Så har jag då läst, eller rättare sagt lyssnat på, min första bok av Jonas Gardell, En komikers uppväxt. Och det blir inte den sista, men jag behöver en vilopaus. Det gör helt enkelt väldigt ont att läsa Gardell, nästan mer ont än jag klarar av. Jag får hjärtklappning och andnöd när jag tar del av den ångest ett utsatt barn känner. En del av scenerna är så ohyggliga att jag bara vill skrika. Jag undrar över hur man som författare klarar av att producera text som är så hjärtskärande och jag önskar att jag kunde förmedla hopp om att livet kan bli bättre till Juha, Jenny och Thomas. Fast det blir ju inte alltid bättre...
söndag 9 september 2012
En komikers uppväxt
Så har jag då läst, eller rättare sagt lyssnat på, min första bok av Jonas Gardell, En komikers uppväxt. Och det blir inte den sista, men jag behöver en vilopaus. Det gör helt enkelt väldigt ont att läsa Gardell, nästan mer ont än jag klarar av. Jag får hjärtklappning och andnöd när jag tar del av den ångest ett utsatt barn känner. En del av scenerna är så ohyggliga att jag bara vill skrika. Jag undrar över hur man som författare klarar av att producera text som är så hjärtskärande och jag önskar att jag kunde förmedla hopp om att livet kan bli bättre till Juha, Jenny och Thomas. Fast det blir ju inte alltid bättre...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läst denna nyligen. Det var även för mig den första med Gardell. Gick absolut mersmak även om boken väcker känslor. Den var riktig riktigt bra!!
SvaraRaderaDet var länge sedan jag läste "En komikers uppväxt" men jag minns den som väldigt bra. Gardells böcker är väldigt bra, men de gör ont att läsa
SvaraRaderaJag man drunknar nästan i smärtsamma känslor skulle jag vilja säga.
SvaraRaderaJag läste den här boken i skolan och det blev starten på mitt stora läsintresse.
SvaraRaderaRoligt att höra att läsning i skolan ger så bra effekt :-)
Radera