söndag 12 augusti 2012

Läsning till varje pris?

Jag har nyligen dissat Twilightserien och det har väckt funderingar både hos mig och andra kring det här med läsning. Ska man alltid uppmuntra ungdomar att läsa oavsett vad de läser? Vad är skolans/biliotekens/de vuxnas uppgift? Hur viktigt är det att läsa egentligen? Som jag ser det måste en sådan fråga spjälkas upp för att jag ska kunna svara vad jag tycker. Läsning i sig är den visuella förmågan att knyta ihop symboler till mer omfattande symboler. Den här färdigheten är nödvändig att ha för att klara sig bra i vår typ av samhälle. Läsa bör alltså alla kunna. Om man dessutom är bra på det kommer man sannolikt att klara sig bra i skolan. Alltså bör man läsa texter för att bli en van läsare. Spelar det då ingen roll vad man läser? Nej inte om syftet enbart är att bli en bra läsare.

Men hur många är det som läser bara för att bli/vara bra på det? Förutom diverse 7-åringar - inte många. De flesta läser ju för att få ut något av innehållet i texten. Och då är det inte längre oväsentligt vad man läser. Visst är jag medveten om alla problem som finns i samband med kanonläsning (Vem bestämmer vad som är bra litteratur? Vilka ideologiska ståndpunkter ligger bakom det värde man tillskriver viss litteratur?) men det går ändå inte att komma ifrån att det textmässigt finns bättre och sämre litteratur.

Därtill har vi då frågan om vilka värderingar en text speglar. Finns det bättre och sämre värderingar? Ja, det finns det väl ingen människa som inte håller med om. Eller? Däremot är vi så klart inte alltid överens om vilka värderingar vi håller högt. Fast när det gäller lärarens roll är det nog inte så att man kan välja och vraka bland olika synsätt efter eget huvud. Detta regleras i lagar, styrdokument o s v. Skolan ska fostra demokratiska varelser som visar respekt för andra oavsett etniskt ursprung, sexuell läggning, religiös åskådning och kön. Och Skolverket arbetar aktivt med jämställdhets- och genusfrågor. Med tanke på Twilights sunkiga könsroller tycker jag därför inte att man i skolan kan uppmuntra till läsning av dem. Ska man då avråda ungdomarna från att läsa? Nej, det tycker jag inte, men kan kan ge dem alternativ. Om någon av de läsande tonårstjejer jag känner (jag känner tyvärr inga läsande tonårskillar) berättar för mig att hon läser Twilight skulle jag inte börja förfasa mig och säga till henne att sluta läsa. Jag skulle i stället säga: Åh, om du gillar Twilight vet jag något annat du säkert också kommer att tycka om. Och sedan skulle jag tipsa om t ex Engelsforstrilogin. Eller The Hunger Games om jag ville locka till att läsa på engelska. För det är ju inte så att ungdomar idag är hänvisade till litteratur av Twilightklass, det finns ju mängder att fängslande böcker som är bra både litterärt och innehållsmässigt.

När jag växte upp läste jag mycket skräp och en del bra saker. Det värsta jag läste är inte ens i stil med Twilight, jag läste tidningar som Veckans Brott och Kriminaljournalen, d v s fotografiskt illustrerad våldspornografi. Dessutom läste jag mängder av Vita serien och Barbara Cartland. Kanske inte så konstigt att det tog mig många år att skapa en vettig könsidentitet. Men tack och lov hade jag också tant Caisa på biblioteket som uppmuntrade mig att läsa andra typer av litteratur. Jag är säker på att hon la grunden för mitt framtida litteraturintresse. Vad jag med detta vill ha sagt är att jag inte tror att man med automatik utvecklas i sitt läsande om man inte får stöd. Jag har kompisar som fyllt 60 och fortfarande tycker att Danielle Steels romaner är fantastiska. (Och naturligtvis har de rätt till sin åsikt och rätt att välja hur de vill underhållas. Men inskränker sig läsandet till Danielle Steel har jag svårt att tycka att just läsning är bättre än andra hobbies.) Det räcker alltså inte att uppmuntra till läsning, ungdomar behöver dessutom guidning till underhållande, stimulerande, utvecklande litteratur.

