Årets ditt och datt 2012

2012 års genombrott

Efter att under flera år misslyckats med försöken att läsa skönlitteratur på engelska kom genombrottet under 2012. Först läste jag de tre delarna i Hungerspelen (gillade första delen men tyckte att de andra bara var OK) därefter läste jag Neil Gaimans spännande The Graveyard Book. Just nu har jag tyvärr fastnat i Dark Places av Gillian Flynn, men det beror vare sig på språket eller innehållet, utan på tidsbrist. Jag hoppas kunna läsa ut den mycket snart.

2012 års crossover

Begreppet crossover-litteratur har dykt upp de senaste åren och speglar en intressant del av bokmarknaden. För naturligtvis är det så att det finns mycket litteratur som passar att läsas av både ungdomar och vuxna. Årets cossover, tillika en av årets mest gripande berättelse, var Jellicoe Road av Melina Marchetta, en bok som handlar om barns kamp att överleva i en värld där de vuxna sviker. Gråtvarning utfärdas.


2012 års sämsta

Ja, jag vet att jag retar gallfeber på många när jag ifrågasätter om vissa böcker är värda att läsas. Men jag anser verkligen att vissa böcker speglar och förstärker fördomar och stereotypier på ett destruktivt sätt. För naturligtvis blir man påverkad av det man läser, även om man ser skillnad på verklighet och fiktion. Dessutom är de stereotypier som skildras i böckerna högst påtagliga och "verkliga" i dagens samhälle. Boken jag talar om är första delen i Twilightserien, och den handlar om den bräckliga Bella och den kontrollerande, dominante pojkvännen, tillika vampyren, Edward. Förutom de könsspecifika stereotypierna hyllar boken skönhet och rikedom. Bläh!


2012 års bästa

Som vanligt var många böcker med och kämpade om titeln årets bästa. Den bok som dock berörde och utmanade mest var berättelsen om kampen mellan den sydafrikanska lantbrukarhustrun och hennes svarta hembiträde. Milla de Vet ligger för döden, hennes kropp förtvinar i ALS, hon har förlorat förmågan att röra sig och tala. Hon tas hand om av hembiträdet Agaat, som bott hos familjen sedan hon var liten. Komplicerad är relationen mellan den vita frun och hennes svarta hemhjälp, lika komplicerad som relationen mellan svarta och vita varit under lång tid i apartheidsystemets Sydafrika. Förutom att vara bäst har Agaat dessutom det vackraste omslaget.

2012 års läsutmaningar

Det gick helt enkelt lite si och så med årets läsutmaningar. En Norden Runt-resa planerades inför årets Bokmässa, men tyvärr blev det inget av med den utmaningen. Sommarens klassikerutmaning blev dock en stor framgång. Många bloggare var med och läste dryga 70 klassiker. Jag anslöt mig också till Lindas utmaning att läsa italienare i maj, köpte en bok och läste den inte. Jag anslöt mig INTE till Jessicas utmaning att läsa Strindberg, men har läst en del av och om honom under året (Röda rummet, Hemsöborna, Fröken Julie, Siri, Strindberg för dig som har bråttom, Ensam). Under hösten har jag haft en improviserad Kina-utmaning på bloggen, den har lett till att jag läst två nya kinesiska författare.


2012 års student

Efter att ha varit nyfiken på att plugga lite litteraturvetenskap gjorde jag 2012 slag i saken. Under vårterminen läste jag 7½ poäng om Nobelpriset i Umeå (distans/nät). Det var en stor utmaning för mig att våga börja skriva mer på allvar om litteratur och jag blev glatt överraskad av de kommentarer jag fick av examinatorn. Under hösten började jag en grundkurs (A-kurs) i litteraturvetenskap i Göteborg (distans/nät). Hittills har jag klarat av den första deltentan och jag har framför allt lärt mig mycket om litteraturanalys.

