Varför vara lycklig när du kan vara normal?

Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson, utgiven av Wahlström & Widstrand, 2012

I den självbiografiska Varför vara lycklig när du kan vara normal? återvänder författaren till den barndom hon tidigare skildrat i romanform i Det finns annan frukt än apelsiner. Som läsare känner man igen en del av händelserna från Apelsiner, men verkligheten tycks ha varit mycket värre. Som hon själv nu skriver i Varför..?: "Och jag antar att det som känns sorgligast för mig, när jag tänker på den cover story som blev Apelsiner, är att jag skrev en berättelse som jag kunde leva med. Den andra berättelsen är för smärtsam. Jag kunde inte överleva den" (s 12).

Att beskriva innehållet i denna självbiografi på ett rättvisande sätt är nog inte möjligt; det här är en text som måste upplevas. Som läsare kastas man hit och dit, framför allt känslomässigt, när man tar del av författarens uppväxt i ett frireligiöst hem i norra England. Adoptivmamman, Mrs Winterson väntar på domedagen och förbereder sig med bibelläsning. Mr Winterson är en mycket frånvarande person. Som 16-åring lämnar Jeanette Winterson sitt föräldrahem i ett sökande efter verklig kärlek.

Den barndom Jeanette Winterson beskriver är fylld av förtryck, misshandel och allehanda galenskaper. Adoptivmodern är en fullständigt fanatisk kvinna som tar till exorcism då det visar sig att dottern är lesbisk. Flykten hemifrån blir Jeanette Wintersons enda möjlighet att skapa ett själv. Författaren berättar även oerhört naket om sin egen galenskap och om hur kärleken till naturen och litteraturen hjälpt henne att välja livet. "Kreativiteten står på hälsans sida - det är inte den som gör oss galna. Det är den kapacitet inom oss som försöker rädda oss från galenskap" (s 166).

I slutet av boken söker författaren upp sin biologiska mor och det blir ett oförglömligt möte. Mer tänker jag inte berätta eftersom jag tycker att ni verkligen ska läsa den här boken.

Andra som läst är Aftonbladet, Bokmania, och dagarna går (tack!)

Cordelia Edvardson fattas oss

Cordelia Edvardson avled under gårdagen efter en tids sjukdom kan man idag läsa i SvD. Hon skrev ända in i det sista och erhöll under sitt liv mängder av journalistiska priser. För egen del minns jag henne främst för den fantastiska självbiografin Bränt barn söker sig till elden, här kommer mina tankar om boken i repris:

I den självbiografiska romanen Bränt barn söker sig till elden möter vi den utvalda flickan Cordelia. Flickans mor är en berömd författarinna som närmast är besatt av sitt konstnärsskap. Flickan existerar för att älska, beundra och uppfylla moderns behov. Då en styvfar äntrar scenen förvandlas flickans roll. Hennes uppgift blir nu att bevittna moderns förening med en man, även fysiskt. Flickan är tidigt medveten om att hon är annorlunda, en utvald. Dock har hon ingen vetskap om sin judiske far, utan uppfostras som en from, tysk katolsk flicka. I samband med att de tyska raslagarna införs gör modern ansträngningar att rädda dottern, men tvingas till slut åse hur flickan förs bort till koncentrationsläger. Senare transporteras flickan till Auschwitz, där hon fråntas sin identitet och där hennes personlighet utplånas. Från och med nu existerar inte längre flickan, endast A 3709. Omedelbart efter befrielsen befinner sig flickan i ett tomrum, i ett tillstånd som liknar döden. Hon är oförmögen och ovillig att berätta om sina upplevelser för de välmenande svenskar hon möter. Romanen handlar också i hög grad om den vrede och ångest flickan bär med sig. Och om sin besatthet av det förflutna - av att ha överlevt.

Cordelia beskriver på ett till synes enkelt sätt om livets svåraste situationer. Hon ger gestalt åt det lilla utsatta barnet, vars mor inte förmår ge skydd, vare sig i freds- eller krigstid. Tidigt "används" flickan för att tillfredsställa en uppslukande mors behov, tidigt dras hon in i moderns och styvfaderns sexualitet, och förleds och lockas att tro att hon genom sin kropp kan få makt över männen. Långt innan lägerlivet har flickan fått lära sig att hennes kropp får begagnas av andra, utifrån deras behov.

I lägret utplånas de sista resterna av en identitet som redan från början var mycket skör. Som överlevande känner kvinnan skuld över att hon aldrig identifierat sig med de judiska offren. Priset för överlevnad är att leva med stark ångest. Livet i Sverige blir efterhand för lugnt och stillsamt. Cordelia måste kanske befinna sig i dödens närhet för att uppleva att hon lever. Denna starka kontrast krävs som motvikt till all inre ångest. Kanske är detta en av orsakerna till att Cordelia flyttar till krigets Israel. Kanske är det också så att Cordelia som tydligast erfar att hon existerar när hon befinner sig i skärningspunkten mellan att vara offer och förövare. Ty i och med fördrivningen av palestinierna blir offren själva förövare, enligt Cordelia.

"Förtryck förädlar inte, den slagne slår, offret blir bödel när tillfälle bjuds."

Bränt barn söker sig till elden är skriven i tredje person och i mycket korta avsnitt. Ger oss Cordelia sitt livs berättelse i fragment - skärvor - för att hon själv inte lyckats skapa mening och sammanhang?

"Hennes liv är söndersprängt och splittrat och när hon försöker lägga pussel med bitarna skär hon sig på deras vassa kanter."

