Mitt Europa

Mitt Europa av Czesław Miłosz , utgiven av Brombergs, 2011

 2011 var det hundra år sedan den polske Nobelpristagaren Czesław Miłosz föddes. Bland annat uppmärksammades detta med en fin Nobelklassiker, Mitt Europa. Miłosz föddes i en liten litauisk by och familjen flyttade till Vilnius efter första världskriget. Under sin livstid bodde och verkade Miłosz i många olika delar av världen, han skrev poesi i Paris, han arbetade på en radiostation i Vilnius, han var författare i Warszawa, han var diplomat i Washington och han tjänstgjorde som professor i slaviska språk och litteratur vid University of California. Mot slutet av sitt liv bodde Miłosz i Kraków och hade tre pass: polskt, amerikanskt och litauiskt.

Miłosz erhöll Nobelpriset 1980 med motiveringen att han: "med kompromisslös klarsyn tolkar människans utsatthet i en värld av starka konflikter". Efter att ha läst den självbiografiska essäsamlingen Mitt Europa tycker jag att den motiveringen är synnerligen välfunnen. Boken skildrar Europa utifrån så genomtänkta och nyanserade perspektiv att jag blir stum av beundran. Miłosz lyckas hålla balansen när han lyfter fram det goda och det onda med olika ideologier, religioner och samhällssystem. Detta gör Mitt Europa till en mycket läsvärd historieskildring.

"Inte bara läsaren, utan även de författare som försöker se objektivt på ländernas och folkens egenskaper, tvekar mellan förenklingen och sanningens mångsidighet." (sidan 13)

Miłosz levde sitt liv i ständig exil, vilket han på olika sätt skildrar i boken. Samtidigt har han valt att inte sätta sig själv i centrum, vilket tyvärr för min del påverkar läsningen negativt. Jag hade gärna läst en text som engagerar mig mer känslomässigt, en text där författarens jag är tydligare. Miłosz väljer att

"istället för att placera individen i förgrunden, framför allt intressera(r) sig för bakgrunden och betrakta(r) sig själv som ett sociologiskt objekt." (sidan 15)

Författarens intresse för och kunskap om olika vetenskaper som historia, antropologi och sociologi är uppenbart omfattande, men texten blir ibland lite väl opersonlig. Hans klokhet gör mig dock mycket nyfiken på hans poetiska texter, där hoppas jag kunna hitta mer av personen Miłosz.