Läser (med öronen) Dracula med lika delar fascination och uttråkning (uttråknad?). Boken inleds med att en ung man besöker en skrämmande plats i Transsylvanien och där träffar en oräck greve. Detta får vi i boken ta del av via den unge mannens brev och dagbok. Därefter blir några rådiga, modiga, hedersamma män hjältar i berättelsen när de kämpar för att rädda en ung kvinnas liv. Och här blir det rätt så tråkigt. Männen är så hjältemodiga att jag vrider mig av avsmak. Kvinnorna är ljuva, goda och stödjande. Nu kan man ju naturligtvis invända att jag väl får lov att tåla en unken syn på könen i en viktoriansk bok skriven 1897. Fast jag undrar om kvinnosynen verkligen är typisk för denna tid? Eller är det mer rätt att beskriva den som ett av flera synsätt? När jag växte uppläste jag mycket Barbara Cartland och Vita serien, men man kan inte säga att deras syn på könsfrågor är typiska för 1970-talet. Nåja, Dracula ingår ju som kurslitteratur i A-kursen i litteraturvetenskap, så frågan kommer väl att diskuteras där. Har ni läst om den otäcke greven?
onsdag 13 juni 2012
Dracula i öronen
Läser (med öronen) Dracula med lika delar fascination och uttråkning (uttråknad?). Boken inleds med att en ung man besöker en skrämmande plats i Transsylvanien och där träffar en oräck greve. Detta får vi i boken ta del av via den unge mannens brev och dagbok. Därefter blir några rådiga, modiga, hedersamma män hjältar i berättelsen när de kämpar för att rädda en ung kvinnas liv. Och här blir det rätt så tråkigt. Männen är så hjältemodiga att jag vrider mig av avsmak. Kvinnorna är ljuva, goda och stödjande. Nu kan man ju naturligtvis invända att jag väl får lov att tåla en unken syn på könen i en viktoriansk bok skriven 1897. Fast jag undrar om kvinnosynen verkligen är typisk för denna tid? Eller är det mer rätt att beskriva den som ett av flera synsätt? När jag växte uppläste jag mycket Barbara Cartland och Vita serien, men man kan inte säga att deras syn på könsfrågor är typiska för 1970-talet. Nåja, Dracula ingår ju som kurslitteratur i A-kursen i litteraturvetenskap, så frågan kommer väl att diskuteras där. Har ni läst om den otäcke greven?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja det var en seg bok! Fast den är ju ändå vampyrkult, så jag skulle gärna läsa den igen. Det lyser ju så starkt igenom att kvinnosynen är heltokig, vilket om man nu lyckas filtrera bort det gör dracula till något rätt okej. Så lätt att fastna i stereotyper, som självklart måste diskuteras!
SvaraRaderaJa,just nu är den riktigt seg, men nu kommer väl snart en dramatisk upplösning.
SvaraRaderaJag gillar ju Dracula, men jag läste den nog mest för vampyrerna och försökte blunda för kvinnosynen ;)
SvaraRaderaJag kniper ihop ögonen (eller rättare sagt öronen) så gott jag kan.
RaderaJag läste ju nyss Dracula och hakade upp mig på exakt samma saker. Hade verkligen problem med hur vän kvinnan är (och hur tacksam hon är mot de starka männen som vill hennes bästa) och hur manliga männen är. Förutom det så tyckte jag nog Dracula var bättre än vad jag förväntade mig!!
SvaraRaderaJust nu är den seg, men jag hoppas på en spännande upplösning.
RaderaDenne skal jeg også lese i år:) Gleder meg:) Har den allerede liggende klar på lesebrettet:) Tror det blir litt av en leseopplevelse:) Ha en flott dag!
SvaraRaderaHoppas att du kommer att gilla den.
RaderaHar läst och tycker också att boken är rätt seg :) måste vara segare att lyssna ;)
SvaraRaderaSäkert, det är svårare att skumläsa ljudböcker :-)
RaderaMed tanke på att den är skriven på 1890-talet tycker jag inte kvinnosynen är särskilt anmärkningsvärd. Det är mer anmärkningsvärt att Bram Stoker gjort Mina till skollärarinna och låter henne skryta inför van Helsing att hon kan stenografera och hantera nymodigheten skrivmaskin. För 115 år sen var inget av det där självklarheter.
SvaraRadera