måndag 30 september 2013

Bokmässan dag 4

Bokmässans sista dag blev kort för min del. Förmiddagen spenderades i stället på Liseberg. Men Sofi Oksanen ville jag inte missa, jag slog på stort och skaffade en signerad bok också.

 
 
Efter Oksanen gick jag och Anna för att länsa bordet hos Tranan, bara för att upptäcka att andra kunder redan gjort det! Nu får vi lov att shoppa på nätet i stället.
 
 
Bokmässan avslutade med fika med Anna, Mathias på Ordförrådet och Jessica från Ord och inga visor, vars debutroman Thrillerliv jag naturligtvis köpte på mässan.
 
 

söndag 29 september 2013

Sammanfattning - Europa IV

Under resans första etapp har jag noterat att ganska mång bloggare varit med och skrivit om olika böcker. För att jag ska kunna direktlänka till era inlägg ber jag er att ni kommenterar i denna tråd med länkar till era inlägg. Hoppas att ni har haft det bra på resan och att ni ser fram emot att dra söderut på måndag. Själv har jag repriserat tre äldre recensioner och läst Lyckliga Moskva. Jag har dock bara hunnit halvvägs i Wolf Hall, Bokmässan har stulit en del lästid den här veckan...

Om Wolf Hall har följande skrivit:
MsHisingen
Tant Augustas tekopp
Ugglan & boken
Mimmimaries böcker
och dagarna går
Tankar från mitt fönster
Lyrans Noblesser

Om Lyckliga Moskva har följande skrivit:
Violens boksida
Lyrans Noblesser
Boklandskap
Tankar från mitt fönster

Om Pawana har följande skrivit:
Lyrans Noblesser
Violens boksida
och dagarna går
Läsväder
Boklandskap

Om Stål har följande skrivit:
Feministbiblioteket
Lyrans Noblesser
Mest Lenas godsaker
Boklandskap
Mimmimaries böcker
och dagarna går
Frejas funderingar
Bokdamen
Nakit
Hemma hos Tess
Havsdjupens sal

Om Adams arv har följande skrivit:
Feministbiblioteket
Lyrans Noblesser
Ugglan & boken
Mimmimaries böcker
och dagarna går
Boklandskap
Petitemari

lördag 28 september 2013

Bokmässan dag 3

Idag var stora Seminariedagen. I alla fall enligt Mässplaneraren. Men det är ju inte helt nödvändigt att alltid följa planerna...

Första seminariet idag handlade om Mo Yan. Anna Gustafsson Chen och Göran Sommardal berättade initierat om Mo Yans författarskap och status i hemlandet.


 
Redan efter första seminariet gick det år skogen med planeringen, i stället för ett seminarium om Peking blev det en räkmacka på Heaven 23 med Ivana.

Sedan blev det lite improviserat lyssnande till Samar Yazbek som berättade om situationen i Syrien och skrivandet av sin bok En mörk strimma av ljus (kom ihåg att be om recex!).

 
 
Därefter återgick jag till dagens schema och lyssnade på Lena Einhorn som berättade om sin roman om Garbo Blekingegatan 32. Den är jag oerhört nyfiken på.
 
 
Direkt efter Lena Einhorn berättade Hanna Nordenhök och Elisabeth Hjorth om sina nya romaner Det vita huset i Simpang och Vid himlens början. Båda böckerna handlar om moderskap, utsatthet och utanförskap. Båda verkar intressanta.

 
Och direkt därefter lyssnade jag på Marjaneh Bakhtiari som berättade om sin nya bok Godnattsagor för barn som dricker, en roman som är mer seriös än hennes tidigare.
 
 
 
Därefter orkade jag inte lyssna på något mer så istället fikade jag med Mathias Ordförrådet. Nu är det strax dags för middag med bokbloggarkompisarna. Vi får se hur det går, jag är så trött att jag vinglar...

Gårdagens roligaste

Igår fick finaste bibliotekarien och bokbloggaren Hermia Svenska Akademiens Bibliotekariepris! Peter Englund delade ut och gjorde det på ett härligt humoristiskt och allvarligt sätt. Den roliga biten handlade om att han tog tillfället i akt och övade sig inför den kommande presentationen av årets Nobelpristagare. Men han berättade också både personligt och mycket seriöst om vikten av bibliotekarier. Jag hoppas alla som var där kände sig riktigt stolta. Och mest av allt så klart Hermia som strålade som en sol.



Jag pratade också lite med Jonas Gardell om att Rasmus faktiskt inte gick i min klass. Han chockerade genom att berätta att Rasmus inte fanns! Sedan pratade vi lite om hans fantastiska miljöbeskrivningar och då kom han med avslöjandet att han aldrig varit på Domuskafeterian!

Jag hade också en mysigt samtal på tu man hand med Vibeke Olsson där vi pratade om väckelse- och arbetarrörelsens gemensamma ursprung och kom fram till att delar syn på både politik och kyrkan. Böckerna om Bricken speglar detta tydligt och på seminariet igår pratade Vibeke om nutidens samhälle och vikten att organisera sig. Hej kamrat :)

Utanför Bokmässan träffade jag igår kväll min gamla kompis Marianne och det var lika kul som alltid.

fredag 27 september 2013

Fredagens seminarier

Även fredagens seminarier var till belåtenhet.

Dagen inleddes med ett mycket inspirerande seminarium av Margareta Normell om vikten av mentalisering bland lärare och övrig skolpersonal. Mentalisering innebär förmåga att reflektera över sin egen och andras del i relationer. Detta vill jag så klart gärna jobba med i någon intresserad lärargrupp.

Därefter följde ytterligare ett jobbrelaterat seminarium - De stora frågorna om skolan - där Tomas Kroksmark talade om en skola på vetenskaplig grund.

På eftermiddagen blev det mer litterärt, först i form av ett seminarium om Baudelaire. Tyvärr tyckte jag inte att de medverkande lyckades förmedla som omfattande kunskap om författaren i särskilt hög grad.




Dagens avslutades med ett seminarium av min favoritförfattare Vibeke Olsson som talade om den spricka som uppstod mellan väckelse- och arbetarrörelsen deras gemensamma rötter till trots. Detta tema gestaltas på ett fantastiskt sätt i hennes böcker om sågverksungen Bricken.

 

torsdag 26 september 2013

Torsdagens seminarier

Bokmässan inleddes med seminariet Att platsa i en skola för alla med Eva Hjörne och Roger Säljö som pratade om det ensidiga fårhållningssätt som tyvärr ofta präglar elevhälsans arbete. Ensidigt på det sättet att man gärna snabbt fokuserar på något hos det enskilda barnet som orsak till att barnet inte klarar skolan. Jag blev mycket inspirerad av seminariet och ska definitivt köpa in den här boken till vår skolförvaltning.

