Olivia tillbringar sommarens varma dagar på stranden. Hon borde vara lycklig, men hennes bästa vän Sonja har blivit tillsammans med Milo - killen Olivia är hemligt kär i. Föräldrarna arbetar och Olivia är ofta ensam hemma i lägenheten. Ja, förutom katten Smilla så klart. Men Smilla beter sig underligt och en rad andra mystiska saker händer också. Vem kan ha lagt den gamla nyckeln i Olivias strandväska? Varför åker hissen hela tiden ner i källaren? Varifrån kommer alla nyckelpigor och alla flickor som heter Felicia? Och varför verkar flickan Olivia ser i spegeln inte riktigt vara henne själv? Mysterierna hopar sig.
Som vanligt har Angerborn lyckats skapa magisk stämning och en krypande skräck sprider sig både hos Olivia och hos läsaren. Jämfört med den bok jag tidigare läst av författaren - Månfågel - upplever jag Tredje tecknet som mer skräckbetonad. Trots att jag borde ha växt ifrån min mörkrädsla tror jag att det var tur att jag läste boken en ljus sommarnatt.
Både de realistiska och de magiska inslagen känns mycket trovärdiga och personerna är nyanserat och realistiskt tecknade. Olivia är adopterad från Colombia och adoptionstemat gestaltas mycket lyhört i berättelsen. Som adoptivmamma gör det mig så klart extra förtjust. Överlag skildrar Angerborn relationer på ett mycket fint sätt.
Texten har ett driv som gör att man inte kan avbryta läsningen, det här är en slukarbok för barn mellan nio och tolv och för deras mammor ;) Den rekommenderas varmt!
Andra som läst och tyckt till: Carolina läser, Barn- och ungdomsboksbloggen, Barnboksprat.
Låter som något för mig och ena barnbarnet!
SvaraRaderaHoppas det :)
RaderaMin 9-åriga dotter har läst "Rum 213" av Angerborn och var mycket förtjust i den. Jag högläste några kapitel för henne, och det verkade vara en riktigt bra och välskriven bok. Bra språk, spännande intrig och trovärdiga personporträtt
SvaraRaderaRum 213 tror jag att jag köpt - annars ska jag göra det.
Radera