Bjørnstjerne Bjørnson

Bjørnstjerne Bjørnson föddes 1832 på gården Bjørgan i Kvikne, norr om Tynset. Fadern, som hade varit präst i Kvikne, blev 1837 förflyttad till Nesset församling i Romsdal, och det var här Bjørnson växte upp. Han började skriva dikter redan i 11-årsåldern. Vid 17 års ålder började Bjørnson studera i Christiania och han gick där i samma klass som Henrik Ibsen. Efter avslutade studier började Bjørnson arbeta som journalist. Han skrev litteratur- och teaterkritik och argumenterade för en förnorskning av scenkonsten. 1858 gifte han sig med Karoline, och de förblev gifta till hans död. Under äktenskapet hade dock Bjørnson ett otal kärleksaffärer, som resulterade i flera utomäktenskapliga barn. Det spekuleras i att han eventuellt var farfar till Margit Sandemo.

År 1857 publicerades Synnøve Solbakken, den första av flera bonderomaner. Bjørnson ville visa på likheterna mellan samtidens bönder och hjältarna i sagorna, både i romaner och på scenen. Detta tema rotade sig djupt i den norska folksjälen och det gjorde honom även berömd utanför landets gränser. 1860 skrevs novellen Fadren. 1862 publicerades trilogin om Sigurd Slembe och därefter räknades han som en av de ledande yngre poeterna i Europa. Bjørnson skrev texten till norska nationalsången, Ja, vi elsker dette landet, egentligen Sang for Norge, som framfördes för första gången 1864.

Under 1860 och 1870-talet var Bjørnson teaterchef i Christiania, där hans komedi De Nygifte och den romantiska tragedin om Maria Stuart uppfördes. Efter att ha rest runt i Europa en del slog sig Bjørnson ned på sin egendom Aulestad. 1877 utgavs romanen Magnhild, vari Bjørnson utvecklade sina idéer kring sociala frågor. Han gav också uttryck för republikanska tankar i teaterstycket Kongen. Bjørnson senare stycken blev inga publika framgångar, men de debatterades p g a att Bjørnson bröt med kristendomen och kom att bli en anhängare av darwinismen.

På 1870-talet var Bjørnson med i Georg Brandes umgängeskrets. Han hamnade dock senare i konflikt med de övriga författarna i den så kallade "sedlighetsfejden". Bjørnson vände sig mot den fria kärleken och förkunnade sexuell avhållsamhet för både kvinnor och män före äktenskapet i dramat En hanske, från 1883.

Bjørnson var känd som hövdingen på Aulestad, i Gudbrandsdalen. Hit flyttade han för att få ro att skriva, men han var också en aktiv person, som engagerade sig i tidens alla strider och debatter. Han var mycket radikal och engagerad i kampen för allmän rösträtt. Vidare var han en förkämpe för Norges frigörelse från Sverige. En av de absolut första norska flaggorna finns i dag på Aulestad, som är museum. Under sina sista år engagerade sig Bjørnson i Dreyfusaffären och internationellt fredsarbete. Han avled 1910 i Paris och fördes hem till en sista vila med pansarskeppet "Norge".

Bjørnson erhöll Nobelpriset 1903 "såsom en gärd av erkännande åt hans ädla, storartade och mångsidiga skaldeverksamhet, som alltid varit utmärkt på en gång av ingivelsens friskhet och av en sällsynt själsrenhet". Han tilldelades således priset under den period då stor vikt lades vid Alfred Nobels femte kriterium - att pristagaren skulle verka ”i idealisk rigtning”. En snäv tolkning av detta kriterium uteslöt pristagare som August Strindberg, Henrik Ibsen och Lev Tolsoj.

Novellen Fadern finns med i min novellsamling, Nobeller. Fadern är en mycket kort novell som sammanfattar en mans liv i fem mycket distinkta episoder. Handlingen och uppbyggnaden påminner starkt om en klassisk tragedi om högmod och fall. I de tre första träffar mannen/fadern traktens präst i samband med att sonen ska döpas, konfirmeras och gifta sig. Sonen får traktens "finaste" faddrar, bästa platsen vid konfirmationen och den rikaste flickan till brud. Fadern har all anledning att vara stolt över sonen. I fjärde "akten" inträffar olyckan - sonen drunknar. Då fadern därnäst träffar prästen är han en bruten man som sålt sin gård för att donera hälften till de fattiga. Och då har sonen äntligen blivit till välsignelse för fadern, som enligt det bibliska perspektivet nu lättare kan få en plats i himmelriket.

Information hämtad från Wikipedia och Tidningen Boken.