Adams arv - repris

Adams arv av Astrid Rosenfeld i översättning av Jörn Lindskog, utgiven av Thorén & Lindskog, 2013

Adams arv utspelar sig under två olika tidsperioder. Den första delen handlar om pojken Eddy som växer upp i en mycket dysfunktionell familj i Berlin under 80-talet. Av morföräldrarna får Eddy ofta höra att han är lik morfaderns bror Adam och detta är inte något att vara stolt över. Vad som föranlett morfadern att bli så arg på sin bror får dock inte Eddy veta. Efter mormoderns död hittar Eddy gamla brev som visar sig vara skrivna av Adam och i denna del berättar Adam om händelser under andra världskrigets judeförföljelse.

Båda delarna innehåller en hel del svart humor, men andra delen upplevde jag som mer ömsint och finstämd, trots sina osannolika inslag. Förintelsen brukar i vanliga fall behandlas med allvar och realism. Rosenfeld balanserar på gränsen till hur man "får" behandla ett så fasansfullt skeende, men hennes bisarra humor förringar inte allvaret utan ger snarare en ny viktig nyans. Förintelsen måste kommas ihåg på många olika sätt.

Adams berättelse innehåller också en underbar skildring av kärlek utan gränser. Här blir man som läsare berörd och lite bedårad. För visst har Adam rätt i att man måste göra allt för att vinna kärleken.

Adams arv är en bladvändare på närmare 400 sidor. Språket är rappt och dialogerna vassa. Som läsare både skrattar och gråter man medan man i rasande fart tar sig genom sidorna. Som vanligt har Thorén & Lindskog luftig, lättläst text och fint, tjockt papper i sina böcker, något som alltid gör en bibliofil som jag extra glad.

Sammantaget är Adams arv en mycket lättläst, engagerande och bedårande berättelse om kärlekens skönhet och krigets vidrighet. Att detta är skrivet av en debutant är närmast osannolikt. Rosenfeld hoppas jag få läsa mycket mer av i framtiden.