Om jag ska svara på min fråga om man ska uppmuntra läsning i alla lägen så är således faktiskt mitt svar nej, så boknörd jag är. Om det enda ungdomen vill läsa är serier i stil med Twilight skulle jag helt klart hellre uppmuntra till dataspelande och fysiska aktiviteter. Men det jag framför allt önskar är vuxna som pratar med ungdomar om deras läsande, vuxna som vågar ifrågasätta stereotypa personskildringar, vuxna som brinner för läsande och som kan guida ungdomarna till de riktigt bra böckerna.

Hur tänker ni kring barns och ungdomars läsande?


15 kommentarer:

  1. Hm, intressant. Måste bli ett inlägg om det. Återkommer!

    SvaraRadera
  2. Visst är det en intressant tanke. Nu har jag inte hunnit läsa hela ditt inlägg, ska iväg strax. Så jag återkommer. Jag, som barnbibliotekarie, anser att det är viktigare att de läser än vad de läser. Till slut tröttar nar de ofta på lättare sorters böcker och går vidare och gör de inte de så får de i alla fall upp läsfarten och kan läsa bra på andra ställen än i just böcker. Sen anser jag att det är vi vuxnas ansvar att försöka leda in barn och ungdomar på bra böcker och framför allt att tala med dem om innehållet. Man kan få igång många bra diskussioner om böcker, läsning och livet även med hjälp av Twilightböckerna.
    Jag läste en sån bra artikel apropå det här och om läsning verkligen ÄR bra! Återkommer när/om jag hittat den. Nu ut på lustigheter med barnen.

    SvaraRadera
  3. Det är ju jätteviktigt att barn/ungdomar kommer in i läsandet så till att börja med är det kanske inte så viktigt vad de läser utan mer att dom gör det. Men när dom väl kommit in i läsandet är det bra om vi vuxna ger tips och råd om bra litteratur. Sen vet man ju av egen erfarenhet att läsandet förändras med åren. Man breddar sitt läsande ju äldre man blir...åtminstone har jag gjort det!

    SvaraRadera
  4. Åh vilken bra text! Jag håller absolut med dig. Dåliga böcker kan vara en väg till bra böcker, men om man fastnar i dem och inte utvecklar sitt läsande är det ingen större mening med det. Du har så rätt, så rätt!

    SvaraRadera
  5. Väldigt bra skrivet! Nu blir jag tvungen att läsa Twilight för att se om jag håller med dig. Min spontana reaktion är att det är bättre att läsa skräp än att inte läsa alls.

    Jag gjorde ett lite inlägg om det.

    http://bokmamma.blogspot.se/2012/08/nu-maste-jag-lasa-twilight.html

    SvaraRadera
  6. Spännande att läsa dina tankar! Ska skriva ngt om det här också såhär i terminsstart.

    SvaraRadera
  7. Som lärare skulle jag också säga att det viktigaste för många ungdomar är att de läser, inte vad (finns såklart gränser). Det är just det att man läser mycket som gör en person till en god läsare som sedan kan gå över till tyngre litteratur. Många fler ungdomar än vad vi tror har problem att ta till sig skriven text. Många behöver träna på att läsa (inte bara 7-åringar). Det är också genom all sorts läsning som man utvecklar sitt språk. Man måste läsa mycket, av olika slag för att få både en hög nivå på sitt språk och på sitt skrivande. Bella och Edward kan (som du säger) mycket väl vara inkörsporten till annan litteratur. Jag tycker också att det är lite farligt när man börjar hytta med näven och säga åt folk vad som är bra och dåligt, vad de bör läsa och inte läsa. Jag skulle blå superglad om jag hade en elev som inte gärna ville läsa men som slukade Twilight-böckerna. Då kunde vi prata om twilights könsroller och jag kunde även få chansen att tipsa den här personen om annan liknande litteratur.

