Att jag älskar Korparna tror jag står klart för alla som läser min blogg, det var den bästa bok jag läste under fjolåret. Jag fick boken som recex, dessutom signerad av en författare som satt i en monter och såg lite bortglömd ut. I år fick jag ett litet samtal med Bannerhed efter seminariet om hur annorlunda allt är i år, efter det fantastiska mottagandet av Korparna, Augustpriset o s v. Jag pratade också en liten stund med förläggaren Svante Weyler som berättade att han helt enkelt var snabbast att få till ett avtal med Bannerhed, många andra förlag var också intresserade. Det är kul, tycker jag, när de små förlagen får lite välförtjänt uppmärksamhet.
Ett av seminarierna dag två handlade om den exotiska landsbygden och där samtalade Katarina Fägerskiöld, Tomas Bannerhed, Stewe Claeson med moderatorn Annina Rabe. Alla författarna har under senaste året gett ut böcker som utspelar sig på landbygden, jag har bara läst Korparna.
Bannerhed berättar att han flydde landsbygden som ung, men senare återvände och använde sin barndoms miljö i romanen Korparna. Viktig litteratur handlar enligt Bannerhed om utsatthet och man är mer utsatt på landet. Bannerhed beskriver sin roman som ett psykologiskt drama och uttrycker att han ville gestalta den sista bonden. I boken är fadern är offer för traditionens makt. Författarens mål var att skriva en långsam bok som inte skulle drivas av en intrig, utan av språket. Och det lyckades han ju verkligen med, men boken är långt ifrån långsam på ett tråkigt sätt, det finns en nerv i texten som hela tiden pockar på. Bannerhed berättar också att hans idol är Tarjei Vesaas, den norske författare han jämförs med av Stewe Claeson.
Därefter var jag på ett fängslande seminarium om trovärdig fantasi med Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Maria Turtschaninoff, Lene Kaaberböl och Johanna Lindbäck. Trilogin om Skämmerskans dotter ligger nu i min kundvagn på AdLibris.Men jag klickar inte hem något förrän jag kollat in mässpriserna i morgon :) Engelsforsböckerna har jag ju redan läst och tokhyllat.
Förutom seminarierna har jag idag verkligen taget ett rejält grepp om min rädsla för höjder inklusive att åka högt upp med hiss. Tillsammans med Anna, Bokmania och Mimmimarie (den enda utan hiss/höjdrädsla) försökte jag idag ta mig upp till våning 23 för att käka räkmacka, med blev fast på våning 16 eftersom ingen av oss hade passerkort. Efter lite ångest förstod vi att vi kunde ta oss ner, men ingen annanstans. Trots detta gjorde vi ytterligare ett misslyckat försök. Därefter käkade jag räkmacka på mässgolvet. Ja, det ska kanske sägas att det inte handlade om glashissen, det får ju finnas gränser...
Roligt att träffas men mindre kul för er då att åka hiss. Tack för tipset om Perenn förlag. När jag väl kom dit upptäckte jag att jag läst flera av deras böcker redan och fler lär det bli.
SvaraRaderaTur att vi hade dig med i hissen :)
RaderaHu, jag hade aldrig vågat åka glashissen jag heller..
SvaraRaderaOch jag står i kö på Skämmerskans dotter på bibblan nu, blev jätteintresserad av den på seminariet :)