I min bokhylla - D

Döttrarnas rike av Yang Erche Namu är en självbiografisk berättelse som handlar om en bortglömd del av  Kina. Kvinnorna har en mycket stark ställning hos Moso-folket och döttrar värderas högre än söner. Stora familjer lever tillsammans, med en äldre kvinna som överhuvud. När flickorna blir kvinnor får de ett eget sovrum där de sover och tar emot sina älskare. En kvinna kan behålla sin älskare så länge hon vill. Namu beskriver en bekymmersfri livsstil präglad av gemenskap och samarbete. De senaste åren har dock samhället förändrats och Moso tar nu alltmer efter omvärlden.

Långsamhetens lov

Läsningen och lyssnandet segar sig fram. Men inte för att jag läser/lyssnar på dåliga böcker. Utan på makalöst bra böcker! Jag vill inte missa ett ord i Agaat och läser delar av boken flera gånger för att få med alla nyanser och känsloupplevelser. Och jag lyssnar ibland om vissa stycken i Juloratoriet som berör eller "bara" är vackert. Vilken litteratur det finns!

Dags att börja från grunden

Dags att ta itu med litteraturstudierna, Litteraturhistoriens grundbegrepp ger mig lite ordning och reda i denna för mig nya vetenskap. Kapitel tre innehåller dessutom ett intressant resonemang om Sveriges sätt att gapa över mycket i våra grundläggande litteraturstudier. Vi läser tydligen i högre grad litteratur från olika delar av världen och från olika språkområden än man gör i många andra länder. Vi är inte oss själva nog, med andra ord. Återkommer med fler intryck när jag hunnit läsa mer.

I min bokhylla - C

Det finns inte särskilt många böcker på C i bokhyllan, men några godingar hittade jag.

Corpus Delicti av Juli Zeh är en klassisk dystopi, som utspelar sig i ett hälsofascistiskt samhälle år 2058. Förnuftet, den "rena vetenskapen" råder, människorna detaljstyrs och staten har total kontroll. Men naturligtvis finns frihetstörstande människor även i detta samhälle. Corpus Delicti är en fängslande, aktuell och intelligent roman med spännande handling, komplexa huvudpersoner och något viktigt att säga.

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är en helt fantastisk skildring av tonårstidens fasor och glädjeämnen. I korta drag handlar Cirkeln om sex tonårstjejer som kallas till ett stort uppdrag, ett uppdrag att rädda världen från ondska. För att lyckas måste de hålla uppdraget hemligt och samarbeta. Handlingen är spännande, huvudpersonerna är psykologiskt trovärdiga och texten lättläst. Dessutom lyckas författarna väva in magi utan att det verkade bisarrt.

Tematrio - Kvartalets bästa

Jag har läst en hel del bra böcker under det första kvartalet av 2012 och jag funderar nu över vilka jag ska ha med på årets topplista. Har ni läst något bra? Vilka är de tre bästa böckerna ni läst under 2012?


1. Quinnan och Dr Dreuf av Mare Kandre. Den kände kvinnoanalytikern Dr Dreuf på Skoptofiligatan tar emot kvinnor på löpande band. De analyseras och bedöms snabbt som varande hysterikor. En dag dyker själva urkvinnan upp på mottagningen och börjar berätta om kvinnans livsvillkor under århundraden av förtryck och lidande. Här finns allt kvinnohat sedan urminnes tider samlat i en text som präglas av lättflyktiga associationer, underfundiga formuleringar, ett egensinnigt uttryckssätt, en helt unik genialisk formuleringskonst och ett rasande tempo.

2. Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez är en släktkrönika som utspelar sig i  den lilla byn Macondo, en isolerad by i Colombias träskmark. Här får vi följa familjen Buendías liv och leverne under hundra år, hundra år som präglas av ensamhet och utanförskap. Det är blandningen av realism och magi som gör Hundra år av ensamhet till en stor läsupplevelse. Berättelsen kryddas med spöken, flygande mattor och odödlighet. Tiden tycks stå still i Macondo och människorna tycks mer vara förlängningar av varandra än unika identiteter. Realistisk är dock den del av berättelsen som handlar om hur det allsmäktiga banankompaniet tar över allt i byn och lämnar den skövlad.
 
