Nattsidan av Joyce Carol Oates, utgiven av Novellix, 2013
Berättarjaget och hans kollega Perry Moore arbetar med att undersöka och kartlägga personer som utger sig att vara förmedlare av röster från andevärlden. Moore står för ett utpräglat materialistiskt tänkande och ser ingen anledning att betvivla att mediet Fru A. är en bedragerska. Berättaren är dock lite mer tveksam, vissa saker inträffar vid seanserna som skrämmer och är svåra att förklara. Moore tvingas dock mycket bryskt att omvärdera sin position då någon han tidigare känt dyker upp under en seans...
Nattsidan är berättad i dagboksform, vilket ger ett mycket autentiskt intryck. Berättelsen är en klassisk skräckhistoria som utspelar sig i USA under slutet av 1800-talet. Den ruggiga stämningen, där fantasi och verklighet blandas samman, byggs mycket skickligt upp med små medel. Som läsare blir man nästan mot sin vilja indragen i berättelsen som inte släpper taget förrän långt efter sista bokstaven.
Sammantaget är Oates som novellförfattare sparsam och stram med orden. Ändå lyckas hon i detta lilla format förmedla ett vetenskapligt resonemang kring verklighetens beskaffenhet, berätta en ruskigt fängslande historia och gestalta människans sökande efter svar på de eviga frågorna. Mästerligt.
Läslistor
▼
lördag 31 augusti 2013
fredag 30 augusti 2013
Märtas hästbok
Märtas hästbok av Erika Eklund Wilson, utgiven av Bonnier Carlsen, 2011
Märta-böckerna är dotterns favoriter när det gäller att läsa själv. Märta är en försiktig, ganska rädd tjej som älskar hästar. Böckerna om Märta handlar om att som är roligt och allt som är läskigt med hästar. Det är så klart roligt att vara i stallet tillsammans med kompisar och det är mysigt att gosa med favorithästen. Men att galoppera på en envis häst som inte lyder är otäckt. Och ridlärare som gormar kan också verka lite farliga i början. Allt eftersom lär sig Märta mer om hästar och hon blir också mer och mer modig. De andra böckerna i Märta-serien vi läst är: Märta börjar rida, Märta galopperar och Märta och stallkompisarna. I Märtas hästbok skriver Märta ner alla svåra hästord och berättar allt hon kan om hästar. Boken innehåller mycket kunskap samtidigt som den är lätt och rolig att läsa.
Dottern är verkligen mycket förtjust i böckerna om Märta. Jag tror att hon känner igen sig lite och att det varit skönt att läsa om en hästtjej som faktiskt är rädd ibland. Texten är lättläst, skriven i korta meningar med relativt stor stil och mycket luft på sidorna. Handlingen är spännande och illustrationerna är tokroliga i sin naiva stil. Dottern läser och fnissar och visar roliga detaljer i bilderna. Böckerna passar perfekt för nybörjarläsaren med intresse för hästar och rekommenderas av dottern som tycker att alla som gillar hästar borde läsa dem.
Märta-böckerna är dotterns favoriter när det gäller att läsa själv. Märta är en försiktig, ganska rädd tjej som älskar hästar. Böckerna om Märta handlar om att som är roligt och allt som är läskigt med hästar. Det är så klart roligt att vara i stallet tillsammans med kompisar och det är mysigt att gosa med favorithästen. Men att galoppera på en envis häst som inte lyder är otäckt. Och ridlärare som gormar kan också verka lite farliga i början. Allt eftersom lär sig Märta mer om hästar och hon blir också mer och mer modig. De andra böckerna i Märta-serien vi läst är: Märta börjar rida, Märta galopperar och Märta och stallkompisarna. I Märtas hästbok skriver Märta ner alla svåra hästord och berättar allt hon kan om hästar. Boken innehåller mycket kunskap samtidigt som den är lätt och rolig att läsa.
Dottern är verkligen mycket förtjust i böckerna om Märta. Jag tror att hon känner igen sig lite och att det varit skönt att läsa om en hästtjej som faktiskt är rädd ibland. Texten är lättläst, skriven i korta meningar med relativt stor stil och mycket luft på sidorna. Handlingen är spännande och illustrationerna är tokroliga i sin naiva stil. Dottern läser och fnissar och visar roliga detaljer i bilderna. Böckerna passar perfekt för nybörjarläsaren med intresse för hästar och rekommenderas av dottern som tycker att alla som gillar hästar borde läsa dem.
onsdag 28 augusti 2013
Reselektyr
Det bidde tyvärr ingen Tematrio den här veckan, allt är lite extra stressigt och rörigt just nu.
Men jag kan i alla fall bjuda på en bild av min lektyr under första resestoppet i vår Jorden Runt-resa som startar på måndag.
Men jag kan i alla fall bjuda på en bild av min lektyr under första resestoppet i vår Jorden Runt-resa som startar på måndag.
måndag 26 augusti 2013
Torka aldrig tårar utan handskar
Torka aldrig tårar utan handskar - Döden av Jonas Gardell, utgiven av Norstedts, 2013
Så har jag då både sett TV-serien och läst (lyssnat på) alla delarna av Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell. Jag har också vunnit signerade exemplar av alla böckerna och väntar på att få dem i min postlåda. När jag nu ska skriva om böckerna vet jag inte riktigt vad jag ska kalla inlägget. Det blir inte någon regelrätt recension, kanske kan man kalla det för en personlig reflektion. För det här inlägget kommer att bli både personligt och privat.
1982 tog Rasmus studentexamen efter treårig humanistisk linje på Solbergaskolan i Arvika. 1982 tog jag studentexamen efter treårig humanistisk linje på Solbergaskolan i Arvika. Vilken total förvirring det medför när en fiktiv text plötsligt tycks handla om en själv, eller i alla fall om ens närstående. Jag kände mig omkullvält när jag såg inledningen av TV-serien och kände igen mig. Och eftersom boken nästan handlar om mig läser jag den utifrån det perspektivet. Minsta lilla fel stör mig (Gardell vet t ex inte att man säger Åmot med betoning på båda stavelserna och inte Åmotfors med betoning på första stavelsen). Men de små felen är så pyttiga jämfört med allt som är rätt! Beskrivningen av Domuskaféet är exakt och på denna plats tillbringade jag stor del av skoltiden. Ja, tyvärr just den tid jag borde varit i skolan. Jag träffade nämligen min nuvarande man i skolan och därefter hade vi viktigare saker för oss än att gå i skolan. En annan sak som tack och lov inte stämmer är att Rasmus gick i min klass. Det gick bara en kille i klassen och han reste aldrig till Stockholm. Så jag kände inte Rasmus "på riktigt".
Miljöskildringen i romanserien är således fantastisk. Stämningen i byhålan Koppom är exakt återgiven, jag känner så oerhört väl igen mig både i samhället och bland befolkningen. Gardell har fått en del kritik för övertydlig symbolik med den vita älgen, men den kritiken kommer ju från folk som inte var med. Den vita älgen spelade stor roll under min uppväxt, folk åkte på älgsafari för att försöka få syn på den o s v. För en gångs skull stör mig övertydlig symbolik inte alls. Om berättelsen utspelar sig i västvärmland måste älgen helt enkelt vara med.
