Tråkig August

Alltså jag vet att man inte får tycka att August Strindberg är trist, men jag blir så uttråkad av att försöka lyssna på Röda rummet. Nu är inte Per Myrberg någon favorit som uppläsare, men handlingen lyckas knappt ens hålla mig vaken. Huvudpersonen är en fattig svältande författare som tror på socialismen och granskar/kritiserar byråkratin. Sådant brukar jag gilla, men jag tycker inte om bokens tonfall. Jag upplever berättarrösten som dryg, som någon som bara vill stoltsera med att han är beläst och intelligent. De övriga personerna har jag svårt att hålla isär, trots att jag vet att man kommer att kunna följa hur det går för dem relaterat till deras värderingar. Jag kan förstå att Röda rummet var hett sprängstoff när den kom ut, men nu lyckas jag inte ens tycka att den är intressant som tidsdokument. Jag tänker kämpa på och lyssna färdigt i alla fall, sedan väntar En dåres försvarstal, som jag vet att jag gillar.