3. Agaat av Marlene van Niekerk handlar om den vita lantbrukarhustrun Milla och den svarta tjänstekvinnan Agaat. Romanen gestaltar den sydafrikanska historien utifrån en kvinnligt perspektiv i en tid då allt förändras. Vi får lära känna Milla och Agaat i det tidiga 60-talets apartheid och får därefter följa deras historia fram till romenens nutid 1996 då Milla är helt förlamad och totalt beroende av Agaat. Fängslande berättelse, lagom utmanande berättarteknik och ett suveränt, knappt språk. (Repris från förra veckans Tematrio, den här boken kommer att dyka upp ofta.)


Instruktioner

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Litteraturpriser i parti och minut

Merethe Lindström tilldelades under veckan som gick Nordiska rådets litteraturpris. Jag har tyvärr inte läst eller tidigare ens hört talas om författaren, men när jag läser om hennes roman Dager i stillhetens historie blir jag mycket nyfiken. Det här verkar vara en bok i min smak. Synd att det är så dyrt med norska böcker, jag hade gärna velat läsa den på bokmål.

Vinnaren av årets ALMA-pris har också presenterats, priset gick i år till den holländske författaren Guus Kuijer. "I hans böcker är respekten för barnet lika självklar som avståndstagandet från intolerans och förtryck". Visst låter väl det som en författare man vill stifta bekantskap med? Boken om allting finns numer med på min önskelista.

Bokbloggen Nobelprisprojektet

Självklart är det Josefin på Nobelprisprojektet som uppmärksammas lite extra i bokbloggosfären idag. Idag firar nämligen hennes blogg sin första födelsedag och dessutom följer hon sin plan och har nu läst 53 Nobelpristagare på 52 veckor. Det är väl värt en rungande GRATTIS!

Varför läser du?
Det är awesome! Kan vara både roligt, sorgligt, spännande och sjukt fint. Jag lär mig saker, blir glad, får resa gratis till miljarder ställen och lära känna människor som jag inte skulle ha träffat annars. De i böckerna alltså.

Vad skulle du ägna dig åt om du inte läste?
Klappa hästar. Eller se alla bra tv-serier. Städa min garderob?

Berätta lite om dig/din blogg. Varför bloggar du?
Jag startade bloggen för att dokumentera mitt projekt ”att läsa något av alla Nobelpristagare i litteratur, på två år”. Sedan visade det sig vara ganska beroendeframkallande, att skriva om vad jag läser och om fina grejer eller saker som händer. Jag kan gå in på Nobelprisprojektet och påminna mig om – men, vilken bra bok! Tänk! Den har jag läst! Och så fantastiskt fin balkong jag har! Fröjden!
Och om mig: bor i Umeå med make (a.k.a. resesällskapet) och äter helst glass. Jobbar med text och ser bloggeriet som ett sätt att få skriva Hur Som Helst Utan Skrivregler. Skönt.

Favoritbok?
BOK? BÖCKER! Att välja bara en skulle vara att brutalt såga de övriga vid fotknölarna. Men bland andra: Molnfri bombnatt. Emma. Mina drömmars stad. Stolthet och fördom. Imorgon när kriget kom. Glasfåglarna. Harry Potter. Tillsammans är man mindre ensam. Guldkompassen. Sågverksungen. Imperiets dotter. Osv. Osv.

Favoritförfattare?
Enligt förra frågan är det tydligen såna som skriver historiska saker, fantasysaker eller så helt enkelt Jane Austen?

Favoritkaraktär?
Ellie från John Marsdens Imorgon när kriget kom är en cool typ. Sen gillar jag även Mamma Mu. En vis ko.

Vad får dig att gilla en bok?
Jag ska vilja veta hur det går! Den ska få mig att bry mig! Så att jag gärna går upp tidigare på morgonen för att hinna läsa bara några sidor till. Eller för att jag gillar karaktärerna i den, eller för att den är berättad på ett smart sätt. Det gör inget om den har 1) humor och 2) hjältinnor.

