sig."

Fokus i alla Munros berättelser är relationer och kärlek. Oftast är det kvinnornas bild hon delger oss. Kärleken är aldrig enkel för Munros huvudpersoner, teman som uppbrott, svek och längtan är vanliga. Munro låter sina huvudpersoner detaljerat beskriva hur de uppfattar relationer och spelet mellan män och kvinnor. Ofta beskrivs t ex hur kvinnor talar om hur man fångar in de motvilliga männen:

"Marjorie och Lily diskuterade äktenskapet. De hade inte mycket gott att säga om det, trots att de ansåg att det var ett tillstånd som ingen borde tillåtas att hålla sig utanför." (ur Kalkonsäsongen)

I novellen Labour Day-middagen berättar Roberta för sin väninna om spelet i relationen mellan henne och ex-maken:

"Jag tänker på Andrew - hur behandlade jag egentligen honom? Manipulerade situationer så att jag skulle kunna finna fel hos honom, skällde på honom för att sen bli rädd och förlika mig med honom igen."

I den avslutande novellen, Annorlunda, skriver Munro även om skrivande, ett tema jag alltid uppskattar att läsa om. Här möter vi Georgia, som en gång gick en skrivarkurs. Hennes handledare sa då:
Den berättelse Georgia därefter skrev var handledaren riktigt nöjd med, men Georgia tyckte inte att den var ärlig. Vilken tur att Munro själv inte lyssnat på den här sortens råd. Hennes berättelser är breda, ibland lite ofokuserade och alldeles ärliga.

Jag har tidigare sagt att jag hoppas får höra Peter Englund säga Alice Munros namn en torsdag i oktober. Tyvärr tror jag kanske inte att detta blir verklighet, Akademien uppskattar nog inte Alice Munros skenbara enkelhet på samma sätt som jag gör. Men jag är säker på att ni kommer att göra det, så se till att läsa hennes novellsamlingar.

"För många saker. För många saker som pågår samtidigt; för många personer också. Tänk efter, sade han till henne. Vad är det som är det viktiga? Vad vill du att vi ska koncentrera oss på? Tänk efter."

Kärlek, vänskap, hat - Munro i repris

Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro, utgiven av bokförlaget Atlas, 2009.

Denna novellsamling innehåller nio noveller som handlar om kvinnors liv, deras drömmar, förhoppningar och sorger. Novellerna sätter relationer i fokus och gestaltar hur kvinnornas val, men även slumpen påverkar livets gång. I somras erhöll Alice Munro Man Booker International Prize, med motiveringen: "Alice Munro är mest känd som novellförfattare, och hon fyller varje berättelse med mer djup, vishet och precision än de flesta romanförfattare lyckas med på en hel livstid. Att läsa Alice Munro är att lära sig någonting man aldrig tänkt på förut." Det är sällan jag läst en motivering som så på pricken överensstämmer med min egen läsupplevelse.

Kärlek, vänskap, hat handlar om kvinnors liv, om kärlek, otrohet och hat. I flera av novellerna granskas äktenskapet och utfallet av denna granskning är inte särskilt positiv. Ofta beskrivs hur kvinnor måste anpassa sig för att passa in i mönstret. Men Munros kvinnor anpassar sig sällan, de ställer krav och försöker skapa liv som passar dem. Samtidigt uttrycks ofta en längtan efter närhet och kärlek.

Tonfallet i novellerna präglas av svårgripbar melankoli, stor närhet och realism. Tempot är långsamt, lite dröjande och språket precist. Novellerna speglar det oförutsägbara, det slumpmässiga, det mänskliga. Handlingen utspelar sig i småstäder kring Ontario, Kanada, och miljöerna skildras på ett sätt som skapar detaljerade inre föreställningar hos läsaren. På ett mycket begränsat sidantal porträtterar Munro sina huvudpersoner med sådan skärpa att man som läsare upplever dem som nära vänner, man engagerar sig i deras livsöden och blir delaktig i berättelserna.

Jag brukar inte vara så förtjust i novellsamlingar, men Alice Munros tillhör definitivt undantagen. Jag hoppas att Peter Englund någon gång i framtiden kommer att säga hennes namn, en torsdag i oktober.

Nobelpriset till Alice Munro

"Jag är förvånad"  uppges Alice Munro ha sagt när hon fick veta att hon tilldelats Nobelpriset.  Och jag är faktiskt också förvånad. Och nästan lika glad som Munro. Hon tilldelas priset med den korta och kärnfulla motiveringen: "den samtida novellkonstens mästare". Visst passar denna motivering mästaren av det lilla formatet, men det finns ju mer att säga om Alice Munro.