Löfte inför 2013

Jag brukar ju lova varje år att jag ska läsa och den traditionen följer jag även i år. Nästa år ska jag läsa! Jag ska läsa mängder av kurslitteratur och mängder av lustläsningsböcker. Jag kommer garanterat att skaffa fler böcker till bokhyllan än jag läser, men jag ska göra ett allvarligt försök att läsa lite av det jag redan har. Jag tänker mig också att jag kommer att recensera en hel del intressanta nyheter och jag kommer säkert att hoppa på och/eller starta någon läsutmaning.

GOTT NYTT ÅR!

Topplistan 2012

Här är slutligen årets topplista som består av en blandning av nytt och gammalt! Här finns inte mindre än fem Nobelpristagare, fem svenska författare, tre klassiker, två kinesiska romaner, en novell, en ungdomsbok och en deckare. De tre som berört mig mest och således på något sätt kan sägas vara topp tre är Agaat, Stål och Själamakerskan - alla utgivna i år.

Årets bästa
Quinnan och Dr Dreuf - Mare Kandre
Hundra år av ensamhet - Gabriel García Márquez
Agaat - Marlene van Niekerk
Min mors tystnad - Lizzie Doron
Själamakerskan - Michela Murgia
Möss och människor - John Steinbeck
Sågverksungen - Vibeke Olsson
Jellicoe Road - Melina Marchetta
Styckerskan från Lilla Burma - Håkan Nesser
Vitlöksballaderna - Mo Yan
De hemlösa - Yiyun Li
Stål - Silvia Avallone
Juloratoriet - Göran Tunström
En herrgårdssägen - Selma Lagerlöf
Pawana - J-M G Le Clézio

Kritikertips

Kritikerna listar årets favoriter lite här och där och jag hittar tips på böcker jag får lust att läsa.

Johannes Anyuru: En storm kom från paradiset. Johannes Anyurus stora roman om en far som drabbas av diktatorn Idi Amin i 1970-talets Uganda. Litterärt strömförande från första sidan.

Julie Otsuka: Vi kom över havet. En koncentrerad och grym roman om de japanska postorderbrudarnas liv i USA.

Nina Bouraoui: Enstörig. Bouraoui återvänder än en gång till Alger och berättar om tonåringen Alya. Laddad prosa av en av Frankrikes mest spännande författare.

Paul Harding: Tiden. En storartad och andlöst vackert skriven berättelse om en döende urmakares virvlande minnen från sitt eget och sin epileptiske fars liv på den amerikanska landsbygden.

Hans Fallada: Ensam i Berlin. En skoningslös uppgörelse med naziståren, skriven med våldsam vrede och ohämmat avsky.

Eija Hetekivi Olsson: Ingenbarnsland. En barndomsskildring av en uppväxt i Göteborgsförorterna Gårdsten och Bergsjön på 80-talet.

 

Från DN, SvD, Allehanda,

Vårläsning 5

Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn beskrivs som en fri litterär fantasi om ett år i Karin Boyes liv. Jag känner mig kluven inför den här typen av blandning mellan fiktion och fakta, men lockas verkligen av titeln och beskrivningen av innehållet. Utgivare är Forum.

Vårläsning 4

Mer än en gång har jag hyllat den poetiskt skönskrivande Kristian Lundberg för hans suveräna böcker Yarden och Och allt skall vara kärlek. I vår utkommer hans nya bok En hemstad: Berättelsen om att färdas genom klassmörkret på Wahlström & Widstrand. Redan titeln visar att detta är en bok för mig.

Julläsning - Stål

Jag strejkar från allt vad måsteläsning heter och lustläser för glatta livet. Igår läste jag därför halva Stål av Silvia Avallone och är djupt imponerad. Att Stål är skriven av en 26-årig debutant bådar gott, jag ser fram emot att läsa mer av Avallone. Stål handlar om två unga flickors djupa vänskap och gryende sexualitet i ett Italien långt från turiststråk och romantiska föreställningar. Livet är hårt för alla i den lilla staden med dess stålverk. På ett rättframt språk skildrar Avallone de unga flickornas känslostormar så att jag som läsare blir alldeles matt av igenkänning. Fantastiskt!