Eller ger hon oss enbart fragment för att hon vet att vi inte orkar lyssna på och leva oss in i helheten? En av de saker jag lärt mig i arbetet med krigstraumatiserade människor är att de osvikligt vet hur mycket samtalspartnern tål. Man får aldrig höra mer än man klarar av, man får endast svar på de frågor man har mod att ställa.

Bränt barn söker sig till elden är en av de mest angelägna böcker jag läst. Förintelsen får aldrig glömmas. Men romanen kan också ge oss viktig kunskap om hur vi bör bemöta traumatiserade flyktingar idag. Cordelia mötte välmenande svenskar som tyckte att man borde försöka glömma och gå vidare. Även idag möts flyktingar av absurda krav att de genast ska anamma svensk kultur och framför allt det svenska språket. Kunskapen om hur ett (eller upprepade) trauma påverkar identiteten och därmed även inlärningsförmågan tycks vara i det närmaste omöjlig att sprida.

Att läsa Bränt barn söker sig till elden var för mig en mycket fysisk upplevelse. Jag noterade hur mina muskler spändes, hjärtat skenade och andningen blev kort och ytlig. Detta är en mycket påtaglig, påträngande berättelse som är svår att skiljas från även när boken är utläst. LÄS!

Tematrio - Halloween

Här är tre lite rysliga klassiker, som kanske kan passa bra som Halloween-läsning. Läser ni om spöken, vampyrer och annat otäckt nu i Halloween-tider? Berätta om tre skrämmande bra romaner eller noveller!

1. Dr Jekyll & Mr Hyde av Robert Louis Stevenson. Dr Jekylls liv präglas av slitningar mellan det goda och det onda. Till slut manifesteras ondskan i Mr Hyde, som alltmer tar makten över Dr Jekyll. Vännerna oroar sig, men kan inte ana hur fasansfull sanningen är... Läsning av denna välkända kortroman var en positiv överraskning, berättelsen har ett djup som inte kommer fram i filmatiseringarna.

2. Frankenstein eller den moderne Prometeus av Mary Shelley är en läsvärd klassiker med ett budskap som känns angeläget än idag. Berättelsen handlar om Victor Frankenstein, en modern, ung vetenskapsman som söker svaret på den största av alla frågor; den om livets uppkomst. Handlingen är spännande, personskildringarna är nyanserade, om än något väl känslosamma, och boken som helhet är ett intressant tidsdokument.

3. Ett intressant tidsdokument är även Dracula av Bram Stoker, en roman som till stor del handlar om dåtidens moderna medier och om ett noggrant registrerande av fakta för att vinna över den otäcke greven. Synen på den goda kvinnan och de hjältemodiga männen är viktoriansk så det förslår, likaså de sublimerade sexscenerna.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Bokslukning

Vägen ut ur läströttheten går som vanligt genom en bra barnbok. I går kväll började jag läsa den mysiga och spännande Svart glas av Maud Mangold och den blir nog utläst nu på morgonen när jag lyckats kapa åt mig lite lästid. Boken handlar om Umbra och hennes mamma Ester som flyttar till ett gammalt hus vid havet. Föräldrarna har skiljt sig och Umbra har valt att bo med sin mamma, den berömda konstnären. Huset är stort för en så liten familj, men snart upptäcker Umbra att de inte verkar vara ensamma i huset.

Lägesrapport (lite deppig)

Norpar en liten enkät från Glory Box:

 

Jobbet:

Just nu är det jättetungt, jag har förlorat min fantastiska kollega och begriper inte hur jag ska orka själv.

Senaste böckerna jag läste:

Vitlöksballaderna av den nye Nobelpristagaren. Rekommenderas!

 

Böcker jag läser just nu:

Har fastnat i både Varför vara lycklig när du kan vara normal? och Dark Places trots att båda är riktigt, riktigt bra. Lästid, var är du?
 

Böcker jag ser fram emot:

Är sugen på att läsa lite grafiskt från Galago och ungdomstrilogin De utvalda.
 

Senaste filmerna jag såg:

Har sett och faktiskt gillat Hungerspelen.

Filmer jag ser fram emot:

Jag har ju ingen aning om vad som komma skall, med Engelsforstrilogin i filmversion vore kul att se.

Senaste teveserierna jag såg:

Har börjat titta på en fortsättning av Herrskap och tjänstefolk som går på någon liten kanal. Älskade grundserien när jag var ung.

 

Teveserier jag längtar efter:

Skulle gärna se en repris av gamla Herrskap och tjänstefolk. Tycks ha fastnat i ett nostalgiträsk.

 

Musik jag lyssnar på just nu:

Jag lyssnar inte mycket på musik men gillar just nu Frödings texter i Mando Diaos tappning.

Musik jag ser fram emot:

Är inte nog intresserad av musik att vänta på något. Dessutom har ju det bästa redan kommit. På 60-talet. 

Oktobertrötthet

Tänk om man kunde få en veckas semester och bara läsa och vila. Och promenera i solen. Kanske skulle man till och med kunna lyssna på en bra bok under promenaden. För första gången på mycket länge har jag inte ens ork att läsa. På jobbet är det rörigt, hög personalomsättning och oordnade möten. Hemma kämpar jag på med min hemtentaten - och ja det går framåt i alla fall. Men jag hinner/orkar inte alls läsa trots att jag är mitt i den fantastiska Varför vara lycklig när du kan vara normal? Jag ser fram emot att bli färdig med tentan och ledig ett par dagar nästa vecka. Hur har ni det med livet och läsandet?

