Dagar utan hunger

Dagar utan hunger av Delphine de Vigan, utgiven av Sekwa, 2012

Dagar utan hunger är en anorektikers berättelse om kampen för återfå lusten och modet att leva. Boken är Delphine de Vigans självbiografiska debut och den skrevs ursprungligen under pseudonymen Lou Delvig. Huvudpersonen Laure är 19 år och väger 34 kg när hon till slut blir inlagd på sjukhus. Kroppen har slutat fungera, den upplevda kontrollen är endast en chimär. I samspel med andra patienter med ätstörningar, och tillsammans med en läkare Laure får förtroende för, börjar det mödosamma arbetet att försöka förstå, försonas och frigöra sig från det förflutna.

Dagar utan hunger är både en djupt personlig och en universell berättelse om psykiskt lidande och om ett destruktivt försök att hantera detta lidande. Berättelsen är nyanserad och ger en mycket realistisk bild av sjukdomstillsåndet anorexi och dess komplexa uppkomst. Dagar utan hunger är en bok för den som inte har någon förhandskunskap om ätstörningar, men det är också en bok som ger "experten" fördjupad förståelse. Framför allt önskar jag att den läses av unga kvinnor som själva försöker ta kontroll över sina liv (kroppar) genom att inte äta.

Språket är fragmentariskt, avskalat och distanserat, vilket speglar hur en anorektiker tänker, känner och upplever sin omvärld. Som läsare måste man aktivt försöka förstå och engagera sig, precis på samma sätt som man måste anstränga sig för att förstå en människa med sjukdomen anorexi i verkligheten.

Sammantaget är Dagar utan hunger en vacker text om ett fasansfullt tillstånd, en nyanserad berättelse om en ung kvinnas mod.

Andra som läst om skrivit är Vaka över ensamheten, Tidningen Kulturen.