Den räddade tungan - Elias Canetti

Den räddade tungan av Elias Canetti, utgiven av Brombergs Förlag, 2012

Elias Canetti föddes 1905 i en liten stad i Bulgarien. Han var äldste sonen i en välbärgad spansk-judisk (sefardisk) köpmannafamilj. Huvudspråket var bulgariska, men i hemmet talades även en variant av spanska. När föräldrarna ville tala ostört med varandra övergick de till tyska, ett språk som kom att framstå som kärlekens språk. När Canetti var sex år flyttade familjen till London, där fadern tragskt avled efter något år. Den unge Elias tog då på sig ansvaret för den förtvivlade modern och ett mycket nära band utvecklades mellan dem. Familjen flyttade senare till Wien och därefter till Zürich. Och äntligen var det dags för Elias att få erövra vuxenvärldens språk - tyskan. Det var modern som lärde honom språket och hon gjorde det på ett extremt sätt som i det närmaste knäckte gossens självkänsla. Bandet mellan sonen och modern präglades av pojkens svarsjuka och ägandebegär. Han blev också den som i mångt och mycket ersatte fadern, han lyckades driva bort alla friarna och fick dela det viktigaste med modern - kärleken till litteraturen.

För den litterturintresserade finns mycket att hitta i Canettis text, Han läste klassikerna som ung pojke och föredrog under en tid Charles Dickens. Modern var oerhört fascinerad av Strindberg, men tvingades i perioder av psykisk ohälsa att avstå fråns hans texter. En annan med särställning var givetvis Shakespeare: "[D]et finns diktare som lånar sina liv. Andra äger det, som Shakespeare (s 266).

Den räddade tungan är första delen i författarens självbiografiska trilogi. Titeln anspelar på hotet att skära av Elias tungan om han skvallrade om sin barnflickas kärleksmöten. Liksom i resten av boken är det skildringen av ögonblicksmötena som ger boken dess karaktär och styrka. Den räddade tungan spänner över åren 1905-1921 och utspelar sig i stora delar av Europa. Mot denna historiska bakgrund framträder en ung pojkes mödosamma skapande av en identitet. 

Texten är lättläst och varje kort kapitel skildrar en specifik händelse. Tonfallet är humoristiskt även när påfrestande händelser skildras. Känslorna blir därför inte centrala i berättelsen som i stället drivs framåt av olika händelser.

Den självbiografiska trilogin beskrivs som höjdpunkten av Canettis produktion, hans enda roman Förbländningen verkar dock även den mycket intressant. Den handlar om en världsfrånvänd språkforskare Peter Kien, en människa som väljer böcker framför människor. Hans hustru är i stället fanatiskt besatt av pengar. Romanen har beskrivits som absurd, grotesk och kafkaesk.

Canetti studerade naturvetenskap och erhöll 1929 en doktorsgrad i kemi. Redan tidigt var dock bokstäverna och språket det viktigaste i hans liv, han skrev genomgående på tyska och räknade själv sina verk till den österrikiska litteraturen.

Canetti erhöll Nobelpriset 1981 med motiveringen "för ett författarskap präglat av vid utblick, idérikedom och konstnärlig kraft".