Klassikerläsning i juni

Hög tid att rapportera om klassikerläsningen i juni. Två böcker lyckades jag själv läsa, den spännande Dracula av Bram Stoker och den upprörande Möss och människor av John Steinbeck. Mycket av det jag hade tänkt läsa ligger ännu i den digra läsa-högen... Det är något med Emma Bovary som gör att jag drar mig lite för henne och de grekiska tragedierna står ännu i sina bon på bibblan. Men nästa månad...Berätta nu hur det gått för er och posta länkar till era inlägg så ska jag lägga in dem här.

Dracula - Bram Stoker
Lyrans Noblesser
PocketBlogg

Oliver Twist - Charles Dickens
Nilmas bokhylla

Lady Chatterleys älskare - D H Lawrence
Bohemian Rhapsody
Läsdagboken

Kappan - Gogol
Bohemian Rhapsody

En dåres försvarstal - August Strindberg
Mest Lenas Godsaker

Dolken från Tunis - Agatha Christie
Mest Lenas godsaker

Hitom himlen - Stina Aronson
Bokmilaskogen

Pojken och lånarna - Mary Norton
Bokmilaskogen

På tunet därhemma - Halldór Laxness
Mimmimaries böcker

The age of innocence - Edith Wharton
Bokhyllan i Pepparkakshuset

A study in scarlet - Sir Arthur Conan Doyle
Mias kulturhörna

Skattkammarön - Robert Louis Stevenson
Mias kulturhörna

Prästungen - Göran Tunström
Det mörka tornet

Kvinnor och äppelträd - Moa Martinson
Tankar från mitt fönster

Den eldröda bokstaven - Nathaniel Hawthorne
A Room of My Own

Walden : or Life in the Woods - Henry David Thoreau
Läsdagboken

Henrietta ska du också glömma

Gustaf Rune Petterson förbereder sommarens turné med sin erotikshow. Hans plan är att aktriserna ska ha lite dialoger. Det går dock lite trögt för Pettersson som distraheras av en översvämning, dragandet av luftledningar inför det moderna samhället och grannar som kommer på besök och ringer i tid och otid. Dessutom dyker en ung kvinna med stukad fot upp, kanhända är detta kvinnan han alltid väntat på. Henrietta ska du också glömma är en varm, humoristisk, men även argsint och sorglig gestaltning av livet som det är. Tack för tipset Petter!

Ugglemasken

Ugglemasken av Brigitte Gacha, utgiven av Leopard Förlag, 2012

Den förste svarte afrikanen, Antoinin från Kamerun, har till delats Nobelpriset i fysik för sina teorier om ordning i kaos (eller i alla fall något åt det hållet). Antoinin och hans unga hustru Màdoumà reser till ett vintrigt, exotiskt Stockholm för att emotta priset. Antoinin är en van resenär, medan allt är nytt för Màdoumà, som fascineras av vita människor, kyla, snö och alla vackra saker man kan köpa. Den outbildade Màdoumà känner sig underlägsen i förhållande till alla pristagare och deras hustrur, samtidigt som hon under dagarna i Sverige utvecklar nya sätt att se på sig själv, sitt ursprung och sin omvärld.

Màdoumà växer upp i ett fattigt slumområde K5 som präglas av vidskepelse och traditioner. Polygami är vanligt, kvinnorna har en mycket underordnad roll i samhället. Äktenskapet med den äldre, moderne, rationelle Antoinin förändrar livet för Màdoumà. Och under dagarna i Stockholm utvecklas en ny sexuell frihet hos paret, Màdoumà hittar ett nytt sätt att konkurrera med vetenskapen om Antoinins uppmärksamhet.

Màdoumà upplever sig själv som motsägelsefull och som läsare måste jag hålla med om detta. Ibland blir hennes tankar, upplevelser och framför allt uttryckssätt så motsägelsefulla att jag har svårt att få grepp om henne. T ex framkommer det på en sida att hon aldrig hört talas om filmindustrin i Hollywood, medan hon på nästa sida hänvisar till myten om Narcissus. Förvirrande för mig, tyvärr, som pendlar mellan att vara fascinerad och uttråkad av tankeflödet. Jag skulle gärna velat läsa en bok om Màdoumàs uppväxt och liv i Kamerun innan hon träffade maken, en text med fokus på det traditionella samhället. Att "bara" få ta del av uppväxten genom korta tillbakablickar ger inte mig den helhet jag önskat. Men kanske har författaren en poäng med att göra läsaren förvirrad och osäker, på detta sätt erfar läsaren samma känslor som Màdoumà upplever i mötet med alla storheter på Nobelfesten.