Därefter gick jag på Andlös spänning och gåtfull magi och lyssnade på Ingelin Angerborn och Rebecka Åhlund. Angerborns realistiska magi har jag bloggat om tidigare här och här. Hon är en favorit. Åhlunds favorit är möjligen lite "hemskare", hon pratade fint om att det är viktigt att prata med barn även om otäcka saker. Jag håller så klart med henne om detta, det värsta vuxna gör att ofta att de lämnar barn ensamma att försöka hantera svåra tankar. Jag blev så glad att jag köpte ett ex av Åhlunds debutbok Flickan på tavlan.

Tredje seminariet handlade om Lustfylld läsning för nybörjare och där samtalade författarna Lin Hallberg och Magnus Ljunggren. Lin Hallberg skriver de fantastiska böckerna om Teddy som jag skrivit om här.

Efter lunch var det dags för ett lite mer "finlitterärt" seminarium med Sara Danius. Hennes bok Den blå tvålen ger ett nytt perspektiv på realismen som helhet och de franska gubbarna Stendhal, Flaubert och Balzac i synnerhet. Det här seminariet hade gärna fått vara lite längre, tycker jag. På 20 minuter hann samtalet bara skrapa lite på ytan.

Dagen avslutades med att Samfundet De Nio delade ut sitt Stora Pris till Aros Fioretos med motiveringen: "för ett gränsöverskridande författarskap, präglat av briljans, humor och värme". Det var inspirerande att se så många kloka människor på en scen. Jag har ju fortfarande inte läst något av Fioretos, lägger omedelbart till Den siste greken på min önskelista.

 

Snart Bokmässa!

Oh ah, snart anländer jag till mässan! Har sovit gott i hyrd lägenhet tillsammans med familjen. Snart frukostdags, sedan avfärd mot Bokmässan. Första programpunkten är seminariet om Att platsa i en skola för alla kl 11.00. Sedan duggar seminarierna tätt och avslutas med Samfundet De Nio kl 16.00. Däremellan ska jag också strosa på golvet och förhoppningsvis prata med lite bokbloggare. Dagen avlutas med mingel hos Thorén & Lindskog och SEKWA/Elisabeth Grate. Det blir lite snärjigt där i slutet av dagen.

onsdag 25 september 2013

Bokmässan?

Undrar ni om jag ska på Bokmässan? Ja, självklart ska jag det. Allt är packat, biljetterna (åh tack och lov för detta oplanerade inlägg, biljetterna är ju INTE packade - dröj ett ögonblick - nu är de återfunna) ligger i tryggt förvar i väskan. Resten kan ni ju vid det här laget, fotriktiga skor, bekväma, svala kläder, ryggsäck till alla böcker och den livsnödvändiga vattenflaskan.

Jag ska ägna mässan åt att träffa en massa bokbloggarkompisar och åt att gå på mängder av seminarier. Del av tiden jobbar jag och går på skolrelaterade saker. För den som är nyfiken finns min mässplanerare här. Vi ses i vimlet.

måndag 23 september 2013

Lyckliga Moskva

Lyckliga Moskva av Andrej Platonov, översatt av Kajsa Öberg Lindsten, utgiven av Ersatz, 2008

Moskva Tjestnova är den perfekta symbolen för den sovjetiska kommunistiska ideologin; en fullständigt orädd kvinna som är villig att offra allt för sina kamrater och de stora idéerna. Uppkallad efter den stad som skulle bli den moderna skapelsens krona skildras Moskva inledningsvis som en hyllad, berömd fallskärmshopperska, en atletisk och sexuellt frigjord mönstermedborgare. Runt henne samlas unga män som går i spetsen för den sovjetiska intellektuella och konstnärliga utvecklingen. Moskva råkar dock ut för en olycka och blir en "krympling" som mot slutet helt enkelt försvinner från handlingen.

Lyckliga Moskva skrevs under åren 1931 till 1936 och lämnades oavslutad av en författare som sannolikt desillusionerats av Stalins utrensningar. Boken publicerades inte i hemlandet förrän 1991.
Genialiteten och galenskapen går hand i hand genom hela romanen och även genom hela det sovjetiska kommunistiska experimentet. Samtidigt som vetenskapsmännen gjorde avancerade medicinska framsteg söker kirurgen i platonovsk skepnad  efter själen i tarmens tomrum mellan osmält föda och avföring. Samtidigt som människorna försöker förverkliga drömmen om sann jämlikhet och kamratskap rensar Stalin ut de oliktänkande. Diskrepansen mellan drömmen och verkligheten är ofantlig. Och som läsare fyller detta mig med förtvivlan.

"Modernistisk i stilen, påminner om Kafka, Joyce och Beckett" är omdömen om Lyckliga Moskva i recensioner och i författarens efterord. Och visst känner man igen den kafkaeska drömlika stämningen och Becketts absurda vändningar och identitetsbyten, men här finns också många realistiska inslag som håller mig som läsare kvar i en mycket verklig upplevelse av både lycka och misär i ett skinande, skitigt Moskva.

söndag 22 september 2013

Mohsin Hamid

Mohsin Hamid är med på Babel idag, det ser jag fram emot. Och under eftermiddagen upptäckte jag att hans Den ovillige fundamentalisten filmatiserats, så den passade jag på att titta på. Filmen var mycket bra, trots att man lagt till onödigt mycket action. Det är ju inte själva spänningen som är behållningen utan ett nyanserat porträtt av en person som kämpar med att skapa en sammanhängande identitet. Hamid är en spännande författare, i min läshög finns hans senaste bok som har den miserabla titeln Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien.

Den unge pakistaniern Changez kommer till USA för att studera. Efter examen från Princeton, som "bäst i klassen", erhåller han ett prestigefyllt arbete och gör raketkarriär. Under en semesterresa i Grekland träffar Changez en ung kvinna och blir förälskad. Framtiden ser mycket ljus ut, men allt förändras i ett slag i samband med attentaten den elfte september. Changez förvånas över sina egna reaktioner och han möts av en ökande misstro från det amerikanska samhället.

Den ovillige fundamentalisten är skriven i monologform, läsaren får ta del av huvudpersonens berättelse tillsammans med en anonym amerikansk man på en bar en kväll i Lahore. Texten är mycket precis och lättläst, berättelsen berör och fängslar. En kort tid efter att jag läst Den ovillige fundamentalisten läste jag Fallet av Albert Camus. Jag skulle tro att även Hamid läst Camus, gemensamt för huvudpersonerna i båda romanerna är deras insisterande tonfall. Samtidigt påminner Den ovillige fundamentalisten om den klassiska Tusen och en natt; så länge berättaren talar får han/hon leva.