Förutom igenkännandets förvirring väckte Torka aldrig tårar stor skam hos mig. Skammen att ha glömt! Jag befann mig aldrig i närheten av någon som drabbades, men jag minns ju så väl allt som skrevs i tidningar och diskuterades på TV. Jag minns hur vissa drabbades medan andra fick skylla sig själva. Tack och lov minns jag också hur vidrig jag tyckte att uppdelningen mellan de oskyldiga och de skyldiga var. Och jag minns rädslan, paniken innan man visste hur man kunde bli smittad. Jag minns Jacob Dahlin och Sighsten Herrgård. Eller rättare sagt, jag minns nu när jag blivit påmind. Och jag är tacksam över påminnelsen även om jag gråtit floder då jag lyssnat på Gardells uppläsning.
Som litteratur är Torka aldrig tårar lättläst och gripande, som vittnesdokument är den ovärderlig. När Gardell håller sig till sin berättelse blir man berörd, när han beskriver tidsandan blir man omskakad. Gardell hamrar frenetiskt in sitt budskap och det är ett budskap som måste predikas tills alla förstår. Kärlek och tolerans är till för alla. Kärlekshistorien mellan Rasmus och Sebastian är underbart berättad, Paul är härligt överdriven utan att be om ursäkt för det, Bengt har precis lagt världen (i alla fall Sverige) för sina fötter när han får beskedet, sorgen är ofantlig när vännerna tvingas att bära varandras kistor. Torka aldrig tårar är helt enkelt ett storverk.
Så har jag då både sett TV-serien och läst (lyssnat på) alla delarna av Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell. Jag har också vunnit signerade exemplar av alla böckerna och väntar på att få dem i min postlåda. När jag nu ska skriva om böckerna vet jag inte riktigt vad jag ska kalla inlägget. Det blir inte någon regelrätt recension, kanske kan man kalla det för en personlig reflektion. För det här inlägget kommer att bli både personligt och privat.
1982 tog Rasmus studentexamen efter treårig humanistisk linje på Solbergaskolan i Arvika. 1982 tog jag studentexamen efter treårig humanistisk linje på Solbergaskolan i Arvika. Vilken total förvirring det medför när en fiktiv text plötsligt tycks handla om en själv, eller i alla fall om ens närstående. Jag kände mig omkullvält när jag såg inledningen av TV-serien och kände igen mig. Och eftersom boken nästan handlar om mig läser jag den utifrån det perspektivet. Minsta lilla fel stör mig (Gardell vet t ex inte att man säger Åmot med betoning på båda stavelserna och inte Åmotfors med betoning på första stavelsen). Men de små felen är så pyttiga jämfört med allt som är rätt! Beskrivningen av Domuskaféet är exakt och på denna plats tillbringade jag stor del av skoltiden. Ja, tyvärr just den tid jag borde varit i skolan. Jag träffade nämligen min nuvarande man i skolan och därefter hade vi viktigare saker för oss än att gå i skolan. En annan sak som tack och lov inte stämmer är att Rasmus gick i min klass. Det gick bara en kille i klassen och han reste aldrig till Stockholm. Så jag kände inte Rasmus "på riktigt".
Miljöskildringen i romanserien är således fantastisk. Stämningen i byhålan Koppom är exakt återgiven, jag känner så oerhört väl igen mig både i samhället och bland befolkningen. Gardell har fått en del kritik för övertydlig symbolik med den vita älgen, men den kritiken kommer ju från folk som inte var med. Den vita älgen spelade stor roll under min uppväxt, folk åkte på älgsafari för att försöka få syn på den o s v. För en gångs skull stör mig övertydlig symbolik inte alls. Om berättelsen utspelar sig i västvärmland måste älgen helt enkelt vara med.
Förutom igenkännandets förvirring väckte Torka aldrig tårar stor skam hos mig. Skammen att ha glömt! Jag befann mig aldrig i närheten av någon som drabbades, men jag minns ju så väl allt som skrevs i tidningar och diskuterades på TV. Jag minns hur vissa drabbades medan andra fick skylla sig själva. Tack och lov minns jag också hur vidrig jag tyckte att uppdelningen mellan de oskyldiga och de skyldiga var. Och jag minns rädslan, paniken innan man visste hur man kunde bli smittad. Jag minns Jacob Dahlin och Sighsten Herrgård. Eller rättare sagt, jag minns nu när jag blivit påmind. Och jag är tacksam över påminnelsen även om jag gråtit floder då jag lyssnat på Gardells uppläsning.
Som litteratur är Torka aldrig tårar lättläst och gripande, som vittnesdokument är den ovärderlig. När Gardell håller sig till sin berättelse blir man berörd, när han beskriver tidsandan blir man omskakad. Gardell hamrar frenetiskt in sitt budskap och det är ett budskap som måste predikas tills alla förstår. Kärlek och tolerans är till för alla. Kärlekshistorien mellan Rasmus och Sebastian är underbart berättad, Paul är härligt överdriven utan att be om ursäkt för det, Bengt har precis lagt världen (i alla fall Sverige) för sina fötter när han får beskedet, sorgen är ofantlig när vännerna tvingas att bära varandras kistor. Torka aldrig tårar är helt enkelt ett storverk.
söndag 25 augusti 2013
Trosell hos Lerin
Nu hade jag tänkt att jag skulle rapportera om en intressant och givande dag på Lars Lerins Sandgrund, men tyvärr är jag rejält besviken. Jag trodde att Kristian Lundberg skulle berätta om sitt skrivande, men han läste bara innantill lite egna tankar om Aino Trosells skrivande. Sedan såg jag inte Lundberg mer och jag hade ju tänkt få möjlighet att köpa hans senaste och få den signerad. Det är ju ingen större hemlighet att jag är mycket förtjust i Lundberg...
Sedan kom Aino Trosell som helt klart var dagens huvudnummer. Hon samtalade med författarkollegorna Doris Dahlin och Linda Olsson om sin senaste roman En egen strand, men detta samtal gjorde mig tyvärr inte särskilt intresserad av att läsa boken. Varför? Kanske är jag helt enkelt trött på temat utarbetade kvinnor. Jag gillar mer Trosell när hon skriver historiskt som t ex i Hjärtblad och En gränslös kärlekshistoria.
Förutom ovan nämnda författare bestod underhållning av mycket medioker dansuppvisning och ett bra band med bristfällig ljudkvalitet. Var det då inget som var bra kan man undra? Hallå där, missade ni var kalaset gick av stapeln? På Lars Lerins museum där man kan vandra runt och njuta av underbar konst. Jag blir berörd på allsköns olika sätt när jag tittar på Lerins tavlor och när jag ser honom själv gå omkring där med ett lyckligt leende på läpparna värmer det mitt hjärta. Så inte var dagen misslyckad inte.
Och nu kommer jag till slut till det allra roligaste; jag träffade Bokmania med tillhörande herr på tillställningen. Och bokbloggare kan ju alltid hitta något att snacka om...