Ugglemasken kan beskrivas som en utvecklingsroman i tankens värld. Handlingen utspelar sig under ett fåtal dagar, texten präglas dock av huvudpersonens minnen, tankar och reflektioner som väller fram över sidorna likt en vårflod efter en snörik vinter. Boken snuddar vid mycket intressanta teman som exempelvis kulturkrockar och (ras)fördomar, men tyvärr drunknar de tankarna delvis i alla upprepningar och alltför många ord.

Sammantaget är Ugglemasken ett intressant porträtt av en kvinnas utveckling, helheten skulle dock vunnit mycket på en kraftig textmässig beskärning.

Andra som tyckt till om Ugglemasken är och dagarna går, SvD, Tidningen Kulturen.

Barnmorskan i East End

Ni missar väl inte den fantastiska TV-serien om barnmorskorna i det fattiga East End? 1957 anländer den nyutexaminerade barnmorskan Jenny Lee till East End för att påbörja sin karriär. Hon chockeras omedelbart över människornas levnadsförhållanden, men fylls också av beundran inför kvinnornas förmåga att aldrig ge upp. Serien är mycket gripande i all sin osentimentalitet och den har även lite utrymme för humor och romantik.

Genomgående i serien förs budskapet om vikten av en offentlig vård för alla fram, något som tyvärr behövs i dagens Sverige där så mycket rustas ner. Jo, jag vet att det rustas ner, jag arbetar i vården. Även om man gör fantastiska medicinska framsteg kapar man oavbrutet resurser från omvårdnadssidan och det förebyggande hälsoarbetet. Det är hög tid att bekämpa de privata intressena och kämpa för just fri (hälso)vård till alla.

Tematrio - Italien

Det har ju gått käpprätt åt skogen för både Holland och Sverige i detta usla fotbolls-EM, men Italien överraskar positivt. Det firar jag med en Tematrio om italiensk litteratur. Berätta om tre bra böcker från Italien!

1. Elsa Morantes Historien finns med på Världbibliotekets 100-lista och romanen beskrivs som ett "skri av smärta och en protest mot krigets människoslakt. Men under den skakande skildringen finns en vision om att en ­annan värld är möjlig" (Margareta Zetterström i SvD). Elsa Morante räknas till en av de mer betydelsefulla under efterkrigstiden, Historien klassas som hennes mästerverk. Jag har inte läst den, men kommer definitivt att lägga beslag på ett ex då Norstedts ger ut boken till hösten.

2. I Onda stenar av Milena Agus berättar ett barnbarn om sin mycket speciella farmor, en kvinna som längtar efter passionerad kärlek och drabbas av onda (njur)stenar. Att låta berättarrösten vara barnbarnets skapar en intim, varm känsla, en upplevelse av att man som läsare får ta del av familjehemligheter.

3. Ni trodde väl inte att jag skulle gömma årets favorit, den helt underbara Själamakerskan av Michela Murgia, en poetisk gestaltning av kärleken mellan en adoptivmor och en adoptivdotter. Själamakerskan är även berättelsen om en by, en tidsepok, ett levnadssätt, en kvinnovärld. Missa inte!

Spännande och mystiskt på engelska

Jag fortsätter att läsa på engelska för få bort den värsta ringrostigheten och jag satsar på att läsa lite udda böcker för barn och ungdomar. Neil Gaimans The Graveyard Book har jag läst ut och den tyckte jag mycket om. Boken handlar om en pojke, Bod, som uppfostras av de döda på kyrkogården efter det att han med en hårsmån undkommit den mördare som dödade hela hans familj. Lättläst och spännande för barn i mellanstadieålder.

När det så var dags att införskaffa något nytt engelskspråkigt letade jag efter både Little Bee och Jellicoe Road på min Akademibokhandel, utan att hitta dem. Valet föll till slut på en bok som verkar mycket speciell, Miss Peregrine's Home for Peculiar Children av Ransom Riggs. Boken handlar om ett gammalt hem för underliga barn, barn som fortfarande tycks vara vid liv, trots att de var barn för länge sedan. Boken passar tonåringar som inte är lättskrämda, undrar om jag blir för skrämd.

Rosor och midsommarfirande

Glad Midsommar vill jag önska er alla med mig favoritdikt av Gustaf Fröding, Nypenrosa, ur Räggler och paschaser från 1897.


Fin sôm nypenrosa står
tili, tili, når dä dagger
selverdrôp å blaa vagger
lent där môraväre går.

Int just lik e trägårsros
int så stôlt å mett i sola,
int så grann å stor i ola,
mer litt bly å mer te tros.

