Italien

Inspirerad av gårdagens Babel och inslaget om alla intressanta nya italienska författare fick mig att börja fundera över vilka italienare jag läst. Hur jag än letar i minnet finner jag inte fler än en handfull.

Gå dit hjärtat leder dig av Susana Tamaro blev på 90-talet en stor bästsäljare och kallades för 90-talets kvinnoroman. Romanen är fint skriven och handlar om relationerna mellan tre generationer kvinnor.

Som ni säkert förstår av Claudio Magris är en av de vackraste kärleksskildringar jag läst. På knappt 50 sidor ställer författare alla de viktiga frågorna om livet, döden och kärleken.

I Är detta en människa?/Fristen av Primo Levi analyserar författaren hur människan kan förmås att utföra otänkbara handlingar, under vissa betingelser.

Montedidio av Erri de Luca är en osentimental, gripande skildring av människans längtan efter närhet och en vacker, ömsint berättelse om den första spirande kärleken.

I Onda stenar av Milena Agus berättar ett barnbarn om sin mycket speciella farmor. Att låta berättarrösten vara barnbarnets skapar en intim, varm känsla, en upplevelse av att man som läsare får ta del av familjehemligheter.

I Kärleken är dödens motsats berättar Roberto Saviano om den sjuttonåriga Maria som just mist sin pojkvän Enzo.



Här finns tips på italiensk litteratur som kan köpas för tillfället. Jag skulle vilja läsa många av böckerna, framför allt Om en vinternatt en resande av Italo Calvino, Rosens namn av Umberto Eco och Avskedsbrev av Valeria Parrella.