Tematrio - litterära klappar

Efter att ha väntat sig nästan fördärvad var det äntligen julafton igår och dottern var nisse. Det är inte så lätt att släppa taget om tanken att tomten finns, men det var till hjälp att få en egen roll tillsammans med pappatomten. Klapparna var många och uppskattade, tösen fick flera Supermario spel och gosedjur, vilket alltid uppskattas. Men eftersom detta är en bokblogg ska vi fokusera på de litterära klapparna, berätta om 3 böcker ni fick eller gav bort i julklapp!


1. Jag fick Fler Nobeller, noveller av Nobelpristagare - en bok jag verkligen önskat mig!

2. Dottern fick några böcker för nybörjarläsare (t ex Ny i klassen och Märta börjar rida) första boken i hästserien Alla älskar Sigge och en LasseMajadeckare, Simborgarmysteriet.

3. Dottern gillar verkligen LasseMaja så förutom boken fick hon brädspelet Brått i Valleby. Vi invigde det sent i går kväll och hela familjen gillade. Mest jag för jag vann :D


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

God Jul!

God jul! Hoppas ni haft en underbar dag och att det fanns några platta, hårda paket under granen. Dottern fick lite mer böcker än hon önskat sig (hoppsan!) och jag fick den bok jag önskat mig. Mer om detta senare. Farfar fick lite tidskrifter, maken fick nöja sig med att läsa recept och mormor tittar nuförtiden hellre på TV. Själv firade jag genom att börja läsa en bok enbart för nöjes skull - Stål av Silvia Avallone.

Madame Bovary

Madame Bovary av Gustave Flaubert, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2012

Charles Bovary, en man utan några större ambibtioner, lyckas med hjälp av sin mor slutföra sin läkarutbildning. Han gifter med en änka, som dock avlider efter en kort tid. Därefter förälskar sig Charles i den unga, livfulla bonddottern Emma. Emma förlorade tidigt sin mor och sattes i klosterskola. Där utvecklade hon en förkärlek för missromaner, äventyrsromaner, sånglektionernas romanser och vackra poesialbum. Även när det gällde de mer religiösa inslagen i klosterlivet fäste Emma sig vid sentimentala detaljer och hon utvecklade kortvariga utbrott av lidelsefull Gudslängtan. När hon senare gifter sig med Charles tror hon att hon är förälskad. Men mycket snart börjar Emma känna att något är fel, hon upplever inte den lycka hon förväntat sig. Så småningom blir hon allt mer deprimerad. Periodvis bor svärmodern hos det unga paret och hon förfasar sig över Emmas slösaktighet och överdrivna  romanläsande. Emma blir gravid och får en dotter, som hon dock inte tar till sig känslomässigt. Emmas destruktiva beteende eskalerar, hon spenderar mängder av pengar på krims-krams och hon inleder en kärlekrelation med traktens kvinnotjusande aristrokat.

Många är det som recenserat Madame Bovary genom åren och osannolikt är det att jag har något nytt att komma med. Efter att ha misslyckats med att läsa den här romanen på gymnasiet (jag tyckte den var tråkig) har jag nu läst den två gånger i år. För några månader sedan var just läsning i Madame Bovary temat för ett seminarieinlägg på min litteraturkurs. Och då skrev jag ett inlägg som handlade om hur Emma flyr tristessen i vardagen och försöker fylla ett inre tomrum med pubertala fantasier, romantisk litteratur och konsumtion. Idag anses läsning vara viktigt, nyttigt och bra på alla sätt och vis men i Emmas samtid sågs kvinnors romanläsning inte med positiva ögon. Man var orolig att kvinnorna genom sin läsning inte skulle uppfylla sina plikter mot familjen och man oroade sig också över att innehållet i texterna skulle kunna uppmuntra kvinnor till frigörelse eller överdriven romantisk läggning.

