Cordelia Edvardson fattas oss

Cordelia Edvardson avled under gårdagen efter en tids sjukdom kan man idag läsa i SvD. Hon skrev ända in i det sista och erhöll under sitt liv mängder av journalistiska priser. För egen del minns jag henne främst för den fantastiska självbiografin Bränt barn söker sig till elden, här kommer mina tankar om boken i repris:

I den självbiografiska romanen Bränt barn söker sig till elden möter vi den utvalda flickan Cordelia. Flickans mor är en berömd författarinna som närmast är besatt av sitt konstnärsskap. Flickan existerar för att älska, beundra och uppfylla moderns behov. Då en styvfar äntrar scenen förvandlas flickans roll. Hennes uppgift blir nu att bevittna moderns förening med en man, även fysiskt. Flickan är tidigt medveten om att hon är annorlunda, en utvald. Dock har hon ingen vetskap om sin judiske far, utan uppfostras som en from, tysk katolsk flicka. I samband med att de tyska raslagarna införs gör modern ansträngningar att rädda dottern, men tvingas till slut åse hur flickan förs bort till koncentrationsläger. Senare transporteras flickan till Auschwitz, där hon fråntas sin identitet och där hennes personlighet utplånas. Från och med nu existerar inte längre flickan, endast A 3709. Omedelbart efter befrielsen befinner sig flickan i ett tomrum, i ett tillstånd som liknar döden. Hon är oförmögen och ovillig att berätta om sina upplevelser för de välmenande svenskar hon möter. Romanen handlar också i hög grad om den vrede och ångest flickan bär med sig. Och om sin besatthet av det förflutna - av att ha överlevt.

Cordelia beskriver på ett till synes enkelt sätt om livets svåraste situationer. Hon ger gestalt åt det lilla utsatta barnet, vars mor inte förmår ge skydd, vare sig i freds- eller krigstid. Tidigt "används" flickan för att tillfredsställa en uppslukande mors behov, tidigt dras hon in i moderns och styvfaderns sexualitet, och förleds och lockas att tro att hon genom sin kropp kan få makt över männen. Långt innan lägerlivet har flickan fått lära sig att hennes kropp får begagnas av andra, utifrån deras behov.

I lägret utplånas de sista resterna av en identitet som redan från början var mycket skör. Som överlevande känner kvinnan skuld över att hon aldrig identifierat sig med de judiska offren. Priset för överlevnad är att leva med stark ångest. Livet i Sverige blir efterhand för lugnt och stillsamt. Cordelia måste kanske befinna sig i dödens närhet för att uppleva att hon lever. Denna starka kontrast krävs som motvikt till all inre ångest. Kanske är detta en av orsakerna till att Cordelia flyttar till krigets Israel. Kanske är det också så att Cordelia som tydligast erfar att hon existerar när hon befinner sig i skärningspunkten mellan att vara offer och förövare. Ty i och med fördrivningen av palestinierna blir offren själva förövare, enligt Cordelia.

"Förtryck förädlar inte, den slagne slår, offret blir bödel när tillfälle bjuds."

Bränt barn söker sig till elden är skriven i tredje person och i mycket korta avsnitt. Ger oss Cordelia sitt livs berättelse i fragment - skärvor - för att hon själv inte lyckats skapa mening och sammanhang?

"Hennes liv är söndersprängt och splittrat och när hon försöker lägga pussel med bitarna skär hon sig på deras vassa kanter."

Eller ger hon oss enbart fragment för att hon vet att vi inte orkar lyssna på och leva oss in i helheten? En av de saker jag lärt mig i arbetet med krigstraumatiserade människor är att de osvikligt vet hur mycket samtalspartnern tål. Man får aldrig höra mer än man klarar av, man får endast svar på de frågor man har mod att ställa.

Bränt barn söker sig till elden är en av de mest angelägna böcker jag läst. Förintelsen får aldrig glömmas. Men romanen kan också ge oss viktig kunskap om hur vi bör bemöta traumatiserade flyktingar idag. Cordelia mötte välmenande svenskar som tyckte att man borde försöka glömma och gå vidare. Även idag möts flyktingar av absurda krav att de genast ska anamma svensk kultur och framför allt det svenska språket. Kunskapen om hur ett (eller upprepade) trauma påverkar identiteten och därmed även inlärningsförmågan tycks vara i det närmaste omöjlig att sprida.

Att läsa Bränt barn söker sig till elden var för mig en mycket fysisk upplevelse. Jag noterade hur mina muskler spändes, hjärtat skenade och andningen blev kort och ytlig. Detta är en mycket påtaglig, påträngande berättelse som är svår att skiljas från även när boken är utläst. LÄS!