Augustiklassiker

Dags att lägga till augusti månads klassiker. Här är en något ouppdaterad lista över de lästa böckerna, i helgen ska jag fixa till den så den bir komplett. Visst har vi läst mycket!

Andarnas hus - Isabel Allende
Det mörka tornet

Hitom himlen - Stina Aronson
Bokmilaskogen

Stolthet och fördom - Jane Austen
Tankar från mitt fönster

Ella gör sig fri - Karin Boye
Bohemian Rhapsody

Kallocain - Karin Boye
Bokmoster
Enligt O
Feministbiblioteket
Fiktiviteter

Kris - Karin Boye
Smutstiteln

Agnes Grey - Anne Brontë
Pocketblogg

Jane Eyre - Charlotte Brontë
Lyrans Noblesser
Pocketblogg

Svindlande höjder - Emily Brontë
Fiktiviteter

Dolken från Tunis - Agatha Christie
Mest Lenas godsaker

Heart of Darkness - Joseph Conrad
Olika sidor

Blade Runner - Philip K Dick
Hellre barfota än boklös

Oliver Twist - Charles Dickens
Nilmas bokhylla
Theresans

Brott och straff - Fjodor Dostojevskij
Mest Lenas godsaker

A study in scarlet - Sir Arthur Conan Doyle
Mias kulturhörna

Rebecca - Daphne du Maurier
If you've heard this story before...

De tre musketörerna - Alexandre Dumas
Poplitt

Middlemarch - George Eliot
A room of my own

Old Possums book of practical cats - T S Eliot
Stänk & flikar

Madame Bovary - Gustave Flaubert
Tankar från mitt fönster

Anne Franks dagbok - Anne Frank
En världsomläsning

Agnes Cecilia - Maria Gripe
Bokmärkt hos Hundöra

Kappan - Gogol
Bohemian Rhapsody

Kung Salomos skatt - Henry Rider Haggard
A room of my own

En grupp förnäma damer - Thomas Hardy
A room of my own

Den eldröda bokstaven - Nathaniel Hawthorne
A Room of My Own

På väg - Jack Kerouac
Mias Kulturhörna
If You've Heard This Story Before

Barabbas - Pär Lagerkvist
Fiktiviteter

Spökhanden - Selma Lagerlöf
Bloggbohemen

Lady Chatterleys älskare - D H Lawrence
Bohemian Rhapsody
Läsdagboken

Islands klocka -Halldór Laxness
Böcker emellan

På tunet därhemma - Halldór Laxness
Mimmimaries böcker

Gräset sjunger - Doris Lessing
Olika sidor

Den nya Isabel - Katherine Mansfield
Bokmoster
Jennys bokstavliga vardag
och dagarna går
Feministbiblioteket
Lyrans Noblesser

Aniara - Harry Martinson
Smutstiteln

Kvinnor och äppelträd - Moa Martinson
Tankar från mitt fönster
Fiktiviteter

Älskade - Toni Morrison
A room of my own

Ensamhetens vin - Irene Nemirovsky
och dagarna går

En blomma av blod - Ngũgĩ wa Thiong'o
Lyrans Noblesser
Litteraturmagazinet

Pojken och lånarna - Mary Norton
Bokmilaskogen

1984 - George Orwell
Matildas läshörna

Animal Farm - George Orwell
Jennys bokstavliga vardag

Bonjour Tristisse - Francoise Sagan
Mimmimaries böcker

Frankenstein - Mary Shelley
Lyrans Noblesser

Cancerkliniken - Alexander Solzjenitsyn
Smutstiteln

Miss Jean Brodies bästa år - Muriel Spark
Lyrans Noblesser

Möss och människor - John Steinbeck
Lyrans Noblesser

Skattkammarön - Robert Louis Stevenson
Mias kulturhörna

Domarens hus - Bram Stoker
Hellre barfota än boklös

Dracula - Bram Stoker
Det mörka tornet
Lyrans Noblesser
PocketBlogg

En dåres försvarstal - August Strindberg
Mest Lenas Godsaker
PetiteMari
Bohemian Rhapsody
Tankar från mitt fönster

Ett dockhem - August Strindberg
Bohemian Rhapsody

Ett halvt ark papper - August Strindberg
Bokmoster

Fröken Julie - August Strindberg
Lyrans Noblesser

Giftas - August Strindberg
Olika sidor

Hemsöborna - August Strindberg
Bokmamma
TinaO

Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg
Mimmimaries böcker
Bokhyllan i pepparkakshuset

Med strömmen - Hjalmar Söderberg
Bloggbohemen

Walden : or Life in the Woods - Henry David Thoreau
Läsdagboken

Män kan inte våldtas - Märta Tikkanen
Feministbiblioteket

Anna Karenina - Lev Tolstoy
Bokhyllan i pepparkakshuset

Prästungen - Göran Tunström
Det mörka tornet

Jenny - Sigrid Undset
Tankar från mitt fönster
Stänk & flikar

Pappa Långben - Jen Webster
Mias Kulturhörna

The age of innocence - Edith Wharton
Bokhyllan i Pepparkakshuset

Spöket på Canterville - Oscar Wilde
Olika sidor

Mrs Dalloway - Virginia Woolf
Mimmimaries böcker
Bokdivisionen
Smutstiteln

Pennskaftet - Elin Wägner
Smutstiteln

Tornet - W B Yeats
Lyrans Noblesser

Krogen - Emile Zola
Pocketblogg

Hemliga Fyran : Spökjakt!

Hemliga fyran : Spökjakt!, text av Cecilia Lidbeck, illustrationer av Bettina Johansson, utgiven av Lilla Piratförlaget, 2012

Deckarklubben Hemliga fyran består av systrarna Peggy och Pyret, deras kompis Hamid och hunden Prutten. (Ja, det finns en orsak till att han fått just det namnet.) I Spökjakt! har Hamid svårt att sova för han hör hemska ylanden någonstans där ute i mörkret. Peggy och Pyret sover över hos Hamid och får också höra det förfärliga oljudet. Nästa dag berättar flickornas pappa att en gammal tant försvunnit. Hemliga fyran förstår genast att någon måste ha kidnappat tanten och att de måste försöka lösa gåtan.

Böckerna om Hemliga fyran är perfekta böcker för nybörjarläsaren. De har stor stil, korta meningar, måttligt med text på varje sida och spännande, roliga illustrationer som lockar barnet att läsa vidare. Min dotter är ännu inte riktigt mogen för att läsa boken själv, så jag har läst den för henne. Och den passar bra som högläsningsbok också.

Dottern (nybliven 7-åring) tyckte att boken var lagom spännande och väldigt rolig. Hon tycker fortfarande att ett namn som Prutten är hysteriskt roligt. Jag kan tycka att det är lite onödigt och lättköpt. Men även jag tycker att boken fungerar bra för nyblivna läsare. Och jag är (som vanligt)mycket förtjust i Bettina Johanssons illustrationer som förstärker både det roliga och det spännande.

Sammantaget är boken om Hemliga fyran en lagom spännande, rolig bok som passar barn som nyligen lärt sig läsa lite mer omfattande texter, men som fortfarande gillar rikligt med bilder.

Antiloper

Antiloper av Ester Roxberg, utgiven av X-Publishing, 2011

Astrid och Ellen blir bästa vänner under gymnasietiden, trots att de är så olika. Astrid är en musikintresserad indietjej, Ellen är en sportande plugghäst. Men vad spelar olikheterna för roll när man har roligt åt samma saker, kan prata om allt och dela alla upplevelser. Under sista året börjar dock Ellen förändras, hon blir allmer inbunden och tyst. Astrid försöker få Ellen att prata om det som tynger henne, men Ellen orkar liksom inte. Hon grubblar över livets meningslöshet och oroar sig för framtiden. Astrid och Ellen har många planer på vad de ska göra efter examen, men ingenting blir riktigt som de tänkt sig.