Men Emma ägnade sig inte bara åt läsning, hon spenderade också mängder av pengar på vackra tyger och annat som skulle göra henne eller hemmet vackrare. Och i detta påminner Emma mycket om den moderna människan som överkonsumerar lyxartiklar, skönhetsopererar sig och renoverar sina hus. Kanske är just nu exakt rätt tid att ge ut en nyöversätting av Madame Bovary, idag framstår inte Emma som lika skandalös som hon gjorde i sin samtid. Idag skulle hon kanske inte heller varit så ensam och hon skulle kanske drivit en framgångsrik blogg om mode och design.

Romanfiguren Emmas ensamhet är dock lika påtaglig nu som då. Hon förlorade sin mor som liten, gifte sig med en man hon inte hade något gemensamt med och hon förmådde inte ta till sig dottern. Emmas längtan efter något hon inte kan identifiera är det som engagerar läsaren. Man önskar att Emma skulle kunna finna ro i sig själv och glädje över dottern. Och man önskar att det funnits andra vägar att gå för unga kvinnor som fastnat i olyckliga äktenskap än den Emma till slut valde.

Madame Bovary väckte skandal när den kom och Flaubert åtalades för att ha skrivit en osedlig bok. Om detta och hur det gick kan ni läsa i Sara Danius eminenta förord som också beskriver Flauberts stil och olika grunder för behovet av en nyöversättning. Som Sara Danius skriver: Man måste inte älska Flaubert. Men det är dumt att inte göra det (s17). Om ni inte vill veta handlingen i förväg ska ni dock läsa förordet sist.

Sammantaget är jag glad att jag äntligen läst Madame Bovary och den nya översättningen vill jag gärna rekommendera er andra som ännu inte lärt känna Emma.

Vårläsning 3

Marcelo i den verkliga världen av Francisco X Stork handlar om en tonårskille som inte uppfattar världen exakt på samma sätt som andra. Den här boken ser jag verkligen fram emot, hoppas att den kan passa många ungdomar. Utgivare är B Wahlströms.

Vårläsning 2

Primo Levis bok om förintelsen, som Albert Bonniers ger ut under våren, är verkligen måste-läsing! Den är ohyggligt hemsk och klargör många mänskliga mekanismer. Sofi Oksanens nya När duvorna försvann vill jag naturligtvis läsa. Hennes Utrensning är en av de bästa böcker jag läst, håller tummarna att den nya håller samma klass.

 

Det röda fältet

Vill bara tipsa om att i kväll visas Det röda fältet, en filmatisering av Nobelpristagaren Mo Yans roman med samma titel, på SvT2 22.45. Det vrkar vara en mustig historia fylld med starka känslor. Här kan ni ser hur Fredrik Sahlin presenterar filmen, och ni kan även se filmen på SvTPlay. Själv spelar jag in den för att ha någon lång julledig dag.

Vårläsning 1

Norstedts ger ut nyutgåvor av några Maria Lang-böcker och jag blir nostalgisk. Någon av dem ska jag definitivt läsa, helst Mördaren ljuger inte ensam som jag kommer ihåg att jag gillade förr. Pija Lindenbaums debutroman Plats blir jag också nyfiken på, gillar hennes barnböcker skarpt. Vladimir Sorokins Snöstormen verkar ruggigt bra. Och Flickan i Clèves av Marie Darrieussecq tycks också vara absolut nödvändig att läsa.

 

Årets läsutmaningar

Ja, det gick helt enkelt lite si och så med årets läsutmaningar. En Norden Runt-resa planerades inför årets Bokmässa och en litteraturlista presenterades. Sedan blev det inget av utmaningen och inget läst ens en gång. Sommarens klassikerutmaning blev dock en STOR framgång. Många bloggare var med och läste dryga 70 klassiker. Jag anslöt mig också till Lindas utmaning att läsa italienare i maj, köpte en bok och läste den inte. Jag anslöt mig INTE till Jessicas utmaning att läsa Strindberg, men har läst en del av och om honom under året (Röda rummet, Hemsöborna, Fröken Julie, Siri, Strindberg för dig som har bråttom, Ensam). Under hösten har jag haft en improviserad Kina-utmaning på bloggen, vilket lett till att jag i alla fall läst två (bra!) böcker av kinesiska författare.

