En liten bit av Själamakerskan

Nu har jag läst första kapitlet i Michela Murgias Själamakerskan två gånger och jag ångrar att jag anmälde mig till Lindas utmaning att läsa italienskt i maj och jag önskar att jag inte bett Brombergs att få recensera boken. För när man är med i en utmaning och när man ska recensera en bok bör man göra detta inom en rimlig tidsgräns och JAG VILL INTE ATT BOKEN SKA TA SLUT! Den här texten berör mig så på djupet att jag vill ransonera den. Ett kapitel i veckan, ett kapitel som får läsas så många gånger man vill, är rimlig lästakt när det gäller en så underbar bok. Man måste ju smaka på alla orden flera gånger och låta sig uppfyllas av läsupplevelsen. Dessutom berör mig naturligtvis innehållet på ett mycket personligt sätt, min älskade dotter är ett själabarn, hon är "ett barn som blivit till två gånger, av en kvinnas fattigdom och en annan kvinnas ofruktsamhet". Hon är "en frukt av min själ". Hon är så älskad att jag alltid måste vara på min vakt så att hon inte ska behöva "känna tyngden av att vara den enda". Som ni kan förstå blir den här boken mycket speciell för mig. Ja, det återstår att se om Själamakerskan blir recenserad inom rimlig tid eller ej.