Om jag ska skriva om allt jag tycker om i Antiloper blir detta en avhandling som inte passar bloggformatet. Jag får försöka välja ut några saker jag fastnat för och berätta om dem. Fast det är ju inte så lätt när man älskar handlingen, stämningen, språket, personskildringarna, de olika typsnitten, ja till och med omslaget. Antiloper är helt enkelt en fantastisk berättelse om hur det känns att plötsligt förväntas vara vuxen och kliva ut i världen. Texten kryper under huden på läsaren, man kan inte värja sig och tårarna rinner. Ändå är detta inte alls någon nattsvart bok som vältrar sig i elände, här finns också sår som läks och en möjlig ljus framtid. 

Det som gör Antiloper så fantastisk är det äkta tonfallet och alla känslonyanser, jag känner så väl igen mig i både Ellen och Astrid. Ellen som blir alltmer tillbakadragen, blek och tunn. Ellen som kämpar  med att förstå vad som är meningen med livet. Och Astrid som står bredvid och försöker greppa vad som händer med Ellen och stötta henne. Och som måste gå vidare med sitt eget liv när Ellen inte längre vill umgås och göra saker tillsammans.

Berättaren är till stor del Astrid som vänder sig till Ellen i ett du-tilltal. Ellens röst får vi bara höra emellanåt i brev som hon skriver till Astrid. Ändå blir båda tjejerna levande i texten, den vackra texten som verkligen lyckas skildra ungdomens hudlöshet, förvirring, längtan, sorg och nära vänskap. Vänskap så nära att man ibland inte vet var den ena slutar och den andra börjar. Och text så fantastisk att man som läsare inte vet var man själv slutar och Ellen och Astrid börjar.

Sammantaget är detta den vackraste bok om vänskap jag läst, jag hoppas att alla unga tjejer och killar får läsa och prata om den i skolan.

Fler som läst är Unga böcker, Fiktiviteter, SvD, Bokomaten, Enligt O.

Miss Jean Brodies bästa år

Miss Jean Brodies bästa år av Muriel Spark, utgiven av Modernista 2012

På Marcia Blaines traditionella flickskola i mellankrigstidens Edinburgh arbetar den allt annat än traditionella lärarinnan Miss Jean Brodie. Hon undervisar flickorna utifrån egna värderingar och genom att dela med sig av privata detaljer ur sitt eget liv. På ett målmedvetet sätt samlar Miss Brodie de allra bästa flickorna, "la crème de la crème", runt sig som hängiven publik. Undervisningen sker utifrån principen: "Konsten och religionen kommer först, sedan filosofin, sist naturvetenskapen. Det är ordningen på de viktiga ämnena i livet, de är ordnade efter sin betydelse" (sidan 37). Miss Brodie är en passionerad kvinna i sina bästa år och hon har kärleksaffärer med två av skolans manliga lärare. Hennes ambition är att vara en modern förebild för flickorna i Brodie-gänget och det lyckas hon sannerligen med. Deras lojalitet med Miss Brodie är orubblig. Till och med den flicka som slutligen förråder Miss Brodie verkar ha varit förutbestämd att göra så.

Vad driver egentligen Miss Brodie? Själv skulle hon naturligtvis sagt att det var omtanke om flickornas framtid. Som läsare blir man snabbt uppmärksam på Miss Brodies narcissistiska karaktärsegenskaper och kanske tenderar man att enbart betrakta Miss Brodie som manipulativ och egocentrisk. Mer intressant blir det om man försöker foga samman de olika delarna till en mer nyanserad helhet. Vem var egentligen Miss Brodie? Det finns fler luckor än svar i texten, vilket gör mig nyfiken. Själv har jag således fantiserat ihop en passande bakgrund som förklarar hennes agerande och en bok som får igång min fantasi är i mitt tycke en bra bok.

"Hon hyste inget tvivel om, och lät var och en veta att hon inte hyste något tvivel om, att Gud stod på hennes sida vad hon än företog sig och därför hade hon ingen svårighet att delta i gudstjänsten eller någon känsla av hyckleri, trots att hon under denna tid låg med sångläraren. Precis som omåttliga skuldkänslor kan driva människor till omåttlig aktivitet, så drevs Miss Brodie av en omåttlig brist på skuldkänslor." (sidan 105)

Stämningen i berättelsen om Miss Brodie och hennes gäng är kvick, humoristisk och romantisk. Språket är elegant, fyllt av oväntade utvikelser och överraskande vändningar. Den här beskrivningen av stämningen och språket skulle lika gärna kunna vara en beskrivning av Miss Brodie själv. Texten, innehållet och personporträttet i den här romanen bildar en sammanhängande enhet som förstärker läsarens upplevelse att ha vistats i en svunnen värld under några timmar.

Fler som skrivit om Miss Brodie är: Butter tar ordet, Böcker, böcker, böcker.

Tematrio - Damernas

Ny vecka och nytt tema. Eller nygammal om man ska vara korrekt. Man kan fortfarande hitta lite teman i titlarna, denna vecka är det dags för damernas.  Berätta om tre romaner/noveller/texter med ett kvinnoförnamn i titeln!


1. Alias Grace är en ovanlig deckare, skriven av Margaret Atwood. Handlingen utspelar sig i mitten av 1800-talet. Den unga pigan Grace Marks döms till fängelse för medhjälp till ett dubbelmord. Efter 30 år benådas hon, men var hon skyldig eller ej? Spännande och tvetydig.

2. Agnes Grey av Anne Brontë är en s k guvernantroman, en klassisk roman om den goda, fattiga flickan, som vinner kärleken. Man får snabbt en nära relation till Agnes via bokens dagboksform. Romanens styrka är dess underbara språk och dess hejdlöst roliga (om än tendentiösa) personbeskrivningar.

3. Tant Theodora av Patrick White är ett porträtt av en människa som aldrig lyckas passa in i samhället. Under barndomen avvisas hon konstant av modern, i ungdomen gifter sig den man hon hyser intresse för med systern och i medelåldern förlorar Theodora till slut helt kontakten med verkligheten. Fantastiskt språk!


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Barnböcker om att vara annorlunda

Jag tänker försöka övertyga min arbetsgivare om att vi ska köpa in ett gäng böcker och dela ut till barnen på vår habilitering. Därför behöver jag få tips på böcker som handlar om fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, läkarbesök, självkänsla, att vara annorlunda o s v. Dessutom måste böckerna finnas tillgängliga i handel nu. Har ni några tips? Här är en del böcker jag hittat med hjälp av lite läsare på Fejjan.

Jonatan på Måsberget - Jens Ahlbom
Stora boken om Bill och Bolla - Gunilla Bergström
Idiot! - Oscar K
Vem är sjuk? - Stina Wirsén
Nicke Nyfiken på sjukhus - H A Rey
Modigt med  Vilma och Loppan - Anneli Khayati
Full rulle, Tim - Annica Lindgren
En dag i prinsessan Victorias liv - Petter Lidbeck
Pricken - Margaret Rey
Grodan och kärleken - Max Velthuijs
Håkan Bråkan och pappa börjar ettan - Anders Jacobsson
Tigermamman och Lytte - Stina Berge

Serverstrul

Just nu ligger min bildserver nere, den ska vara tillbaks under dagen. Tills vidare får ni klara er med mina ord :-)

Fiktiva födelsedagar

Både den Fiktiva och hennes blogg fyller år. Självklart vill jag vara med och försöka vinna ett paket. Här kommer mina svar på de fiktiva frågorna:

Vilken var din bästa bok i sommar? Jag blev ju helt överväldigad av Jellicoe Road tidigare i somras och den har fortfarande inte lämnat mig.
Vad ser du fram emot att läsa i höst? Jag ser fram emot att läsa den nya översättningen av Madame Bovary. Och nej, jag har inte läst den gamla...
Har du planerat något läsprojekt i höst? Räknas det som ett projekt att man tänker gå en grundkurs i litt vet? Det ska jag i vilket fall göra.
Finns det någon av dig ännu oläst författare som du skulle vilja stifta bekantskap med i höst? Jag skulle gärna vilja läsa Elsa Morantes Historien, men det får nog vänta tills jullovet.
Vilken bok skulle du vilja tipsa alla om att läsa i höstrusket (/höstsolen)? Vilken, vilken, vilken? Det finns ju så många... Jag har ju redan nämnt Jellicoe Road så den kanske jag inte behöver tipsa om igen. Agaat tycker jag att alla borde läsa, den är makalös.

