Uppslukad av Bron

Den senaste tiden har jag läst många texter väldigt fort för att recensera eller för att diskutera på seminarier. Även om många av texterna varit mycket bra har jag inte riktigt sugits in i berättelserna. Ända tills jag igår kväll läste fem ynka sidor i Drömmen om en bro av Maylis de Kerangal. Jag hann inte läsa mer, men idag har jag läst desto mer. Jag skulle ha julshoppat, men hamnade tillsammans med boken på ett fik i stället...

Dryga 70 sidor in i boken är jag stormförtjust. Egentligen har det inte hänt så mycket ännu, men handlingen hittills verkar mycket lovande. Däremot har författaren presenterat mig för huvudpersonerna på ett föredömligt sätt. Men det är inte heller detta som gör mig så barnsligt förtjust, utan själva texten. Författaren skriver i långa meningar som plöjer fram över sidorna och håller min uppmärksamhet i ett järngrepp. Vartenda ord (och de är många) är läsvärt och texten präglas av ett rikt bildspråk, till brädden fyllt av metaforer och liknelser:

"Hon stelnar till för en kort stund och lyssnar till tystnaden som genomborras av enstaka bilar som dundrar förbi bakom henne, en mineralisk tystnad där varje ljud framträder för sig och pollinerar dem omgivande luften - en kiselsten rullar, en sten knakar, en skorpion krafsar på marken -, en riktig vildkattstystnad, och nattens hävstång får då dagen att lyfta, drar isär landskapet till det yttersta, som när man vidgar en bild till fullskärmsformat, och horisonten är plötsligt så nära att Summer sträcker ut armen för att röra vid den, själv berörd, och hoppar till när hon plötsligt uppfattar ljudet av människosteg, det är chauffören som frågar hur är det miss?" (s 46).

Jag hade tänkt fila på listan över årets bästa böcker lite i förväg, men inser att jag nog måste lämna en plats för Drömmen om en bro. Har någon av er läst den?