Sedan kom Aino Trosell som helt klart var dagens huvudnummer. Hon samtalade med författarkollegorna Doris Dahlin och Linda Olsson om sin senaste roman En egen strand, men detta samtal gjorde mig tyvärr inte särskilt intresserad av att läsa boken. Varför? Kanske är jag helt enkelt trött på temat utarbetade kvinnor. Jag gillar mer Trosell när hon skriver historiskt som t ex i Hjärtblad och En gränslös kärlekshistoria.
Förutom ovan nämnda författare bestod underhållning av mycket medioker dansuppvisning och ett bra band med bristfällig ljudkvalitet. Var det då inget som var bra kan man undra? Hallå där, missade ni var kalaset gick av stapeln? På Lars Lerins museum där man kan vandra runt och njuta av underbar konst. Jag blir berörd på allsköns olika sätt när jag tittar på Lerins tavlor och när jag ser honom själv gå omkring där med ett lyckligt leende på läpparna värmer det mitt hjärta. Så inte var dagen misslyckad inte.
Och nu kommer jag till slut till det allra roligaste; jag träffade Bokmania med tillhörande herr på tillställningen. Och bokbloggare kan ju alltid hitta något att snacka om...
lördag 24 augusti 2013
Fantastiska norrmän
Oj vilka norrmän! Kjaerstads trilogi var fantastisk i TV-version, kan tänka mig att den är ännu bättre att läsa. Och nu följer SvT upp med en ny tokbra serie: Halvbrodern av Lars Saabye Christensen. Första avsnittet visades häromdagen och jag gillade skarpt. Trots att jag läst bra norska författare, som t ex Per Pettersson, har jag uppenbarligen missat en hel del. Av Kjaerstad har jag redan en bok, Tecken till kärlek, men vad ska jag läsa av Saabye Christensen? Ge mig lite tips, tack.
tisdag 20 augusti 2013
Fint kalas i Karlstad
Äntligen är det vår tur att ha något fint litterärt att bjuda på! Den 25 augusti firar Sandgrund Lars Lerin konsthall Aino Trosells författarskap och hennes nya roman En egen strand. Mellan kl. 14-16 pågår scenframträdande med flera av landets främsta författare; Kristian Lundberg berättar om sitt skrivande, Aino Trosell berättar om den nya romanen och dessutom bjuds besökarna på brasiliansk dans och cubanska toner. Klockan 14-16 på söndag hoppas jag att vi ses i Karlstad.
måndag 19 augusti 2013
Tematrio - sommarens läsning
Sommaren går obönhörligen mot sitt slut, dags att summera lite. Jag har läst en blandning av allt möjligt med särskilt fokus på svensk litteratur och noveller. Berätta om tre bra böcker ni läst i sommar!
1. Jag måste så klart ta med dotterns favoriter först på listan - Tam Drakriddare! Jo Salmson har lyckats få min dotter fullständigt galen i att läsa om drakar. Nu ska vi låna de andra serierna av Salmson på bibblan. Och kanske köper vi den nya.
2. Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn föll jag pladask för. Den bästa dagen är en litterär fantasi om ett år i Karin Boyes liv, ett år då hon kämpar mot homosexuella impulser och bottenlöst självhat.
3. Flera noveller har jag läst under sommaren och jag vill gärna lyfta fram Novellix amerikanska klassikerfyra, D H Lawrences Pojken & gunghästen samt den kinesiska novellsamlingen Solskenet i munnen.
"Instruktioner"
Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!
tisdag 13 augusti 2013
Tarmtömning och tankemöda - Ulysses II
Så har jag då äntligen gjort bekantskap med Leopold Bloom, en mycket vardaglig, medelålders, lite ärrad Odysseus. I kapitel fyra fixar Leopold frukost åt frugan Molly, blir sugen på njure, införskaffar sagda njure och bränner vid den. Samtidigt samtalar han med katten och tänker på den begravning han senare ska på. Efter att noggrant ha tömt tarmen och torkat sig med dagens tidning (snygg känga där) ger sig Bloom ut på stan igen i kapitel fem, som till stor del handlar om begravningen efter en vän och funderingar över döden, livet, kyrkan och Gud. "En hel del tilldrar sig i denna exkrementiösa bok, men inget händer" som Sara Danius skriver i en mycket intressant recension i DN.
Och så har jag då även stött på de inre monologer som Ulysses ofta omtalas för. Och de är verkligen speciella. Jag har ju läst en del romaner tidigare som baserats på inre monologer (Svält av Hamsun, Den omoraliske av Gide, Fallet av Camus, Om natten i Chile av Bolaño), men jämfört med monologerna i Ulysses är dessa tillrättalagda. Joyce skriver i stället som människor verkligen tänker, d v s med en massa halvtänkta element huller om buller. Och så emellanåt en lysande klar tanke, klokare än allt annat jag läst. Jag förvirras och förtjusas om vartannat.
Och så har jag då även stött på de inre monologer som Ulysses ofta omtalas för. Och de är verkligen speciella. Jag har ju läst en del romaner tidigare som baserats på inre monologer (Svält av Hamsun, Den omoraliske av Gide, Fallet av Camus, Om natten i Chile av Bolaño), men jämfört med monologerna i Ulysses är dessa tillrättalagda. Joyce skriver i stället som människor verkligen tänker, d v s med en massa halvtänkta element huller om buller. Och så emellanåt en lysande klar tanke, klokare än allt annat jag läst. Jag förvirras och förtjusas om vartannat.
måndag 12 augusti 2013
Tematrio - Yrkestitel
Eftersom jag idag börjat på nytt jobb (verkar mycket lovande) firar jag med en repris av en tidigare trio. Dags för ett tema om yrkestitlar således berätta om tre romaner/böcker/texter som innehåller ett yrke i titeln.
1. En handelsman i blod av Yu Hua handlar om fabriksarbetaren Xu Sanguan som drygar ut sina inkomster genom att sälja blod till det lokala sjukhuset. Pengarna använder han till att uppvakta den vackra Xu Yulan. Men äktenskapet med stadens frityrdrottning blir inte som Xu Sanguan har tänkt sig. Svartsjuka och bitterhet förgiftar familjen, och i spåren av översvämningar och hungersnöd tvingas han att återvända till sjukhuset allt oftare.
2. Kommissarien och tystnaden av av Håkan Nesser är femte boken i serien om Van Veeteren. Här handlar det om unga flickor som försvinner från ett sommarläger hos den obskyra sekten Det Rena Livet. Minns den som mycket bra.
3. Prästungen av Göran Tunström är en av de vackraste barndomsskildringar jag läst. Det var länge sedan nu och jag tror att det börjar bli dags att läsa om allt av Tunström. Jag tror att en del av er missat denne fantastiske författare - gör inte det!
"Instruktioner"
Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!