8 om mig

Jag har blivit utmanad av Matilda, kul. Utmaningen går ut på att skriva ner åtta fakta om sig själv och sedan utmana fyra andra bloggare att göra samma sak. Här kommer åtta om mig:

1. Första gången jag verkligen förstod att jag inte var så olik alla andra var när jag läst Maken av Gun-Britt Sundström.

2. Jag har världens roligaste yrke, jag arbetar som barnpsykolog och får spela Wii, leka med och läsa för barn på arbetstid.

3. Innan jag började blogga om böcker hade jag flera mycket populära hemsidor om Sims. Ibland saknar jag spelande och skapandet av Simsgrafik.

4. Trots att jag svurit på att aldrig köpa något som börjat på i äger jag numer en iPhone (och dottern har en iPad). Jag klarade inte lära mig den dumma androidtelefonen.

5. Jag älskar sport i nästan alla former. Favoritlagen är AC Milan, Färjestad och holländska fotbollslandslaget.

6. Jag skulle så oerhört gärna vilja vara med på Nobelfesten.

7. När jag var liten var jag på ridläger hos familjen Herrey i Strömstad. Jag tyckte inte att killarna var särskilt intressanta, men deras syster red som en gudinna.

8. Jag har varit på en enda konsert i hela mitt liv. Efter att ha sett Paul McCartney har jag inte behövt fler :-)

Jag utmanar Ivana, Erica, Bokmoster och fiberglasodin att berätta om sig själva.

Himmel över London

När Håkan Nessers Himmel över London fick negativ kritik mailade författaren recensenten och ifrågasatte om hon kunde läsa. Nu får nog jag lov att erkänna att jag kanske inte är så bra på att läsa. I alla fall var jag inte så bra på att lyssna på författaruppläsningen av Himmel över London. Uppläsningen i sig är det inget fel på, Nesser är en bra uppläsare och jag är en van ljudbokslyssnare. Men den här boken tycker jag inte är i klass med Nessers övriga (vilka jag tycker mycket om). De olika karaktärerna i berättelsen engagerar mig inte och handlingen känns ofta orealistisk. Kanske det kan bero på att det faktiskt inte är Nesser som skriver hela berättelsen...

Vem är sjuk?

Vem är sjuk? av Stina Wirsén, utgiven av Bonnier Carlsen, 2012

Att jag tycker oerhört mycket om Stina Wirséns Vem-böcker kommer säkert inte som en överraskning för någon. Jag har tidigare bloggat om några av våra favoriter, Vem bestämmer? och Vem är arg? I Vem bestämmer? är en liten och en stor på kollisionskurs hela tiden. Vem är arg? handlar om svårigheten att samsas i lek. Båda böckerna innehåller stor vardagsdramatik och sprutande tårar.

Det som gör Vem är sjuk? så speciell för mig är att jag inte läst den. Det är faktiskt dottern som läst för mig denna gång och det tyckte vi så klart båda två var kul. Trots att dottern egentligen har lämnat småbarnboksstadiet bakom sig älskar hon fortfarande Vem-böckerna. Och det gör jag också.

Vem är sjuk? är dessutom en av de Vem-böcker jag tycker mest om på grund av att innehållet är så angeläget. Jag arbetar på en barn- och ungdomshabilitering och träffar många barn som tillbringar mycket tid på sjukhus. Böcker som på ett bra sätt tar upp läkarbesök, sprutor, operationer o s v är därför något jag konstant letar efter. Och Stina Wirsén har naturligtvis hanterat ämnet på ett fantastiskt sätt.

I Vem är sjuk? får lilla nallen ont i magen. Familjen får lov att åka taxi fort till sjukhuset. Där måste de vänta på sin tur och när doktorn väl kommer är han dum och klämmer nallen på magen. Doktorerna lyckas förklara för lilla nallen varför och hur de måste undersöka för att kunna ta bort det onda och det visar sig att lilla nallen måste opereras. Efter operationen blir lilla nallen bra igen och nu har hon ett coolt ärr att visa för kompisarna.

Som vanligt ligger Stina Wirséns text nära barnets sätt att tänka och prata. Här finns rytmiska upprepningar som binder samman texten. Illustrationerna är enkla att förstå och mycket uttrycksfulla. Genom Wirséns böcker får barnen hjälp att förstå och hantera starka känslor, berättelserna innehåller stor dramatik och många igenkänningsmoment.

Sammantaget är Vem är sjuk? således en helt makalös skildring av ett litet barns upplevelse på sjukhus. ALLA små barn borde få den här boken läst för sig!

En blomma av blod

En blomma av blod av Ngũgĩ wa Thiong'o utgiven av Norstedts, 2012

Tre mäktiga män av den "nya" tiden har bränts inne och fyra personer är misstänkta för mordbrand: byns förste pedagog Munira, f d frihetskämpen, barägaren och suputen Abdullah, bordellmamman Wanja och fackföreningsmannen Karega. Livet har farit hårt fram med dem alla och de har skäl att ha velat se de tre pamparna i graven. Genom tillbakablickar får vi lära känna de fyra huvudpersonerna och ta del av deras gemensamma historia som rymmer politiska aktiviteter, religiösa övertygelser, sorger, besatthet och kärlek.

En blomma av blod är en grym berättelse om ett traditionellt afrikanskt byliv, om vikten av utbildning, om kolonisation, inbördeskrig, kapitalism och kampen för att återta sitt land. Författaren har ett tydligt politiskt budskap, hans skildring av kolonisationens följder är vass, nattsvart satir. Kritik riktas emellanåt mot författaren för bristande nyansering och för att han har ett så tydligt budskap. Jag kan inte annat än tycka att kravet på att offer ska skildra sina förövare nyanserat inte är något annat än ett fortsatt förtryck. En blomma av blod är således inte bara en skildring av ett individuellt brott, det är en historisk gestaltning av imperialism, girighet och brutala övergrepp på en hel befolkning.

Som läsare får man lära känna huvudpersonerna genom tämligen långa monologer där de berättar om sina liv. Deras inbördes relationer har förändrats och komplicerats under åren, bland annat p g a svartsjuka och olika syn på hur man ska bemöta kolonisatörerna. Personskildringarna är en av bokens styrkor och gestaltningen av huvudpersonernas inbördes relationer är komplex och intressant. Genom att man får ta del även av deras ursprungsfamiljers historia och traditioner blir nutida beteenden mer begripliga.

Texten i En blomma av blod är tämligen krävande och intensiv. Texten är tät, dialogavbrotten få och skildringarna detaljerade. Men låt inte detta avskräcka er, berättelsen är så engagerande och angelägen att den är värd att anstränga sig lite för.

Sammantaget är En blomma av blod en osentimental, gripande, vass satir om kolonisationens effekter på samhället och individen. Jag skulle gärna se ett Nobelpris till denne kenyanske författare, men är rädd att det tåget redan gått.