Tematrio - Kroppsdelar

Ny tematrio idag fast det är tisdag. Tentandet och en påfrestande situation på jobbet rör till det för mig just nu. Men jag har i alla fall lyckats hitta på ett nytt titeltema, ett riktigt svårt. Berätta om tre böcker med kroppsdelar i titaln!

1. Mördare utan ansikte av Henning Mankell är första boken i serien om Kurt Wallander. Ett äldre par mördas brutalt och innan kvinnan avlider yttrar hon ordet "utländsk". Någon tid därefter brinner stadens flyktingförläggning och en somalisk flykting blir mördad.

2. De blåaste ögonen av Toni Morrison handlar om en fattig svart familjs öde i Amerika på 40-talet. Varje natt ber den oälskade Pecola om blå ögon, hon är övertygad om att om hon bara fick blå ögon skulle hon bli vacker och lycklig.

3. I Den fjärde handen av John Irving förlorar reportern Patrick Wallingford sin vänstra hand i en sepktakulär olycka som direktsänds. Därefter blir livet aldrig mer sig likt.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Pausmusik

Tematrion är lite försenad, njut av Fröding på nytt sätt under tiden.

Tentaskrivning och Spökfest

Nu har vi fått tentafrågorna på litt kursen, jag tror att jag kommer att skriva om jagframställningarna i Myggor och tigrar och En dramatikers dagbok. Det är ju t ex intressant att reflektera kring var litteraturen börjar och slutar när det gäller de här böckerna. Redan innan böckerna släppts kom det ut förhandsinformation om att skandalösa saker skulle avslöjas och efter släppet involverades många människor i tyckandet. Nåja, jag ska inte skriva mer här utan i min tenta.

Idag ska dottern ha ett pyjamasspökparty för några av sina vänner. Skelettet Benjamin sitter nu med en Färjestadkeps på kraniet och väntar på att skrämmas lite. Dags att förbereda med lite spindlar och annat kul.

Läsutmaning Kina

Hur går det för er med Kina-läsningen? Jag har hittills läst Vitlöksballaderna som jag tyckte mer om än jag väntat mig. Men mer har jag inte hunnit, en månad är ju faktiskt alldeles för kort tid. Därför tänkte jag förlänga läsutmaningen så att jag/vi (om ni vill) kan läsa kinesiskt året ut.

Booker 2012

Hilary Mantel vann Bookerpriset och Fiktiviteter är överlycklig. Det är Weyler förlag också eftersom de ska ge ut böckerna i Sverige. Kul att många av mina vänner är glada tycker jag, som ser fram emot att faktiskt läsa böckerna då de översatts.

Dåligt sällskap och narcissistiska bokbloggare

Gick det illa för Emma Bovary för att hon förläst sig på dåliga romaner? Påverkas man av fiktionslitteratur? Funkar biblioterapi? Påverkas man både på gott och på ont? Påverkas man även om man vet att det man läser inte är verkligt? Drivs bokbloggare av narcissistiska motiv av typen "you are what you share"? Måste vi synas för att uppleva oss själva som intressanta? Ja, detta och annat diskuterar vi på min litt vet kurs just nu. Som ni kanske kan ana har jag en del åsikter om ämnena... Vad tycker ni?

Vitlöksballaderna

Vitlöksballaderna av Mo Yan, utgiven av Tranan, 2001

Så har jag då läst min första bok av den nye Nobelpristagaren och ska försöka sammanfatta mina intryck. Det här blir inte någon renodlad recension utan snarare en blandning mellan en recension och en egocentrisk betraktelse över min personliga läsutveckling. För några år sedan försökte jag läsa en del kinesisk litteratur, men jag hade svårt att hitta något som passade mig. Min upplevelse var då att romanfigurerna var så platta, de verkade sakna inre liv och böckerna bestod till stor del av upprepningar av vedervärdiga händelser. Om jag läst Mo Yan då hade jag inte blivit så imponerad.

Men någonting har hänt med mitt sätt att uppfatta litteratur, min smak har på många sätt förändrats. Idag skulle jag beskriva mina tidigare svårigheter att läsa kinesiska författare som kulturrelaterade. Jag hade helt enkelt svårt att relatera känslomässigt till icke-västerländsk litteratur. Det har jag inte längre, sannolikt på grund av att jag de senaste åren läst en del afrikansk, latinamerikansk och asiatisk litteratur. Numera kan jag ta till mig texter som ligger ganska långt från mitt vanliga sätt att tänka och just detta gör mötet med Mo Yan så positivt.

Vitlöksballaderna handlar om en grupp fattiga bönder i det fiktiva Gaomi - Paradiset. Den vitlök alla bönder odlat på statens uppmaning går inte att sälja och korrumperade lägre tjänstemän pressar ur bönderna deras sista fen (ören) och deras blod, svett och tårar. Bönderna genomför en protestaktion som urartar i ett vålsamt upplopp med vandalisering och plundring. Massarresteringarna som därpå följer är skoningslösa, behandlingen av de arresterade vedervärdig och den påföljande rättegången farsartad. Invävt i berättelsen om böndernas uppror finns en tragisk kärlekshistoria.

Efter Peter Englunds tillkännagivande att Mo Yan tilldelas årets Nobelpris har Mo Yans politiska ståndpunkt kritiserats skarpt, framför allt av dissidenter i Kina. I Vitlöksballaderna riktas oerhört skarp kritik mot vissa representater för systemet, men inte direkt mot systemet självt. I alla fall inte så tydligt uttalat.