Mest överskattade bok?
Sagan om ringen-trilogin. Snark, så tråkiga! Filmerna däremot är en fröjd. Även om den första är för lång. De är fina. Böckerna – ofina.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit? Varför?
Paniken! Kommer inte på någon! Jag svarar: vet inte.

Den här författaren vill du ge Nobelpriset?
Svårt! Innan jag började med projektet hade jag svarat: Astrid Lindgren. Nu: vet ej. Priset delas ju ut till folk som lever. Och så ska ju pristagarna numera vara ”okända mästare” som lyfts fram. Problemet är att jag inte känner till några okända mästare. För vem ska de vara okända? Och vad avgör vem som är en mästare? Nej, jag avundas icke den där Akademien det här uppdraget…

Hur väljer du de böcker du läser?
1: De är Nobelpristagare.
2: Jag har läst något annat av författaren och gillat.
3: Läser om dem på en blogg och de verkar nice.
4: Ser dem på biblioteket och tar hem dem p.g.a. fint omslag.
5: Någon säger ”den här är sjukt bra – gå och läs!”
6: Jag hittar dem på Returbutiken för tio kronor och tycker att de verkar vara ett fynd. Det kan exempelvis vara Mannen utan öde.

Ditt bästa boktips?
Molnfri bombnatt (Vibeke Olsson) – om man vill ha lite 2:a vk-historia. Här ligger jag och blöder (Jenny Jägerfeld)– om man vill ha lite nutida ungdomar m.m. Kyoto – eller de unga älskande i den gamla kejsarstaden (Yasunari Kawabata) – om man vill ha en japansk Nobelpristagare. Främlingen (Albert Camus) – om man vill ha en Nobelpristagare som är lite mer känd. Älskarinnorna (Elfriede Jelinek) – om man vill ha en ovanlig läsupplevelse. Och Flugornas herre (William Golding) – om man vill ha en klassiker-Nobelpristagarkombo.

Litteraturvetenskap i mitt liv

Alla examensarbeteten för kursen om Nobelpriset är nu inlämnade och det känns lite tomt. Jag tyckte verkligen att det var roligare att plugga än jag vågat hoppas på. För det första lärde jag mig så mycket nytt om hur man kan se på litteratur, celebriteter och Nobelpriset som fenomen. Och jag blev påmind om att jag gillar att skriva. I början kände jag en del motstånd, men sedan ville jag bara läsa och skriva mer. Nu känns det tomt, jag har nog en liten post-examendepression.

Därför har jag anmält mig till en liten sommarkurs med fokus på barn- och ungdomslitteratur och till hösten hoppas jag kunna på en grundkurs i litteraturvetenskap. Vi får väl se om det verkligen går att få in så mycket studier i min vardag, men det är värt ett försök.

Det gäller därför att passa på och lustläsa nu, sedan blir det bara grekiska dramer, renaissansklassiker och realistiska/romantiska romaner. Nu gillar jag ju klassiker så det borde passa mig. Nackdelen är väl att man kanske inte hinner läsa på det sätt man vill, utan tvingas snabbläsa mycket.

Det jag skrev för Nobelkursen kommer så småningom på bloggen. Det lite större arbetet ägnade jag åt att försöka jämföra Selma Lagerlöf och Elfriede Jelinek - intressant tyckte jag.

Ett arabiskt vemod

Ett arabiskt vemod av Abdellah Taïa, utgiven av Elisabeth Grate, 2012

Ett arabiskt vemod är något så ovanligt som en självbiografisk berättelse om en ung homosexuell arabisk man som söker efter kärleken. Barndomen och de äldre tonåren präglas av sexuella lekar, som tycks betyda något annat för Abdellah än för vännerna. Som tolvåring lyckas Abdellah med nöd och näppe undkomma en gruppvåldtäkt, där han stämplas som feminin. Detta kom att prägla hans självbild för resten av livet. Som ung vuxen söker Abdella efter en identitet och efter kärleken. Den kärlek han hittar är komplicerad och intensiv.