Ett nytt liv
Snart dags för första dagen på det nya jobbet. Med tanke på nattens alla kaotiska drömmar, håller jag tummarna för att det ska gå bra. Kanske vill ni låna mig en liten tumme? Inlägg med en tematrio kommer förhoppningsvis senare...
söndag 11 augusti 2013
Från verklighetens stränder: Agnes von Krusenstjernas liv och diktning
Från verklighetens stränder: Agnes von Krusenstjernas liv och diktning av Anna Williams, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2013
Under A-kursen i litteraturvetenskap läste vi några artiklar av Anna Williams, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, som inspirerade mig mycket. Därför skrev jag min "A-uppsats" om Alfhild Agrell. När jag såg att Williams skrivit en tjock lunta om Agnes von Krusenstjerna blev jag så klart mycket intresserad. Agnes var ett blankt kort för mig, jag har hennes Pahlensvit, men har inte kommit mig för att läsa den. Efter att ha läst Williams digra arbete om Agnes är jag desto mer motiverad att läsa något av författaren.
I Från verklighetens stränder gör Williams en omfattande och djuplodande genomgång av Agnes liv och hennes skrivande, med frågeställningar om hur den levda erfarenheten blir till litteratur. Williams utgår från en del tidigare ej använt personligt material (brev, dagböcker) och den bild hon förmedlar av Agnes är komplex och intressant. Williams berättar om Agnes uppväxt, relationer i familjen, vänskapen med Ellen Key, det emellanåt stormiga äktenskapet med David Sprengler och sjukdomsepisoderna.
Vem var då Agnes von Krusenstjerna? Ja, kanske det bästa med Från verklighetens stränder är att man faktiskt inte kan svara enkelt och entydigt på den frågan efter att ha läst boken. Agnes tillåts vara kluven, komplex och lite undflyende. Född i en adlig familj och bärare av anlag både för författande och psykisk labilitet framstår Agnes som en udda i figur bredvid samtidens arbetarförfattare som t ex Moa Martinson och Ivar Lo-Johansson. Inte heller bland modernisterna passade Agnes till fullo in då hennes uttryckssätt var traditionellt. Hon hyllades dock av modernisterna "för att hon utan skygglappar skildrade den nya tidens psykologiskt mångbottnade människa" (s 15).
Men även om Agnes inte tillhörde arbetarförfattarna var hon ingalunda opolitisk. Hon skrev om sin egen borttynande överklass och hon skrev om sexualitet på ett sätt som i hög grad upprörde samtiden. Likt författare som Elin Wägner och Elise Ottosen-Jensen skrev Agnes framför allt om kvinnorna och om frågor som berörde dem. Samtidigt var Agnes mycket marknadsmedveten och angelägen att tilltala en stor publik. Och det som sålde var långa berättelser som gavs ut i delar med jämna mellanrum. Agnes sviter var mycket populära i sin samtid, även om de idag tycks vara tämligen olästa. Blandningen av traditionell berättarstil och upprörande inslag av sexuell karaktär sålde, då liksom idag. Men att framställa Agnes som enbart driven av att tjäna pengar och bli berömd är heller inte rättvist. Redan i unga år skrev Agnes i en skoluppsats att hon ville skriva; släktskapet med Eric Gustaf Geijer gjorde henne född till författare.
I slutet av boken jämför Williams de stridigheter som utlöstes av Agnes romaner med vår tids diskussioner om vad man får eller inte får skriva. Williams ser Agnes som en föregångare till författare som Maja Lundgren, som med sin självutlämnande Myggor och tigrar väckte debatt, en debatt som tydligt präglades av författarens kön och position på den litterära arenan.
Att läsa Från verklighetens stränder har varit ett långdraget projekt som emellanåt störts av semesterresor och sjukdomar. Därför har jag ibland fått göra lite omtagningar. Men för att vara en text som präglas av författarens mycket korrekta akademiska ansats, är den förvånansvärt fängslande och roande. Jag hoppas att fler än jag läser Williams och att vi kanske så småningom kan ha en liten bloggutmaning med tema Agnes von Krusenstjerna.
Andra som läst och tyckt till: Ingrids boktankar, SvD.
Under A-kursen i litteraturvetenskap läste vi några artiklar av Anna Williams, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, som inspirerade mig mycket. Därför skrev jag min "A-uppsats" om Alfhild Agrell. När jag såg att Williams skrivit en tjock lunta om Agnes von Krusenstjerna blev jag så klart mycket intresserad. Agnes var ett blankt kort för mig, jag har hennes Pahlensvit, men har inte kommit mig för att läsa den. Efter att ha läst Williams digra arbete om Agnes är jag desto mer motiverad att läsa något av författaren.
I Från verklighetens stränder gör Williams en omfattande och djuplodande genomgång av Agnes liv och hennes skrivande, med frågeställningar om hur den levda erfarenheten blir till litteratur. Williams utgår från en del tidigare ej använt personligt material (brev, dagböcker) och den bild hon förmedlar av Agnes är komplex och intressant. Williams berättar om Agnes uppväxt, relationer i familjen, vänskapen med Ellen Key, det emellanåt stormiga äktenskapet med David Sprengler och sjukdomsepisoderna.
Vem var då Agnes von Krusenstjerna? Ja, kanske det bästa med Från verklighetens stränder är att man faktiskt inte kan svara enkelt och entydigt på den frågan efter att ha läst boken. Agnes tillåts vara kluven, komplex och lite undflyende. Född i en adlig familj och bärare av anlag både för författande och psykisk labilitet framstår Agnes som en udda i figur bredvid samtidens arbetarförfattare som t ex Moa Martinson och Ivar Lo-Johansson. Inte heller bland modernisterna passade Agnes till fullo in då hennes uttryckssätt var traditionellt. Hon hyllades dock av modernisterna "för att hon utan skygglappar skildrade den nya tidens psykologiskt mångbottnade människa" (s 15).
Men även om Agnes inte tillhörde arbetarförfattarna var hon ingalunda opolitisk. Hon skrev om sin egen borttynande överklass och hon skrev om sexualitet på ett sätt som i hög grad upprörde samtiden. Likt författare som Elin Wägner och Elise Ottosen-Jensen skrev Agnes framför allt om kvinnorna och om frågor som berörde dem. Samtidigt var Agnes mycket marknadsmedveten och angelägen att tilltala en stor publik. Och det som sålde var långa berättelser som gavs ut i delar med jämna mellanrum. Agnes sviter var mycket populära i sin samtid, även om de idag tycks vara tämligen olästa. Blandningen av traditionell berättarstil och upprörande inslag av sexuell karaktär sålde, då liksom idag. Men att framställa Agnes som enbart driven av att tjäna pengar och bli berömd är heller inte rättvist. Redan i unga år skrev Agnes i en skoluppsats att hon ville skriva; släktskapet med Eric Gustaf Geijer gjorde henne född till författare.
I slutet av boken jämför Williams de stridigheter som utlöstes av Agnes romaner med vår tids diskussioner om vad man får eller inte får skriva. Williams ser Agnes som en föregångare till författare som Maja Lundgren, som med sin självutlämnande Myggor och tigrar väckte debatt, en debatt som tydligt präglades av författarens kön och position på den litterära arenan.
Att läsa Från verklighetens stränder har varit ett långdraget projekt som emellanåt störts av semesterresor och sjukdomar. Därför har jag ibland fått göra lite omtagningar. Men för att vara en text som präglas av författarens mycket korrekta akademiska ansats, är den förvånansvärt fängslande och roande. Jag hoppas att fler än jag läser Williams och att vi kanske så småningom kan ha en liten bloggutmaning med tema Agnes von Krusenstjerna.