Tematrio - Titeldjur

Den här veckan blir det mer frågor om titlar. Jag har upptäckt att det finns rätt många teman man kan vaska fram ur just titlarna och denna vecka har turen kommit till djurriket. Berätta om tre boktitlar som innehåller ett (eller flera) djur!


1. Ur kackerlackors levnad av Inger Alfvén är en av mina lite äldre romaner. Två par träffas på en segelbår i Västindien. Den trevliga semestervistelsen förvandlas dock till något annat och vi får höra de olika huvudpersonerna berätta sin version. Om starka känslor och komplicerade relationer. En modern svensk klassiker.

2. Svinalängorna av Susanna Alakoski skildrar ett barns utsatthet och klassamhällets baksida. Romanen är dock inte bara en dyster, tragisk uppväxtskildring. Här finns också utrymme för kamratskap, kärlek och humor. På ett lättläst, engagerande sätt gestaltar författaren ett barns enorma överlevnadsförmåga.

3. I Kattöga av Margaret Atwood återvänder konstnären Elaine efter många år till hemstaden Toronto. Här uppväcks plågsamma minnen från det förflutna. Kattöga är en mycket mörk uppväxtskildring, en berättelse om mobbing och barns omedvetna (?) ondska.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Kärlek i kolerans tid

Åh nej varför tittade jag på den här filmen! García Márquez berättarstil och hans gestaltning av den allomfattande kärleken är så påtaglig i filmen att jag önskar att jag läst boken i stället. Åh så bra boken måste vara! Filmen är också klart sevärd, men ibland slår det över så att den blir lite väl känslosam och nostalgisk. Och emellanåt är det svårt för tittaren att förstå varför huvudpersonerna handlar som de gör. Filmen jag talar om är Kärlek i kolerans tid och den bygger på boken med samma titel.

Den unge Florentino förälskar sig häftigt i Fermina och kärleken tycks vara besvarad. Fermina vaktas dock av sin far som har andra planer för flickan. Fermina gifter sig i stället med en framgångsrik läkare och Florentino upptäcker att den fysiska kärleken i viss mån kan lindra den smärtsamma förlusten. Först i slutet av livet får paret en möjlighet att återknyta bekantskapen med varandra.

Skådespeleriet är inte särskilt framstående och om man inte är förtrogen med författarens berättarstil kan nog handlingen verka något obegriplig. Filmen är dock mycket påkostad, kostymer och miljöer är fantastiska. Sammantaget är Kärlek i kolerans tid en sevärd kärleksfilm som skildrar en passionerad kärlek som består livet ut.

Patient 67

Patient 67 av Dennis Lehane, utgiven av Bonnier Audio, 2009

På Shutter Island ligger det hårdbevakade sjukhuset för dömda mentalsjuka brottslingar. Här vårdas de allra "farligaste" brottslingarna. Hit kommer kriminalaren Teddy Daniels och hans kollega Chuck Aule för att utreda ett fall med en förrymd patient/fånge. Men hur är det möjligt för en patient att gå upp i rök på en isolerad ö? Och vad betyder de kodade meddelanden patienten lämnat efter sig? Vem är patient 67? Ingenting är vad det verkar vara, även Teddy Daniels motiv för att komma till ön verkar vara dubbelbottnade. Eller trippelbottnade?

Bokens styrka är just att ingenting är vad det vad första anblicken tycks vara. Här finns koder och gåtor att lösa och man måste vara uppmärksam som läsare för att hänga med i alla vändningar. Stämningen i boken blir alltmer paranoid, texten är lättläst (lättlyssnad) och driver läsaren framåt i rask takt. Handlingen är spännande, intrigen påminner om de gamla grekernas uppgörelser med gudarna. Det går inte att undkomma sitt öde.

Under läsningen blir jag fascinerad av bokens språk. Det känns så främmande för mig. Handlar det om ett stereotypt "manligt" sätt att uttrycka sig? Eller är det helt enkelt bara lite torftigt? Kanske kan epitetet "hårdkokt" passa för Lehanes stil? I vilket fall passar stilen inte mig särskilt bra, jag blir inte engagerad i huvudpersonernas inre, utan bara i att försöka lösa gåtan (och ja den hade jag löst halvvägs in i berättelsen ungefär, vilket sannolikt alla språkintresserade gör). Uppläsaren Peter Andersson ökar min upplevelse av avstånd till personerna genom sitt stolpiga sätt att läsa dialogerna. Det var nog ett misstag att lyssna på den här boken, kanske hade jag blivit mer berörd om jag verkligen läst texten. När jag läser om andras upplever av boken blir jag mer engagerad än när jag lyssnade på den. Jag ska se filmatiseringen, kan tänka mig att den är riktigt bra.

Tiden är 1954 och diskussionerna pågår inom mentalvården. Är psykofarmaka eller neurokirurgi den nya framtiden. Eller kanske något så radikalt som samtal? Patient 67 är ett intressant, om än något överdrivet, inlägg i debatten.

Sammantaget är Patient 67 en klaustrofobiskt spännande bladvändare där inget är vad det på ytan verkar vara.

Jag läser i huvudet, mamma

"Jag läser i huvudet mamma", deklarerade dottern häromdagen när jag funderade över varför hon inte ljudade. Och se minsann, det gör hon. 10 böcker har hon nu läst själv (högt för mig) och två fina läsborgarmärken har det blivit. Dem är hon mycket stolt över. Och nu tycks som sagt ljudandets tid vara vara över, tösen sitter tyst och läser kortare meningar som hon sedan säger högt. Det märks att hon nu får med sig mer av innehållet i texten än tidigare. Här är några av de böcker hon läst och de fina läsborgarmärkena (från Akademibokhandeln).

Blandad kompott

När Stål säljs för 99 sek slår man så klart till. Och för att den inte skulle känna sig ensam på vägen hem fick lite strindbergsk dramatik och mysrys för bokslukare också följa med.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten, utgiven av Modernista, 2012

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är den fjärde av Bodils loggböcker. Ja just det, Bodil kallas Bodil här på bloggen och inte Malmsten. För jag tycker att jag känner Bodil och jag gillar henne skarpt. Andra författare däremot håller jag ett visst avstånd till och kallar vid efternamn. Men hur mycket lär man egentligen känna Bodil när man läser hennes loggböcker? I ärlighetens namn inte särskilt mycket alls, tror jag. Men jag väljer att tro att jag känner henne för jag vill gärna att Bodil ska vara precis sådan som hon framställer sig i sina texter. Och om man tänker efter är det ju Bodils passion, hennes ilska, hennes åsikter och hennes sätt att uttrycka sig jag gillar. Och detta är jag säker på är "äkta".

Som sagt är detta den fjärde av loggböckerna, men det är den första jag läser. Jag visste inte alls vad jag hade att vänta mig när jag började, nu kollar jag Bokbörsen febrilt för att se om jag kan få tag på alla de andra loggböckerna. Inbundna vill jag ha dem. De andra är Kom och hälsa på mig om tusen år, Hör bara hur mitt hjärta bultar i dig och De från norr kommande leoparderna. Gemensamt för loggböckerna är att de beskrivs som "den löpande skildringen av intryck och händelser i ett liv som liknar mitt". Innehållet är personligt på så sätt att det speglar Bodils åsikter, men det privata behåller hon för sig själv: "Vill jag skriva om mitt privatliv, min intimitet, gör jag det genom personer som inte liknar mig i dikter, noveller och romaner". Att fokus ligger på det personliga i stället för på det privata är en av orsakerna till att jag tokgillar den här texten. Gemensamt för loggböckerna är dessutom de underbara titlarna, lånade av olika diktare.