Jag skulle gärna vilja ha en Jorden Runt-utmaning nästa år, men det går helt enkelt inte att kombinera med pluggandet. Förhoppningsvis kan vi resa iväg efter sommaren.

Tematrio - Julförberedelser

Förr skulle fisken lutas, fönstren putsas och hela huset fejas. Nuförtiden tror jag - hoppas jag i alla fall - att kraven på julförberedelserna sänkts något. Men, en del traditioner finns kvar, berätta om tre av dem!


1. Julkrubban måste fram, redan till första advent. Jag har en liten som jag hade redan som barn. Till dottern har vi köpt en modernare variant med fina träfigurer.

2. Sill är ett måste till jul, trots att jag får ont i magen av den. Men inläggningen behöver jag inte stå för själv, det gör min mamma.

3. Granen avstod vi under många år, men sedan det kom barn i huset är den en viktig tradition. Var ska annars paketen ligga, som dottern indignerat sa häromdagen. Fast den är inte inne i huset ännu och den ska inte kläs förrän 1 eller möjligen 2 dagar innan jul.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Uppslukad av Bron

Den senaste tiden har jag läst många texter väldigt fort för att recensera eller för att diskutera på seminarier. Även om många av texterna varit mycket bra har jag inte riktigt sugits in i berättelserna. Ända tills jag igår kväll läste fem ynka sidor i Drömmen om en bro av Maylis de Kerangal. Jag hann inte läsa mer, men idag har jag läst desto mer. Jag skulle ha julshoppat, men hamnade tillsammans med boken på ett fik i stället...

Dryga 70 sidor in i boken är jag stormförtjust. Egentligen har det inte hänt så mycket ännu, men handlingen hittills verkar mycket lovande. Däremot har författaren presenterat mig för huvudpersonerna på ett föredömligt sätt. Men det är inte heller detta som gör mig så barnsligt förtjust, utan själva texten. Författaren skriver i långa meningar som plöjer fram över sidorna och håller min uppmärksamhet i ett järngrepp. Vartenda ord (och de är många) är läsvärt och texten präglas av ett rikt bildspråk, till brädden fyllt av metaforer och liknelser:

"Hon stelnar till för en kort stund och lyssnar till tystnaden som genomborras av enstaka bilar som dundrar förbi bakom henne, en mineralisk tystnad där varje ljud framträder för sig och pollinerar dem omgivande luften - en kiselsten rullar, en sten knakar, en skorpion krafsar på marken -, en riktig vildkattstystnad, och nattens hävstång får då dagen att lyfta, drar isär landskapet till det yttersta, som när man vidgar en bild till fullskärmsformat, och horisonten är plötsligt så nära att Summer sträcker ut armen för att röra vid den, själv berörd, och hoppar till när hon plötsligt uppfattar ljudet av människosteg, det är chauffören som frågar hur är det miss?" (s 46).

Jag hade tänkt fila på listan över årets bästa böcker lite i förväg, men inser att jag nog måste lämna en plats för Drömmen om en bro. Har någon av er läst den?

Kupé nr. 6

Kupé nr. 6 av Rosa Liksom, utgiven av Wahlström & Widstrand, 2012

En ung finsk student, kallad Flickan, reser med Transsibiriska järnvägen till Ulan Bator för att studera grottmålningar. På resan tvingas hon dela kupé med en vodkadrickande, gapig, medelålders ryss, kallad Mannen. Flickan kan inte undgå att lyssna till Mannen, som oavbrytet skrävlar om sina bravader och kvinnoerövringar, samtidigt som hon skissar i sitt block och funderar över sin havererade kärleksrelation. I många dagar och nätter pågår resandet i en trång kupé med stinkande toaletter i korridorer och ett monotont landskap. En ovanlig relation växer fram mellan detta omaka par.