Andra som läst och tyckt till: Ingrids boktankar, SvD.
lördag 10 augusti 2013
Påminnelse - Jorden Runt
Här kommer information om den kommande Jorden Runtresan, den fjärde för en del av oss. Vi avreser i september. I början av varje månad anländer vi till ett nytt resmål och jag kommer då att kortfattat presentera de böcker man kan välja mellan. Välj en (eller fler om ni har lust), läs den och skriv något om den på er blogg. (Om man läst alla eller absolut vill läsa något annat från resmålet går det också bra, men poängen med att läsa samma böcker är naturligtvis att vi ska kunna diskutera dem). I slutet av varje månad skriver jag en sammanfattning över resmålet och vill då att ni kommenterar med länkar till era inlägg så att jag kan skapa en länklista. Om ni inte har en egen blogg, kan ni posta era kommentarer angående den lästa boken i samband med att jag skriver om resmålet.
Så här ser den planerade resrutten ut:
September - Europa
Andrej Platonov - Lyckliga Moskva (Ryssland)
Silvia Avallone - Stål - (Italien)
Astrid Rosenfeld - Adams arv (Tyskland)
Hilary Mantel - Wolf Hall (England)
Jean-Marie Gustave Le Clézio - Pawana (Frankrike)
Oktober -Afrika
Elieshi Lema - Bränd jord - (Tanzania)
Calixthe Beyala - Ännu talar träden (Kamerun)
Ngũgĩ wa Thiong'o - En blomma av blod (Kenya)
Lina Ben Mhenni - Tunisian girl : en bloggares berättelse om den arabiska våren (Tunisien)
Kopano Matlwa - Coconut (Sydafrika)
November - Asien
Susan Abulhawa - Morgon i Jenin (Palestina)
Zeina Abirached - Svalornas lek: Dö, Resa, Återvända - (Libanon)
Mo Yan - Vitlöksballaderna - (Kina)
Kim Thúy - Mãn (Vietnam)
Atiq Rahimi - Jord och aska (Afghanistan)
December - Oceanien
Thomas Keneally - The Daughters of Mars
Shaun Tan - Ankomsten
Melina Marchetta - Jellicoe Road
Australien berättar : drömtidens framtid : nitton noveller
Katerine Mansfield - Den nya Isabel (Nya Zealand)
Januari - Amerika
Neil Gaiman - Coraline (USA)
F Scott Fitzgerald - Det sällsamma fallet Benjamin Button (USA)
Sylvia Plath - Glaskupan (USA)
Machado de Assis - Vansinnesläkaren (Brasilien)
Jorge Luis Borges - Fiktioner (Argentina)
Resan har kortats av till fem etapper, men i gengäld finns det fler böcker att välja mellan vid varje etappstopp. Jag har försökt ta med något lite mindre krävande (t ex en novell eller en seriebok) på varje etapp. Man kan naturligtvis även välja att vara med på vissa delar av resan. Virtuella och bokliga resor har ju just den fördelen :-) Hoppa av och på som det behagar er.
Hänger ni med?
Så här ser den planerade resrutten ut:
September - Europa
Andrej Platonov - Lyckliga Moskva (Ryssland)
Silvia Avallone - Stål - (Italien)
Astrid Rosenfeld - Adams arv (Tyskland)
Hilary Mantel - Wolf Hall (England)
Jean-Marie Gustave Le Clézio - Pawana (Frankrike)
Oktober -Afrika
Elieshi Lema - Bränd jord - (Tanzania)
Calixthe Beyala - Ännu talar träden (Kamerun)
Ngũgĩ wa Thiong'o - En blomma av blod (Kenya)
Lina Ben Mhenni - Tunisian girl : en bloggares berättelse om den arabiska våren (Tunisien)
Kopano Matlwa - Coconut (Sydafrika)
November - Asien
Susan Abulhawa - Morgon i Jenin (Palestina)
Zeina Abirached - Svalornas lek: Dö, Resa, Återvända - (Libanon)
Mo Yan - Vitlöksballaderna - (Kina)
Kim Thúy - Mãn (Vietnam)
Atiq Rahimi - Jord och aska (Afghanistan)
December - Oceanien
Thomas Keneally - The Daughters of Mars
Shaun Tan - Ankomsten
Melina Marchetta - Jellicoe Road
Australien berättar : drömtidens framtid : nitton noveller
Katerine Mansfield - Den nya Isabel (Nya Zealand)
Januari - Amerika
Neil Gaiman - Coraline (USA)
F Scott Fitzgerald - Det sällsamma fallet Benjamin Button (USA)
Sylvia Plath - Glaskupan (USA)
Machado de Assis - Vansinnesläkaren (Brasilien)
Jorge Luis Borges - Fiktioner (Argentina)
Resan har kortats av till fem etapper, men i gengäld finns det fler böcker att välja mellan vid varje etappstopp. Jag har försökt ta med något lite mindre krävande (t ex en novell eller en seriebok) på varje etapp. Man kan naturligtvis även välja att vara med på vissa delar av resan. Virtuella och bokliga resor har ju just den fördelen :-) Hoppa av och på som det behagar er.
Hänger ni med?
fredag 9 augusti 2013
Drakriddare - serien om Tam
Drakriddare av Jo Salmson, illustrerad av Åsa Ekström, utgivna av Bonnier Carlsen.
På uppdrag av dottern tar jag mig i kragen och skriver en recension av hennes absoluta favoritbokserie Drakriddare. Serien består av sex böcker - Tam tiggarpojken, Tams svåra prov, Jakten på Tam, Tam i drakarnas stad, Tam och drakupproret, Tam och nydraken. Berättelsen handlar om den fattige, föräldralöse Tam vars liv totalt förändras då han en dag börjar höra en röst i sitt huvud. Tam visar sig vara utvald att bli den nye drakriddaren, men detta tas inte emot positivt av de adelsfamiljer som anser sig äga drakarna. Många äventyr, faror och nya vänner väntar Tam på hans uppdrag att hitta nydraken.
Dottern har fullständigt tokälskat böckerna om Tam. Hon har läst delar själv, men mestadels har jag högläst. Och jag har inte varit nödbedd, böckerna har fängslat mig också. Salmson skriver med ett fantastiskt driv och ofta med en riktig cliff hanger (vad heter det på svenska?) i slutet av kapitlet. Böckerna tillhör fantasygenren (för barn) och bygger på klassiska sagomoment som att övervinna faror och uthärda svårigheter för att bli värdig belöningen. Författaren förvaltar traditionen väl i serien om Tam.
Berättelsen tar fasta på barns ensamhet och visar olika lösningar att övervinna denna. För dottern innehöll handlingen flera överraskningar som hon gärna ville berätta om. Men vi har kommit överens om att inte skriva om dessa på bloggen för att inte förstöra överraskningen för andra barn. För den vuxne är handlingen mer förutsägbar.
Böckerna om Tam innehåller rikligt med svartvita teckningar i mangastil som förstärker de mest dramatiska ögonblicken. Illustrationerna fungerar fint som komplement till texten.