Porträttet av Changez är mycket intressant och speglar det konstgjorda, ytliga samhälle vi idag lever i. Den unge Changez fyller sitt liv med konkurrens, prestige och lyxkonsumtion. Ändå är det så tydligt att han saknar en stabil identitet, nära relationer till familjen i hemlandet och en känslomässig förankring i det nya landet. I hemlandet är familjens situation osäker, man förlorar den status man tidigare haft och längtar tillbaks till det som varit. När Changez blir förälskad är den kvinna - Erica - han väljer fortfarande emotionellt bunden till en tidigare fästman, som tragiskt avlidit. I stället för att vänta och låta Erica få den tid hon behöver för att sörja försöker Changez ikläda sig rollen av den döde för att bli älskad, han går till och med så långt att han ber henne låtsas att han är den döde då de älskar med varandra.

Allt ställs dock på sin spets den elfte september när Changez inser att hans första, spontana reaktion är att bli glad över att amerikanerna tvingats på knä. Den därefter påföljande utstötningen från det amerikanska samhället, krisen i förhållandet till Erica och den ökande oron över krigshot i hemlandet driver sakta men säkert Changez mot en alltmer fundamentalistisk inställning. Alla fundamentalistiska rörelser erbjuder sina medlemmar gemenskap, identitet och ett gemensamt mål; allt människan behöver för att må bra. Så länge hon inte börjar tänka.

Changez berättar om sitt liv för en ganska orolig, ovillig lyssnare. Men vem är egentligen denne lyssnare? Är Changez verkligen den ende fundamentalisten i berättelsen? För mig är svaret självklart nej. Stora delar av det amerikanska samhället reagerade på attacken elfte september med fundamentalism. Den terroristjakt man bedriver och de medel man anser sig berättigade att använda (t ex i Guantanamo) är naturligtvis lika fundamentalistiska som talibanernas/islamisternas handlingar. Man kan inte utrota terror med terror.

För mig är den stora behållningen med romanen den komplexitet författaren väver in i berättelsen. Här finns en ung man som tycks ha en tämligen instabil identitet redan från början. Han "förförs" av västerlandets hyllningar och lyxkonsumtion och skapar ett liv som bygger på att tävla och vara bäst. Samtidigt ökar den inre oron p g a krigshot i hemlandet. Lägg därtill en svårhanterlig personlig kris, en tragisk kärlekshistoria som ytterligare förstärker identitetskrisen. Som kulmen på det hela exploderar hela världen i generaliserande fördömanden efter elfte september.

Sammantaget är detta en mycket angelägen läsvärd berättelse, där vi får höra någon berätta "inifrån" om hur en fundamentalistisk inställning växer fram och etableras.

Stål - repris

Stål av Silvia Avallone, utgiven av Natur & Kultur, 2012

13-åriga Anna och Francesca är bästa vänner. De växer upp i ett slitet hyreskomplex i den lilla italienska staden Piombino. Anna lever tillsammans med sin politiskt aktiva mamma och den äldre brodern Alessio, som arbetar på stålverket och missbrukar kokain. Emellanåt dyker även den kriminelle fadern upp i hemmet. Francescas pappa arbetar på stålverket, modern är en kuvad hemmafru som regelbundet blir slagen. I takt med att Francescas kropp utvecklas blir fadern alltmer kontrollerande och överbeskyddande. Livet för arbetarna i stålverket är destruktivt, utbildningsnivån är låg, missbruket är utbrett och kvinnor reduceras till ligg. Ungdom och skönhet idealiseras. Anna drömmer om att göra något av sitt liv, hon vill studera. Francesca vill bli modell och synas, men allra helst vill hon bara vara tillsammans med Anna. Relationen mellan flickorna kompliceras då Anna får sin första pojkvän.

Stål skildrar ett Italien som inte har mycket gemensamt med de vykortsbilder man ofta ser från landet. Här är så skitigt och eländigt att man som läsare blir matt. Det mesta i livet är förutbestämt, sönerna går i fädernas fotspår, produktionsförhållandena styr allt. Några få orkar engagera sig politiskt, men män som Berlusconi skyr inga medel för att behålla makten. Hur ska man kunna förändra ett system som är så förödmjukande, så totalitärt i sin skenbara demokrati?

Romanens stora styrka är den ömsinta, lyhörda skildringen av två tonårsflickor som söker efter sätt att hantera känslomässig turbulens och gryende sexualitet. I ett samhälle där kvinnor betraktas som könsdelar finns det inte mycket för Anna och Francesca att identifiera sig med. Kärleken mellan dem är stark, men samtidigt skör. Ingen vill bli bortvald.

Stål är 28-åriga Silvia Avallones debutroman och det är inte ofta man ser debuter av den här kalibern. Att skildra misär på ett naturalistiskt sätt uppblandat med utsökta, nyanserade personskildringar på ett rakt, lättläst språk som driver läsaren framåt är helt enkelt lysande. Det här är en kombination av arbetarlitteratur och utvecklingsroman när den är som allra bäst.

lördag 21 september 2013

Vilse i skolan

Jag brukar inte blogga om yrkesrelaterad litteratur för den är ofta för specialiserad. Men Ross Greene är ett stort undantag, han skriver så att det är intressant för alla. Greenes grundtanke är mycket enkel: barn gör rätt om de kan. Det låter väl självklart, eller hur? Men det är en tanke som faktiskt vänder upp och ner på många populära metoder och teorier. För idag är ofta "uppfostran" och skolan uppbyggd kring tanken att barn gör rätt om de bara är nog motiverade. Därför belönas/bestraffas de för att uppföra sig mer önskvärt. Och för de stökiga barnen är resultatet nedslående, de börjar sällan uppföra sig väl i ett bestraffnings/belöningssystem. I stället straffar de ut sig och förflyttas. Om Ross Greene har rätt så måste man bemöta de här barnen på ett helt annat sätt och man måste förstå att de saknar vissa färdigheter som krävs för att fungera väl, d v s enligt den vuxnes förväntningar. Och då är det faktiskt den vuxnes ansvar att lära ut färdigheterna.

Ross Greene har skrivit tre böcker som finns utgivna på svenska. Den senaste boken - Vilse i skolan - handlar om skolmiljön och ger många goda råd om hur man uppnår positiva resultat tillsammans med de stökiga barnen. I boken går författaren även genom teorins grunder så den kan med fördel läsas även av föräldrar och personal som inte arbetar just i skolan. Jag hoppas att många läser Ross Greenes böcker och tar till sig hans respektfulla sätta att beskriva och bemöta barn.

fredag 20 september 2013

Naku, nakuu, nakuuu

Naku, nakuu, nakuuu! text av Nanoy Raphael, illustrationer av Sergio Bumatay, översatt av Anna Gustafsson Chen, utgiven av Trasten, 2012

Isko springer hemifrån, han är mycket orolig. Den lortige kusinen Kaloy visar sina spindlar och Isko undrar var spindlarnas barn kommer ifrån. Den snälla kompisen Iya visar sin valp och Isko undrar var valpar kommer ifrån. Isko träffar duktiga doktorn och undrar var barn kommer ifrån. Och han frågar det han undrar mest över: Vad händer med babyns storebror när babyn föds. Doktorn har inget svar. Men Iskos glada klasskompis Otep kan berätta om sin storebror och då blir Isko glad och springer hem.