Tocken stog mi Anna Lek,
ljus i håre, rö i kläe,
"rosa stecker", sa di, näe,
Anna mi va utta svek. 

 

Sommarprat

Det har hänt mycket hos familjen på Lyran (namnet på vårt hus) de senaste veckorna och bloggandet har gått lite på sparlåga. Dottern har varit med om sin första skolexamen, som förlöpte väl. Firandet skedde utomhus, alla frös, barnen sjöng så fint och förskoleklassarna överlämnade rosor till sexorna, som nu lämnar vår skola. Dottern ville inte alls ha någon bok i present, utan fick i stället Mario Kart till DS.

Och jag har fyllt åt. Väldigt jämnt och festligt. Men utan stort kalas, tack och lov. Och jag fick precis vad jag önskade mig, pumpstavar och en himla massa pengar att köpa böcker för. För pengarna ska jag framför allt köpa böcker till kursen i litteraturvetenskap, om jag nu kommer in. Mer om detta kommer senare.

Det enda tråkiga med festligheter är att man ju inte hinner läsa nästan något. Jag kämpar fortfarande på med Ugglemasken och The Graveyard Book, men Dracula har jag i alla fall lyssnat färdigt på. Nu följer en tid med mycket gäster och helger spenderade på resande for, så läsningen kommer att bli lite lidande. Men lite inlägg kommer det allt att bli på bloggen i alla fall under sommaren.

Den fantastiska kroppen

Den fantastiska kroppen, utgiven av Rebus, 2012

Den fantastiska kroppen är verkligen en fantastisk bok som engagerar människor i alla åldrar. Allra häftigast är den stora pop-up bilden av skelettet som dyker upp på första sidan. Skelettet har både roat och skrämt dottern, hennes kompisar och framför allt hennes mormor. Boken innehåller även andra bokliga finesser som t ex utdragssidor för den som vill veta mer. I och med de här finesserna kan boken läsas på många nivåer. Varje del presenteras kortfattat på ett uppslag, som även innehåller frågor för den som vill kolla vad man lärt sig. På utdragssidorna får man en mer fördjupad information om exempelvis historiska medicinska framsteg.

Boken inleds med en kort genomgång av kroppens alla delar, därefter följer uppslag som handlar om skelettet, musklerna, nervsystemet, hjärnan, de olika sinnena o s v. I slutet av boken får man lära sig hur barn blir till och hur man håller sig frisk. Det här är en stor bok med maffiga illustrationer, som verkligen ger läsaren en upplevelse av att färdas inuti kroppen.

Sammantaget är Den fantastiska kroppen en en mycket fin bok som väcker barnets intresse och ger svar på många frågor om hur människokroppen är konstruerad och fungerar. Rekommenderas!

Back on my feet again

Inläggen kommer lite sporadiskt nu eftersom jag ägnar mig åt dotterns första skolexamen, min egen födelsedag och årets sorgligaste tillställning - fotbolls-EM. Som tröst vill jag dela ett av mina favoritåk av den underbare Viktor Petrenko.

Project Runway All Stars

Ni missar väl inte Project Runway All Stars? Många av de roligaste och bästa deltagarna är tillbaks och tävlar om fantastiska priser. Det är jättekul att återse favoriter som Austin, Rami och Mondo igen. Och vissa, som t ex Michael, framstår nu som överraskande bra. Alla domarna är utbytta, det är mindre bra. Mest saknar jag den härlige Tim Gunn.

Dracula i öronen

Läser (med öronen) Dracula med lika delar fascination och uttråkning (uttråknad?). Boken inleds med att en ung man besöker en skrämmande plats i Transsylvanien och där träffar en oräck greve.  Detta får vi i boken ta del av via den unge mannens brev och dagbok. Därefter blir några rådiga, modiga, hedersamma män hjältar i berättelsen när de kämpar för att rädda en ung kvinnas liv. Och här blir det rätt så tråkigt. Männen är så hjältemodiga att jag vrider mig av avsmak. Kvinnorna är ljuva, goda och stödjande. Nu kan man ju naturligtvis invända att jag väl får lov att tåla en unken syn på könen i en viktoriansk bok skriven 1897. Fast jag undrar om kvinnosynen verkligen är typisk för denna tid? Eller är det mer rätt att beskriva den som ett av flera synsätt? När jag växte uppläste jag mycket Barbara Cartland och Vita serien, men man kan inte säga att deras syn på könsfrågor är typiska för 1970-talet. Nåja, Dracula ingår ju som kurslitteratur i A-kursen i litteraturvetenskap, så frågan kommer väl att diskuteras där. Har ni läst om den otäcke greven?