Titeln Ett arabiskt vemod fick mig att förvänta mig en långsam berättelse, stillsam så som svenskt vemod är. Men det arabiska vemodet är något helt annat. Här finns lycksalighet och djup melankoli, passionerade utspel och en mycket påtaglig, brännande smärta.

Abdellah lever ett intensivt, kringflackande liv som avspeglas i en lika intensiv, närmast febrig prosa. Författaren skriver i korta meningar, driver upp ett snabbt tempo och fångar läsaren i ett järngrepp. Man lever med Abdellah i hans svårigheter och i hans lyckorus.

Sammantaget är Ett arabiskt vemod en berättelse om längtan efter närhet och kärlek och en skildring av sökandet efter en identitet. Naket och ärligt, mycket läsvärt.

Andra som läst och recenserat är Kulturdelen, Bokmania.

Världspoesidagen

Idag firas Världspoesidagen och det vill jag göra tillsammans med Tomas Tranströmer som här läser sin dikt Blåsipporna. Välkommen våren!

I min bokhylla - B

Titlar som börjar på B finns det en hel del av i min bokhylla. Jag väljer att hålla mig till klassiker jag verkligen gillar:

Brott och straff av Fjodor Dostojevskij är en mycket läsvärd klassiker, handlingen skulle jag tro att ni känner till. Romanen är en mycket intressant psykologisk studie, som känns förvånansvärt samtida med tanke på att den skrevs 1866.

Barabbas av Pär Lagerkvist är min absoluta nummer 1 favorit! Den handlar om rövaren Barabbas som blir frigiven i stället för Jesus. Människans längtan efter kärlek och rädsla att stå utanför beskrivs på ett fantastiskt sätt.

Blindheten av José Saramago har beskrivits som en roman om nedstigningen i ett helvete alltför likt vår egen värld och det är en perfekt beskrivning. En otäck epidemi sprider sig, moral luckras upp och den starke överlever. Ruskigt bra!

Tematrio - Oväntat bra

Jag läser just nu Agaat av Marlene van Niekerk och den är så fantastiskt bra, så mycket bättre än jag vågade hoppas på. Temat för veckan handlar därför om positiva överraskningar. Berätta om tre böcker som var överraskande bra!

1. Agaat handlar om den vita lantbrukarhustrun Milla och den svarta tjänstekvinnan Agaat. Romanen gestaltar den sydafrikanska historien utifrån en kvinnligt perspektiv i en tid då allt förändras. Vi får lära känna Milla och Agaat i det tidiga 60-talets apartheid och får därefter följa deras historia fram till romenens nutid 1996 då Milla är helt förlamad och totalt beroende av Agaat. Fängslande berättelse, lagom utmanande berättarteknik och ett suveränt, knappt språk.

2. Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren var en total överraskning för mig. Jag väntade mig något lite snällt och tillrättalagt för tonåringar. Men Cirkeln handlar om verkliga tonårstjejer med högst verkliga och mycket svåra problem. Jag blev mycket överraskad av författarnas stora förmåga att nyanserat och ärligt skildra tonårstidens fasor och glädjeämnen. Dessutom lyckades de väva in magi utan att det verkade bisarrt. Bravo!

3. Som ni säkert förstår av Claudio Magris hade jag inte särskilt höga förväntningar på. Men jag blev totalt hänförd av författarens sätt att skildra kärlek, längtan och sorg. Ett fåtal lättlästa sidor innehåller livets stora frågor samt en omtumlande känslomässig och intellektuell läsupplevelse. Jag kommer inte att protestera om Magris tilldelas Nobelpriset, trots att han då skulle bli ytterligare en i den långa raden av västerländska män.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Snabbredigering?

Möjligheten att snabbredigera har försvunnit för mig, hur är det för er andra som har Blogger? Jag blir oerhört irriterad på allt krångel, men tvivlar på att det finns bättre alternativ?