Texten i boken är mycket enkel och läsaren får själv fundera över vad det är som oroar Isko. Illustrationerna är dock desto mer avancerade. Jag tror att bästa sättet att beskriva dem helt enkelt är att kalla dem ovanliga. De är liksom lite skeva och inledningsvis ganska dystra i färgvalet. Här är helt enkelt inget gulli-gull. Och efter att ha tittat på dem ganska länge inser jag att jag verkligen gillar dem.

Naku, nakuu, nakuuu! betyder ungefär Oj, ooj, oooj och boken handlar i grunden om barns oro att bli bortglömda när syskon föds. Men det outtalade temat och de suggestiva bilderna gör det här till en bok utöver de vanliga. Boken passar förskolebarn och den rekommenderas varmt till alla som snart ska få syskon.

Boken tilldelades årets Peter Pan-pris med motiveringen: "Den filippinska bilderboken Naku, nakuu, nakuuu! representerar en del av världen vi sällan möter i den svenska barnboksutgivningen. Bokens tema – att få syskon – är dock universellt. Pojken Iskos oro inför de förändringar han anar kommer att ske i familjen uttrycks genom det återkommande utropet Naku, nakuu, nakuuu!.

Illustrationerna speglar huvudpersonens ängslan och visualiserar hans farhågor på ett fantasifullt och detaljrikt sätt. Genom en skiftande färgskala följer de Iskos sinnesstämning från ängslan till den trygga slutbilden: Här har han tagit av sig den mask han burit genom hela boken, och tycks ha vuxit in i sin roll som blivande storebror".

Författaren kommer till Bokmässan och medverkar i ett seminarium torsdag 26 sep kl. 14:00 - 14:45.

torsdag 19 september 2013

Viviane Élisabeth Fauville

Viviane Élisabeth Fauville av Julia Deck, översatt av Ulla Linton, utgiven av SEKWA, 2013

För några månader sedan levde 42-åriga Viviane Élisabeth Fauville ett välordnat och framgångsrikt liv. Förvisso var inte hon och snygge maken särskilt lyckliga tillsammans, men hon hade i alla fall en lovande karriär som kommunikationschef på Birons Betong. Nu har Viviane en dotter på 12 veckor, hon har blivit övergiven av maken och hon har alldeles nyss flyttat in i en trist liten lägenhet. Och hon kan inte riktigt minnas vad hon gjort tidigare under dagen. Var hon och träffade en man hon regelbundet brukar träffa? Morgonen därpå har minnet återkommit och Viviane har tydliga minnesbilder av hur hon dagen innan knivmördade sin psykoanalytiker. Kort tid därefter knackar polisen på dörren och kallar Viviane till förhör, men Viviane är på inga sätt den de först och främst tycker sig ha anledning att misstänka.

(Ursäkta mig nu ett ögonblick medan jag hoppar upp och ner och ropar: "Den är så fantastiskt bra!" så ska jag snart försöka mig på att recensera något jag tokgillar.)

Den här romanen har ett underbart, lite säreget språk som får det absurda att verka mycket sannolikt och det tragiska att locka till skamsna fnissningar. För egentligen är det ju synd om Viviane som blivit lämnad av en skitstövel till man och möjligen dessutom ersatt på jobbet av den snygga, unga vikarien. Men Viviane sitter inte stillsamt och tycker synd om sig själv, så då behöver man ju som läsare heller inte göra det. Däremot kan man tycka att hon agerar lite väl drastiskt och impulsivt när hon börjar förfölja psykoanalytikerns änka, älskarinna och andra patienter. Upplösningen får ni läsa boken för att få reda på. Men tro inte att det handlar om en pusseldeckare där målet är att identifiera mördare, här handlar det om mer komplicerade livsfrågor.

Viviane Élisabeth Fauville är helt klart en av de mest originella romaner jag läst och den fullständigt golvade mig. Romanen innehåller en blandning av humor, satir och allvar som helt enkelt är totalt avväpnande. Samtidigt ställer den krav på läsaren att vara alert, berättarperspektivet och tilltalet ändras ofta och allt är inte så enkelt som det tycks vara. Det är inte en slump att boken inleds med ett citat av Samuel Beckett: "Jag har varit här sedan jag började vara till, mina framträdanden på andra håll har ombesörjts av andra". Läs nu denna fantastiska debutroman!

onsdag 18 september 2013

Adams arv - repris

Adams arv av Astrid Rosenfeld i översättning av Jörn Lindskog, utgiven av Thorén & Lindskog, 2013

Adams arv utspelar sig under två olika tidsperioder. Den första delen handlar om pojken Eddy som växer upp i en mycket dysfunktionell familj i Berlin under 80-talet. Av morföräldrarna får Eddy ofta höra att han är lik morfaderns bror Adam och detta är inte något att vara stolt över. Vad som föranlett morfadern att bli så arg på sin bror får dock inte Eddy veta. Efter mormoderns död hittar Eddy gamla brev som visar sig vara skrivna av Adam och i denna del berättar Adam om händelser under andra världskrigets judeförföljelse.

Båda delarna innehåller en hel del svart humor, men andra delen upplevde jag som mer ömsint och finstämd, trots sina osannolika inslag. Förintelsen brukar i vanliga fall behandlas med allvar och realism. Rosenfeld balanserar på gränsen till hur man "får" behandla ett så fasansfullt skeende, men hennes bisarra humor förringar inte allvaret utan ger snarare en ny viktig nyans. Förintelsen måste kommas ihåg på många olika sätt.

Adams berättelse innehåller också en underbar skildring av kärlek utan gränser. Här blir man som läsare berörd och lite bedårad. För visst har Adam rätt i att man måste göra allt för att vinna kärleken.

Adams arv är en bladvändare på närmare 400 sidor. Språket är rappt och dialogerna vassa. Som läsare både skrattar och gråter man medan man i rasande fart tar sig genom sidorna. Som vanligt har Thorén & Lindskog luftig, lättläst text och fint, tjockt papper i sina böcker, något som alltid gör en bibliofil som jag extra glad.