Tematrio - Sommarens läsplaner

Som vanligt inleder jag sommaren med att planera vad jag ska läsa. Och även om jag kanske inte alltid (eller ens någonsin) fullföljer mina planer är själva planerandet givande. I år känns det extra svårt att planera eftersom jag vill så mycket och hinner så litet. Vad planerar du att läsa i sommar, berätta om tre planer (för visst har du väl det?)!

1. Jag har ju anmält mig till en grundkurs i litteraturvetenskap som börjar i höst så det funns mycket kurslitteratur på min lista. Jag ska läsa allt från grekiska dramer till Myggor och tigrar. Sommarens klassikerläsning får jag liksom på köpet.

2. Eftersom jag nu äntligen kommit igång med att läsa på engelska ska jag fortsätta med detta. Jellicoe Road och Little Bee är böcker jag är sugen på.

3. Att läsa nordiskt inför Bokmässan har gått i stå. Jag har ju köpt en del böcker jag vill läsa, vi får se om tiden räclker till.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Strindberg för dig som har bråttom

Strindberg för dig som har bråttom av Katarina och Henrik Lange, utgiven av Kartago, 2012

Strindberg var ju en produktiv person, att läsa allt av honom tar sin tid. Men det finns ju genvägar... Strindberg för dig som har bråttom innehåller det mesta man kan tänkas vilja veta om personen Ågust och hans verk. Man läser boken på en timme och sedan är det bara att briljera med nya kunskaper. Det allra viktigaste, har jag nu förstått, är att uttala förnamnet med Å, då är det ingen som ifrågasätter din finkulturella status.

Förutom den nya uttalsregeln kan det vara intressant att lära sig något om Strindbergs fruar, barn, kollegor och bråk med dem alla. Akademiens af Wirsén verkar ha varit den främsta fienden, tillsammans med stora delar av det litterära och konstnärliga etablissemanget, alla rojalister och alla kvinnor. Att han gick så långt som till att planera ett attentat mot kungen visste jag faktiskt inte tidigare.

Förutom alla skvallerupplysningar innehåller Strindberg för dig som har bråttom alla hans verk plus några han faktiskt inte skrev. Som vanligt (i Langes böcker) sammanfattas verken i fyra serierutor där kontentan ofta gestaltas oerhört träffsäkert. Min favoritserie är den om Indra (Ett drömspel). Men inte har väl Ågust skrivit en bok om den unge Arvid Falk som börjar på en trollkarlsskola? Men om han hade gjort det skulle nog många av oss gillat Arvid Falk och de rödes sten. Jag tror dessutom att Den rätte i röda rummet, om den mobbade gossen Arvid Falk och hans förälskelse i en vampyrflicka, skulle varit mycket populär.

Sammantaget är Strindberg för dig som har bråttom en vanvettigt rolig bok, som dessutom innehåller en hel lärdom. Läs den.

EM-yra

I år segrar det orange laget igen!

Bokbloggaren Monika

Bokföring enligt Monika älskar ostbågar - och böcker. Hon har dessutom ett dataprogram - Book Collector - som gör mig knallgrön av avund.

Varför läser du?
Det är lite som att fråga Varför andas du? Jag kan överhuvudtaget inte ens minnas ett liv utan läsning och beskylldes i min barndom för att bli förläst. Det finns inget som kan förflytta mig genom tid och rum som läsningen kan och jag älskar att se saker med någon annans ögon och försöka sätta mig in i deras liv/situation. Jag tror allvarligt att man blir en bättre människokännare av att läsa böcker.

Vad skulle du ägna dig åt om du inte läste?
Jag skulle förmodligen sitta och stirra in i en datorskärm och programmera mera. TV-soffan framför allehanda TV-serier/filmer skulle nog locka också. Ett tag höll jag på med handarbete, det skulle man ju kunna kombinera med TV-tittande också.

Berätta lite om dig/din blogg. Varför bloggar du?
Jag är ju en late bloomer, kan man säga. Det här med att blogga har inte alls lockat mig, trots ett brinnande intresse för datorer och allt som har med dem att göra. Jag tyckte väl mest att det där med att blogga var lite självupptaget. Vem skulle vara intresserad av att läsa vad jag skrev? Men förra sommaren tänkte jag om och tyckte att jag får väl skriva för mig själv då. En bokblogg fick det bli, eftersom det är det jag gillar. Och på den vägen är det.