Jag har läst två av hennes lite äldre novellsamlingar, Kärlek, vänskap, hat och Nära hem. De är båda helt fantastiska.  Och jag tilldelade faktiskt Alice Munro Nobelpriset (i en utmaning här på bloggen) redan 2009. Då skrev jag:

En författare som emellanåt nämns i Nobelprissammanhang, dock i alltför låg grad, är Alice Munro. Munro skriver företrädesvis noveller och tonfallet i dem präglas av svårfångad melankoli, stor närhet och realism. Den novellsamling jag läst, Kärlek, vänskap, hat, handlar om kvinnors liv, om kärlek, otrohet och hat. Novellerna speglar det oförutsägbara, det slumpmässiga, det mänskliga. På ett mycket begränsat sidantal porträtterar Munro sina huvudpersoner med sådan skärpa att man som läsare upplever dem som nära vänner, man engagerar sig i deras livsöden och blir delaktig i berättelserna.

Min motivering:

"för att i novellens begränsade form med skärpa genomlysa mänskliga relationer och livets oförutsägbarhet."

Jag tycker nog att min motivering är snäppet vassare än Akademiens :p

Pinterest

Jag sitter och grejar lite med Pinterest, samlar på mig lite inspirerande bilder. Har ni Pinterest, ge mig era adresser så jag kan följa er.

Tematrio - Nobelpriset 2013

På torsdag är det (väl?) återigen dags för Peter Englund att presentera en ny Nobelpristagare. Jag hoppas verkligen att det i år blir någon jag kommer att glädjas åt. Det får mycket gärna bli en kvinna och hon får dessutom gärna vara från Afrika. Vem får Nobelpriset 2013?

Jag tycker verkligen att det är dags att uppmärksamma afrikanska författare, afrikanska kvinnoförfattare. Kvinnoförfattare och feminist kan man faktiskt dessutom vara oavsett könstillhörighet. Mina förslag är en repris från 2011 eftersom ingen av dem ännu fått priset.


Sultanbrudens skugga av Assia Djebar

Den välutbildade, emanciperade Isma önskar lämna sin make. För att bli fri agerar hon äktenskapsmäklerska och ordnar en ny hustru till honom. För den fattiga, unga Hajila innebär äktenskapet välstånd och instängdhet. Det här är en skildring av våld och förtryck, blandat med ett stråk av hopp - ett skimmer från sagans värld.


Den stulna romanen av Nawal El Saadawi

Här möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Berättelsen skrider långsamt framåt, byter fokus, tidsperspektiv och interfolieras av drömliknande sekvenser. Språket är vackert, poetiskt, uttrycksfullt. Samtidigt rymmer romanen en intressant skildring av ett Egypten statt i förändring, av ett samhälle i kaos.


Adams revben av Nuruddin Farah

Långsamt och eftertänksamt presenteras en ung kvinna Ebla, som vid 18 års ålder flyr sitt nomadiska hem på landsbygden i Somalia för att slippa gifta sig. Indragen i slaveri, äktenskap, fattigdom och våldsamheter tvingas hon till en ofattbar kamp för att återfinna sin identitet i en värld där människor behandlas som boskap.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er! Lycka till!

Stockholm Literature på Moderna Muséet

Jag är så avundsjuk att jag (nästan) skäms på alla som kan gå på Stockholm Literature. Se bara här vilja författare man kan lyssna på: Chimamanda Ngozi Adichie, Svetlana Aleksijevitj, Teju Cole, Monika Fagerholm, Olga Grjasnowa, Felicitas Hoppe, Jan Kjærstad, Merethe Lindström, Gu Lei, Arne Lygre, Philipp Meyer, Dy Plambeck, Judith Schalansky, Taiye Selasi, Kim Thúy och Chen Xiaoling. Här kan ni läsa mer om programmet.

En blomma av blod - repris

En blomma av blod av Ngũgĩ wa Thiong'o utgiven av Norstedts, 2012

Tre mäktiga män av den "nya" tiden har bränts inne och fyra personer är misstänkta för mordbrand: byns förste pedagog Munira, f d frihetskämpen, barägaren och suputen Abdullah, bordellmamman Wanja och fackföreningsmannen Karega. Livet har farit hårt fram med dem alla och de har skäl att ha velat se de tre pamparna i graven. Genom tillbakablickar får vi lära känna de fyra huvudpersonerna och ta del av deras gemensamma historia som rymmer politiska aktiviteter, religiösa övertygelser, sorger, besatthet och kärlek.