Sammantaget är Adams arv en mycket lättläst, engagerande och bedårande berättelse om kärlekens skönhet och krigets vidrighet. Att detta är skrivet av en debutant är närmast osannolikt. Rosenfeld hoppas jag få läsa mycket mer av i framtiden.

måndag 16 september 2013

Tematrio - Teman på Bokmässan


Snart är det dags för Bokmässa igen! Och jag ska så klart dit. I år är temat Rumänien och jag måste erkänna att jag inte alls förberett mig för detta. Och nu är det ju lite kort tid kvar. Nästa år är temat Brasilien, ska försöka skärpa mig tills dess. Men vilka teman skulle ni vilja ha på Bokmässan? Ge tre förslag! Här kan ni se tidigare bokmässors teman.

1. Kina skulle jag vilja se som tema för Bokmässan. Landet har en outsinlig kulturskatt och det vore angeläget att uppmärksamma Kinas roll i världen i nuläget. Dessutom vore det roligt om mer kinesisk litteratur blev översatt!

2. Kärlek vore ett fint tema för en bokmässa. Att se kärleken gestaltad i alla dess dimensioner, på många olika språk, för alla åldrar vore fantastiskt!

3. Kvinnor och kvinnors livsvillkor genom historien och världen runt vore ett intressant tema. Man skulle kunna fokusera på de kvinnliga klassikerna, på kvinnors villkor i samtiden i olika delar av världen och kvinnor som författare.

Era förslag måste inte börja på K ;-)


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 15 september 2013

Enkätdax

Det var riktigt länge sedan jag svarade på en enkät, den här hittade jag hos Fiktiviteter.

Vad läser du just nu? Mycket samtidigt... Har läst ungefär halva Ulysses, har nyligen börjat på Wolf Hall, har snart läst ut Lyckliga Moskva. Störs lite av att jag dessutom måste läsa om barns språkutveckling och språkstörningar.

Vad kommer du att läsa härnäst? I oktober blir det mycket afrikanskt. Planerar att läsa Bränd jord  av Elieshi Lema, Ännu talar träden av Calixthe Beyala och - Coconut av Kopano Matlwa.

En bok du sparat till ett speciellt tillfälle? Jag sparar på några barn- och ungdomsfantasyserier som jag tänker att jag kan behöva om jag blir sjuk och inte orkar med något tungt. De är Cashores serie om De utvalda och Funkes Bläckserie.

Den senaste boken du gav upp med? Jag ger ganska ofta upp böcker, framför allt ljudböcker. Caitlin Morans Konsten att vara kvinna passade inte mig.

Den första boken du läste på engelska? Den första jag försökte läsa var A Farewell to Arms som vi läste i skolan. Den gav mig upplevelsen av att vara fullständigt värdelös på engelska. För att råda bot på detta läste jag The Godfather, som var så spännande att jag glömde att jag läste på engelska. 

Den senaste boken du läste på svenska? Jag läser ju in princip allt på svenska, den senaste jag läste ut var Levande och döda i Winsford av Nesser.

Kan du citera några dikter? Tyvärr nästan inte alls, bara lite Fröding och Tranströmer.

Hur hittar du tiden att läsa så mycket som du gör? Jag säger som Fiktiviteter: lästid hittas inte den skapas. Jag läser i stället för att pyssla i hemmet, titta på TV, träna (tyvärr) och ägna mig åt andra intressen.

Vilka nya boksläpp ser du mest fram emot den här hösten? Nyckeln väntar jag så klart på, vill veta hur det ska gå i kampen med demonerna. Ser också fram emot Kim Thúys Mãn och nyöversättningen av Austens Övertalning.

lördag 14 september 2013

Levande och döda i Winsford

Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2013

Jag var lite nervös när jag började läsa den här romanen eftersom jag inte gillade författarens senaste fristående bok Himmel över London. Men den anspänningen släppte snabbt och jag sveptes med av hedens fuktiga dimma, mystiska bilar och andra kusligheter. Levande och döda i Winsford är faktiskt den mest spännande av alla böcker jag läst av Nesser (och jag tror faktiskt att jag läst alla). Den är periodvis ruggigt kårkrypande och jag fick till och med mardrömmar under läsningen.

En medelålders svensk kvinna flyttar in i ett ensligt beläget hus på Exmoor. Hennes enda sällskap är hunden Castor, hunden hon bestämt sig för att överleva. Kvinnan lever under antaget namn och utger sig för att vara författare. Är hon på flykt? Vad har hänt? Varför har hon valt att slå sig ner på den ödsliga heden? I takt med att läsaren får veta vad som föranlett kvinnan att lämna sitt gamla liv får vi också ta del av hennes makes gamla anteckningar om vad som utspelade ig i kretsen kring ett berömt författarpar i Marocko mer än 20 år tidigare..

Kvinnans historia blottläggs i ofta förekommande tillbakablickar, berättelsen rör sig i spiraler, en del snäva, andra vida. Läsaren får lära känna både döda och levande i kvinnans tidigare liv och på heden. Döden är hela tiden närvarande i berättelsen, ibland på ett högst vardagligt, sorgligt sätt, ibland på ett kusligt sätt.

Nessers typiska lite gammaldags, rustika språk har anpassats något till den kvinnliga berättarrösten, men har fortfarande kvar sin karaktär. Tillsammans med den spännande handlingen driver språket läsaren framåt i ett högt tempo, det här är en roman man inte gärna lägger från sig.

Trots den rafflande handlingen, de realistiska personporträtten och det härliga, nesserska språket är det ändå framför allt den ödesmättade stämningen och miljöbeskrivningarna som väcker min förtjusning. Jag kan känna hedens väta och kyla och öknens soliga hetta inpå bara skinnet. Särskilt uppskattar de exakta och realistiska skildringarna av Exmoor med dess underbara vilda ponnyer, jag känner igen mig från mitt eget besök i trakten kring byn Brendon.

Sammantaget är Levande och döda i Winsford en rafflande berättelse om hur människor formas av sin historia.

Andra som läst är Corren, och dagarna går.

torsdag 12 september 2013

Lyssna på Pawana

Om ni inte hinner läsa kanske ni hinner lyssna. Missa inte Le Clézios Pawana i växelvis uppläsning av Jan-Olof Strandberg och Staffan Göthe i Radioföljetongen, P1, 7-9 oktober. Den här berättelsen är en av de vackraste och sorgligaste jag läst, det är därför jag tjatar om den.

onsdag 11 september 2013

Andarnas hus - 40 år efteråt

Inspirerad av Bokmania vill jag också idag fokusera på att minnas offren för militärkuppen i Chile, som ägde rum 11 september 1973.