Favoritbok?
Jag får nog säga Pestens tid av Stephen King. Det var visserligen riktigt längesedan jag läste den (mitten av 80-talet tror jag), men jag tänker ofta på den.

Favoritförfattare?
Ja, alltså... det är ju Stephen King då. Varje dag och för alltid.

Favoritkaraktär?
Nu är jag nog riktigt trist, men det får bli King-relaterat här också. Roland i serien om Det mörka tornet är allt som en människa kan vara. När jag efter drygt 3000 sidor läst ut hela serien och tog farväl av Roland så kändes det bara tomt och vemodigt.

Vad får dig att gilla en bok?
En bok som får mig att känna något, egentligen vad som helst, är en bra bok. Får den mig att fundera och tänka till, så är det ännu ett plus.

Mest överskattade bok?
Ja, jag får ta ett av mina vanliga exempel här... Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Jag kan egentligen inte alls förstå vad som är roligt med den. En gnällig, gammal gubbe som, utan samvetsförebråelser, har ihjäl en massa folk. Är det kul?

Vilken bok önskar du att du hade skrivit? Varför?
Jag önskar verkligen att jag hade kunnat skriva något så bra och fascinerande som Harry Potter. Jag tycker det är något av det viktigaste som finns att få barn att läsa.

Den här författaren vill du ge Nobelpriset?
Visst tycker jag att Astrid Lindgren borde ha fått det, men postuma pris tycker jag nästan är slöseri, lite som att döva det dåliga samvetet. Det är ju mycket bättre om någon som kan uppskatta priset får det. Så jag säger nog J K Rowling. Bara för att hon har fått så många ungar att läsa böcker och använda sin fantasi. Det kan aldrig vara fel.

Hur väljer du de böcker du läser?
Med den uppsjö av bokbloggar som finns och alla boktips som strömmar över en, så är det snarare en fråga om att välja bort. Helst vill jag läsa allt. På en gång. Handlingen måste i alla fall tilltala mig, förutom om det handlar om en författare som jag känner till. Då läser jag den oavsett. Nya, för mig okända författare väljer jag nog utifrån vad vissa bokbloggare tycker. Numer.

Ditt bästa boktips?
Om man inte har läst något alls av Stephen King så tycker jag att man borde göra det. Han har skrivit så många olika sorters böcker, så även om man inte gillar skräck (Varsel eller Jurtjyrkogården eller fantasy (Pestens tid eller serien om Det mörka tornet) så finns det en och annan godbit (Den gröna milen eller Flickan som älskade Tom Gordon).

Nya uppdrag

Den yngsta recensenten i huset har fått lite nya uppdrag. Alla böckerna har redan bläddrats i, men det krävs ju lite eftertanke innan man recenserar :-) Ett starkt förhandstips är dock att alla böckerna kommer att omtalas i positiva ordalag. Den fantastiska kroppen är verkligen en fantastisk bok med ett stort pop-up skelett och massor av bokliga finesser, förutom ett mycket intressant innehåll. Min första standkanstbok innehåller kunskap om både växter och djur vid strandkanten - extra roligt är det att man i boken ska kryssa i vad man har sett. Ensam mullvad på en scen är en bok om försiktighet och blyghet, i alla fall enligt dottern som gillade skarpt.

Själamakerskan

Själamakerskan av Michela Murgia, utgiven av Brombergs 2012

Vissa böcker är svårare att recensera än andra och allra svårast är att skriva om de man bokstavligt talat förälskat sig. Lik all förälskelse medför förälskelse i en roman att man skjuter allt distanserat, analytiskt tänkande åt sidan och bara smälter samman med texten. På detta sätt har jag läst den undersköna, fascinerande Själamakerskan. Jag har öppnat den försiktigt, läst de första raderna med stigande förtjusning, förälskat mig i bokens skönhet, lystet kastat mig över dess innehåll och till slut somnat med den i mina armar. Kärleken till en bok som Själamakerskan är evig.

När jag nu lättat mitt hjärta ska jag ändå försöka att berätta varför Själamakerskan gjort ett så starkt intryck på mig. Handlingen utspelar sig i en liten by på Sardinien på 50-talet. Maria, den fjärde, oönskade dottern till Anna Teresa Listru, adopteras som 6-åring av den äldre, välbärgade Bonaria Urrai. Likt många av byns kvinnor förlorade Bonaria sin fästman i kriget, hon blev änka utan att ha haft en man. Det alla i byn utom Maria vet är att Bonaria inte bara är en själamor, utan även en själamakerska - en kvinna som hjälper de döende över på andra sidan. 