Kupé nr. 6 är ett tidsdokument från en svunnen tid, en tid då många fantiserade om att resa med Transsibiriska järnvägen. Det är 80-tal och ännu består Sovjetunionen i all sin glans och all sin smuts. Den råbarkade mannen kan ses som en symbol för ett kontrastrikt land som innehåller fattigdom, utsatthet och solidaritet. Fördomar gestaltas med burlesk humor, kvinnor reduceras till "muttor" och det råa våldet är en del av vardagen. Den västerländska fickan observerar, förskräcks och förtjusas av Mannens vildhet.

Berättelsen växer fram genom Mannens röst och Flickans inre monologer och iakttagelser av omvärlden. Språket fångar läsarens uppmärksamhet med sitt obarmhärtiga dunkande mot rälsen, sin färgsprakande ordrikedom och smittande humor. Sammantaget är berättelsen absurd, roande och oroande.

Andra som läst är SvD, Annika Koldenius, Bokmania

Kalle som lucia

Kalle som lucia, text av av Anette Skåhlberg, illustrationer av Katarina Dahlquist, utgiven av Sagolikt Bokförlag, 2009.

Här kommer en repris av min recension av Kalle som Lucia, den bästa barnbok om Luciafirande jag läst. Kalle drömmer om att få vara Lucia. Han vill vara magisk, strålande och vacker, precis som alla Lucior är. Och det ser ut som om Kalle ska kunna få sin önskan uppfylld, vid en lottdragning i förskoleklassen blir Kalles namn framlottat. Han ska få vara Lucia. Men ganska snart börjar kritiska röster höras. Från barnens sida handlar det om att en Lucia måste ha långt hår, från rektorns håll hörs protester mot att ändra på traditionerna. Som tur är stöttar Kalles mamma och pappa honom, de går också till rektorn och protesterar. Men i slutändan blir det Kalles egen list och en hjälpsam kamrat som kommer att styra över skolans Luciafirande...

Kalles mamma och pappa porträtteras så fint i böckerna om Kalle. Det är skönt att författaren valt att visa att det verkligen finns föräldrar som både förstår och stöttar sina barn att vara sig själva. Samtidigt är jag nöjd med att föräldrarna ändå inte riktigt kunde lösa problemet åt Kalle, liksom i alla sagor betonas barnets egen styrka och klurighet. Här fick Kalle dessutom hjälp av en kompis att göra uppror mot den trångsynta rektorns dumma fasoner. Bravo!

Precis som i Kalle med klänning är texten lättläst och vardaglig. Vi har både läst och lyssnat på ljudboken och den fyraåriga dottern hänger med bra. Jag är mycket förtjust i bilderna, särskilt hur de illustrerar Kalles, de andra barnens och de vuxnas känslouttryck. Det här är en fin bok att bläddra i.

På dotterns dagis var en pojke Lucia förra året, så det tyckte hon inte var något konstigt. Däremot funderade hon över varför bara en fick vara Lucia, på dagens Luciafirande på dagis fanns det fem Lucior. Lite konstigt tyckte hon allt att det blev när papporna också tog fram Luciakronorna, men det var ändå ganska lätt för henne att förstå att de också ville vara så fina som Lucior faktiskt är. Sammantaget blev både dottern och mamma mycket nöjda med att Kalle verkligen fick vara Lucia.

Det här är en jättefin genusmedveten bok som handlar om att man måste få vara sig själv. Naturligtvis ska ni köpa den både till era söner och döttrar. Beställ boken direkt på Sagolikt Bokförlag och lägg den under granen.

Vitlökballaderna - repris

Fortsätter Nobelfirandet med en repris av Vitlöksballaderna av Mo Yan, utgiven av Tranan, 2001

Så har jag då läst min första bok av den nye Nobelpristagaren och ska försöka sammanfatta mina intryck. Det här blir inte någon renodlad recension utan snarare en blandning mellan en recension och en egocentrisk betraktelse över min personliga läsutveckling. För några år sedan försökte jag läsa en del kinesisk litteratur, men jag hade svårt att hitta något som passade mig. Min upplevelse var då att romanfigurerna var så platta, de verkade sakna inre liv och böckerna bestod till stor del av upprepningar av vedervärdiga händelser. Om jag läst Mo Yan då hade jag inte blivit så imponerad.