Andarnas hus av Isabel Allende

Andarnas hus är en släktkrönika som spänner över flera generationer och utspelar sig i Chile, från 1900-talets början fram till militärkuppen 1973. Vi får höra flera personer berätta om familjen Trueba, urfadern Esteban, dotterdottern Alba och en allvetande berättarröst. Esteban är en maktfullkomlig, kolerisk, konservativ man som tillhör den chilenska överklassen, jordägarna. Han gifter sig med den klärvoajanta Clara och de får tre barn tillsammans. Estebans relation till Clara och barnen präglas av främlingsskap och konflikter, han kan inte acceptera barnens vänsterorientering och solidaritet med de egendomslösa. I samband med militärkuppen tvingas dock Esteban att omvärdera sin tidigare inställning.

Andarnas hus innehåller en härlig blandning av realism och magi, fantasirikedom och färgstarka personporträtt. Berättelsen böljar fram, handlingen fängslar omedelbart och kontrasten mellan burlesk humor och plågsamt realistiska beskrivningar gör denna roman till ett mästerverk. Man pendlar mellan skratt och gråt under läsningen och man önskar att boken aldrig ska ta slut. Själv upplever jag de magiska inslagen som mjuka, fluffiga moln, som gör att jag står ut med att läsa om tortyrkammare och övervåld. Om de magiska inslagen säger författaren själv:
"Det var på den tiden då den mänskliga naturens dolda krafter och den gudomliga humorn fungerade ohejdade och åstadkom ett tillstånd av kris och förskräckelse för fysikens och logikens lagar." (sidan 238)
Författaren målar med svepande penseldrag och välfyllda penslar personer, som var och en har en unik personlighet. Esteban, Clara, Blanca och Alba är karaktärer man inte glömmer i första taget. Om Estebans syster Férula kan man läsa denna underbara beskrivning:
"Hon hade inget utrymme för små bekymmer, obetydligt groll, förtäckt avund, barmhärtighetsgärningar, färglös tillgivenhet, älskvärd artighet eller vardagliga hänsyn. Hon var en av de varelser som är skapta för en enda stor kärlek, för överdrivet hat, för apokalyptisk hämnd och för den mest sublima heroism, men hon kunde inte förverkliga sin romantiska kallelse utan hennes liv förflöt banalt och grått, instängd i ett sjukrum, med besök i eländiga hyreskaserner och med sinnrika bikter där denna stora, yppiga kvinna med hett blod, skapad för moderskap, för överflöd, handling och glöd sakta gick förlorad." (sidan 101)
Att vi får höra flera röster berätta om familjens liv gör berättelsen nyansrik och mer realistisk. Som läsare får man emellanåt små vinkar om vad som kommer att hända i framtiden, vilken leder till att man blir än mer nyfiken. Språket är vackert, meningarna vindlar fram och kräver att man låter sig svepas med.

Trots att romanen uppenbarligen handlar verkliga händelser och personer, som president Allende och general Pinochet, nämns de aldrig vid namn. Det här gör berättelsen mer allmängiltig och tidlös. Samtidigt finns här detaljerade beskrivningar av händelser, som ägt rum; jordbävningen, militärkuppen och begravningen av poeten Pablo Neruda är några av dem.

Kort sagt är Andarnas hus en helt underbar latinamerikansk skröna, som utspelar sig mot bakgrund av landets våldsamma politiska situation. Här finns en lockande blandning av realism och magi, fantasirik berättarglädje och fängslande personporträtt. Andarnas hus är en av de bästa romaner jag läst - någonsin.

tisdag 10 september 2013

Teddy på ridläger

Teddy på ridläger text av Lin Hallberg, illustrationer av Margareta Nordqvist, utgiven av Rabén & Sjögren, 2013

För ett år sedan fick dottern första boken om Teddy i födelsedagspresent av unga fröken Fiktiviteter. Nu, ett år senare, har vi läst ut bok nummer åtta i serien om Teddy. Och dottern visar inga tecken på att tröttna. Det gör inte jag heller. Lin Hallbergs serie om Teddy är faktiskt inte bara dotterns, utan även min favorit. Förvisso handlar böckerna i hög grad om hästar, men de berör även andra viktiga saker som kamratrelationer och familjekonstellationer. Huvudpersonen Elsa är en riktigt bra person att identifiera sig med. Hon har lätt att ta till tårar när hon känner sig utanför eller orättvist behandlad, hon är rädd för att galoppera för fort och hon älskar alla djur. Just blandningen av rädsla och mod uppskattar både dottern och jag.

I Teddy på ridläger får Elsa äntligen åka på ridläger tillsammans med bästisen Kajsa. Dessutom får tjejerna ta ansvar för alla djuren hemma hos Elsa på Ängalyckan. Och det finns en hel del djur på Ängalyckan; två hästar, en gris, två katter, två kaniner, tre hönor och ett lamm. Och alla ska de ha mat och fint städat i sina bon. På ridlägret får Elsa lära sig att hoppa med Teddy, något som visar sig vara nästan lite för spännande. Och spännande är det verkligen också den sista natten då alla ska sova över på höloftet.

Texten i Teddy-böckerna har ett bra driv och handlingen är precis lagom spännande. Alla hästreferenser passar perfekt för en åttaåring som ridit ett tag. Illustrationerna är svart-vita och mycket charmiga. Djuren är så gulliga att man vill ha dem alla.

Böckerna om Teddy rekommenderas varmt till alla hästintresserade barn. Och till alla föräldrar som minns hur det var att vara på ridläger när man var liten.

måndag 9 september 2013

Tematrio - Tunnisar

Alla böcker håller tack och lova inte tegelstensformat, det finns mycket bra av det tunnare formatet också. Berätta om tre minnesvärda tunnisar (kortromaner, långnoveller c:a 50-150 sidor)!

1. Hunden av Kerstin Ekman är en poetisk, vacker berättelse om en valp som råkar komma bort från sin mamma och husse. Hunden växer upp i skogen och får leva på det naturen erbjuder. Oerhört vackra naturskildringar och en underbar gestaltning av hur ett djur upplever världen. Min favoritekman.

2. I Förvandlingen av Franz Kafka vaknar Gregor Samsa en morgon och upptäcker att han förvandlats till en insekt. Huvudpersonen och läsaren fångas omedelbart i en surrealistisk drömkänsla, där man inte vet vad som är verkligt. Den absurda berättelsen framförs i lättläst, saklig ton. Detta är en fantastisk novell om människans utsatthet, familjens sammanbrott och om samhällelig stigmatisering.

