En blomma av blod

En blomma av blod av Ngũgĩ wa Thiong'o utgiven av Norstedts, 2012

Tre mäktiga män av den "nya" tiden har bränts inne och fyra personer är misstänkta för mordbrand: byns förste pedagog Munira, f d frihetskämpen, barägaren och suputen Abdullah, bordellmamman Wanja och fackföreningsmannen Karega. Livet har farit hårt fram med dem alla och de har skäl att ha velat se de tre pamparna i graven. Genom tillbakablickar får vi lära känna de fyra huvudpersonerna och ta del av deras gemensamma historia som rymmer politiska aktiviteter, religiösa övertygelser, sorger, besatthet och kärlek.

En blomma av blod är en grym berättelse om ett traditionellt afrikanskt byliv, om vikten av utbildning, om kolonisation, inbördeskrig, kapitalism och kampen för att återta sitt land. Författaren har ett tydligt politiskt budskap, hans skildring av kolonisationens följder är vass, nattsvart satir. Kritik riktas emellanåt mot författaren för bristande nyansering och för att han har ett så tydligt budskap. Jag kan inte annat än tycka att kravet på att offer ska skildra sina förövare nyanserat inte är något annat än ett fortsatt förtryck. En blomma av blod är således inte bara en skildring av ett individuellt brott, det är en historisk gestaltning av imperialism, girighet och brutala övergrepp på en hel befolkning.

Som läsare får man lära känna huvudpersonerna genom tämligen långa monologer där de berättar om sina liv. Deras inbördes relationer har förändrats och komplicerats under åren, bland annat p g a svartsjuka och olika syn på hur man ska bemöta kolonisatörerna. Personskildringarna är en av bokens styrkor och gestaltningen av huvudpersonernas inbördes relationer är komplex och intressant. Genom att man får ta del även av deras ursprungsfamiljers historia och traditioner blir nutida beteenden mer begripliga.

Texten i En blomma av blod är tämligen krävande och intensiv. Texten är tät, dialogavbrotten få och skildringarna detaljerade. Men låt inte detta avskräcka er, berättelsen är så engagerande och angelägen att den är värd att anstränga sig lite för.

Sammantaget är En blomma av blod en osentimental, gripande, vass satir om kolonisationens effekter på samhället och individen. Jag skulle gärna se ett Nobelpris till denne kenyanske författare, men är rädd att det tåget redan gått.