Frankrikes dag

Eftersom det är Frankrikes nationaldag borde bloggen bjuda på ett initierat och inspirerat inlägg om fransk litteratur. Men jag är alltför upptagen av att läsa för att skriva så särdeles mycket. Här kommer i stället lite kortfattade tips på läsvärda franska romaner. Vill ni ha tips på fler skickar jag er helt enkelt till finfina förlagen Sekwa och Elisabeth Grate.

Madame Bovary handlar om den unga Emma som gör allt för att undkomma äktenskapets och moderskapets tristess. Ofta har hennes osedliga leverne debatterats och även hennes vana att läsa sentimentala romaner. Själv tycker jag att det i vår samtid är intressant att se hur konsumism beskrevs redan i mitten av 1800-talet. Den nya översättningen kommer snart i en snygg pocketutgåva.

I Thérèse Raquin undersöker författaren Zola likt en vetenskapsman hur två olika temperament påverkar varandra när han låter den nervösa Thérèse stöta samman med den blodfulle Laurent. Romanen är typisk för sin tid och präglas av både positivism och darwinism, men den är helt klart läsvärd än idag.

Candide av Voltaire är en satirisk pikareskroman, utgiven första gången 1759. Den driver med tanken att vi lever i den bästa av världar och betonar att man endast kan nå framgång genom hårt arbete. Detta är en av upplysningens stora romaner, som innehåller kritik mot klassamhället och kyrkan. Dessutom är romanen hysteriskt rolig med sin groteska handling.

Pawana av Le Clézio är en vacker, sorglig berättelse som på ett fint sätt speglar författarens stil och engagemang mot förstörelse och förtryck. Le Clézio kombinerar underskön prosa med skildringen av fullständigt vedervärdiga händelser. Under läsningen blir jag djupt bedrövad över människans förutbestämmelse att förgöra livets uppkomst. 

Med livet framför sej av Émile Ajar handlar om en pojke och hans relation till en döende mor. Här blandas tragik med komiska inslag på ett hjärtskärande sätt och här gestaltas hur kärlek uppstår på platser man inte väntar sig att finna den. En livsbejakande bok om ett barns inneboende styrka och förmåga att tillgodogöra sig de kärlekssmulor som bjuds.

Fallet av Albert Camus har formen av en lång monolog och texten kräver en läsare som söker förståelse. Ty, det riktigt utmanade med läsningen av denna bok är att inte distansera sig från den obehagliga huvudpersonen Clamence, utan att våga se hur allmänmänskliga en del av hans tankar och känslor är. Camus verkliga testamente, enligt Horace Engdahl.

Tre starka kvinnor av Marie NDiaye är en roman om identitet, relationer och makt. De tre kvinnornas livsberättelser återspeglar sig i varandra på mer eller mindre subtila sätt. Beröringspunkter är utsatthet, främlingskap och relationer mellan män och kvinnor. På olika sätt domineras kvinnornas liv av andras förväntningar och krav och under ytan bubblar mäns våldsamhet, våldet som riktas mot kvinnor.

Reaktorn av Élisabeth Filhol är en av förlagets obehagligaste och mest angelägna utgivning. Romanen handlar om de människor som arbetar på kärnkraftverken runt om i Europa. I Frankrike är de anställda av bemanningsföretag, deras arbetsvillkor är urusla och säkerheten blir därmed likaså. Skrämmande läsning.

Bonjour tristesse av Françoise Sagan handlar om ett sommarlov vid Rivieran. Här tillbringar den 17-åriga Cécile dagarna med att sola, bada och flirta med Cyril. Sedan modern dog har Cécile blivit faderns livskamrat. När en rival om fadern dyker upp fylls Cècile av ambivalenta känslor och hon utformar en intrikat och grym plan för att bli kvitt den nya kvinnan. Denna insiktsfulla och ärligt skärskådande roman skrev författaren vid 17 års ålder!