3. Första delen i trilogin om familjen Löwensköld, Löwensköldska ringen, av Selma Lagerlöf är en tunn, men mycket stämningsfull, ödesmättad berättelse. Den ring general Löwensköld fick av konung Karl XII begravs med honom, men stjäls senare ut graven av en fattig bonde. Därefter vilar en förbannelse över ringen, som drar olycka över alla som har den i sin ägo. Värmländsk gotik när den är som bäst.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 8 september 2013

Pawana - repris

Pawana av J-M G Le Clézio, utgiven av Elisabeth Grate förlag, 2012

Pawana (valfisk) är en till omfånget liten berättelse, till innehållet en av världslitteraturens stora berättelser, berättelsen om hur människan ödelade Edens lustgård för egen vinnings skull. Pawana bygger på en verklig berättelse om valfångaren Charles Melville Scammon, som upptäckte den mytomspunna lagun i Mexiko där gråvalarna årligen samlades för att kalva. Slakten som följde blev brutal och gråvalarna kom närmast att utrotas. Med på färden var den unge pojken John från Nantucket, vars röst vi får höra berätta om jakten på honor, både gråvalshonor och den unga indianska slavinnan Araceli.

Le Clézio kombinerar underskön prosa med skildringen av fullständigt vedervärdiga händelser. Under läsningen blir jag djupt bedrövad över människans förutbestämmelse att förgöra livets uppkomst. Att läsa Le Clézio när han skildrar naturkatastrofer är en sällsamt vacker, smärtsam upplevelse.

Sammantaget är Pawana en vacker, sorglig berättelse som på ett fint sätt speglar författarens stil och engagemang mot förstörelse och förtryck. Jag vill gärna rekommendera Pawana till de som ännu inte stiftat bekantskap med Le Clézio, berättelsen ger en enkel ingång till ett magnifikt, Nobelprisat berättande.

Recension i repris i samband med vår Jorden Runt-resa.

fredag 6 september 2013

Sorgsna själar

Åh nej! BLOGGER ÅT UPP MIN RECENSION. Och nu får jag inte till det igen, det är flera veckor sedan jag läste ut boken. Därför får ni lov att nöja er med en minirecension och en bombastisk uppmaning. Det handlar om Sorgsna själar av Léonora Miano, en bok jag verkligen gillade. Mycket kortfattat handlar den om människor med tragiska familjeförhållanden och rotlöshet och utanförskap orsakat av historisk kolonisation och samtida globalisering. Söder om Sahara härskar förtryck och korruption. I Europa lever människorna låtsasliv utan verkligt engagemang för någonting.

Författaren är oerhört vass i sin kritik av samtidsmänniskans dokusåpaexistens och den ännu pågående plundringen av de subsahariska staterna. Personteckningarna varierar, vissa figurer tycks mestadels finnas med som stereotyper medan andra än nyanserade och utvecklas. Språket pendlar mellan att vara kategoriskt korthugget och närmast lyriskt vackert. Handlingen fängslar, berör och upprör. Läs den här boken!

torsdag 5 september 2013

Dagens mattips

Ni missar väl inte att det bjuds på mat under den här Jorden Runt-resan. Bak bok mat fixar passande tilltugg från olika världsdelar, hon läser Wolf Hall och bjuder idag på Cottage Pie. Smaskens!

onsdag 4 september 2013

Mat, sexfantasier och gamla greker - Ulysses III

Jag tragglar på tillsammans med Leopold Bloom, som ägnar sig åt att vandra runt i Dublin medan han funderar över livet i allmänhet och kroppens behov i synnerhet. Judar smädas, kvinnors kön väcker fantasier och gommen frestas av allehanda läckerheter. De gamla grekerna hyllas, medan romarna beskrivs som kloakmakare. Kapitel nio utspelar sig på bibblan där allehanda lärda diskussioner om litteratur och filosofi förs. Emellanåt är det intressant, emellanåt är det dötrist. Ungefär en tredjedel av boken är avverkad och jag börjar förstå hur utmattande det är att läsa Ulysses.

tisdag 3 september 2013

Månadssummering - Augusti 2013

# Teddy på ridläger - Lin Hallberg
# Nattsidan - J C Oates
# Torka aldrig tårar - Döden - Jonas Gardell
# Kina berättar: Solskenet i munnen - Anna Gustafsson Chen (red)
# Sorgsna själar - Léonora Miano
# Teddy en sommardag - Lin Hallberg
# Från verklighetens stränder: Agnes von Krusenstjernas liv och diktning - Anna Williams
# Kyckling med plommon - Marjane Satrapi
# Torka aldrig tårar - Sjukdomen - Jonas Gardell
# Tredje tecknet - Ingelin Angerborn
# Tam och nydraken - Jo Salmson
# Tam och drakupproret -Jo Salmson
# Torka aldrig tårar - Kärleken - Jonas Gardell
Ovanligt många böcker blev lästa i augusti, hela 13 stycken. Många var dock ganska korta och lästlästa som t ex de 5 barnböckerna.

Böckerna om Teddy och om Tam har jag läst tillsammans med dottern. Båda gillar.

Novellsamlingen Kina berättar rekommenderas varmt till den som vill prova på kinesisk litteratur.

En afrikansk bok om kolonisationens sena effekter och en seriebok om Iran fick, tillsammans med de kinesiska novellerna, representera den utomeuropeiska läsningen.

Boken om Agnes vom Krusenstjerna gav mersmak, nu vill jag läsa något av henne.

Den stora läsupplevelsen under augusti månad stod Torka aldrig tårar utan handskar-trilogin för. Tårarna flödande.

måndag 2 september 2013

Tematrio - Tegelstenar

Just nu tycks jag ha hamnat i ett oplanerat tegelstensläsande, men jag varvar med lite tunnisar däremellan. Var går egentligen gränsen mellan en normaltjock bok och en tegelsten? Ja, det får ni avgöra själva. Inspirerad av mitt läsande av Ulysses och Wolf Hall är veckans tema tegelstenar. Berätta om tre minnesvärda tegelstenar!

1. En av de "tunga" ryska tegelstenarna är Brott och straff, som handlar om Raskolnikov, en fattig före detta student, som planerar och genomför ett mord på en avskyvärd pantlånerska. Den här romanen är en mycket intressant psykologisk studie, som känns förvånansvärt nutida.

2. Tegelstenar tycks ofta handla om krig och/eller kärlek, så gör även Borta med vinden. Alla har väl sett filmen om den egensinniga Scarlett O'Hara, aristokraten Ashley Wilkes och charmören Rhett Butler. Detta är en storslagen film/roman om inbördeskriget i Amerika, om svåra livsvillkor, obändig livsvilja och våldsam passion. Boken skildrar detaljerat soldaternas och de civilas umbäranden, ibland i så hög grad att man tycker sig kunna känna blodstanken och krutröken. Jag tycker att både boken och filmen är mycket bra.