"Om ett parti eller en regering inte ser till folkets bästa har folket rätt att störta det eller den", (s 387).

"Jag hatar er korrumperade tjänstemän som viftar med kommunismens flagga bara för att förstöra partiets rykte" (s 343).

Handlingen i Vitlöksballaderna förs framåt och ackompanjeras av verser sjungna av de blinde sångaren Zhang Kou i Paradisets län. Texten i sången är smärtsamt vacker och ger berättelsen en poetisk inramning.

"Länshövding, dina händer är inte stora nog för att täcka himlen;
partisekreterare, din makt väger inte tyngre än bergen!
Det hemska som har hänt i Paradiset kan ni inte dölja,
folket har nämligen ögon."

I övrigt är handlingen berättad med knivskarp, detaljerad realism som kontrasteras mot invävda traditionella, magiska inslag. Här finns så mycket vidriga detaljer att man som läsare översvämmas. Fångar förnedras och misshandlas på de mest fruktansvärda sätt man kan tänka sig. Och inte kan tänka sig.

Sammantaget är Vitlöksballaderna en vacker, tragisk och vedervärdig skildring av hur de enskilda människorna faller offer både för omänskliga traditioner och ett korrumperat system. Mycket läsvärd.

Tematrio - Tjocka släkten

Dags för ett nytt titeltema. I boktitlar vimlar det av släktskapsrelationer. Här finns fastrar, morfäder, syskon och kusiner av alla de slag. Berätta därför om tre böcker med några släktingar (eller ingiftingar) i titeln.


1. Sharon och min svärmor av Suad Amiry får vi följa livet på Västbanken, sett med palestinska ögon, från tidigt 1980-tal till tidigt 2000-tal. Författaren skildrar det absurda förtryck människorna i Ramallah utsätts för och den godtycklighet med vilken befolkningen hanteras av ockupanterna. Att återge det galghumoristiska i de vidriga förhållandena är författarens överlevnadsstrategi. Detta är med bok man både skrattar och gråter med.

2. Egalias döttrar av Gerd Brantenberg läste jag för många år sedan och skrattade mig sanslös. Samtidigt som den roar är den oerhört träffsäker och synliggör samhällets maktstruktur. I landet Egalia är det kvinnorna som har makten och männen som arbetar i hemmet och tar hand om barnen. Kvinnorna går ut i krig, männen lockar skägget. Den unge Petronius högsta dröm är att få bli sjökvinna. Han kommer dock att ägna sitt liv åt ett maskulinistuppror, männen vill bryta de kvinnodominerade normerna och bränner sina pehåar.

3. I Köksgudens hustru av Amy Tan träffas Weiwei och Hulan för första gången i en avlägsen by i Kina, åren före andra världskriget. De är båda nygifta, de delar krigets och äktenskapets umbäranden och lovar dyrt att bevara varandras hemligheter. Många år senare i USA har deras lögner hunnit i kapp dem och Weiweis dotter Pearl söker sanningen om det som hände för länge sedan i Kina.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Bokbloggsjerka del 100 (bravo)

Grattis Annika till 100 jerkor!

Det har väl knappast gått någon förbi vem det var som vann Nobelpriset i litteratur, och en av veckans frågor är naturligtvis om det var rätt person som kammade hem priset?
Det var ju kinesen Mo Yan som vann och om det tycker jag både positiva och negativa saker. Ja, det enda negativa handlar om kön, jag hade velat se en kvinna som pristagare i år. Men jag tycker att det är kul med en pristagare från Kina och jag hoppas att detta ökar möjligheterna att vi får en bokmässa med Kina-tema inom de närmaste åren. Extra roligt att det blev just Mo Yan är det naturligtvis eftersom jag höll på att läsa hans Vitlöksballaderna förra veckan utifrån en kinesisk läsutmaning på bloggen. Sammantaget är jag mer nöjd än missnöjd.

I dag kom jag hem från biblioteket med hela famnen full av böcker, och det beror inte på att jag är utan läsning, utan det hänger helt enkelt ihop med att jag är beroende av böcker. Vilket leder oss till fråga nummer två: hur många böcker finns just nu i din att-läsa-hög?
Det finns drygt 250 olästa i min bokhylla, hur många det finns på bibblan vet jag faktiskt inte ;)

Galagoserier på Bokmässan

 

Två fina seriefynd gjorde jag hos Galago på Bokmässan. Jag tyckte mycket om Persepolis av Marjane Satrapi och jag hoppas att hennes Kyckling med plommon kommer att leva upp till de högt ställda förväntningarna. Boken bekrivs som en tragisk historia om en gudabenådad musiker i 50-talets Teheran, som efter att hustrun slagit sönder hans instrument beslutar sig att dö. Svalornas lek av Zeina Abirached är en serieroman från inbördeskrigets Beirut. För att skydda barnen från krigets verklighet försökte författarens föräldrar göra händelserna runt omkring till en spännande saga, eller en lek. Men ibland kom verkligheten alltför nära.

Läsardagen

Idag på Stora Läsardagen har jag "läst" 2 cd-skivor av Karin Fossums Brott, lite kurslitteratur och några bokbloggar. Vad har ni läst?

Kattbergen

Kattbergen av Sabrina Janesch, utgiven av Thorén & Lindskog, 2012

När den tysk-polska Neles morfar dör väcks hennes intresse för familjens historia. Morfadern kom ursprungligen från en del av Polen som idag ligger i Ukraina, familjen tvingades fly i samband med kriget. Nu följer Nele morfaderns spår, fast i omvänd riktning, och stöter på många berättelser som kanske, kanske inte är sanna. Hon får möta både krigets verkliga fasor och gamla tiders magiska föreställningar. Dessutom ramlar hon på en mörk familjehemlighet.

Hela berättelsen präglas av kamp mot rotlöshet och hemlöshet. Eftersom Neles mor är polska och fadern tysk tycks hon alltid känna sig annorlunda och utanför. I det mer konservativa Polen ses allt tyskt med misstänksamma blickar, i hemlandet Tyskland finns vardagen, som dock inte känns särskilt angelägen att återvända till.

I Kattbergen skildras två parallella skeenden, morfaderns flykt västerut och dotterdotterns sökande efter familjens ursprung österut. Inledningsvis har jag svårt att identifiera mig med berättarrösterna, men så småningom väcks mitt intresse rejält. Det här är en bok som begär lite av läsaren, man får inte ha för bråttom. Det här är inte en text man omedelbart omfamnar, men det är en berättelse som i gengäld växer hela vägen till slutet.

Kattbergen är en ung författares hyllade debut, Janesch tilldelades bl a Mara Cassens-priset och Anna Seghers-priset för sin moderna magiska realism. Jag blir förvånad och imponerad när jag inser att det är en debutroman jag läser, Janesch tror jag att vi kommer att få höra mycket mer av.

Sammantaget är Kattbergen en delvis magisk, delvis realistisk skildring av Europas folkfördrivning under andra världskriget. Boken bjuder ett visst motstånd att ta sig in i, men även stor läsglädje när man funnit dess nyckel. Rekommenderas således varmt.

Andra somläst är SvD, och dagarna går, Ord och jord.

Mo Yan dagen efter

Precis som vissa igår förutspådde har den senaste Nobelpristagaren debatterats livligt idag, framför allt i Kina. Mo Yan får mycket vass kritik från dissidentrörelsen och den regimkritiske kinesiske konstnären Ai Weiwei säger idag att: "Det här fördärvar Nobels litteraturpris och är vanhedrande också för tidigare pristagare".

Samtidigt sa Mo Yan igår på en presskonferens att han hoppas att den fängslade fredspristagaren Liu Xiaobo ska släppas snarast. Det ska bli intressant att se om den som tidigare inte talat (Mo Yan är ett smeknamn och betyder tala inte) nu kanske kommer att uttrycka sig lite mer öppet.

Om man är mer intresserad av Mo Yans liv ochförfattarskap än av kinesisk politik vill jag abslolut uppmuntra till läsning av en mycket läsvärd artikel i Helsingborgs Dagblad.

Själv hoppas jag hinna läsa ut Vitlöksballaderna under helgen. Igår hann jag med nöd och näppe få av ljudet på TV medan man i Babel läste upp slutet av boken. Hur kan man vara så förbaskat korkad att man väljer att läsa upp slutet av en bok?

Bloggtips

Har intresset för kinesisk litteratur väckts? Då ska ni inte missa att besöka Anna Gustafsson Chens blogg Bokberget. Anna är översättare och den som översatt Mo Yans böcker till svenska så här kan man hitta mycket fakta och kanske lite skvaller om de kinesiska författarna. Och mycket intressant om kinesisk och asiatisk litteratur generellt.

Nobelpriset i litteratur till Mo Yan

Lågoddsaren Mo Yan fick Nobelpriset i litteratur 2012. Och just nu läser jag hans bok Vitlöksballaderna. Jag är med andra ord nöjd med årets val av pristagare även om det inte tillföll någon av mina toppfavoriter. Framför allt är jag glad för lilla förlaget Tranan som kanske nu kommer att få lite mer välförtjänt uppmärksamhet. Och jag tycker att det är spännande med en kinesisk pristagare.

Mo Yan fick priset med motiveringen: "som med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid." "Hans böcker är drömska skildringar av kinesisk landsbygd med influenser från den magiska realismen i Latinamerika", förklarar Thente som också menar att det kommer att riktas kritik mot Akademien för att de tilldelat priset till en kines som är med i kommunistpartiet.

Själv läser jag som sagt just nu Vitlöksballaderna och har kommit ungefär halvvägs. Boken handlar om kärlek med förhinder och om trakasserier av myndigheterna. Boken är skriven på ett sätt som jag uppfattar som "kinesiskt" eller åtminstone "icke-västerländskt". Här finns absurda scener med detaljerade beskrivningar av fruktansvärda saker skildrade utan de känslotoner man som västerländsk läsare förväntar sig. Det här är inte alldeles lätt att ta till sig, men mycket intressant.

Och ja, visst tycker jag att det är extra kul att en kines tilldelas priset just när jag på bloggen kör en kinesisk läsutmaning. Vill ni hänga med?

Nobel Quiz

Snart får vi veta vem som tilldelas Nobelpriset i litteratur i år, tills dess kan ni kanske roa er med att testa era Nobelpriskunskaper i DN.

Tippade Nobelpristagare

Läser i SvD om de mest tippade Nobelprisvinnarna och har även egna förhoppningar. De olika experter som uttalat sig i SvD tror på Philip Roth, Alice Munro, Haruki Murakami, Ismaïl Kadaré, Tahar Ben Jelloun, Salman Rushdie, Joyce Carol Oates, Nuruddin Farah, Colm Tóibín, Assia Djebar, António Lobo Antunes, Yaşar Kemal, William Trevor, Amoz Oz och Karel Schoeman.

Att jag hoppas på en kvinna, i synnerhet en afrikansk har jag inte direkt stuckit under stol med. Men jag kan faktiskt inte riktigt bestämma mig för om jag hoppas mest på Assia Djebar eller Nawal el Saadawi. Jag har läst och tyckt om dem båda. Men Nawal är faktiskt dessutom lite av en idol, jag beundrar hennes styrka, hennes engagemang och hennes mod. Om vi håller oss i Afrika måste även Nuruddin Farah nämnas, han är förvisso ingen kvinna men han skriver feministisk litteratur. Även Tahar Ben Jelloun är en kandidat i min smak. Ngũgĩ wa Thiong’o och Chinua Achebe vill jag också påminna lite om.

Philip Roth från USA har jag läst, men även om jag tyckte mycket om hans roman Envar tycker inte jag att han står sig i jämförelse med en del andra författare. Det samma gäller även Joyce Carol Oates. Kanadensiska Alice Munro skulle jag dock gärna se som pristagare, hennes noveller är fantastiska. Men Margaret Atwood nämns inte, det måste vara en miss. Och Guadeloupe-födda Maryse Condé bör också finnas med på listan.

Japanen Murakami och kinesen Mo Yan har låga odds, men experterna tror ändå inte så mycket på dem utan menar att oddsen snarare ska tolkas politiskt. Jag har läst en bok av Murakami (Norwegian Wood) älskade halva och avskydde andra halvan. Han är ingen favorit hos mig. Mo Yan läser jag däremot med stort intresse just nu. Men kanske det äntligen är dags för Salman Rushie, vars bok Midnattsbarnen är en av världens bästa. Om vi håller oss i Asien vill jag också nämna Michael Ondaatje som en outsider. Lite längre västerut hittar vi Amos Oz, vars författarskap jag beundrar.

Ja, det kan ju bli någon från Europa också, fast de är hiskligt överrepresenterade redan. Två roliga alternativ Ismaïl Kadaré och Yaşar Kemal finns med bland experternas tips. En annan europeisk författare jag faktiskt gillar är Ian McEwan.

Nåja, i morgon får vi äntligen svar, jag håller några tummar för mina favoriter.

Mitt bloggliv

Hittade den här enkäten hos ALKB och ville så klart också vara med.

Jag har…
() Ljugit i en recension för jag vet att förlaget/författaren läser recensionen.
(x) Fått recensionsexemplar
(x) och inte skrivit om boken på bloggen
() Sagt att jag inte har läst en bok jag har läst.
() Sagt att jag har läst en bok, jag egentligen inte läst.
(x) Tjänat något på min blogg. (Ej pengar dock)
(x) Har fått elaka kommentarer.(Men extremt få)
(x) Blivit stressad av att blogga.
(x) Tänkt sluta blogga.
(x) Hållit det hemligt att jag har en blogg. (Snarare bloggat anonymt)
(x) Gjort saker IRL som jag inte hade fått göra utan bloggen.
() Haft andra bloggar.
() Gjort min design på bloggen själv. (Men petat en del i koden)
() Betalat för något till bloggen.
(x) Läst en speciell bok bara för bloggens skull.
(x) Träffat en annan bokbloggare. (Mängder!)

Torka aldrig tårar

1982 tog jag studentexamen. På en skola vid namn Solbergaskolan. Sedan reste jag hem till mitt lilla samhälle som ligger i samma kommun som Koppom. Förstår ni att jag hajade till igår när jag tittade på del ett av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar? I ett huj försvann 30 år av mitt liv och minnena tog fullständigt överhanden. Jag tittade efter mig själv och dåvarande pojkvännen (nuvarande maken) bland vimlet, men såg oss som tur var inte. Nejvisst, det här är ju fiktion. Men så ohyggligt realistiskt. Redan öppningsscenen fick mig att börja gråta - och minnas. Jag minns hur rädslan fullständigt tog överhanden, ingen visst riktigt hur HIV smittade, många rykten spreds. Och idag har jag nästan glömt allt. Och för det skäms jag. Jag hoppas att påminnelsen i form av Gardells bok/TV-serie kommer att få många av oss att minnas igen, och att göra vad vi kan för att bekämpa fördomar, okunskap och rädsla.

Tusen tack Bonnier Carlsen

Har ni sett ett sånt härligt bokbord! Alla de här böckerna har barnen på min barn- och ungdomshabiltering fått av Bonnier Carlsen. När jag berättade för Marie på förlaget att jag skulle försöka få min arbetsplats att köpa in lite böcker till "våra" barn erbjöd hon att skicka oss lite passande böcker. Jag blev faktiskt så himla glad att det kom en liten tår. Tusen tack!

Det blir ingen svensk!

Nej, det var väl inte så många av oss som trodde det heller. Murakami eller Mo Yan tror de stora spelbolagen på. Själv läser jag Vitlöksballaderna av Mo Yan just nu för att vara förberedd. Och vare sig han får priset eller ej, är boken faktiskt bra. Men Mo Yan i alla ära, han är ingen kvinna från Afrika och det är faktiskt en sådan som ska få priset i år. Frågan är bara om det blir Assia Djebar eller Nawal El Saadawi? Ja, jag blir glad vilket som. På torsdag får vi veta.

Tematrio - Titelyrke

Dags för ett nytt svårt titeltema (fast inom deckargenren finns en del). Berätta om tre romaner/böcker/texter som innehåller ett yrke i titeln.

1. En handelsman i blod av Yu Hua handlar om fabriksarbetaren Xu Sanguan som drygar ut sina inkomster genom att sälja blod till det lokala sjukhuset. Pengarna använder han till att uppvakta den vackra Xu Yulan. Men äktenskapet med stadens frityrdrottning blir inte som Xu Sanguan har tänkt sig. Svartsjuka och bitterhet förgiftar familjen, och i spåren av översvämningar och hungersnöd tvingas han att återvända till sjukhuset allt oftare.

2. Kommissarien och tystnaden av av Håkan Nesser är femte boken i serien om Van Veeteren. Här handlar det om unga flickor som försvinner från ett sommarläger hos den obskyra sekten Det Rena Livet. Minns den som mycket bra.

3. Prästungen av Göran Tunström är en av de vackraste barndomsskildringar jag läst. Det var länge sedan nu och jag tror att det börjar bli dags att läsa om allt av Tunström. Jag tror att en del av er missat denne fantastiske författare - gör inte det!


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Käringen mot strömmen om Little Bee

Ibland känner jag mig verkligen som käringen mot strömmen, men då får jag väl vara det då. Nu har jag lyssnat halvvägs in i Little Bee och undrar vad det är som ska vara så bra? Jo att författaren skriver initierat om ett oerhört viktigt tema, det är bra. Men allt är ju så lättsamt skildrat, precis som om det skulle vara farligt om läsaren verligen tog till sig hur överdjävligt vidrigt unga flickor blir behandlade både i våldssituationer och som flyktingar. Nu har jag inte kommit till detaljskildringen av själva "övergreppet", jag antar att då kommer tonen att förändras. Men boken behöver mycket mer svärta överlag för att fungera för mig. Som den nu är skriven blir inte huvudpersonerna trovärdiga nog att ta riktigt på allvar. Jag tror dessutom att uppläsningen av Malena Laszlo tyvärr förstärker det ytliga, naiva draget hos huvudpersonerna. Jag är rejält besviken för jag hade väntat mig mycket av den här boken.

Tre små grisar på operan

 

Unga fröken Fiktiviteter, unga fröken på Lyran och deras mammor var idag på opera. Wermlandsoperan gav Tre små grisar, en helt fantastisk barnopera med full orkester och fyra mycket bra sångare. Berättelsen var spännande, musiken fantasieggande och skådespelarna oerhört bra. Barnen satt i ring runt scenen och var delaktiga i föreställningen då de olika karaktärerna ställde frågor. På ett lustfyllt sätt fick barnen lära känna musik av flera stora tonsättare och sagans lite tråkiga sedelärande budskap gick nog de flesta förbi ;)

Kod 400

Kod 400 av Sophie Divry, utgiven av Sekwa, 2012

Böcker om litteratur och böcker om arbetsplatser har varit populära teman på förlaget Sekwa, här är ytterligare en bok i den raden. Kod 400 handlar om en landsortsbibliotekarie med ansvar för avdelningarna geografi och oplacerbara böcker. På ett bibliotek är detta ett lågstatusområde i jämförelse med en mer populär avdelning som t ex historia. Bibliotekarien, tillika bokens berättarjag, ägnar dagarna, ja mer eller mindre hela livet, åt att klassificera, inordna, sortera. En dag när huvudpersonen kommer till arbetet upptäcker hon att en besökare dröjt sig kvar för länge och blivit inlåst över natten. Äntligen har vår huvudperson fått någon som tycks vara villig att lyssna då hon berättar om livet på ett bibliotek.

En nidbild av bibliotekarien som en ungmö, vars intresse för litteratur tagit över hela livet? Ja, delvis men inte enbart. I monologen som riktas till den oväntade besökaren finns också mycket passion, ilska, klokhet, längtan och ensamhet. Vår bibliotekarie kritiserar skarpt kommersialiseringen av bokindustrin och framhåller de odödliga "goda" romanerna. I Frankrike, liksom i Sverige, förlorar biblioteken sin självklara plats i samhället och böckerna förlorar sin självklara roll på biblioteken. Om detta har vår huvudperson en del att säga:

"Det är inte längre ett bibliotek där det råder en sordinerad tystnad bland hyllrader av lärda verk, det är en fritidsanläggning dit man kommer för att roa sig.

Kultur är inget man ägnar sig åt för nöjes skull. Kultur är människans eviga strävan att undslippa sin nesliga belägenhet som ociviliserad vilde." (s 56-57)

Sammantaget är Kod 400 en kort, intensiv, helt fantastisk roman. Texten rusar fram i ett hetsigt tempo och man blir lite tagen av huvudpersonens kärleksfyllda engagemang. Läsvärt för alla som gillar böcker.

Andra som läst är Bokmania, och dagarna går, Bokmoster.

Lässugen pojke

Att det är svårt att motivera pojkar att läsa har diskuterats under den gångna veckan. Men undantag finns. En arbetskamrat har en 11-årig pojke som önskar boktips. Killen läser på avancerad nivå för sin ålder, samtidigt som naturligtvis föräldrarna vill att texternas innehåll ska vara passande. Han har t ex läst och gillat Hungerspelstrilogin och mycket annat. Jag har tipsat om äventyrsklassiker av Jules Verne och Dumas, men vad skulle ni tipsa om? Han gillar Fantasy och jag har ju begränsad erfarenhet av genren. Men det kanske finns annat ni tror skulle passa också?

Mödrar och söner

Jag är ÖVERLYCKLIG att jag av en slump lånade Mödrar och söner av Theodor Kallifatides på bibblan förra veckan. Varm, vemodig, stillsamt humoristisk och oändligt kärleksfull är berättelsen om en gammal mor i Grekland och en relativt gammal son i Sverige. Kallifatides skriver enkel, vacker prosa som är lätt att läsa - och lätt att lyssna på. Uppläsningen av Sven Wollter är magnifik. Nackdelen med en ljudbok är dock att den är svår att citera och i boken finns många meningar jag vill skriva av och titta på ibland. Hoppas att förlaget trycker fler pocketversioner eller att jag hittar boken på Bokbörsen.

Födelsedagsmysteriet

Födelsedagsmysteriet, text av Martin Widmark, illustrationer av Helena Willis, utgiven av Bonnier Carlsen, 2012

Åh titta bilderna har färg, utbrister dottern överlyckligt när hon slår upp bokens första sida. Därefter släpper hon inte boken förrän hon bläddrat genom hela och kollat alla bilderna. Sedan är det dags att börja läsa. Själva läsningen har vi i familjen turats om med, dottern klarar att läsa texten, men vill gärna att mamma och pappa hjälper till. Och familjehögläsning är ju bara trevligt. Födelsedagsmysteriet är den 21a boken om Lasse och Maja och deras detektivbyrå. Vi har läst 4-5 böcker tidigare, sett en film och spelar ofta appen. Kanske dataspelet vore något för tomten att komma med.

I Födelsedagsmysteriet fyller Muhammed Karat 50 år och hans fru, Barbro Palm, ställer till med ett stort kalas. Under festen försvinner Barbros diamanthalsband under mystiska omständigheter och det står snart klart att någon i rummet är en tjuv. Lasse och Maja får i uppdrag att lösa mysteriet, som  visar sig vara en svår nöt att knäcka.

Fart och fläkt, spänning och humor präglar böckerna om LasseMajas Detektivbyrå, och Födelsedagsmysteriet är inget undantag. Att böckerna om Lasse och Maja år efter år är barnens egna favoriter och överöses med priser är inte förvånande - böckerna är helt enkelt oerhört roliga, de innehåller kluriga mysterier och de är precis lagom spännande. Lasse och Maja är kvicktänkta och modiga, men de kan även vara rädda ibland. De är perfekta att identifiera sig med, helt enkelt. ''

Sammantaget är Födelsedagsmysteriet en klassisk pusseldeckare värdig Miss Marple, en bok för alla lågstadiebarn.

Andra som läst: Dagens bok, Bokpratarna.

Författarens medialisering

Som en del i min litt vet kurs läser vi om hur författaren framställs/framställer sig själv i media. Jag tycker att det är mycket intressant och har läst en del autofiktioner med lite olika reaktioner. Knausgård har jag både älskat och avskytt, Felicia Feldt väckte min empati, Maja Lundgren är jag fascinerande ambivalent inför och Norén står jag inte ut med. Men mer intressant än hur jag reagerat är hur böckerna tagits emot av den litterära sfären och här kan man se stora skillnader beroende på makt och kön. Förvånande? Nej, inte särskilt. Om ni tycker att detta är intressant tycker jag att ni ska titta på det inbäddade klippet där min kursledare berättar om sin avhandling Sanna lögner. Carina Rydberg, Stig Larsson och författarens medialisering.

Jenny

Nej, jag är ledsen men det här klarar jag inte att lyssna på. Jag tyckte att de två tidigare delarna av Jonas Gardells självbiografiska romaner (En komikers uppväxt och Ett ufo gör entré) var jobbiga att läsa, men väldigt bra. Men med Jenny känns det annorlunda, här blir det bara för mycket, så mycket att jag upplever det som spekulativt. Nu menar jag inte att det Jenny råkade ut för inte kan hända, för det kan det dessvärre. Men sättet att skildra den händelsen och andra känns överdramatiskt och övervidrigt. Jag kan inte relatera till det jag måste värja mig för.

Tematrio - Förslag på Nobelpristagare

Dags att göra vad vi kan för att påverka de aderton igen. Inte för att det hjälpte i fjol, mina favoriter är därför de samma. Jag tycker verkligen att det är dags att uppmärksamma afrikanska författare, afrikanska kvinnoförfattare. Kvinnoförfattare och feminist kan man faktiskt dessutom vara oavsett könstillhörighet. Vem får Nobelpriset 2012?


Sultanbrudens skugga av Assia Djebar

Den välutbildade, emanciperade Isma önskar lämna sin make. För att bli fri agerar hon äktenskapsmäklerska och ordnar en ny hustru till honom. För den fattiga, unga Hajila innebär äktenskapet välstånd och instängdhet. Det här är en skildring av våld och förtryck, blandat med ett stråk av hopp - ett skimmer från sagans värld.


Den stulna romanen av Nawal El Saadawi

Här möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Berättelsen skrider långsamt framåt, byter fokus, tidsperspektiv och interfolieras av drömliknande sekvenser. Språket är vackert, poetiskt, uttrycksfullt. Samtidigt rymmer romanen en intressant skildring av ett Egypten statt i förändring, av ett samhälle i kaos.


Adams revben av Nuruddin Farah

Långsamt och eftertänksamt presenteras en ung kvinna Ebla, som vid 18 års ålder flyr sitt nomadiska hem på landsbygden i Somalia för att slippa gifta sig. Indragen i slaveri, äktenskap, fattigdom och våldsamheter tvingas hon till en ofattbar kamp för att återfinna sin identitet i en värld där människor behandlas som boskap.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er! Lycka till!