Upplever Agaat

Nu börjar jag förstå varför alla som läst Agaat uttrycker sig så översvallande positivt. Har nu läst ett hundratals sidor och är alldeles betagen - och tagen. Först och främst kryper innehållet under skinnet, att försöka föreställa mig en tillvaro som Millas skrämmer mig från vettet. Helt förlamad, totalt utlämnad. Och när bakgrunden börjar rullas upp blir det inte mycket bättre. Än har Agaat inte framträtt så tydligt, men jag förstår ju ändå att berättelsen kommer att kompliceras när jag börjar se saker från hennes perspektiv. Förutom handlingen tycker jag mycket om den komplexa berättarstilen där vi får höra röster från olika positioner berätta om olika tidsperioder. Och titta bara så otroligt snygg boken är!

Min favorit vann!

Kristian Lundberg vann Sveriges Radios Romanpris med Och allt skall vara kärlek, en bok som berörde mig starkt och som jag hoppades skulle vinna! Jag var upprörd över att den inte ens var nominerad till Augustpriset, roligt att texten och författaren nu får välförtjänt uppmärksamhet. För att fira kommer här min recension i repris:

Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg, utgiven av Ordfront, 2011

Jag "upptäckte" Kristian Lundberg då han var med i Babel och berättade om sin uppväxt. Något hos författaren gjorde mig omedelbart nyfiken och jag beslutade mig för att läsa både Yarden och Och allt ska vara kärlek. I den självbiografiska Yarden får vi följa författaren i hans omvända klassresa. På grund av att han råkat i ekonomisk knipa tvingas huvudpersonen ta anställning som timanställd på ett bemanningsbolag i Malmö hamn. Här arbetar de som inte längre tycks ha några rättigheter, här arbetar de som av olika skäl inte kunnat meritera sig på arbetsmarknaden, här arbetar flyktingar och andra som inte passar in i våra mallar. Läsning av Yarden gör mig urförbannad på att vi idag har ett samhällssystem som så ivrigt rensar bort de som är lite annorlunda, samtidigt som de sociala skyddsnäten krympt till intet.

Efter framgångarna med Yarden blev Kristian Lundberg osäker på om han verkligen berättat den historia han ville berätta. Därför skrev han en sorts fortsättning, eller snarare en parallellberättelse, Och allt skall vara kärlek. Som titeln antyder fokuserar här författaren på det viktigaste i livet, berättelsen om kärleken, den kärlek han utelämnade i sin första bok.

Och allt skall vara kärlek är en berättelse om kärlekens sanning, kamp, smärta och skuld. Det är inte någon enkel berättelse som växer fram, utan en mänsklig, ärlig historia om svårigheter, misstag och missförstånd. Genom hela boken brottas författaren med att vara sanningsenlig och med frågan om det han skriver egentligen betyder något. För min del kan jag definitivt svara ja på frågan om texten har någon betydelse, den hade djup betydelse för mig.

Hela boken är skriven på ett vackert, poetiskt språk, i min bok ligger lappar för att markera fina avsnitt på var och varannan sida.

Jag ska inte skriva så mycket mer, utan i stället lyfta fram författarens egna ord:

"Jag såg ett mörkt ljus spränga sig väg genom välfärdssamtiden och jag kunde med min kropp känna att vi var tillbaka vid 1900-talets början. Att det återigen var dags att tala om egendomslösa. Om trasproletariat. Om statare." (sid 106)

"Vad är väl kärlek? Ett slags ensamhet kanske, en ensamhet man delar med andra." (sidan 119)

"Det hela är mycket enkelt. Det jag berättar om förenar oss. Det skiljer oss också åt. En människa skall inte vara ägd. En människa är inte bara en ansamling muskler upphängda i en kropp. En människa är också sitt minne, den framtid som skall komma. Och nu är det vad som sker. Jag minns. Raderar. Återskapar. Och det som är bottensatsen i just denna berättelse är det enklaste av allt: att älska och bli älskad. Det är också det omöjliga." (sid 154)

Sammantaget är både Yarden och Och allt skall vara kärlek mycket angelägen läsning ur ett samhällsperspektiv och ren läsnjutning ur ett individuellt perspektiv.

Bokbloggen Ingrids boktankar

Ingrid är en av mina inspirationskällor på nätet, hos henne kan hitta tips på författare man aldrig hört talas om. Hos Ingrid hittade jag t ex ett inlägg om Irmgard Keun och läste därefter med stort nöje Konstsilkesflickan. Kika in hos Ingrid och uppräck att litteraturen innehåller så mycket mer än det som finns på de samtida Topplistorna.

