Efter Napoleons fall växte konservatismen fram som dominerade samhällssystem, under 1800-talet utmanades dock denna av progressiva rörelser som exempelvis nationalismen, liberalismen och socialismen. Både borgerligheten och arbetarklassen växte sig starkare som maktfaktorer i samhället, industrin utvecklades explosionsartat och människorna flyttade till städerna. Vetenskapen fick en mer dominerande plats som förklarande och vägledande i samhället genom Comtes positivism och Darwins evolutionsteori. Kännetecknande för århundradet var en stark tro på mänsklighetens framåtskridande. Läsekretsen utvidgades tack vare en bättre skola och den nya trycktekniken. Samhället trängde sig in i litteraturen som blev alltmer realistisk och skildrade den ”vanliga” människans vardag. Med realism i detta estetiska sammanhang menas ”trohet mot den verklighet vi uppfattar med våra yttre sinnen och tolkar med vårt av sociala konventioner präglade sunda förnuft”.
Romantikens idealistiska föreställningar och intresse för religion och naturmystik ersattes i litteraturen av positivistiska vetenskapsideal baserade på en darwinistisk människosyn. Naturalismen växte successivt fram under senare delen av 1800-talet och karaktäriserades av sitt vetenskapliga syfte. ”I filosofisk bemärkelse menas med naturalism en åskådning som endast räknar med naturen som verklighet.
1880 publicerades Zolas programskrift Den experimentella romanen, där han noggrant beskrev hur en roman skulle skrivas som ett litterärt experiment utifrån etablerade vetenskapliga principer. Syftet med litteraturen skulle vara att utforska mänskligt beteende utifrån teorier om arv, miljö och aktuella omständigheter. Den långsiktiga målsättningen var att ”erövra naturen och mångfaldiga den mänskliga makten”. Författarens uppgift var att med vetenskapliga metoder växelvis observera (skapa en avbildning) och experimentera (tolka fenomenet). Utifrån omfattande förstudier skulle litterära karaktärer skapas, ledorden var objektivitet och systematik. Författaren fick inte väja för livets mindre trevliga sidor och skildringen skulle vara fri från moraliska värderingar. Litteraturen skulle dessutom återge sociala missförhållanden och verka för förändringar i samhället. Zola hade således ett vetenskapligt anspråk, ett samhälleligt patos och en tilltro till litteraturens och vetenskapens förmåga att förbättra världen.
Källor:
Litteraturens historia i världen
Litteraturhistoriens grundbegrepp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar