Nesserdeckare

Läser just nu Styckerskan från Lilla Burma och är glad att Nesser hittat tillbaks till det tonfall jag gillar, efter besvikelsen över förra boken, Himmel över London. I Burmaboken har Barbarottis älskade Marianne avlidit och han tampas med en bedövande sorg. Jag tycker mycket om delarna som handlar om just sorgebearbetningen och Barbarottis relation till Gud. Dessutom finns det i boken ett spännande "cold case" som väntar på sin upplösning. Vi får väl se hur det slutar. Det här är sista boken om Barbarotti och han kommer att saknas. Av alla poliser och detektiver jag "lärt känna" genom åren gillar jag allra mest just Barbarotti, Sejer och duon Havers/Lynley. Undrar vad Nesser har för planer framöver...