Den poetiska skildringen av den framväxande kärleken mellan en själamor och en själadotter berör mig på djupet och påminner mig om kärleken till min egen själadotter:

"Fillus de anima. Själabarn. Så kallas de barn som blivit till två gånger, av en kvinnas fattigdom och en annan kvinnas ofruktsamhet. Maria Listru var barn av en sådan andra födsel, en sen frukt av Bonaria Urrais själ." (sid 7)

Relationen mellan Tzia Bonaria och Maria kompliceras då Maria börjar förstå vad den gamla kvinnan ägnar sig åt de nätter hon inte är hemma. Insikten om adoptivmoderns uppgift i byn är svårt att förstå för Maria, som behöver distans för att hantera situationen.

Själamakerskan är berättelsen om en by, en tidsepok, ett levnadssätt, en kvinnovärld. Livet i den lilla byn Soreni väcker igenkännande leenden, den är en sardinsk version av t ex Korsbæk (i den danska TV-serien Matador). Som läsare lär man känna byns seder och bruk, bybornas vidskeplighet och vardagens mödor och glädjeämnen. Här finns osämja mellan grannar, sammanhållning i kristider och omtänksamhet när sorg drabbar. Genom den realistiska framställningen av livets villkor går stråk av magiska föreställningar och innerlig Gudstro.

Frågan om aktiv dödshjälp ges stor plats och gestaltas nyanserat. I baksidestexten kan man läsa att själamakerskor var verksamma på Sardinien ända in på 1960-talet. Intressanta är dåtidens tankar att endast kvinnor kunde vara själamakerskor, endast de som kan ge liv får ta liv.

Texten i romanen pendlar mellan att vara poetiskt vacker och lite småputtrigt lustig. Kontrasten mellan språket och de tragiska händelser som beskrivs är stor, vilket förstärker läsarens upplevelse av livets mångsidighet. Språket skapar tydliga bilder och en stark känsla hos läsaren av att ha besökt Soreni.

Sammantaget är Själamakerskan en oerhört vacker berättelse om kärlek stor som livet - och döden.

Andra som läst: Bokmania, Enligt O, Bokomaten, SvD.

Identitet, närhet och frihet hos Eyvind Johnson

Det är inte lätt att hitta något som är typiskt svenskt i den litterära sfären, arbetarlitteratur skriven av autodidakter är nog den mest unika vi kan prestera. Och det är något att värna om, tycker jag. Det tyckte Svenska Akademien också och tilldelade därför Eyvind Johnson och Harry Martinson Nobelpriset 1974. I kursen Nobelpriset i litteratur, våren 2012, fördjupade vi oss bland annat i Eyvind Johnsons texter, här kommer mitt inlägg i en examinerande forumdiskussion.
I sin föreläsning talar Anders Öhman om den rotlöshet Eyvind Johnson, så att säga, ärvde efter sina föräldrar. Båda föräldrarna flyttade till Norrland för att arbeta där, fadern som stenarbetare vid järnvägen och modern vid ett ambulerande bageri, som följde rallarnas väg. Fadern blev tidigt sjuk i stendammslunga, men det tog många år innan Eyvind fick vetskap om detta. I stället uppfattades fadern som tokig och detta skapade en rädsla hos den unge Eyvind att galenskapen skulle drabba även honom. För att underlätta för modern att försörja familjen fosterhemsplacerades Eyvind hos sin moster. Detta förstärkte naturligtvis pojkens hemlöshetskänsla.

I den självbiografiska sviten Romanen om Olof är den unge Olofs rotlöshet smärtsamt påtaglig. Beskrivningen av den tafatthet som omgärdar relationen till syskonen och modern är osentimental, men gripande. Olof längtar efter moderns smekning, men den kommer inte. Pojken söker sig i stället ut i världen, för att arbeta och för att bli någon. Och för att en gång kunna komma hem igen. I andra delen av romansviten (Här har du ditt liv!) kan man läsa om Olofs utanförskap och identitetslöshet:

”Olof ser på dem. De är moln som glider förbi. Han är starkt medveten om detta: att de där människorna glider förbi, han är på ett kort besök hos dem. Pojkarna rullar ut timret, selar på det grimman, smackar och kör upp det på bryggan, heja ditt as. Jag går här och är nästan ingenting.” (sidan 170)

Men Olof är en ambitiös pojke, han börjar läsa och inser att kunskap är makt. Samtidigt slits han mellan motstridiga åsikter och känslor: böj dig för ditt öde/man skall aldrig vara nöjd, ensam är stark/att vara ensam är förräderi mot mängden, människan är ande/människan är en apvariant. Och historier börjar växa inuti Olofs huvud. Historierna är sprungna ur landskapet och Olof förstår att sitt liv måste han bygga utifrån sina egna upplevelser i sin egen hembygd. Då kan han till slut bli fri.