Varför läser du?
Jag läser för att lära, underhållas och inspireras - för att få vidgade vyer och för att möta andra(s) drömmar och verkligheter.

Vad skulle du ägna dig åt om du inte läste?
Hemska tanke! Jag passar på den frågan. (Och jo, jag har andra intressen än läsning men inte vill jag vara utan böckerna.....)

Berätta lite om dig/din blogg. Varför bloggar du?
Jag har bloggat i cirka tre år nu och inte hade jag planerat att det skulle bli så - men så länge det känns roligt kommer jag att fortsätta. Jag skriver helst om lite äldre litteratur, det som är bortglömt. (Det finns massvis att leta upp). Om jag kan bidra till att en borglömd bok/författare blir läst igen (om så bara av en enda person utom mig själv) blir jag väldigt glad.

Favoritbok?
Om jag måste välja blir det Vilhelm Mobergs utvandrarepos. Jag har läst och läst om - och det kommer jag väl att fortsätta med så länge jag lever....

Favoritförfattare?
Det var en svår fråga men när jag var ung och bodde i kappsäck följde Thomas Hardys böcker med mig precis överallt - så jag väljer honom. Hans romaner har jag gråtit floder till... och flera av dem har visats i serieform på TV (även svensk TV). Jude the Obscure är en favorit och också The Mayor of Casterbridge.

Favoritkaraktär?
Jag är väldigt förtjust i Pierre Bezukov i Krig och Fred - jag tycker mycket om hans humanistiska synsätt och hans sökande efter livets mening.

Vad får dig att gilla en bok?
Jag tycker om en god berättelse - den episka stilen är väl den jag gillar bäst.

Mest överskattade bok?
Det är omöjligt att välja en enda - det finns massor av överskattade böcker. Jag är själv mycket misstänksam mot allt som haussas upp på de svenska dagstidningarnas kultursidor....

Vilken bok önskar du att du hade skrivit? Varför?
Jag hade väldigt gärna velat skriva en bok som Utvandrarna av Vilhelm Moberg- jag har gott om material från min egen släkt som utvandrade från både Sverige och Danmark i stora skaror under 1800-talet- där finns det många människoöden att skildra....

Den här författaren vill du ge Nobelpriset?
Adam Zagajewski. Absolut. Hans dikter är inte av denna världen.....

Hur väljer du de böcker du läser?
På ett något tillkrånglat sätt, tror jag, men jag gillar att leta och rota bland titlar och författare. Jag tror att man måste göra sig lite besvär för att hitta de verkliga godbitarna - de finns ofta på antikvariat och biblioteksmagasin. I essäsamlingar hittar man mycket och får inspiration till nya läsäventyr - mina gamla BLM har varit till stor nytta och även "All världens berättare" - på 'siter' som "Neglected books" finns också en hel del att botanisera bland. Jag prenumererar på TLS (Times Literary Supplement) och läser de tyska tidningarnas bokrecensioner på Perlentaucher. Ja, och så läser jag ju (sist men inte minst) många fina bloggar, givetvis.

Ditt bästa boktips?
Just idag skulle jag säga någon novellsamling av Joseph Roth eller hans roman Radetzkymarschen men Richard Yates romaner (som kommer ut den ena efter den andra i svensk översättning nu) är också favoriter.

"Skolsnack"

Nu är jag färdig med de arbeten som skall lämnas in för Nobelkursen. Men jag vet ju inte om jag blir godkänd. Jag är tämligen säker på att det jag skrivit till innehållet och utformningen håller nog hög kvalitet, men jag har ju tagit mig friheten att skriva om sådant som intresserar mig i stället för att exakt svara på frågorna. Vi får väl se hur det går...

Om någon är intresserad länkar jag till det jag skrivit när det blivit bedömt. Och de examinerande foruminläggen kommer att dyka upp i någon form här på bloggen..