3. En av de riktigt tunga i min bokhylla är Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset. Det här är en mycket fin kvinnoskildring, som utspelar sig på 1300-talet. Romanen rymmer kvinnors tankar, känslor och erfarenheter. Här finns den passionerade kärleken, drömmar, ideal och svek. Och moderskapet med alla dess sorg- och glädjeämnen.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 1 september 2013

Jorden Runt IV - Europa

Hoppa ombord, det är dags för avfärd. Vi håller oss hemmavid i Europa under september, hoppas att ni hittar något att läsa som passar er. I slutet av månaden skriver jag ett inlägg och ber er kommentera med länkar till det ni skrivit under första resstoppet. Texterna om böckerna är lånade från förlag/bokhandel.


Andrej Platonov - Lyckliga Moskva (Ryssland)

Moskva Tjestnova är fallskärmshopperska, madonna och hora. Hon är en inkarnation av den lyckliga sovjetmänniska som Stalin beordrar fram i början av 1930-talet. Med blodfull erotisk entusiasm offrar hon bokstavligen sin kropp åt den nya staten och dess av umbäranden och slagord stympade män. Hon lever i symbios med den stad hon är uppkallad efter ett kaotiskt, överbefolkat Moskva, som är tungt av reliker och avskräde och samtidigt stolt axlar rollen av den förverkligade utopins kronjuvel.

Romanen Lyckliga Moskva är en berättelse inifrån denna stad, skriven i absolut realtid. Här möter vi en samling figurer som alla befinner sig i ett ständigt pågående ställningstagande, som handlar om att överleva från sekund till sekund. Utan att dö av skam eller svält. Och de kan inte ens klänga sig fast vid sitt förflutna för alla minnen är obrukbara i den nya tiden.

Att läsa Andrej Platonov är att möta en författare som med förtvivlans energi försöker bygga sig en modell i skala 1:1 av sin egen verklighet, i samma takt som han lever den. Och plötsligt inser den förundrade och gripne läsaren att själva den egendomliga, svårfångade stilen som Platonov skapar av sentiment, förvirring och politisk retorik också är en människa. En människa som du och jag, som på ömma fotsulor försöker ta sig fram genom det kaotiska 30-talets Moskva, eller genom nutidens Sverige.


Silvia Avallone - Stål - (Italien)

De bästa vännerna Anna och Francesca växer upp i ett nedslitet bostadskomplex i den toskanska kuststaden Piombino. I horisonten skymtar Elba, men på Via Stalingrado är det kring stålverket livet rör sig. Flickorna är tretton år, på väg att ta steget in i vuxenvärlden och är heta föremål för männens och pojkarnas blickar. De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Anna har stora planer för sitt liv, hon ska läsa vidare och bli domare eller politiker. Francesca drömmer om att bli velina, att jobba på tv eller bli modell.

Stål är en gripande skildring av två unga flickors vänskap och hur de tillsammans möter omgivningens krav och förväntningar. Samtidigt ger romanen en storslagen nutidsbild av livet på Italiens baksida.


Astrid Rosenfeld - Adams arv (Tyskland)

Adams arv är en energifylld och härligt komisk debut. Historien tar sin början med den åttaårige Eddy. Man vet inte mycket om hans far, hette han Sören eller Göran? Hans mor går under epitetet kvinnorörelsens antikrist och ville egentligen bara bli gravid, så vem bryr sig om fadern? Eddy får av sina morföräldrar, Lara och Moses, alltid höra hur lik han är sin morfars bror, gammelmorbror Adam. Familjen för ett kringresande liv där mammans nya man säljer falska fossiler till frustrerade hemmafruar. Eddy växer upp i det här kaoset och blir en olycklig slacker.

Efter mormoderns död hittar Eddy ett manuskript som tar honom och läsaren tillbaka till farbror Adams liv, först i 30-talets Berlin och senare i det ockuperade Polen under 40-talet. När Adam var ung, förälskade han sig i Anna - som snart försvinner i samband med de judiska pogromerna. Adams mormor tar hjälp av en hög officer i den nya naziregimen och han ser till att Adam får en ny identitet och kan ta upp sitt sökande efter Anna i Polen.

Astrid Rosenfeld är född i Köln 1977. Efter gymnasiet tillbringade hon två år i Kalifornien innan hon flyttade till Berlin för att utbilda sig till skådespelare. När hon insåg att hon faktiskt var en ganska dålig skådespelare, bestämde hon sig för att skriva och finansierade detta genom att arbeta som castingagent, vilket inte minst märks i hennes otroliga blick för detaljer och skruvade karaktärer.


Hilary Mantel - Wolf Hall (England)

"Det är en mästerlig prestation, ett litterärt storverk /.../ Det är väldigt sällan man läser en så levande historisk roman /.../ En sexa om jag tänker efter" - Yukiko Duke, Gomorron Sverige "... en oerhört skicklig iscensättning av 1500-talets England och det klaustrofobiska, dödliga och samtidigt tidlösa spelet i den yttersta maktens innersta rum. Trots att läsaren sitter med historiens facit blir berättelsen svårt spännande. Det är, i all enkelhet, ett bevis på mycket hög litterär kvalitet." Peter Fröberg Idling, Tidningen Vi England, 1530-tal. Kung Henrik VIII kan bara tänka på en sak, han måste ha en son. Hans drottning Katarina har bara skänkt honom en dotter. Nu vill han skiljas och istället gifta sig med Anne Boleyn. Men han måste få påvens godkännande och han skyr inga medel. Det gör inte heller Thomas Cromwell, kungens närmaste man och denna berättelses märkliga hjälte.

Brittiska Hilary Mantel har skrivit flera böcker men fick år 2009 sitt stora genombrott med den historiska romanen Wolf Hall. Och vilket genombrott! Wolf Hall belönades med prestigefyllda Man Booker Prize och flera andra stora utmärkelser. Tidningarna utnämnde boken till årets bästa roman och Hilary Mantel till årets författare. Romanen är också den Man Booker Prize-vinnare som sålt bäst genom tiderna.

Wolf Hall är första delen i en trilogi och uppföljaren Bring Up the Bodies kommer på svenska våren 2014. Även Bring Up the Bodies fick Man Booker Prize och Hilary Mantel blev den tredje författaren någonsin att vinna Man Booker Prize två gånger.


Jean-Marie Gustave Le Clézio - Pawana (Frankrike)

Pawana, valfisk på nattick-indianska, bygger på en autentisk historia om valfångaren Charles Melville Scammon som, efter att 1856 ha upptäckt den lagun i Mexiko där gråvalarna årligen samlades för att kalva, beslöt att utrota dem. Efter att senare ha insett sitt oåterkalleliga misstag, ägnade han återstoden av sitt liv åt att skydda valarna.

Nobelpristagaren i litteratur 2008, den franske författaren J. M. G. Le Clézio, föddes i Nice 1940. Han har sedan debuten 1963 skrivit ett fyrtiotal böcker: romaner, noveller, essäer, sagor. Förlaget har tidigare utgivit Afrikanen, Allt är vind, Raga, Hungerns visa och Färder i filmens värld.