Drakriddares styrka är spänningsmomenten och skildringen av vänskapen mellan människor och människor och drakar. Böckerna rekommenderas till alla barn som behöver få ökad läslust och uppleva hur det känns att läsa något som är så spännande att man bara vill ha mer.
På uppdrag av dottern tar jag mig i kragen och skriver en recension av hennes absoluta favoritbokserie Drakriddare. Serien består av sex böcker - Tam tiggarpojken, Tams svåra prov, Jakten på Tam, Tam i drakarnas stad, Tam och drakupproret, Tam och nydraken. Berättelsen handlar om den fattige, föräldralöse Tam vars liv totalt förändras då han en dag börjar höra en röst i sitt huvud. Tam visar sig vara utvald att bli den nye drakriddaren, men detta tas inte emot positivt av de adelsfamiljer som anser sig äga drakarna. Många äventyr, faror och nya vänner väntar Tam på hans uppdrag att hitta nydraken.
Dottern har fullständigt tokälskat böckerna om Tam. Hon har läst delar själv, men mestadels har jag högläst. Och jag har inte varit nödbedd, böckerna har fängslat mig också. Salmson skriver med ett fantastiskt driv och ofta med en riktig cliff hanger (vad heter det på svenska?) i slutet av kapitlet. Böckerna tillhör fantasygenren (för barn) och bygger på klassiska sagomoment som att övervinna faror och uthärda svårigheter för att bli värdig belöningen. Författaren förvaltar traditionen väl i serien om Tam.
Berättelsen tar fasta på barns ensamhet och visar olika lösningar att övervinna denna. För dottern innehöll handlingen flera överraskningar som hon gärna ville berätta om. Men vi har kommit överens om att inte skriva om dessa på bloggen för att inte förstöra överraskningen för andra barn. För den vuxne är handlingen mer förutsägbar.
Böckerna om Tam innehåller rikligt med svartvita teckningar i mangastil som förstärker de mest dramatiska ögonblicken. Illustrationerna fungerar fint som komplement till texten.
Drakriddares styrka är spänningsmomenten och skildringen av vänskapen mellan människor och människor och drakar. Böckerna rekommenderas till alla barn som behöver få ökad läslust och uppleva hur det känns att läsa något som är så spännande att man bara vill ha mer.
torsdag 8 augusti 2013
Jag har börjat! - Ulysses I
Så har jag då inlett årets (eller kanske de närmaste årens) mastodontläsning. Bokmania har ju gjort det. Och Gästbloggarn hos Anna. Då borde väl jag också klara det? Eller hur? En bok som handlar om en handfull personer och utspelar sig under en enda dag, jag menar, hur svårt kan det vara?
Handlingen utspelar sig den 16 juni i Dublin, börjar ni förstå vilken bok jag pratar om? Ja, det är så klart Ulysses av James Joyce det handlar om. Och jag måste erkänna att boken känns lite skräckinjagande. Men jag har läst både det uppmuntrande efterordet och lite olika anmälningar t ex i SvD, DN och Expressen. Och jag har både köpt boken och lånat inläsningen av Reine Brynolfsson på bibblan.
Nu har jag lyckats traggla mig genom den första delen, d v s ungefär 60 sidor, utan att boken gjort så stort intryck. Jag tappar bort mig här och var och kan inte säga så mycket annat än att några personer hittills rakat sig och svamlat mycket. Lärt svamlande i o f s - men ändå... Nu ska boken i alla fall börja handla om huvudpersonen Leopold Bloom, det ser jag fram emot.
Handlingen utspelar sig den 16 juni i Dublin, börjar ni förstå vilken bok jag pratar om? Ja, det är så klart Ulysses av James Joyce det handlar om. Och jag måste erkänna att boken känns lite skräckinjagande. Men jag har läst både det uppmuntrande efterordet och lite olika anmälningar t ex i SvD, DN och Expressen. Och jag har både köpt boken och lånat inläsningen av Reine Brynolfsson på bibblan.
Nu har jag lyckats traggla mig genom den första delen, d v s ungefär 60 sidor, utan att boken gjort så stort intryck. Jag tappar bort mig här och var och kan inte säga så mycket annat än att några personer hittills rakat sig och svamlat mycket. Lärt svamlande i o f s - men ändå... Nu ska boken i alla fall börja handla om huvudpersonen Leopold Bloom, det ser jag fram emot.
måndag 5 augusti 2013
Tematrio - Resfeber
Dottern har haft resfeber och inte sovit nästan alls i natt. Hon och jag ska på en lite mindre resa idag, vi får väl se hur länge hon kan hålla sig vaken. Eftersom jag inte kom på några böcker om sömn blir temat för veckan resor ;) Berätta om tre bra böcker som innehåller resor, gärna av lite mer äventyrlig art.
1. I Mot ljuset av Elin Boardy följer Elly med sin syster Annie och hennes nyblivne make Laurids på bröllopsresa till Malaysia. Med på resan finns även Laurids barndomsvän Niels, en ung man med en stark känsla för rättvisa och klasskamp, och plantageägaren Thomsen. Under vistelsen i Malaysia kommer Elly att omvärdera sin kvinnoroll, uppleva en kärleksaffär och skapa en ny identitet. På avskalad prosa skapar författaren en drömlik, suggestiv stämning. Berättarstilen är återhållsam, lågmäld och detaljerad. Läsaren lockas in i en bedrägligt händelsefattig berättelse, men luften vibrerar av hetta, under den polerade ytan pyr starka känslor.
2. I Strändernas svall återberättar Eyvind Johnson myten om Odysseus, en Odysseus som är mänsklig och som plågas av krigsminnen, en Odysseus som slits mellan hemlängtan och oro inför hur han ska bli mottagen. Berättelsen präglas av Odysseus längtan efter närhet samtidigt som han lätt lockas att ge sig iväg på äventyr i stället för att stanna hemma. Även Odysseus är, i Johnsons tappning, en berättare. Odysseus ger sina åhörare de magiska berättelser de suktar efter, i stället för krassa realistiska skildringar. Därför blir till exempel ett berg till en cyklop.
3 I. Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne slår den förmögne engelske gentlemannen Phileas Fogg vad med sina vänner att han ska ta sig jorden runt på 80 dagar. Ingen utom Fogg själv tror att han kommer att klara det. Med på resan följer den oförvägne betjänten Passepartout, bokens hjälte. P g a misstanke att han rånat en bank förföljs Fogg under hela resan av detektiven Fix, som i slutet är nära att förstöra Foggs möjlighet att vinna vadet. Mycket spännande äventyr!
"Instruktioner"
Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!
1. I Mot ljuset av Elin Boardy följer Elly med sin syster Annie och hennes nyblivne make Laurids på bröllopsresa till Malaysia. Med på resan finns även Laurids barndomsvän Niels, en ung man med en stark känsla för rättvisa och klasskamp, och plantageägaren Thomsen. Under vistelsen i Malaysia kommer Elly att omvärdera sin kvinnoroll, uppleva en kärleksaffär och skapa en ny identitet. På avskalad prosa skapar författaren en drömlik, suggestiv stämning. Berättarstilen är återhållsam, lågmäld och detaljerad. Läsaren lockas in i en bedrägligt händelsefattig berättelse, men luften vibrerar av hetta, under den polerade ytan pyr starka känslor.
