onsdag 8 augusti 2012

Förlåtelsen

Är det jag eller Hanne-Vibeke Holst som har förändrats? Jag har tidigare läst många av författarens böcker och gillat skarpt eller i alla fall gillat. Men Förkåtelsen (en Freudian slip jag inte bryr mig om att ändra) är faktiskt inget vidare. Jag känner inte alls med huvudpersonerna, utan blir bara irriterad över att de beter sig så korkat. Visst kan man se hur omvårdnadsmönstret överförs från generation till generation, men detta måste gestaltas mer nyanserat för att vara intressant. Just detta med omvårdnadsmönster och anknytningsmönster skrev jag min masteruppsats om för länge sedan, så det är ett tema som verkligen intresserar mig. Men tyvärr blir det mesta platt och klichéartat i den här romanen och sexet är riktigt uttröttande att läsa om.

3 kommentarer:

  1. Ha, ha den där Freud...Jag skriver alltid Knanusgård :-) Tänk att vi tyckte så olika, jag tänkte inte ens på att det var tröttsamt sex. Däremot tyckte jag att berättelsen var ovanligt segstartad, jag läste en bra bit innan jag var riktigt fast. Sedan kunda jag inte sluta, jag ville gärna se vad som hände med personerna och skildringen av andravärldskriget i Nordjylland kändes extra intressant. Det är nära mellan Bohuslän och Fredrikshamn.

    SvaraRadera
  2. Jag hamnade nog fel direkt i boken och blev snabbt kritisk. Men jag tycker tyvärr att de senaste böckerna varit sämre än hennes tidiga.

    SvaraRadera