Michael : en ungdomsbok för det infantila samhället

Michael : en ungdomsbok för det infantila samhället av Elfriede Jelinek, utgiven av Ersatz, 2007

Den som känner sin Jelinek kanske redan av titeln förstår att detta inte alls är en ungdomsbok, det här är en grotesk parodi på konsumtionssamhället. Boken utkom i Österrike redan 1972, hade jag inte vetat det hade jag beskrivit den som en reaktion på de senaste årtiondenas extrema fixering vid konsumtion, design, inredning och dokusåpor. Jelinek tycks verkligen vara före sin tid! Att beskriva bokens handling låter sig inte göras i vanlig mening. Berättelsen utformas som olika scener, där det inte är möjligt att skilja mellan "verkligheten" och TV-programmen. Huvudpersonerna lever sina liv delvis genom TV-programmen och därför finns heller inga realistiska spärrar för vad som kan hända. Kontorspraktikanterna Ingrid och Gerda söker lyckan i modeshopping och kärleken. Men lyckan är inte till för fattiga flickor. Michael blir förälskad i och gifter sig med chefen och fabriksägaren herr Koesters dotter. Sannolikheten att de ska leva lyckliga i alla sina dagar är dock obefintlig.

I den här boken är inte den yttre handlingen det viktiga, utan formen. Varje avsnitt inleds med hånfulla kommentarer av berättaren i bästa TV-hallåastil. Därefter följer korta avsnitt om huvudpersonernas drömmar, fantasier, tankar och verkliga upplevelser - uppblandade med scener ur den värsta typ av splatterfilm man kan tänka sig. Skildringar av blodskvättande misshandel, vedervärdiga våldtäkter och insmickrande inscest flyter fram över sidorna. Texten saknar versaler och vanlig avstavning, vilket tar ett tag att vänja sig vid.

Ett dominerande mönster är - som vanligt i Jelineks författarskap - att de svaga råkar illa ut, i synnerhet om de är kvinnor. Människorna exploateras av kapitalet, ofta via media. Grymheterna är gränslösa och inget ljus skymtar i tunneln. Författaren är fanatiskt konsekvent i sitt hånfulla tonfall, i sin empatilösa skildring av de svaga och i sitt raseri mot den rådande ordningen.

"ingrid den dumma kossan vill fortfarande bli älskad av någon." (s 126)

"herr michael juniorchefen ger gas. backen i. med ett språng skjuter sportbilen i väg bakåt och över gerda. som om hon vore ett ingenting. hon är också ett ingenting." (s 84)

Jelineks romaner kan vara mer eller mindre lätta att ta till sig, det här är i mitt tycke en av de svårare. Berättelsen är så grotesk, så fragmentarisk, så nattsvart att jag får anstränga mig för att orka läsa vidare. Samtidigt tycker jag att Jelinek tillför något viktigt, det är för mig givande att kämpa med hennes texter.