Den afrikanska farmen av Karen Blixen, utgiven av Forum, 2012
Titta så fin den är! Innan jag ens börjar orda om innehållet måste jag bara fälla denna kommentar om bokens yta. Och inte blir det sämre när man öppnar boken och möt av den klassiska inledningsmeningen: "Jag hade en farm i Afrika vid foten av berget Ngong." På en nanosekund har läsaren gjort en förflyttning på många mil - och många år. Karen Blixen hade sin kaffefarm i Kenya från 1914 till 1931, här levde hon i nära relation till naturen och de afrikanska folken.
Den afrikanska farmen innehåller egentligen flera delar som sinsemellan är ganska olika. Här finns det vackra, poetiska mötet med det exotiska Afrika, beskrivningar av den hårda kampen att överleva, en berättelse om djup vänskap och upptäckarlusta, kortare anekdoter med tydlig sens moral och ett tragiskt slut på äventyret.
Personligen blir jag allra mest förtjust i de delar där författaren som en naturromantiker skildrar mötena med afrikas folk och djur. Språket är utsökt när hon berättar om det första mötet med antilopen Lullu, som växer upp på farmen. Och växer upp på farmen gör även kikuepojken Kamante, som är en undernärd pojke med otäcka sår över benen när Karen Blixen täffar honom första gången. Senare blir han en nära vän.
"Lullu kom till mitt hus från skogen, liksom Kamante hade kommit till det från slätten." (sidan 66)I den nya utgåvan av boken har förlaget valt att förklara att man valt att behålla tidstypiska ord som kan förefalla vara stötande för nutida läsare. Och visst vimlar det av negrer och infödingar i boken, konstigt vore det ju annars. Men det som gör Karen Blixens möte med Afrika så intressant är hennes ovanligt nyfikna och öppna attityd gentemot det som var annorlunda och nytt för henne. Givetvis präglades hon av sin samtid som självklart placerade den vite mannen i centrum, men hon hyste en öppenhet inför det okända som jag finner beundransvärd.
Sammantaget är Den afrikanska farmen en mycket intressant berättelse om en ovanlig kvinnas möte med en främmande kultur och en fantastisk skildring av ett vackert, men inte alltid gästvänligt land.
Jag älskar filmen Mitt Afrika så mycket att jag aldrig vågat läsa boken. Faktiskt för att jag är rädd att den skulle förstöra filmupplevelsen. Samtidigt skulle det vara intressant att läsa boken, för det kan ju å andra sidan göra filmupplevelsen bättre också? Åh, dessa litterära bryderier! :)
SvaraRaderaJag tror att boken och filmen är så olika att man kan se dem utan att de i så hög grad påverkar varandra. Min personliga upplevelse är att filmen mer handlar om Blixen, medan boken mer handlar om Afrika.
RaderaJag började på den för 15 år sedan då jag var i Kenya, men glömde bort den sedan. Tror att jag är mer mogen för läsning nu.
SvaraRaderaJag har kollat in den här boken ett tag nu. Låter som om jag borde göra slag i saken och läsa den.
SvaraRaderaKag ska också läsa den ganska snart.
SvaraRaderaBra, läs, läs, läs!
SvaraRaderaJag är klart fascinerad av böcker om den tiden, kolonialismen kring sekelskiftet. Läste tex Orwells Dagar i Burma tidigare i år. Ett mästerverk helt klart. Precis som Den afrikanska farmen.
SvaraRaderaFör några år sen kom jag över en märklig bok, White mischief, som dock utspelar sig senare under 30-40-talet bland Nairobis vita överklass. Mer som ett reportage om verkliga händelser som skruvades och till slutar i mord och dramatik.
White mischief verkar intressant, den ska jag spana efter.
Radera