Men någonting har hänt med mitt sätt att uppfatta litteratur, min smak har på många sätt förändrats. Idag skulle jag beskriva mina tidigare svårigheter att läsa kinesiska författare som kulturrelaterade. Jag hade helt enkelt svårt att relatera känslomässigt till icke-västerländsk litteratur. Det har jag inte längre, sannolikt på grund av att jag de senaste åren läst en del afrikansk, latinamerikansk och asiatisk litteratur. Numera kan jag ta till mig texter som ligger ganska långt från mitt vanliga sätt att tänka och just detta gör mötet med Mo Yan så positivt.

Vitlöksballaderna handlar om en grupp fattiga bönder i det fiktiva Gaomi - Paradiset. Den vitlök alla bönder odlat på statens uppmaning går inte att sälja och korrumperade lägre tjänstemän pressar ur bönderna deras sista fen (ören) och deras blod, svett och tårar. Bönderna genomför en protestaktion som urartar i ett vålsamt upplopp med vandalisering och plundring. Massarresteringarna som därpå följer är skoningslösa, behandlingen av de arresterade vedervärdig och den påföljande rättegången farsartad. Invävt i berättelsen om böndernas uppror finns en tragisk kärlekshistoria.

Efter Peter Englunds tillkännagivande att Mo Yan tilldelas årets Nobelpris har Mo Yans politiska ståndpunkt kritiserats skarpt, framför allt av dissidenter i Kina. I Vitlöksballaderna riktas oerhört skarp kritik mot vissa representater för systemet, men inte direkt mot systemet självt. I alla fall inte så tydligt uttalat.

"Om ett parti eller en regering inte ser till folkets bästa har folket rätt att störta det eller den", (s 387).

"Jag hatar er korrumperade tjänstemän som viftar med kommunismens flagga bara för att förstöra partiets rykte" (s 343).

Handlingen i Vitlöksballaderna förs framåt och ackompanjeras av verser sjungna av de blinde sångaren Zhang Kou i Paradisets län. Texten i sången är smärtsamt vacker och ger berättelsen en poetisk inramning.

"Länshövding, dina händer är inte stora nog för att täcka himlen;
partisekreterare, din makt väger inte tyngre än bergen!
Det hemska som har hänt i Paradiset kan ni inte dölja,
folket har nämligen ögon."

I övrigt är handlingen berättad med knivskarp, detaljerad realism som kontrasteras mot invävda traditionella, magiska inslag. Här finns så mycket vidriga detaljer att man som läsare översvämmas. Fångar förnedras och misshandlas på de mest fruktansvärda sätt man kan tänka sig. Och inte kan tänka sig.

Sammantaget är Vitlöksballaderna en vacker, tragisk och vedervärdig skildring av hur de enskilda människorna faller offer både för omänskliga traditioner och ett korrumperat system. Mycket läsvärd.

Tematrio - Nobelpriset

En dag som denna måste temat naturligtvis anknyta till Nobelpriset. Jag ser så fram emot att se Mo Yan ta emot sitt välförtjänta pris.  Berätta om tre Nobelpristagare du gillar eller är nyfiken på!


1. Sent omsider har jag läst Hundra år av ensamhet av García Márquez och den var värd att vänta på. Men jag är nog i alla fall mer förtjust i en av författarens kortromaner, Översten får inga brev.

2. Jag måste naturligtvis ha med Selma Lagerlöf i min trio. Hon är min absoluta favorit bland pristagarna. Det som gör Selma så unik är att hon lyckas förmedla psykologisk skarpsyn förpackad i, till synes, enkla sagor.