Även i romanen Stad i ljus är huvudpersonens ensamhet påtaglig. Handlingen utspelar sig i Paris en nationaldagsnatt på 1920-talet, då hela staden firar. Den unge författaren Torsten väntar på att få ett brev, ett rekommenderat brev med arvode för skrivna artiklar eller ett brev från en förläggare med beslut om att ge ut hans första roman. Då inget brev anländer förlorar han sin bostad och står utblottad på gatan. Under en lång vandring längs Paris boulevarder kommer Torsten i kontakt med andra ensamma varelser. Han söker någon att låna pengar av, men förmår inte ta emot hjälp då den erbjuds. I stället ger han bort sina sista mynt. Om sig själv säger Torsten:

"Och jag vill nå fram till mig själv. Jag vill veta varför jag skriver, varför jag lever för att skriva, varför jag väntar något och vad jag väntar. Jag vill se vad det är för mening med mig, vad det har
varit för mening med det helvete som jag har levt i och om det har varit förspillda dagar, alla dagar jag har gått, tänkt och skrivit. Det är så mycket, jag kan inte säga er allt. Men: jag vill veta vem jag är!"

I Strändernas svall återberättar Eyvind Johnson myten om Odysseus, en Odysseus som är mänsklig och som plågas av krigsminnen, en Odysseus som slits mellan hemlängtan och oro inför hur han ska bli mottagen. Berättelsen präglas av Odysseus längtan efter närhet samtidigt som han lätt lockas att ge sig iväg på äventyr i stället för att stanna hemma. Även Odysseus är, i Johnsons tappning, en berättare. Odysseus ger sina åhörare de magiska berättelser de suktar efter, i stället för krassa realistiska skildringar. Därför blir till exempel ett berg till en cyklop.

Gemensamt för de böcker jag läst av Eyvind Johnson är att berättelserna till stor del växer fram via inre monologer och de teman författaren gestaltar är ensamhet, utanförskap, hemlängtan samt konflikten mellan längtan efter närhet och behovet av frihet. Intressant är även att huvudpersonerna har det gemensamt att de skapar sina identiteter genom att berätta/författa historier.

Mors Dag

Jag har ju glömt att visa mina fina morsdagsböcker. Stolthet och fördom i nya översättningen av Gun-Britt Sundström ser jag fram emot och Neil Gaimans spännande The Graveyard Book har jag redan börjat läsa.

Tematrio - Nationaldagen

Nationaldagsveckan inleds naturligtvis med en tematrio om svensk litteratur. Jag läser mycket svenskt, men mestadels lite äldre litteratur. Eller litteratur av lite äldre författare. Vad läser ni? Berätta om tre bra svenska böcker! Överraska gärna med lite "udda" författare/böcker.


1. I Absint av Niklas Rådström hittar författaren och hans hustru en liten blåmesunge som fallit ur boet. De tar hand om honom efter bästa förmåga och ger honom namnet Absint. Under sommaren växer Absint till sig, kanske kommer han en dag att kunna återförenas med de vilda fåglarna i trädgården. Det här är en underbar, filosofisk berättelse om livet, skrivet på vackert, lyriskt språk.

2. Quinnan och Dr Dreuf av Mare Kandre. Den kände kvinnoanalytikern Dr Dreuf på Skoptofiligatan tar emot kvinnor på löpande band. De analyseras och bedöms snabbt som varande hysterikor. En dag dyker själva urkvinnan upp på mottagningen och börjar berätta om kvinnans livsvillkor under århundraden av förtryck och lidande. Här finns allt kvinnohat sedan urminnes tider samlat i en text som präglas av lättflyktiga associationer, underfundiga formuleringar, ett egensinnigt uttryckssätt, en helt unik genialisk formuleringskonst och ett rasande tempo.

3. Korparna av Tomas Bannerhed. Huvudpersonen Klas växer upp i ett fattigt Småland på 70-talet. Hans liv kretsar runt faderns tilltagande galenskap och traktens fågelliv. Det som är så unikt med Korparna är författarens underbara språk. Han berättar sin historia på en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fågelsången, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Så vackert, så smärtsamt vackert.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Natten innan de hängde Ruth Ellis

Natten innan de hängde Ruth Ellis av Margareta Strömstedt, utgiven av Bonnier Audio, 2006

Trots att jag försöker hänga med i litterära diskussioner och trots att jag oftast läser böcker som är varmt rekommenderade, händer det emellanåt att jag lånar något på bibblan utan att ha en aning om vad det är. Och ibland upptäcker jag riktiga pärlor på det här sättet. Det är vad som hände med Natten innan de hängde Ruth Ellis. Jag lånade en författaruppäsning av boken bara för att titeln lockade mig.  Och det ledde till en av årets finaste överraskningar.