2. I Strändernas svall återberättar Eyvind Johnson myten om Odysseus, en Odysseus som är mänsklig och som plågas av krigsminnen, en Odysseus som slits mellan hemlängtan och oro inför hur han ska bli mottagen. Berättelsen präglas av Odysseus längtan efter närhet samtidigt som han lätt lockas att ge sig iväg på äventyr i stället för att stanna hemma. Även Odysseus är, i Johnsons tappning, en berättare. Odysseus ger sina åhörare de magiska berättelser de suktar efter, i stället för krassa realistiska skildringar. Därför blir till exempel ett berg till en cyklop.
3 I. Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne slår den förmögne engelske gentlemannen Phileas Fogg vad med sina vänner att han ska ta sig jorden runt på 80 dagar. Ingen utom Fogg själv tror att han kommer att klara det. Med på resan följer den oförvägne betjänten Passepartout, bokens hjälte. P g a misstanke att han rånat en bank förföljs Fogg under hela resan av detektiven Fix, som i slutet är nära att förstöra Foggs möjlighet att vinna vadet. Mycket spännande äventyr!
"Instruktioner"
Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!
söndag 4 augusti 2013
Tredje tecknet
Tredje tecknet av Ingelin Angerborn, utgiven av Rabén & Sjögren, 2013
Olivia tillbringar sommarens varma dagar på stranden. Hon borde vara lycklig, men hennes bästa vän Sonja har blivit tillsammans med Milo - killen Olivia är hemligt kär i. Föräldrarna arbetar och Olivia är ofta ensam hemma i lägenheten. Ja, förutom katten Smilla så klart. Men Smilla beter sig underligt och en rad andra mystiska saker händer också. Vem kan ha lagt den gamla nyckeln i Olivias strandväska? Varför åker hissen hela tiden ner i källaren? Varifrån kommer alla nyckelpigor och alla flickor som heter Felicia? Och varför verkar flickan Olivia ser i spegeln inte riktigt vara henne själv? Mysterierna hopar sig.
Som vanligt har Angerborn lyckats skapa magisk stämning och en krypande skräck sprider sig både hos Olivia och hos läsaren. Jämfört med den bok jag tidigare läst av författaren - Månfågel - upplever jag Tredje tecknet som mer skräckbetonad. Trots att jag borde ha växt ifrån min mörkrädsla tror jag att det var tur att jag läste boken en ljus sommarnatt.
Både de realistiska och de magiska inslagen känns mycket trovärdiga och personerna är nyanserat och realistiskt tecknade. Olivia är adopterad från Colombia och adoptionstemat gestaltas mycket lyhört i berättelsen. Som adoptivmamma gör det mig så klart extra förtjust. Överlag skildrar Angerborn relationer på ett mycket fint sätt.
Texten har ett driv som gör att man inte kan avbryta läsningen, det här är en slukarbok för barn mellan nio och tolv och för deras mammor ;) Den rekommenderas varmt!
Andra som läst och tyckt till: Carolina läser, Barn- och ungdomsboksbloggen, Barnboksprat.
Olivia tillbringar sommarens varma dagar på stranden. Hon borde vara lycklig, men hennes bästa vän Sonja har blivit tillsammans med Milo - killen Olivia är hemligt kär i. Föräldrarna arbetar och Olivia är ofta ensam hemma i lägenheten. Ja, förutom katten Smilla så klart. Men Smilla beter sig underligt och en rad andra mystiska saker händer också. Vem kan ha lagt den gamla nyckeln i Olivias strandväska? Varför åker hissen hela tiden ner i källaren? Varifrån kommer alla nyckelpigor och alla flickor som heter Felicia? Och varför verkar flickan Olivia ser i spegeln inte riktigt vara henne själv? Mysterierna hopar sig.
Som vanligt har Angerborn lyckats skapa magisk stämning och en krypande skräck sprider sig både hos Olivia och hos läsaren. Jämfört med den bok jag tidigare läst av författaren - Månfågel - upplever jag Tredje tecknet som mer skräckbetonad. Trots att jag borde ha växt ifrån min mörkrädsla tror jag att det var tur att jag läste boken en ljus sommarnatt.
Både de realistiska och de magiska inslagen känns mycket trovärdiga och personerna är nyanserat och realistiskt tecknade. Olivia är adopterad från Colombia och adoptionstemat gestaltas mycket lyhört i berättelsen. Som adoptivmamma gör det mig så klart extra förtjust. Överlag skildrar Angerborn relationer på ett mycket fint sätt.
Texten har ett driv som gör att man inte kan avbryta läsningen, det här är en slukarbok för barn mellan nio och tolv och för deras mammor ;) Den rekommenderas varmt!
Andra som läst och tyckt till: Carolina läser, Barn- och ungdomsboksbloggen, Barnboksprat.
lördag 3 augusti 2013
Ett fåtal höstböcker...
Ja, faktiskt har jag begränsat mig till ett fåtal böcker jag absolut vill läsa ur höstens digra skörd. Det är inte lätt, men nödvändigt att begränsa sig. (Och visst kommer det att komma tillägg till listan...)
Jag har faktiskt inte läst Övertalning av Jane Austen och den fadäsen tänker jag definitivt korrigera i höst när boken kommer ut i ny översättning.
Blekingegatan 32, en roman om Greta Garbo av Lena Einhorn, är helt klart ett måste. Jag tyckte mycket om Einhorns Siri och ser fram emot att få läsa om den gåtfulla Garbo.
Wolf Hall av Hilary Mantel, höstens stora historiska roman, är måsteläsning för många bokbloggare. undertecknad inkluderad.
Eftersom jag älskade Ru av Kim Thúy ser jag med stora förväntningar fram emot författarens andra bok på svenska. Mãn betyder "full av lycka" eller "att det inte finns något mer att längta efter", eller "att alla önskningar har gått i uppfyllelse".
Tredje delen av Engelsforsserien av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren, Nyckeln, kommer äntligen!
Jag har faktiskt inte läst Övertalning av Jane Austen och den fadäsen tänker jag definitivt korrigera i höst när boken kommer ut i ny översättning.
Blekingegatan 32, en roman om Greta Garbo av Lena Einhorn, är helt klart ett måste. Jag tyckte mycket om Einhorns Siri och ser fram emot att få läsa om den gåtfulla Garbo.
Wolf Hall av Hilary Mantel, höstens stora historiska roman, är måsteläsning för många bokbloggare. undertecknad inkluderad.
Eftersom jag älskade Ru av Kim Thúy ser jag med stora förväntningar fram emot författarens andra bok på svenska. Mãn betyder "full av lycka" eller "att det inte finns något mer att längta efter", eller "att alla önskningar har gått i uppfyllelse".
Tredje delen av Engelsforsserien av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren, Nyckeln, kommer äntligen!
fredag 2 augusti 2013
Pride del 2
Här kommer lite mer Pride-relaterade boktips!
Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterhahn är en autofiktion, en litterär fantasi om ett år i Karin Boyes liv. Karin reser till Berlin för att i psykoanalys försöka få bukt med sina homosexuella tendenser. Samtidigt lockar och drar Berlins klubbar. Fantastisk!
