onsdag 27 juni 2012

Ugglemasken

Ugglemasken av Brigitte Gacha, utgiven av Leopard Förlag, 2012

Den förste svarte afrikanen, Antoinin från Kamerun, har till delats Nobelpriset i fysik för sina teorier om ordning i kaos (eller i alla fall något åt det hållet). Antoinin och hans unga hustru Màdoumà reser till ett vintrigt, exotiskt Stockholm för att emotta priset. Antoinin är en van resenär, medan allt är nytt för Màdoumà, som fascineras av vita människor, kyla, snö och alla vackra saker man kan köpa. Den outbildade Màdoumà känner sig underlägsen i förhållande till alla pristagare och deras hustrur, samtidigt som hon under dagarna i Sverige utvecklar nya sätt att se på sig själv, sitt ursprung och sin omvärld.

Màdoumà växer upp i ett fattigt slumområde K5 som präglas av vidskepelse och traditioner. Polygami är vanligt, kvinnorna har en mycket underordnad roll i samhället. Äktenskapet med den äldre, moderne, rationelle Antoinin förändrar livet för Màdoumà. Och under dagarna i Stockholm utvecklas en ny sexuell frihet hos paret, Màdoumà hittar ett nytt sätt att konkurrera med vetenskapen om Antoinins uppmärksamhet.

Màdoumà upplever sig själv som motsägelsefull och som läsare måste jag hålla med om detta. Ibland blir hennes tankar, upplevelser och framför allt uttryckssätt så motsägelsefulla att jag har svårt att få grepp om henne. T ex framkommer det på en sida att hon aldrig hört talas om filmindustrin i Hollywood, medan hon på nästa sida hänvisar till myten om Narcissus. Förvirrande för mig, tyvärr, som pendlar mellan att vara fascinerad och uttråkad av tankeflödet. Jag skulle gärna velat läsa en bok om Màdoumàs uppväxt och liv i Kamerun innan hon träffade maken, en text med fokus på det traditionella samhället. Att "bara" få ta del av uppväxten genom korta tillbakablickar ger inte mig den helhet jag önskat. Men kanske har författaren en poäng med att göra läsaren förvirrad och osäker, på detta sätt erfar läsaren samma känslor som Màdoumà upplever i mötet med alla storheter på Nobelfesten.

Ugglemasken kan beskrivas som en utvecklingsroman i tankens värld. Handlingen utspelar sig under ett fåtal dagar, texten präglas dock av huvudpersonens minnen, tankar och reflektioner som väller fram över sidorna likt en vårflod efter en snörik vinter. Boken snuddar vid mycket intressanta teman som exempelvis kulturkrockar och (ras)fördomar, men tyvärr drunknar de tankarna delvis i alla upprepningar och alltför många ord.

Sammantaget är Ugglemasken ett intressant porträtt av en kvinnas utveckling, helheten skulle dock vunnit mycket på en kraftig textmässig beskärning.

Andra som tyckt till om Ugglemasken är och dagarna går, SvD, Tidningen Kulturen.

4 kommentarer:

  1. Skönt att läsa någon som var mer positiv än jag...även om du också tyckte det var för många ord.
    http://lottensbokblogg.wordpress.com/2012/04/26/ugglemasken-av-brigitte-gacha/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just fysiken-biten störde inte mig. Mina kunskaper i detta ämne är tyvärr närmast obefintliga, så mig kan man nog lura i det mesta. Håller med dig om att detta var för många böcker i en.

      Radera
  2. Jag tänkte hela tiden att det skulle blivit en spännande novellsamling. Berättelserna höll inte för en roman men några av dem skulle, redigerade kunnat bli mycket spännande noveller t ex där Maduma sätter sig på Grands veranda. Jag ville gärna veta mer om hennes bakgrund och livet Kamerun.

    SvaraRadera
  3. Jag påbörjade den här boken fylld av entusiasm, men kom aldrig riktigt in i den, så den förblir oläst. Gillade inte alls bokens språk och stil.

    SvaraRadera