Lenis Olle

Lenis Olle av Emma Adbåge, utgiven av Rabén & Sjögren, 2012

Idag ska Leni leka med bästisen Olle. Hon packar ner slajmet och kladdhanden och springer uppför Olles trappor. Men någon är redan hos kompisen, granntjejen Kiran leker med Olle. Inget blir som Leni tänkt sig, inget blir kul. Leni blir så sur, det är ju hennes Olle. Efter en stund är Leni dum mot Kiran, börjar skämmas och ber om förlåt. Det blir förlösande och sedan kan alla tre leka tillsammans med Lenis roliga saker.

Lenis Olle tar upp det klassiska problemet med att leka tre. Framför allt tjejer har svårt för detta, svartsjukan är högst påtaglig och smärtan stor hos den som hamnar utanför. I Lenis Olle får alla känslor plats och precis som i verkligheten växlar de snabbt. Lusten att ha roligt är starkare än alla sura känslor och tar till slut över.

Emma Adbåge skriver som vanligt ganska korthugget och träffsäkert. Man känner igen barns sätt att tänka och uttrycka sig i hennes texter. Och ännu bättre är de härliga perspektivskeva, detaljerade illustrationerna som både jag och dottern försjunker i. När Emma Adbåde illustrerar studerar jag inredningsdetaljer med stort intresse samtidigt som jag slås av hennes expressiva förmåga i barnens förstorade ansiktsuttryck. Helt fenomentalt. Den snart 7-åriga dottern gillar fortfarande Leni och temat passade henne perfekt. Hon tyckte att boken både var rolig och berättade något viktigt, nämligen att man kan vara fler än två när man leker.

Sammantaget är Lenis Olle en vardagsdramatisk och rolig berättelse som speglar det som är viktigt för barn. Barnen passar de äldre förskolebarnen och alla vuxna som minns hur det var.