Jag har nu dessutom ansökt om två A-kurser i litt vet. Jag borde väl komma in om inte för mig okända faktorer ställer till det. Jag valde till slut att söka Göteborg i första hand, helt enkelt för att de hade så tydlig, uppdaterad och lockande kursbeskrivning. På jobbet tycker man att jag borde kunna hoppa över några kurser eftersom jag har en Master of Science i min "vanliga" utbildning. Men det är nog lika bra att börja från grunden, tror ni inte det?

I min bokylla - A

Jag hittade en ny rolig utmaning hos Anna och nu har jag lyckats spåra ursprunget till Louise på Boken är tankens barn (fin titel på en blogg!). Utmaningen går gelt enkelt ut på att presentera böcker ut den egna bokhyllan utifrån titelns begynnelsebokstav. Jätterolig idé, det här ska jag också hänga på. Här kommer således A.

Allt går sönder av Chinua Achebe är den bok man ska välja om man av någon anledning bara tänker läsa en enda bok skriven av en afrikansk författare. Det här är en intressant och mycket nyanserad skildring av konflikten mellan det "traditionella" Afrika och kolonisatörerna.

Andarnas hus av Isabel Allende är en av mina älsklingsböcker. Författaren blandar realism och magi till en härlig latinamerikansk skröna, som utspelar sig mot bakgrund av landets våldsamma politiska situation. Här finns en lockande blandning av realism och magi, fantasirik berättarglädje och fängslande personporträtt.

Alias Grace av Margaret Atwwod är hittills min favoritbok av denna Nobeltippade författre. Handlingen utspelar sig i mitten av 1800-talet. Den unga pigan Grace Marks döms till fängelse för medhjälp till ett dubbelmord. Efter 30 år benådas hon, men var hon skyldig eller ej? Spännande och tvetydig.

Agnes Cecilia av Maria Gripe läste jag först i vuxen ålder och jag imponerades av författarens förmåga att förstå och gestalta barndomens psykologiska mekanismer. Agnes Cecilia är en oerhört inkännande berättelse om en ung flickas sorg, en härlig blandning av realism och magi.

Anna Karenina av Lev Tolstoj är min akilleshäl. Jag har läst drygt 200 sidor, men orkar inte hålla denna tunga bok i handen. Jag har hemska planer på att stympa boken för att ta mig vidare...

Tunström

Jag lyssnar på Göran Tunströms författaruppläsning av Juloratoriet och förvånas över hur sällan jag hör talas om den här författaren. Berättelsen om Sidner, som tidigt som förlorar sin mor är en av de bästa jag någonsin läst. Tunström skildrar sorg, längtan och kärlek på ett alldeles fantastiskt sätt. Och språket är unikt, vackert och så uttrycksfullt. Det är många år sedan jag senast läste Tunström, då var min favorit Ökenbrevet och eller Prästungen. Har ni läst Tunström? Eller tycker ni att det är dags för en utmaning?

Hej litteraturvetare!

Jag funderar på om jag ska bli en av er. För den del, hur många poäng måste man egentligen ha för att vara en vetare? Jag har ju nu läst en 7½ poängs kurs om Nobellitteratur och är lite sugen på att läsa mer. Fast vi får väl se om jag blir godkänd först... Eftersom jag jobbar kan jag inte plugga på mer än halvfart och det får bli på distans. Spelar det stor roll var man läser litteraturvetenskap? Vilka olika "profiler" har de olika universiteten? Jag har hittat en kurs i Umeå som jag undrar vad ni tycker om? Här finns en kurs i Göteborg, den verkar mer intressant, men kanske inte finns nästa höst. Hjälp mig med lite råd, tack!

Tematrio - Bortglömda favoriter

Nu när jag städat om i mina bokhyllor har jag passat på att klappa lite extra på mina favoritböcker. En del av dem har funnits med i mitt liv länge, så länge att de lätt blir bortglömda. Där för handlar veckans tema om att hylla gamla favoriter som nästan glömts bort. Berätta om tre nästan bortglömda favoriter!

