1967 skjuts författarens vän Benno Ohnesorg till döds av polisen i samband med en demonstration mot shahen av Iran i Berlin. Varför hände detta? Ohnesorgs död blir en bricka i det politiska spelet och debatten i samtidens Tyskland, sanningen om hans död döljs av myndigheterna. I Vännen och främlingen berättar författaren om sin uppväxt i ett land som fortfarande präglas av nazitiden, om vänskapen med Ohnesorg, om kärleken och om mötet med Camus.
Vännen och främlingen påminner i stilen om författarens bok om brodern: I skuggan av min bror. På ett nyanserat och ärligt sätt berättar författaren i båda böckerna om sig själv som ung och om ett land som fortfarande i hög grad styrs av gamla nazistsympatisörer. Genom att väva samman det personliga och det samhälleliga får läsaren en ny förståelse av en tid som kanske påverkar nuet mer än vi tror.
I sin ungdom fascinerades Uwe Timm av Albert Camus och i boken drar han paralleller mellan mördaren Mersault (i Främlingen) och mordet på vännen Ohnesorg. Likgiltigheten, meningslösheten, slumpen är de gemensamma nämnarna. Och just denna meningslöshet, denna slump gör mordet på Ohnesorg så svårt att acceptera och förstå.
Sammantaget är Vännen och främlingen en mycket insiktsfull skildring av ett meningslöst mord och en berättelse om två unga pojkars vänskap. Av författaren har jag tidigare läst och lovordat Upptäckten av currywursten och I skuggan av min bror. Vännen och främlingen sällar sig till dessa omtyckta böcker med sin värme, eftertänksamhet och stilla begrundan av livets möjliga eller omöjliga mening.
Jag tyckte också mycket om den här boken, inte minst för författarens sätt att försöka närma sig någon slags "sanning".
SvaraRaderaJa, Timm är en modig författare som nyanserat söker och berättar.
RaderaMan kanske skulle läsa något av Uwe Timm. Currywursten har stått på min läslista sedan förra våren, men det blir liksom aldrig av att jag lånar hem den.
SvaraRaderaCurrywursten blir perfekt att börja med.
SvaraRaderaJag tycker också så mycket om Uwe Timms böcker- " I skuggan av min bror" är helt mästerlig - och även porträttet av Ohnesorg blir till en oförglömlig läsupplevelse.
SvaraRaderaFör att inte tala om "En tyst minut"!
SvaraRaderaJa,den är underbar - fast den är skriven av Lenz ;-)
SvaraRaderaDu har så rätt - Entschuldigung!
SvaraRadera