Natten innan de hängde Ruth Ellis är en självbiografisk berättelse med fokus på kvinnors olika sätt att anpassa sig, protestera och uttrycka sig. Vi får ta del av författarens liv genom betraktelser av livets olika skeden och villkor. Många av episoderna skildrar kvinnans roll som rädd, som inlåst, som ett sexuellt objekt. Vi får följa författarens uppväxt i ett frireligiöst hem, dela hennes upplevelser av förälskelser och sorger och lära känna henne som en mogen kvinna. Margareta Strömstedt skildrar på ett oerhört naket och nyanserat sätt relationen till föräldrarna, maken och barnen; vi får ta del av osäkerheten, ambivalensen, svartsjukan, otroheten och rädslan att bli övergiven.

Texten är uppdelad i olika kapitel och vissa teman vävs in i varandra, detta leder till att jag ibland tappar bort mig i handlingen. Men den känslomässiga gestaltningen är å andra sidan glasklar. Författaren skildrar upplevelser av skam, skuld, rädsla och förvirring så påtagligt att jag aldrig kommer att glömma en del av de upplevelser hon delar med mig. Boken är självutlämnande och påminner mer om ett mycket förtroget samtal än om en publik text. Därför är detta en bok som verkligen berör.

Det som framför allt påverkar mig är de mycket närgångna skildringarna av hur författaren både som barn och vuxen hamnar i situationer som innebär att övergrepp begås eller att hot riktas mot henne. Huvudpersonen är så förbaskat väluppfostrad att hon inte i stunden uppfattar situationerna som de är, hon tar skulden på sig själv och försöker att inte låtsas om det hon tycker är obehagligt. Jag önskar verkligen att jag inte kände igen detta sätt att handla så väl, men det gör jag tyvärr.

Ruth Ellis, som lånat ut sitt namn till titeln, avrättades på 1950-talet för att hon dödat sin man. Mannen hade tidigare misshandlat henne så illa att det barn hon väntade dog. Hennes livöde finns med som en bakgrundston genom hela boken.

Sammantaget är detta en bok helt i min smak, men jag kan tänka mig att delar av den känns främmande för den yngre generationen kvinnor - tack och lov.

Jerka om litterära platser

Veckans bokbloggsjerka handlar om att resa i verkligheten till litterära platser: "Har du bokat en resa någon gång bara för att själv få uppleva en miljö som du har läst om i en bok? Om inte, skulle du kunna tänka dig att göra det?"

Mitt svar på den här frågan komplicerar saken något. För många år sedan läste jag romanen Mexico av James A Michener, en roman från Bra Böcker jag hittade i mina föräldrars bokhylla. Berättelsen handlar om Mexicos färgsprakande historia och motsägelsefulla kultur. I centrum står staden Toledao, en stad jag såg fram emot att besöka under en planerad långsemester. Men staden existerar inte ens! Jag blev så besviken när jag insåg att det jag läst faktiskt var en roman, en uppdiktad verklighet. Allt i boken var så verkligt för mig att jag hade svårt att acceptera att inte vare sig platsen eller folket existerade utanför bokens värld.

Månadssummering - Maj 2012

# Natten innan de hängde Ruth Ellis - Margareta Strömstedt
# Själamakerskan - Michela Murgia
# Mockingjay - Suzanne Collins
# Röda rummet - August Strindberg
# Catching Fire - Suzanne Collins
# The Hunger Games - Suzanne Collins
# Igelkottsklubben - Ann-Charlotte Alverfors
# Eld - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
# Jane Eyre - Charlotte Brontë

Den här månaden kom det stora genombrottet, jag läste tre böcker på engelska! Stor klapp på axeln.

Fyra av månadens lästa böcker är ungdomsromaner, gemensamt för dem är även att de tillhör genren fantastik. Cirkelns uppföljare Eld var lika bra som jag hoppats på! Klassikern Jane Eyre läste jag i serieformat, tre av böckerna läste jag med öronen.

Röda rummet var fruktansvärt tråkig, Igelkottsklubben hade kunnat vara riktigt bra om den varit lite mindre rörig, Natten innan de hängde Ruth Ellis kröp verkligen under skinnet och Själamakerskan var UNDERBAR.