I Husfrid av Alison Bechdel växer en ung kvinna upp i en akademisk och excentrisk familj och då hon under collegetiden inser hon att hon är homosexuell får hon veta att så är även hennes far.
Egalias döttrar av Gerd Brantenberg roar och och synliggör träffsäkert samhällets maktstruktur. I landet Egalia är det kvinnorna som har makten och männen som arbetar i hemmet och tar hand om barnen. Kvinnorna går ut i krig, männen lockar skägget.
Samtal med Djävulen av Inger Edelfeldt är ett tankeväckande inlägg mot fanatism och fundamentalism, en tragisk berättelse kryddad med några stänk av humor. Rekommenderas varmt!
I andra delen av Jan Guillous planerade trilogi om 1900-talet, Dandy, har ett homosexuellt par huvudrollen. De rör sig i sekelskiftets aristokrati samt i Bloomsburygruppen.
I den fint illustrerade barnboken Prinsessan Kristalla av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist blir prinsessan Kristalla kär i en flicka av folket i stället för i en av de tilltänkta prinsarna. Får en prinsessa gifta sig med vem hon vill?
Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterhahn är en autofiktion, en litterär fantasi om ett år i Karin Boyes liv. Karin reser till Berlin för att i psykoanalys försöka få bukt med sina homosexuella tendenser. Samtidigt lockar och drar Berlins klubbar. Fantastisk!
I Husfrid av Alison Bechdel växer en ung kvinna upp i en akademisk och excentrisk familj och då hon under collegetiden inser hon att hon är homosexuell får hon veta att så är även hennes far.
Egalias döttrar av Gerd Brantenberg roar och och synliggör träffsäkert samhällets maktstruktur. I landet Egalia är det kvinnorna som har makten och männen som arbetar i hemmet och tar hand om barnen. Kvinnorna går ut i krig, männen lockar skägget.
Samtal med Djävulen av Inger Edelfeldt är ett tankeväckande inlägg mot fanatism och fundamentalism, en tragisk berättelse kryddad med några stänk av humor. Rekommenderas varmt!
I andra delen av Jan Guillous planerade trilogi om 1900-talet, Dandy, har ett homosexuellt par huvudrollen. De rör sig i sekelskiftets aristokrati samt i Bloomsburygruppen.
I den fint illustrerade barnboken Prinsessan Kristalla av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist blir prinsessan Kristalla kär i en flicka av folket i stället för i en av de tilltänkta prinsarna. Får en prinsessa gifta sig med vem hon vill?
torsdag 1 augusti 2013
Månadssummering Juli - 2013
# Nattfjäril - Jessica Kolterjahn
# Tam i drakarnas stad - Jo Salmson
# Jag vill inte tjäna - Ola Larsmo
# Vi möts igen - Laurie Frankel
# Fru Björks öden och äventyr - Jonas Gardell
# Liten katekes... - August Strindberg, Göran Greider
# Amerikauret - Vibeke Olsson
# Att föda ett barn - Kristina Sandberg
Det märks tydligt att jag läste med tema Sverige under juli månad. Inte mindre än sju av de åtta lästa böckerna är skrivna av svenska författare. Undantaget är amerikanska Laurie Frankels romantiska roman Vi möts igen, som jag lyssnade på. Den var charmig, men egentligen inte i min smak.
Att föda ett barn av Kristina Sandberg tog lång tid att läsa och jag både tyckte mycket om den och irriterade mig på den. Det jag gillade var den oerhört realistiska framställningen av en mycket neurotisk ung kvinna som försöker hantera stora förändringar. Det jag irriterade mig på var när författaren själv plötsligt klev in i berättelsen och började prata om hur Maj sannolikt skulle bete sig utifrån då gällande traditioner, kunskap o s v.
Jag vill inte tjäna av Ola Larsmo visade sig vara en nattsvart, realistisk skildring av den statligt reglerade prostitutionen under 1880-talet. Eländet beskrivs detaljerat, men på ett distanserat, ofta medicinskt, språk. Fantastiskt bra!
Amerikauret är del fyra om Bricken och ska jag vara helt ärlig tyckte jag nog att berättelsen började gå lite på tomgång. Men jag kommer så klart att läsa fortsättningen ändå, jag vill ju veta hur det kommer att gå för familjen.
Fru Björks öden och äventyr passade mig som hand i handske. Tack för tipset Fiktiviteter.
I Liten katekes för underklassen skildrar Strindberg hur maktapparaten såg ut på hans tid, Greider visar att ingenting förändrats.
Nattfjäril av Jessica Kolterjahn handlar om ett mystiskt dödsfall i USA i slutet av 1800-talet. Berättelsens styrka är dess gåtfulla stämning och fina språk.
Tam i drakarnas stad är del fyra i serien om tiggarpojken Tam och hans försök att rädda drakarna. Både jag och dottern gillar.
# Tam i drakarnas stad - Jo Salmson
# Jag vill inte tjäna - Ola Larsmo
# Vi möts igen - Laurie Frankel
# Fru Björks öden och äventyr - Jonas Gardell
# Liten katekes... - August Strindberg, Göran Greider
# Amerikauret - Vibeke Olsson
# Att föda ett barn - Kristina Sandberg
Det märks tydligt att jag läste med tema Sverige under juli månad. Inte mindre än sju av de åtta lästa böckerna är skrivna av svenska författare. Undantaget är amerikanska Laurie Frankels romantiska roman Vi möts igen, som jag lyssnade på. Den var charmig, men egentligen inte i min smak.
Att föda ett barn av Kristina Sandberg tog lång tid att läsa och jag både tyckte mycket om den och irriterade mig på den. Det jag gillade var den oerhört realistiska framställningen av en mycket neurotisk ung kvinna som försöker hantera stora förändringar. Det jag irriterade mig på var när författaren själv plötsligt klev in i berättelsen och började prata om hur Maj sannolikt skulle bete sig utifrån då gällande traditioner, kunskap o s v.
Jag vill inte tjäna av Ola Larsmo visade sig vara en nattsvart, realistisk skildring av den statligt reglerade prostitutionen under 1880-talet. Eländet beskrivs detaljerat, men på ett distanserat, ofta medicinskt, språk. Fantastiskt bra!
Amerikauret är del fyra om Bricken och ska jag vara helt ärlig tyckte jag nog att berättelsen började gå lite på tomgång. Men jag kommer så klart att läsa fortsättningen ändå, jag vill ju veta hur det kommer att gå för familjen.
Fru Björks öden och äventyr passade mig som hand i handske. Tack för tipset Fiktiviteter.
I Liten katekes för underklassen skildrar Strindberg hur maktapparaten såg ut på hans tid, Greider visar att ingenting förändrats.
Nattfjäril av Jessica Kolterjahn handlar om ett mystiskt dödsfall i USA i slutet av 1800-talet. Berättelsens styrka är dess gåtfulla stämning och fina språk.
Tam i drakarnas stad är del fyra i serien om tiggarpojken Tam och hans försök att rädda drakarna. Både jag och dottern gillar.