Ris och ros - Anna Karenina och Erövraren

Häromdagen hyrde jag den nya Anna Karenina och slog mig ned i soffan förberedd på ett rejält snyftkalas. Men så blev det ju inte alls. Filmen är mycket konstfärdigt gjord och utspelar sig på en scen med rekvisita, dekor osv. Och formen tar fullständigt över, handlingen och personteckningen hamnar helt i bakgrunden. Tyvärr, tyvärr, inte ens sebart, enligt mig. Jag får försöka plocka fram den tunga boken igen.

I måndags bänkade jag mig igen för att se Kjaerstads Erövraren. Och så fantastiskt bra den var, längtar efter att titta på fortsättningen. Samtidigt gnager tanken att böckerna sannolikt är helt underbara. Man borde kanske i stället läsa... Undrar om det bara är handlingen och tiden som får mig att tänka på Tunström eller finns det likheter mellan författarna?