3. Av Saramago har jag ännu bara läst Blindheten, men jag ska absolut läsa mer av denne fascinerande språkkonstnär. Blindheten är en oerhört obehaglig samhällskritisk roman, skriven på ett fantastiskt, vindlande, rasande snabbt språk.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Inspiratör

Igår utförde jag mitt första uppdrag som bokinspiratör då jag träffade en grupp damer mellan 40 och 80 år som bokcirklat tillsammans i 15 år. Under åren har de läst mängder av bra böcker, men nu ville de få idéer på något nytt. Vi pratade bland annat om hur man kan strukturera upp diskussionerna lite tydligare och så pratade vi förstås om hur de ska välja sina cirkelböcker. Jag föreslog att de skulle läsa lite temavis och kanske göra något mer än att bara läsa. Detta mottogs positivt och nu har cirkeln beslutat sig för att börja läsa några böcker av Selma Lagerlöf och sedan tillsammans besöka Mårbacka. Den här livaktiga bokcirkeln kommer nog att bestå i minst 15 år till.

Flickan som slutade tala

Flickan som slutande tala av Yasmine Ghata, utgiven av Elisabeth Grate, 2012

Flickan som slutade tala är en självbiografisk roman om en ung flicka som förlorar sin pappa. Och som dessutom förlorar sin mamma, som förtvivlat flyr in i sitt skrivande. Ingen berättar för barnet om det som hänt, men naturligtvis förstår hon allt ändå. Och hon blir lämnad ensam att försöka hantera sina förluster. Flickan som förlorat sin pappa är dotter till Venus Khoury-Ghata, vars böcker Sju stenar till den otrogna hustrun och Hafia jag tidigare läst och recenserat på bloggen.

Yasmine Ghata skapar ett fantastisk porträtt av en sörjande kvinna som kämpar för att överbrygga tid och rum genom skrivandet. Och kanske är det så att döden inte existerar så länge orden finns.

"Hon ville ta sig förbi den förbjudna spärren med ordens hjälp. Skriva för att få tillbaka pappa" ( s 33).

"Mamma var flytande lava, ett oupphörligt kaos. Själv var jag fast och oföränderlig" (s 15).

Flickan som slutade tala är framför allt en oerhört vacker, poetisk berättelse om kärlek, förluster och sorg. Jag vill varmt rekommendera den!

Månadssummering - November 2012

# De hemlösa - Yiyun Li
# Krig eller fred - Silke Scheuermann
# Den döende detektiven - Leif GW Persson
# Njals saga
# Det måste ha varit ensamt där - Merethe Lindström
# Dandy - Jan Guillou
# Flickan som slutade tala - Yasmine Ghata
# Hitta Violet Park - Jenny Valentine
# Antigone - Sofokles

2 fina noveller, en fantastisk ungdomsbok, grekisk dramatik, islänningasaga, svensk deckare, vacker berättelse om sorg, europas historia och en smärtsamt bra kinesisk roman är kontentan av månadens varierade läsning. Dessutom är årets hundrade bok läst.

Tematrio - Önskelistan

Om man ska få de hårda paket man helst av allt önskar sig av Tomten behöver man skriva sin önskelista i god tid, så att alla paket hinner fram. Och för många av oss tror jag att den listan är ganska lång... Berätta om tre böcker ni önskar i julklapp!


1. En av mina favoritförfattare är, som jag ofta sagt, Vibeke Olsson. Hennes romaner om det antika Rom är fantastiska. Hon har nu skrivit en ny serie som handlar om sågverksstrejken i slutet av 1800-talet, de böckerna vill jag läsa. Hittills har jag läst del 1, 2an står i bokhyllan och 3an önskar jag mig.

2. Klassiker finns alltid på min önskelista, högst upp står nu Historien av Elsa Morante. I ärlighetens namn skulle jag vilja ha alla böcker i Norstedts klassikerserie...

3. Den gamla favoritboken om Femman och Hassel av Richard Adams skulle jag gärna vilja läsa om. Kanske läge att testa den på engelska?


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Noveller i mobilen?

Nu har jag upptäckt att det faktiskt funkar att läsa lite på mobilen. Inga långa texter, men noveller fungerar ypperligt när man väntar hos tandläkaren. Jag har läst en hel del från Novellix och från Collings förlag. Har ni tips på fler?