    Se bara hur många som förfasat sig över Stephen King. Jag har läst allt av honom men ser mig i dag som en väldigt mångsidig läsare. Mycket intressant diskussion!

    SvaraRadera
  8. Jag tror att även dåliga böcker kan vara bra för ungdomar att läsa. Inte bara för läsandets skull utan även för att bli lite mer kritiska mot vad som står i alla böcker. Om man bara serveras de bra böckerna hela tiden så blir ju inte ens referensram större och det är ju inte heller något önskvärt... :)

    SvaraRadera
  9. Här är artikeln jag tänkte på...men den frångår ämnet lite.

    Som barn och ungdomsbibliotekarie måste jag så klart förhålla mig till Twilightböckerna. Jag själv är inte så förtjust i dem, men det visar jag så klart inte för den unga person jag har framför mig. Det skulle vara förödande. Nja, ibland hjälper det att visa att en bok bara gillas av ungdomar och inte av vuxna...då blir de nyfikna och vill läsa den: som tex Den elakaste fröken av Petter Lidbeck :-)

    Angående vad som är bra och dålig litteratur så kommer jag ihåg mitt första bokmöte jag var på som nyutbildad bibliotekarie. Då var det en bibliotekarie som ville köpa in Bridget Jones dagbok, men hon blev snudd på nedröstad av alla, så jag fick hoppa in och hjälpa till. Det blir farligt om biblioteket har FÖR stora restriktioner. Jag tror att vi kan lita till barns och ungdomars egna känsla vad som är bra coh dålig litteratur. Det är ju också något man måste få lära sig, både genom egen läsning och genom diskussion med vuxna, lärare, bibliotekarier.

    Nästan alla som har läst T-serien kommer och frågar efter andra böcker som är ungefär likadana och då finns det massor att visa dem. Allra bäst funkar boktipsandet om det kommer från en jämnårig kompis som har läst en bra bok.

    Apropå att tala med barnen om innehållet i böckerna så ska jag testa det med hjälp av min jobblogg, Bibblabloggen och göra ungefär som skolbiblioteket i Norra Fäladen har gjort. Att jag läser 5 titlar, detsamma som en klass på mellanstadiet gör och så går eleverna in på bloggen och lämnar kommentarer på boken. Min förhoppning är att vi ska få igång en diskussion.

    SvaraRadera
  10. Intressant och åh så viktigt! För mig får jag känslan av att det finns två ingångar till läsglädje a`la lära sig mer om världen och kanske ifrågasätta (exv könsroller). Och alla kanske inte når dit.

    Dels finns de som slungas in i magisk, djup och fantastisk litteratur direkt och dels finns de som försiktigt, stereotypt söker sig till det enklare. Vissa perioder behövs denna enklare läsning, och man ska kunna läsa och antingen tänka bort det som är galet, eller då kanske helst diskutera det.

    Och ja, åh ja snälla söta vuxna ta ansvar för allt stereotypt, usch om samhället ska fortsätta och bara bli värre i de synsätten som finns? Mer fantastiska bokvärldar och mindre vidriga reklamskyltar :D

    SvaraRadera
  11. Helt klart är det viktigt att läsa i unga år för att utveckla sin läsning. Jag läste olika böcker som yngre, men också "skräpförfattare" som Danielle Steel och Virginia Andrews, vilka ligger rätt långt från de författare jag kom att gilla senare. :P Så jag tror att man går framåt bara man får sug på läsning.

    Däremot tror jag att många av de budskap som finns i Twilight-böckerna inte är helt sunda för unga flickor, som redan är belastade med en massa krav från samhället om hur de ska se ut och vara. I Twilight-böckerna är det ju mannen som råder, det är viktigt att vara gift (se bara på Bellas föräldrar: pappan som blev lämnad målas upp som ett stackars offer medan mamman skildras som en omoralisk elaking som har lämnat sin familj). Dessutom verkar det i böckerna vara oerhört viktigt att ha ett perfekt utseende och vara rik. Ju fler designprylar desto bättre...