Det är inte lätt att beskriva vad texterna i boken egentligen handlar om. De handlar om väsentliga saker även om Bodil emellanåt klär dessa i lustiga kostymer. T ex skriver hon en del om familjen Tejp som drabbats av nedskärningar på kontoret. Kanske kan man beskriva loggböckerna som en samling samhällssatiriska vardagsbetraktelser skrivna med intelligent udd. Men texterna innehåller också många funderingar kring det egna författarskapet. Hur mycket ska man offra som författare, ska man offra sitt eget liv?

Kort sagt är Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag njutbar text, sylvass satir och finurlig humor. Bodils texter är lätta som bomull, men innehållsrika som osmium (grundämnet med högst naturlig densitet). Missa inte!

Andra som läst är SvD, Ord och jord, Bokblomma.

Ost till alla möss

Ost till alla möss, text av Ulf Nilsson, illustrationer av Gitte Spee, utgiven av Bonnier Carlsen, 2009

Har du skrivit om Ost till alla möss, den är jättebra sa dottern eftertryckligt och jag gör så klart som hon vill. Hon har ju visat sig vara rätt så kräsen, så när hon gör tummen upp handlar det om riktigt bra böcker. Under ett par års tid har dottern krävt att vi ska läsa Nalle Puh om och om igen, nu har hon hittat något som hon tycker är nästan lika bra! Och både som förälder och barnpsykolog blir jag lika charmad av boken som dottern. Här finns så mycket klokhet och underfundiga formuleringar att man läser med ett stort förälskat leende på läpparna.

Ost till alla möss inleds med att en mycket liten och mycket ovanlig mus föds. Och tämligen omedelbart börjar den lilla musen bli medveten om sig själv och om omgivningen (helt i linje med modern spädbarnsforskning). Musen upptäcker snabbt att han och mamman är olika varelser, han kan t ex inte styra musmammans ben. Och mamman tycks inte tänka på samma sätt som den lilla musen, hon och de andra vuxna är mestadels upptagna av vardagen. Trygg i vetskapen om att musmamman finns i boet där man kan söka skydd vid fara, ger sig den lilla musen ut för att upptäcka världen. Och på vägen lär sig musen att hantera faror, lösa problem och visa omtanke. Som tur är träffar musen en liten musflicka att dela äventyren med, för stora faror hotar hela muskolonin.

Ost till alla möss är en av de mysigaste böcker jag läst. Här blandas stillsam humor med ett filosofiskt innehåll på ett sätt som uppskattas lika mycket av den medelålderns läsaren och det 7-åriga lyssnande barnet. Boken är helt enkelt bedårande i all sin enkelhet. Berättelsen väcker barnets nyfikenhet, texten är lättläst utan att vara för enkel och ilustrationerna är ljuvliga.

Boken rekommenderas till alla från 4 år och uppåt. Snälla förlaget tryck upp flera böcker, vi vill köpa en hel hög.

Tematrio - Titelefternamn

Dags för ett nytt tema baserat på titelnamn. Jag tror nog att man kan hitta en hel del om man letar noga. Jag hittade faktiskt dryga 30 (!) i min bokhylla. Berätta om en roman/novell/text med ett efternamn i titeln!

1. I Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman utspelar sig under loppet av en enda dag, den dag då studenten går av stapeln i Wadköping. Den hänsynslöse värdshusvärden Markurell oroar sig för att den högt älskade sonen inte ska klara sin examen och försöker fräckt muta skolledningen. Detta bidrar dock i stället till att gamla hemligheter kommer upp till ytan. Boken är en rolig komedi med tragiska undertoner.

2. Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald är en av den moderna litteraturens mest uppmärksammade romaner, känd för skildringen av den dekadenta tidsandan efter första världskrigets slut. Romanen innehåller också ett porträtt av en kompromisslös man som förtärs av kärlekslängtan. Detta är en läsvärd klassiker, som stannar kvar hos läsaren länge efter att de sista tonerna klingat ut. "Som båtar mot strömmen kämpar vi framåt och drivs ständigt tillbaka till det förflutna."

3. Löwensköldska ringen/Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf speglar två olika sidor hos författaren. I Löwensköldska ringen är det den gotiska Selma vi möter. Löwensköldska ringen är en klassisk spökhistoria, där de allra mörkaste känslor svallar. I romanen skildrar Selma de fattigas hunger och utsatthet samt överhetens svek och hämndgirighet. Stämningen i Charlotte Löwensköld är ljusare och präglas av den unga Charlottes kärlek och förhoppningar. Charlotte Löwensköld är en riktig såpa, som innehåller ett hopkok av svek, intriger och äkta kärlek. En såpa av högsta kvalitet, naturligtvis. Här fokuserar författaren på att skapa ett nyanserat porträtt av den unga Charlotte, och det är denna komplexa gestaltning av en ung kvinna som är berättelsens stora behållning. Trots den ljusa, livsbejakande stämningen är dock handlingen även i Charlotte Löwensköld ödesbestämd.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Läsning till varje pris?

Jag har nyligen dissat Twilightserien och det har väckt funderingar både hos mig och andra kring det här med läsning. Ska man alltid uppmuntra ungdomar att läsa oavsett vad de läser? Vad är skolans/biliotekens/de vuxnas uppgift? Hur viktigt är det att läsa egentligen? Som jag ser det måste en sådan fråga spjälkas upp för att jag ska kunna svara vad jag tycker. Läsning i sig är den visuella förmågan att knyta ihop symboler till mer omfattande symboler. Den här färdigheten är nödvändig att ha för att klara sig bra i vår typ av samhälle. Läsa bör alltså alla kunna. Om man dessutom är bra på det kommer man sannolikt att klara sig bra i skolan. Alltså bör man läsa texter för att bli en van läsare. Spelar det då ingen roll vad man läser? Nej inte om syftet enbart är att bli en bra läsare.

Men hur många är det som läser bara för att bli/vara bra på det? Förutom diverse 7-åringar - inte många. De flesta läser ju för att få ut något av innehållet i texten. Och då är det inte längre oväsentligt vad man läser. Visst är jag medveten om alla problem som finns i samband med kanonläsning (Vem bestämmer vad som är bra litteratur? Vilka ideologiska ståndpunkter ligger bakom det värde man tillskriver viss litteratur?) men det går ändå inte att komma ifrån att det textmässigt finns bättre och sämre litteratur.

Därtill har vi då frågan om vilka värderingar en text speglar. Finns det bättre och sämre värderingar? Ja, det finns det väl ingen människa som inte håller med om. Eller? Däremot är vi så klart inte alltid överens om vilka värderingar vi håller högt. Fast när det gäller lärarens roll är det nog inte så att man kan välja och vraka bland olika synsätt efter eget huvud. Detta regleras i lagar, styrdokument o s v. Skolan ska fostra demokratiska varelser som visar respekt för andra oavsett etniskt ursprung, sexuell läggning, religiös åskådning och kön. Och Skolverket arbetar aktivt med jämställdhets- och genusfrågor. Med tanke på Twilights sunkiga könsroller tycker jag därför inte att man i skolan kan uppmuntra till läsning av dem. Ska man då avråda ungdomarna från att läsa? Nej, det tycker jag inte, men kan kan ge dem alternativ. Om någon av de läsande tonårstjejer jag känner (jag känner tyvärr inga läsande tonårskillar) berättar för mig att hon läser Twilight skulle jag inte börja förfasa mig och säga till henne att sluta läsa. Jag skulle i stället säga: Åh, om du gillar Twilight vet jag något annat du säkert också kommer att tycka om. Och sedan skulle jag tipsa om t ex Engelsforstrilogin. Eller The Hunger Games om jag ville locka till att läsa på engelska. För det är ju inte så att ungdomar idag är hänvisade till litteratur av Twilightklass, det finns ju mängder att fängslande böcker som är bra både litterärt och innehållsmässigt.

