Läsningens godhet?

Nu närmar det sig äntligen slutet av litteraturkursen, pust. Jag är snart färdig med fjärde tentan, som tydligen kallas A-uppsats. Jag skriver om den något bortglömda 1880-talsförfattaren Alfhild Agrell och hennes (och hennes medsystrars) roll (eller snarare icke-roll) i litteraturhistorien. Litteraturpluggandet har gjort mig mer medveten om och intresserad av genusfrågor, det var en oväntad men positiv effekt.

Just nu läser vi om litteraturens villkor och värdering, en mycket intressant kurs. Jag har ju alltid känt mig som käringen mot strömmen när jag ifrågasatt kommentarer av typen "huvudsaken är att de (barnen) läser". Därför är det så trevligt att hitta någon som forskar på ämnet som också ifrågasätter idén om litteraturens godhet. Titta gärna på det här inslaget som tvingar en att tänka ett par varv till.