En blomma av blod är en grym berättelse om ett traditionellt afrikanskt byliv, om vikten av utbildning, om kolonisation, inbördeskrig, kapitalism och kampen för att återta sitt land. Författaren har ett tydligt politiskt budskap, hans skildring av kolonisationens följder är vass, nattsvart satir. Kritik riktas emellanåt mot författaren för bristande nyansering och för att han har ett så tydligt budskap. Jag kan inte annat än tycka att kravet på att offer ska skildra sina förövare nyanserat inte är något annat än ett fortsatt förtryck. En blomma av blod är således inte bara en skildring av ett individuellt brott, det är en historisk gestaltning av imperialism, girighet och brutala övergrepp på en hel befolkning.

Som läsare får man lära känna huvudpersonerna genom tämligen långa monologer där de berättar om sina liv. Deras inbördes relationer har förändrats och komplicerats under åren, bland annat p g a svartsjuka och olika syn på hur man ska bemöta kolonisatörerna. Personskildringarna är en av bokens styrkor och gestaltningen av huvudpersonernas inbördes relationer är komplex och intressant. Genom att man får ta del även av deras ursprungsfamiljers historia och traditioner blir nutida beteenden mer begripliga.

Texten i En blomma av blod är tämligen krävande och intensiv. Texten är tät, dialogavbrotten få och skildringarna detaljerade. Men låt inte detta avskräcka er, berättelsen är så engagerande och angelägen att den är värd att anstränga sig lite för.

Sammantaget är En blomma av blod en osentimental, gripande, vass satir om kolonisationens effekter på samhället och individen. Jag skulle gärna se ett Nobelpris till denne kenyanske författare, men är rädd att det tåget redan gått.

Kulturnatta i Karlstad

 

Det är Kulturnatta, i år med särskilt fokus på mångfald, i Karlstad i natt. Här pågår mängder av kulturella aktiviteter på flera ställen ända fram till midnatt. På biblioteket bygger man ett poesiträd, har dansuppträdanden och en bokquiz. Aktiviteter pågår och bland annat på muséet, i museiparken, och i ungdomarnas och seniorernas hus. Jag ska dra med mig familjen ner på stan om en stund, hoppas vi ses.

Nobelpriset 2013

När man läser min blogg nu för tiden skulle man ju kunna få intrycket att jag inte alls bryr mig om Nobelpriset och den kommande pristagaren. Men det är faktiskt fel. Det har tyvärr inte blivit så många pristagare läst på senare tid, men det är bara en liten miss i planeringen. Målsättningen att läsa den alla kvarstår.

Topp 10 på Ladbrokes lista över kandidater till årets pris är:

Haruki Murakami
Joyce Carol Oates
Peter Nadas
Jon Fosse
Ko Un
Assia Djebar
Alice Munro
Adonis
Philip Roth
Amos Oz

Jag har läst alla utom Jon Fosse och Adonis. Fosse är enligt Wiki postmodernist och mest känd för sin dramatik. Inte så konstigt att jag inte är bekant med honom, således. Adonis är en arabiskspråkig prosaist och modernist, enligt Wiki. Han har legat högt upp på vadslagningslistorna så länge jag har följt dem, kanske är det hans tur i år?

Mina favoriter bland topp 10 på Ladbrokes är dock Assia Djebar, Alice Munro och Amos Oz. Assia Djebar skriver fantastiskt om kvinnor, Alice Munro är en novellist i särklass, Amos Oz skriver vackert och klokt om Europas historia och situationen i Mellanöstern.

Lite längre ner på Ladbrokes lista kommer fler av mina favoriter som t ex  Ngũgĩ wa Thiong'o och Nuruddin Farah. Jag vill väldigt gärna se en afrikansk pristagare i år. Allra helst en afrikansk kvinna.

Bokmässeskörden

 

Köpt och fått på Bokmässan. 2 böcker för bokslukare i juniorstorlek och en fin Julpysselbok till dottern. Pysselboken var en present från snälla Anna, dottern blev mycket glad.

Maus har jag länge velat läsa så den tackar jag Casia lite extra för. I högen finns också fina recensionsböcker från Thorén & Lindskog, Elisabeth Grate och Novellix. Leopard sålde som vanligt 4 böcker för 100 kr, vem kan motstå? Karavan med tema Kina verkar mycket intressant, jag har bläddrat lite. Oksanen och Vibeke Olsson fick jag signerade, likaså Thrillerliv av debutanten och bloggaren Ord och inga visor Jessica.

Jorden Runt IV - Afrika

Dags för resans andra etapp som denna gång går till Afrika. Här finns allt från en arabisk tunnis till Nobelpristippad "tung" litteratur. Välj själva vad ni helst vill läsa, eller läs så mycket ni bara orkar. Själv har jag bara läst En blomma av blod sedan tidigare och hoppas hinna med minst ett par till under etappstoppet. Här kommer lite beskrivningar som är lånade från förlag/bokhandel.

Calixthe Beyala - Ännu talar träden (Kamerun)

Ännu talar träden är den första roman av Calixthe Beyala som översätts till svenska och hon säger själv att den är hennes mest "afrikanska". På ett språk som vrider sig mellan högt och lågt - balanserande mellan gröna andar, undersköna kvinnor och ruttnande lik - och vibrerar av dämpat ursinne, burlesk humor och livsbejakande överdåd serveras en mångbottnad och spektakulär berättelse om ett av historiens största övergrepp. Den lämnar en oroande smak efter sig...

Calixthe Beyala kommer från Kamerun men är sedan många år bosatt i Paris. Hon har publicerat en rad uppmärksammade böcker och har tilldelats Franska Akademins stora romanpris. Beyala är en skarp feminist och debattör och vänder kompromisslöst blicken mot såväl den afrikanska som den europeiska kontinenten.

Elieshi Lema - Bränd jord (Tanzania)

Ingen i Tanzania har tidigare skildrat kvinnors förhoppningar, längtan, sexualitet och kamp mot det auktoritära, traditionellt mansdominerande samhället. Bränd jord ger svenska läsare en inblick i en annan värld, andra tider och sedvänjor. Samtidigt är det lätt att identifiera sig och följa både det specifikt tanzaniska och det universella i denna fängslande roman.

Ngũgĩ wa Thiong'o - En blomma av blod (Kenya)

Tre afrikanska industripampar har mördats och fyra personer häktas som misstänkta: rektorn för den lokala skolan, Munira, barflickan Wanja, den tidigare gerillakämpen Abdulla samt fackföreningsmannen Karega. De fyra huvudpersonernas inbördes relationer bildar kärnan i Ngugi wa Thiong'os klassiker från 1977. Förutom att handla om brott och straff finns här också en stor berättelse om landet Kenya, om kampen för självständighet men också om de problem som följer på politiska drömmar som infrias.

En blomma av blod, som av många anses vara en av de viktigaste romaner som skrivits på den afrikanska kontinenten, presenteras nu i reviderad översättning av Jan Ristarp. Mot bakgrund av Ngugis plågsamma erfarenhet av kolonialismen och uppbrottet från den är det inte överraskande att han blivit den kanske mest politiske författaren i sin generation.

Knappast förvånande har han de senaste åren ständigt funnits i i förhandsdiskussionerna om vem som ska få Nobelpriset i litteratur.

Lina Ben Mhenni - Tunisian girl : en bloggares berättelse om den arabiska våren (Tunisien)

Cyberaktivisten Lina Ben Mhenni började blogga 2007 och blev censurerad första gången 2008. Hon bloggade redan om ämnen som kvinnors rättigheter och pressfrihet när upproret blossade upp i Tunisien i december 2010. Då började hon resa runt i landet och dokumentera regeringens kraftåtgärder mot demonstranterna och publicera foton på dem som skadats eller dödats av polisen. Hon bloggade under sitt riktiga namn och vågade rapportera det som Tunisiens officiella media struntade i eller förvanskade, och uppmuntrade andra att inte vara rädda. Hon använde alla tillgängliga sociala medier sin blogg, Facebook, Twitter, Flickr för att rapportera om revolutionen från dag till dag. Trots det har hon tonat ner sin egen roll i den tunisiska revolutionen och menar att det var en kamp som utkämpades både på gatorna och på nätet.

Lina Ben Mhenni, född 1983, undervisar i engelska vid universitetet i Tunis. Hon tilldelades priset Bästa bloggare vid International Blog Awards som anordnades av den tyska radio- och tevekanalen Deutsche Well och nominerades till Nobels fredspris 2011.

Kopano Matlwa - Coconut (Sydafrika)

"Det är det man tar för givet som visar sig vara det viktigaste i livet. Det tror jag verkligen. Livet är skumt på det sättet. Till exempel... Vad ska vi ta för något? Till exempel ens uttal. Det är inget som folk brukar tänka på, eller vilja förändra. Men för mig har hela livet kommit att kretsa kring hur jag talar, kring vilka ljud orden gör när de tränger in i lyssnarens öron. Folk inser inte hur mycket deras uttal säger om vilka de är, var de föddes och - viktigast av allt - vilka de umgås med. Allvarligt, när man har de där korta meningsutbytena på bensinstationen eller i brödkön så är det uttalet som hjälper folk att placera en och bestämma sig för hur de ska behandla en. Tro mig, uttalet spelar roll. Låt inte någon dåre övertyga dig om motsatsen."

Två sydafrikanska tonårsflickor med helt olika bakgrund: rika, bortskämda Ofilwe som plötsligt inser att hon håller på att förlora fotfästet, och fattiga, ambitiösa Fikile som är beredd att göra vad som helst för ett liv utanför kåkstaden. Det här är deras berättelser. Berättelser om att vara ung i ett land där allt är på väg att förändras.