När jag växte upp läste jag mycket skräp och en del bra saker. Det värsta jag läste är inte ens i stil med Twilight, jag läste tidningar som Veckans Brott och Kriminaljournalen, d v s fotografiskt illustrerad våldspornografi. Dessutom läste jag mängder av Vita serien och Barbara Cartland. Kanske inte så konstigt att det tog mig många år att skapa en vettig könsidentitet. Men tack och lov hade jag också tant Caisa på biblioteket som uppmuntrade mig att läsa andra typer av litteratur. Jag är säker på att hon la grunden för mitt framtida litteraturintresse. Vad jag med detta vill ha sagt är att jag inte tror att man med automatik utvecklas i sitt läsande om man inte får stöd. Jag har kompisar som fyllt 60 och fortfarande tycker att Danielle Steels romaner är fantastiska. (Och naturligtvis har de rätt till sin åsikt och rätt att välja hur de vill underhållas. Men inskränker sig läsandet till Danielle Steel har jag svårt att tycka att just läsning är bättre än andra hobbies.) Det räcker alltså inte att uppmuntra till läsning, ungdomar behöver dessutom guidning till underhållande, stimulerande, utvecklande litteratur.

Om jag ska svara på min fråga om man ska uppmuntra läsning i alla lägen så är således faktiskt mitt svar nej, så boknörd jag är. Om det enda ungdomen vill läsa är serier i stil med Twilight skulle jag helt klart hellre uppmuntra till dataspelande och fysiska aktiviteter. Men det jag framför allt önskar är vuxna som pratar med ungdomar om deras läsande, vuxna som vågar ifrågasätta stereotypa personskildringar, vuxna som brinner för läsande och som kan guida ungdomarna till de riktigt bra böckerna.

Hur tänker ni kring barns och ungdomars läsande?

Twilightsmörja

Blir så matt av att läsa första delen i Twilightsagan och lite deppig över att den är så populär. Retar mig enormt på porträttet av den hjälplösa Bella som knappt kan gå utan att snubbla. Förr lindade man fötterna på små kinesiska flickor just för att de skulle bli så här hjälplösa. Betoningen av hennes "bräcklighet" gör mig kräkfärdig. Bella är också en så god liten flicka, som accepterar Edward precis som han är. Han å andra sidan är den klassiske farlige killen med en extra vampyrskruv. Han brottas med sina starka drifter att göra den lilla flickan till sin. Tidigare i år läste jag Dracula och reagerade på sunkig kvinnosyn, inga framsteg har gjorts på den fronten i första boken om Bella och Edward.

Från Platon till Stephenie Meyer

Myggor och tigrar - Maja Lundgren
En dramatikers dagbok - Lars Norén (delvis)
Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag - Bodil Malmsten
Dracula - Bram Stoker
Om jag kunde drömma - Stephenie Meyer
Faidros - Platon
Madame Bovary - Gustave Flaubert

Det här är listan på de skönlitterarära verk som ska läsas under den första delen av grundkursen (A-kursen) i litt vet i Göteborg. Intressant blandning, eller hur? Under den här kursen ligger fokus på litteraturens betydelse, tillkomst och genrer i det moderna mediesamhället och litteraturens roll i offentligheten diskuteras utifrån aktuella debatter. Det här tycker jag är en mycket spännande delkurs.

Lundgrens bok väckte ju rabalder när den kom eftersom författaren lämnar ut både sig själv och andra och uttrycker sig kränkande om kollegor. Lundgrens bok handlar om det privata livet. Malmstens böcker, å andra sidan, handlar inte alls om det privata. Men de är personliga och på det sättet utlämnande i viss mån. Dock tror jag att Malmsten mer medvetet överväger hur hon vill framställa sig. Norén har jag ännu inte läst, så jag vet inte var på skalan Privat - Personlig han befinner sig. Jag misstänker att han befinner sig på den privata kanten, men att han inte fick lika mycket kritik för detta som Lundgren. Genusberoende?

Det verkar dessutom som kursen innehåller ett vampyrtema. Kanske ska man se hur vampyrgestaltningen utvecklats från Dracula till Edward? Det finns inget romantiskt i skildringen av Dracula, medan Edward tycks vara en annan typ av vampyr. Jag har precis börjat läsa boken om Edward och Bella och jag är inte särskilt förtjust. Men det var väl inte heller väntat.

I Faidros berättar Platon om läromästaren Sokrates och dennes syn på talekonsten. Vi får väl se om jag kan snappa upp några knep.

Det är så bra att Madame Bovary finns med bland litteraturen, nu måste jag ju ta mig i kragen och läsa om stackars Emma. Men jag hoppas att boken ligger sist i kursen, jag vill ju läsa den nya översättningen som verkar komma i september/oktober.

Sigtuna litteraturfestival

Tyvärr ligger inte Sigtuna i Värmland, annars skulle jag gärna vilja gå på litteraturfestival 18 augusti. Det är Brombergs m fl som anordnar och jag bidrar gärna med lite reklam på bloggen. Det låter så trevligt med workshops, bokbytarbord, författarsamtal, bokbindarworkshop, poesiscen, skrivarworkshop mm. Här kan ni läsa mer, ha det så kul ni som ska gå.

Årets bästa hittills

Även i år kör jag en melodifestivalmodell för att skapa en riktigt bra topplista. Varje månad utväljs en bok till finalen och en eller två får ytterligare en möjlighet att slå sig in på den slutliga listan via deltagande i andra chansen. Det fungerade ju bra i fjol, så det borde gå bra även i år. Hittills trängs klassiker, Nobelpristagare, nyheter, noveller och barn- och ungdomsböcker vilt om de första platserna.

Till final
Quinnan och Dr Dreuf - Mare Kandre (januari)
Hundra år av ensamhet - Gabriel García Marquez (februari)
Agaat - Marlene van Niekerk (mars)
Min mors tystnad - Lizzie Doron (april)
Själamakerskan - Michela Murgia (maj)
Möss och människor - John Steinbeck (juni)
Sågverksungen - Vibeke Olsson (juli)

Till andra chansen
Strändernas svall - Eyvind Johnson (januari)
En välsignelse - Toni Morrison (februari)
Juloratoriet - Göran Tunström (mars)
En herrgårdssägen - Selma Lagerlöf (mars)
Frankenstein - Mary Shelley (april)
Natten innan de hängde Ruth Ellis - Margareta Strömstedt (maj)
Eld - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (maj)
Vännen och främlingen - Uwe Timm (juni)
Månfågel - Ingelin Angerborn (juli)
Den nya Isabel - Katherine Mansfield (juli)

Förlåtelsen

Är det jag eller Hanne-Vibeke Holst som har förändrats? Jag har tidigare läst många av författarens böcker och gillat skarpt eller i alla fall gillat. Men Förkåtelsen (en Freudian slip jag inte bryr mig om att ändra) är faktiskt inget vidare. Jag känner inte alls med huvudpersonerna, utan blir bara irriterad över att de beter sig så korkat. Visst kan man se hur omvårdnadsmönstret överförs från generation till generation, men detta måste gestaltas mer nyanserat för att vara intressant. Just detta med omvårdnadsmönster och anknytningsmönster skrev jag min masteruppsats om för länge sedan, så det är ett tema som verkligen intresserar mig. Men tyvärr blir det mesta platt och klichéartat i den här romanen och sexet är riktigt uttröttande att läsa om.