    Det är också synd om unga tjejer tror att det är normalt att de ska vara totalt underordnade mannen i en relation och acceptera en behandling som den kontrollerande Edwards... Det är läskigt att typ hela familjen Cullen är med och bevakar Bella som om hon vore en liten bebis och inte en självständig kvinna. Som om det vore någon sorts sekt. Men förhoppningsvis är läsarna smarta nog att se igenom detta. Sverige är ju världens mest sekulariserade och jämställda land, men i mer religiösa länder som USA kanske det är värre.

    SvaraRadera
  12. Jag tycker det viktiga är att man är mogen nog att kunna analysera och tänka kring det man läser. Att själv inte svälja allt i boken rakt av, utan att fundera och själv komma fram till och ha åsikter om könsrollerna. Det är himla bra att Twilight fått mer ungdomar att läsa, och jag tror att det räcker med att diskutera det de läst. Ungdomsböcker ska ju inte behöva vara någon sorts utopi, det räcker med att tänka eller diskutera kring det.

    SvaraRadera
  13. Jag tänker framför allt att unga är smarta och att de flesta kan avgöra själva vad som är bra och dåligt. Jag var kanske 11-12 när jag testade ett par sunkiga Tvillingarna på Sweat Valley High och sedan förstod att de var skit och förmedlare otrevliga värderingar kring utseende och status.

    En stor del av läsning handlar ju om att tolka och reflektera över det man läser och jag tror att det är viktigare att ge unga verktyg för att kunna värdera innehållet i en text än att peka ut vilka romaner som från en vuxens synvinkel är lämplig litteratur för en ungdom..

    SvaraRadera
  14. Jag tycker att det är viktigt att skilja på vilka böcker/texter som används i undervisningssyfte och vilka böcker som barn och ungdomar lånar/läser för nöjes skull. I undervisningssyfte kan texter som Twilight användas för att diskutera t ex könsroller och därmed tycker jag att de har sin plats även i lektionssalen. För oss som arbetar på gymnasiet går det ju utmärkt att fördjupa diskussionen med texter om könsroller från olika epoker.

    Vad eleverna läser för nöjes skull har jag som lärare ingen rätt att lägg mig i, anser jag. Jag kan naturligtvis tipsa och försöka bredda genreval etc, men inte mer än så. Vem av oss har inte, i ärlighetens namn, läst mer eller mindre "dåliga" böcker. Jag har en period då jag bara läste hästböcker och eftersom det här var tidigt 80-tal var nog könsperspektivet så väldigt nyanserat.

    Sedan måste vi nog komma ihåg att även om vi är bokmalar så är det ett faktum att ungdomar läser allt färre böcker. Många av mina gymnasieelever läser aldrig en bok om inte någon lärare tvingar dem (och då väljer de att se filmen och hoppas att de inte blir påkomna ...). Då tycker jag att det är bättre att de läser vad än det må vara än att de fortsätter med att inte läsa något alls.

    SvaraRadera
  15. Tack för så många intressanta inlägg. Det som gör att vi inte tycker exakt lika verkar handla om huruvida vi tror att alla utvecklar sitt läsa enbart genom att läsa. Jag tror inte att så är fallet jag tror att utvecklingen kräver antingen att du läser ngt med vettigt innehåll ELLER att du har någon vuxen att prata med om vad böckerna innehåller för budskap.

    Och just Twilight tycker jag går långt över gränsen när det gäller som är acceptabelt. Sofia i Bokmilaskogen skriver om detta i inlägget ovan. Jag är ju inte läsförmedlare, jag är barnpsykolog. Och utifrån mitt perspektiv är det oacceptabelt att uppmuntra identifikation med en bräcklig tjej som fullständigt kontrolleras av sin dominante pojkvän.

    SvaraRadera