Jellicoe Road

Jellicoe Road av Melina Marchetta, utgiven av X-Publishing, 2012

Taylor är 17 år och går sista året på Jellicoe internatskola. Som barn överavs hon av modern på stadens 7-Eleven. Sedan dess har modern inte synts till och Taylors minnen av sin barndom är mycket diffusa. Under åren på internatskolan har Taylor fäst sig vid Hannah, en kvinna som bygger på sitt hus vid floden. När Hannah en dag försvinner bryter Taylor ihop, försvinnandet blir för Taylor en bekräftelse på att alla hon bryr sig om kommer att svika och överge henne. Vart har Hannah tagit vägen, vad menade Eremiten med det sista han sa innan han sköt sig, vad vill pojken i trädet som dyker upp i Taylors drömmar? Och vad är det för manus Taylor hittar hemma hos Hannah? Frågorna är många och det förflutna gör sig påmint på olika sätt. Samtidigt förväntas Taylor ta ledningen för sitt elevhem och för hela skolan. Det är hennes uppgift att förhandla med de olika fienderna i gängkriget med kadetterna och jellisarna.

Jellicoe Road är inte så lätt att få grepp om när man börjar läsa, men låt för allt i världen inte det få er att avstå från att läsa den. Så småningom kommer alla delar att smälta samman och både läsaren och huvudpersonen Taylor får sammanhang i hennes historia. För det här är på många sätt en berättelse om just vikten av att finnas i ett förutsägbart sammanhang där man har tillgång till sina minnen och kunskap om sin bakgrund.

Jellcoe Road är en bok som ändrar karaktär flera gånger under läsningen. I början påminde handlingen lite om Hungerspelen, här berättas om territorier, olika grupper som strider mot varandra och militär utbildning. Så småningom förändras bilden av det pågående kriget och läsaren får klart för sig att striderna utkämpas av barn och innehåller mestadels inte värre element än knytnävsslagsmål. När jag förstår detta väcks minnen från min barndom av olika episoder där jag var rädd på allvar för andra barn. Då framstod faran som mycket verklig och stor, idag kan jag utifrån bedöma händelserna med andra ögon. Skildringen av barns upplevelse av verklig rädsla i relation till andra barn och de vuxnas oförmåga att se denna rädsla är en av de många fascinerande aspekterna av Jellicoe Road.

Många av ungdomarna i Jellicoe Road har haft mycket trassliga barndomsförhållanden, de har upplevt saker man önskar att inte någon skulle behöva vara med om. Bitvis är läsningen mycket smärtsam. Författaren skildrar tonårens hudlöshet, tragiska olyckor, spirande kärlek och odödlig vänskap på ett inlevelsefullt, medryckande och osentimentalt sätt. På ett nyanserat och psykologiskt trovärdigt sätt skapar författaren personer man kan relatera till, jag har under läsningen levt tillsammans med Taylor, Griggs, Chaz, Raffaela, Jessa, Narnie, Webb, Tate, Fitz och Jude. De är mina vänner och jag älskar dem.

En av många saker jag verkligen tycker om i Jellicoe Road är att läsaren faktiskt tvingas anstränga sig för att komma in i boken och börja förstå hur allt hänger ihop. Författaren gör det inte lätt för läsaren och visar därmed både tilltro och respekt. Det viktiga när man läser en bok som denna är att släppa kravet på att förstå och låta sig svepas med av upplevelsen. Boken inleds med beskrivningen av en hemsk bilolycka och förflyttar sig därpå abrupt 22 år fram i tiden. Hur det hela hänger ihop får man ledtrådar till allteftersom. Ledtrådarna kommer ofta genom drömmar och diffusa minnen och skapar en mystisk stämning. Texten är i sig lättläst, på ett oerhört konkret sätt skildrar författaren hur Taylor tänker, känner och handlar. Hon sätter ord på den smärta Taylor konstant brottas med och gör den lätt att förstå. Samtidigt finns här en humor i dialogerna som motvikt till alla tragiska händelser. Och här finns fint skildrad kärlek.

Jellicoe Road är kategoriserad som en bok för unga vuxna, jag skulle säga att den passar från tonåren och uppåt. Det är svårt att fånga romanens storhet i en recension utan att känna sig som dyrkande groupie, kanske räcker det med att jag kort och gott säger att Jellicoe Road är den bästa bok jag någonsin läst i sin genre. Jag är mycket glad över att jag inte missade denna unika, underbara berättelse som jag kommer att återvända till många gånger.

Andra som läst och tyckt något är Fiktiviteter, SvD, Eli läser och skriver.

Jag kom in

Jo, jag kom in! Efter att ha gnällt i ett par veckor över att man inte kommer in ens när man ha maxpoäng fick jag idag besked om att jag kom in. Och jag blev riktigt glad :-) Kursen jag ska gå är en grundkurs (A-kurs) i litteraturvetenskap i Göteborg. Jag kommer att läsa på distans och på halvfart. Det ska bli kul - hoppas jag.

Tematrio - Titelgeografi

Vi fortsätter med titelutmaningarna, denna gång är det geografiska begrepp som efterfrågas. Välj själv om ni vill skriva om världsdelar, länder, städer, floder eller kanske blanda lite. Berätta om tre böcker med en geografisk bestämning i titeln! Utomjordiskt går också bra.

1. Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman utspelar sig under loppet av en enda dag, den dag då studenten går av stapeln i Wadköping. Den hänsynslöse värdshusvärden Markurell oroar sig för att den högt älskade sonen inte ska klara sin examen och försöker fräckt muta skolledningen. Detta bidrar dock till att gamla hemligheter kommer upp till ytan. Boken är en rolig komedi med tragiska undertoner.

2. Jerusalem av Selma Lagerlöf är berättelsen om hur väckelsen når några familjer i socknen Nås i Dalarna. Några av de teman som gestaltas är kärlekens och trons makt, skuld och försoning, kärleken till hembygden och vikten av ett arbete väl utfört. Språket är enkelt och vackert, berättelsen är engagerande och man känner starkt med huvudpersonerna i deras svåra stunder. Detta är Selmas allra bästa roman!

3. Handelsmannen Stellan Jonsson Lök får i uppdrag att skriva ett avsnitt om Berömda män som varit i Sunne, till en jubileumsbok. Stellan är expert på området och kan skriva om stora män som Tage Erlander. Men ju mer han skriver, desto mer kommer berättelserna att handla om byns vanliga invånare. Och här finns en hel del intressant att skriva om målaren som tog livet av sig och prästen som förlorat sin tro. Melankoliskt, underbart vackert av min favorit Göran Tunström.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Klassikerköp

Även om sommaren sakta går mot sitt slut finns det ingen anledning att sluta köpa och läsa klassiker. Hitom himlen och Översten får inga brev kunde jag inte låta bli att köpa trots att jag redan har dem i andra utgåvor. Men de här är så fina. Jag tycker också mycket om Bakhålls utgåvor och passade på att lägga beslag på Den gamle och havet och Dr Jekyll och mr Hyde. Binu och Divisadero åkte med för de var riktigt billiga.

Vill vinna!

Jag vill jättegärna vinna en valfri bok på AdLibris så jag är så klart med när Bokrecensioner.nu har en utlottning.

Dagar utan hunger

Dagar utan hunger av Delphine de Vigan, utgiven av Sekwa, 2012

Dagar utan hunger är en anorektikers berättelse om kampen för återfå lusten och modet att leva. Boken är Delphine de Vigans självbiografiska debut och den skrevs ursprungligen under pseudonymen Lou Delvig. Huvudpersonen Laure är 19 år och väger 34 kg när hon till slut blir inlagd på sjukhus. Kroppen har slutat fungera, den upplevda kontrollen är endast en chimär. I samspel med andra patienter med ätstörningar, och tillsammans med en läkare Laure får förtroende för, börjar det mödosamma arbetet att försöka förstå, försonas och frigöra sig från det förflutna.

Dagar utan hunger är både en djupt personlig och en universell berättelse om psykiskt lidande och om ett destruktivt försök att hantera detta lidande. Berättelsen är nyanserad och ger en mycket realistisk bild av sjukdomstillsåndet anorexi och dess komplexa uppkomst. Dagar utan hunger är en bok för den som inte har någon förhandskunskap om ätstörningar, men det är också en bok som ger "experten" fördjupad förståelse. Framför allt önskar jag att den läses av unga kvinnor som själva försöker ta kontroll över sina liv (kroppar) genom att inte äta.

Språket är fragmentariskt, avskalat och distanserat, vilket speglar hur en anorektiker tänker, känner och upplever sin omvärld. Som läsare måste man aktivt försöka förstå och engagera sig, precis på samma sätt som man måste anstränga sig för att förstå en människa med sjukdomen anorexi i verkligheten.

Sammantaget är Dagar utan hunger en vacker text om ett fasansfullt tillstånd, en nyanserad berättelse om en ung kvinnas mod.

Andra som läst om skrivit är Vaka över ensamheten, Tidningen Kulturen.

Kommentarer

Tack för kommentarerna kära läsare - alla 10023. Det är i hög grad alla kommentarer, alla samtal, som motiverar mig att skriva i bloggen varje dag. För övrigt har jag nu passerat 1900 inlägg och kämpar på mot de 2000.

Månadssummering - Juli 2012

# Myggor och tigrar - Maja Lundgren
# Patient 67 - Dennis Lehane
# Fröken Julie - August Strindberg
# Fru Marianne - Victoria Benedictsson
# Tornet - W B Yeats
# Sågverksungen - Vibeke Olsson
# Alla mina vänner är Superhjältar - Andrew Kaufman
# Förlåtelsen - Hanne-Vibeke Holst
# Skuggan i väggen - Kerstin Lundberg Hahn
# Månfågel - Ingelin Angerborn
# Dagar utan hunger - Delphine de Vigan
# Den nya Isabel - Katherine Mansfield

Rekord blev tangerat under juli, hela 12 böcker blev lästa.
3 av dem var ljudböcker lånade på bibblan, 5 var recensionsböcker.
2 böcker var egentligen skrivna för typ 10-åringar, men passade mig utmärkt.
Svårast att förstå var lyriken av Nobelpristagaren Yeats, men det lönade sig att kämpa lite med den.
Förvånansvärt bra var novellen av Mansfield, henne vill jag läsa mer av.
Månadens besvikelse var Förlåtelsen, tråkig intrig och trista sexskildringar.
Mest berörd blev jag av Månfågel, Sågverksungen och Dagar utan hunger.
Intressant var Myggor och tigrar, både att försöka förstå författaren och läsa om den kulturmaffia hon skildrar.
Mest spännande var Patient 67 och klart coolast var Alla mina vänner är superhjältar.

Skuggan i väggen

Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn, utgiven av Rabén & Sjögren, 2012

Mikaela, som kallas Micke, och hennes mamma flyttar till ett stort gammalt hus i en liten by. Mamman är konstnär, men hon har nu fått arbete på ett äldreboende. Mammas pojkvän bor i närheten och det verkar som om han och mamman tänkt att även han ska bo i huset, i alla fall ibland. Micke får börja i en ny liten byskola, det går bara nio barn i hennes klass. Av de andra tjejerna i klassen får Micke veta att huset de köpt är ett spökhus, där bodde tidigare en flicka, Elli, som drunknade i älven. I klassen går även Wille, en bråkig kille som verkar vara helt ensam. I Mickes rum finns en underlig skugga på väggen, hur kan den ha kommit dit? Allteftersom lägger Micke märke till mystiska saker och hon får en ledtråd till vad som egentligen hände med Elli.

Skuggan i väggen är en spännande berättelse som handlar om utanförskap och ensamhet, både i dåtid och nutid. Mycket realistiskt skildrar författaren barns utsatthet, elakhet, ånger, förlåtelse och mod. Som läsare blir man mycket engagerad i historien, man berörs av Ellis sorgliga livsöde och man fängslas av gåtfulla händelser i nutiden. Huvudpersonerna, både de vuxna och barnen, skildras nyanserat.

Författaren väver samman en vardagsrealistisk skildring av uppbrott och osäkerhet med mystiska, magiska inslag på ett sätt som känns trovärdigt för läsaren. En del av de övernaturliga inslagen är skildrade på ett riktigt rysligt sätt, även en vuxen läsare får lite hjärtklappning och måste läsa färdigt innan det går att sova.

Sammantaget är Skuggan i väggen en spökhistoria som både innehåller spänning och en fin skildring av barns olika uppväxtvillkor.

Andra som läst och tyckt till är Barnboksprat, DN.

Min första småkrypsapp

Dottern och jag har blivit apptokiga och tänker recensera några av våra favoritappar på bloggen. Jag har i hög grad inspirerats av Pappas Appar och delar hans åsikter om våld, reklam, i-appköp och länkar till Facebook/Twitter. Inget av detta hör hemma i appar som riktas till barn. De appar vi skriver om har iPhone och/eller iPad som plattform, av den enkla anledningen att det är de pryttlar vi har. Nåja vi har ingen iPad än, men dottern sparar och fyller ju snart år...

Min första småkrypsapp är baserad på boken Min första småkrypsbok av Anja Baklien, en författare som har skrivit flera böcker om naturen. Jag har tidigare skrivit mycket positivt om Min första strandkantsbok och blev därför jätteglad när jag hittade småkrypsappen. Böcker som går ut på att hitta och samla passar såklart perfekt som appar.

Min första småkrypsapp handlar om att samla på olika småkryp och insekter. Appen innehåller 37 olika småkryp, beskrivna i text och bild. Texten innehåller både enklare och mer komplicerade faktauppgifter, är ofta lite klurigt formulerad och har ett tilltal som passar barn. De olika krypen är uppdelade i 5 familjer, med olika många småkryp i varje. "Uppgiften" är att gå ut i naturen, hitta och fotografera krypen. För varje småkryp man hittar får man poäng i form av smileys och och medaljer och när man samlat alla småkryp blir man en Småkrypsmästare. Eftersom jag saknar den intuitiva förståelse barn idag besitter när det gäller tekniska prylar tog det mig en stund att få ordning på hur man vänder på sidor, fotar och skriver dit texten.  Jag skyller på att iPhonen är ny... För dottern tycks det däremot vara självklart hur allt fungerar, hon behöver bara hjälp med att läsa.

Appens förstasida innehåller länkar till Småkrypen, till en hälsning från författaren, till en statussida och till information om appen. Appen är textbaserad och kräver att barnet kan läsa obehindrat eller att en vuxen är med. Appen passar nyfikna, naturintresserade barn från 4-årsåldern och uppåt, kanske är den som roligast när man kan hantera den själv (8-9 år). På sidan med appinformationen länkas till en sida som presenterar alla böckerna i serien Min första... Denna reklam drar inte ner mitt omdöme, eftersom man inte kan (råka) handla utan bara läsa om de andra böckerna. Kanhända påverkas jag dessutom av att jag helt enkelt tycker att böckerna är väldigt bra och förtjänar uppmärksamhet. Däremot påverkas mitt omdöme av att barnen uppmuntras att maila foton till familj och vänner. Jag vill absolut inte att dottern ska maila bilder på småkryp till alla i min kontaktbok. Är detta verkligen en nödvändig funktion?

Här kan ni se hur roligt man kan ha när man letar småkryp.



Sammantaget är Min första småkrypsapp en mycket prisvärd, underhållande app som uppmuntrar barn att utforska naturen. Betyg 4/5.

Text och foto: Anja Baklien och Bo Reichenberg
Utvecklad av Forma Books AB
Utgiven av B. Wahlströms bokförlag, 2012
Pris vid inläggets datum: 22 kr
Version 1.0.
Plattform: iPhone, iPod touch och iPad.
Köp i App Store.