1. Mina absoluta favoriter här är Vibeke Olssons romaner om slavinnan Callistrate och hennes efterkommande. Hedningarnas förgård, Kvarnen och korset, Sabina, Sabina och Alexander, Krigarens sköld, En plats att vila på innehåller intressanta detaljerade skildringar från 200-talets Rom samtidigt som vi får ta del av människornas försök att hantera slaveri, kärlek och religion. Jag kan se att böckerna kommit ut i ny version och blir väldigt klicksugen.

2. Mina gamla pocket av Göran Tunström tillhör också älsklingarna. Tunströms författarskap verkar lite bortglömt, jag måste nog göra något på bloggen för att försöka väcka intresset. Jag har nu börjat lyssna på Juloratoriet (lånebok), i min hylla finns även Tjuven, Berömda män som varit i Sunne, Prästungen, Ökebvrevet, Skimmer och den olästa Maskrosbollen.

3. Moa Martinson har länge funnits i min bokhylla. Jag läste hennes böcker i 20-årsåldern och älskade dem redan då. Efter diverse omläsningar är de fortfarande lika omtyckta. I min hylla finns den självbiografiska trilogin om Mia (Mor gifter sig, Kyrkbröllop, Kungens rosor) och de två böckerna om Sally (Kvinnor och äppelträd, Sallys söner).


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Examensarbete och bokreafynd

Igår blev jag så engagerad i mitt examensarbetesskrivning att jag missade uppdatera bloggen! Milda makter! ;-) Men nu är jag snart klar med mitt arbete, hoppas verkligen att de inte kommer med ny information om hur vi ska skriva nästa vecka, som vänder upp och ner på det jag redan gjort. Idag ska jag fortsätta finputsa lite, så det blir inte mycket till uppdatering på bloggen idag heller. Men ni ska i alla fall få se en fin bild av mina bokreafynd:

Nobelpriset till kvinnorna!

Här kommer mitt inlägg i Lindas bloggstafett för att fira Kvinnodagen. Vi är MÅNGA som skriver idag, missa inte alla länkar nedanför inlägget. Det jag idag väljer att skriva om är kvinnor som, i mina ögon, borde få Nobelpriset!

Hur kan det komma sig att Akademien, trots ett föränderligt fokus på olika kriterier, under mer än 100 år ständigt lyckats förbigå kvinnliga författare? Av 108 pristagare är endast 12 kvinnor! Sture Allén och Kjell Espmark förklarar detta med att de gångbara kriterierna ofta missgynnade kvinnliga författare. Kvinnorna var som regel inte språkligt banbrytande, de var dock ofta berömda och hade ett stort antal läsare – och kunde därmed inte heller kvalificera sig som förbigångna mästare. Men om man var medveten om att kriterierna missgynnade ett stort antal författare, varför ändrade man dem inte då? Kanske är det så att man inte ens uppmärksammade problemet förrän på senare delen av 1900-talet. Man kan se en klar ökning av andelen kvinnliga Nobelpristagare under de senaste årtiondena. På 90-talet erhöll tre kvinnor priset (Nadine Gordimer, Toni Morrison, Wisława Szymborska), på 00-talet var andelen lika stor (Elfriede Jelinek, Doris Lessing, Herta Müller), jag hoppas att man nu på 10-talet ska ta ytterligare kliv för att närma sig en jämlik fördelning.

I ett försök att underlätta arbetet för de aderton tänker jag presentera några förslag på presumtiva Nobelpristagare. Det enda de har gemensamt är könet och att de skriver fantastisk litteratur. Nej faktiskt inte, ingen av dem är heller från Europa.

Algeriska Assia Djebar Djebar är en av Nordafrikas mest kända och inflytelserika författare och hon sitter nu stol 5 i Franska akademien. Djebars teman handlar ofta om postkoloniala frågeställningar och hn intresserar sig främst för kvinnornas situation. Romanen Sultanbrudens skugga handlar om relationen mellan kvinnor i ett samhälle där villkoren dikteras av männen. I min recension skrev jag: " Att läsa Sultanbrudens skugga är som att dricka väldoftande, välsmakande te med söt honung. Trots att boken skildrar våld och förtryck framträder även ett stråk av hopp. Här finns ett skimmer från sagans värld, som gör att man kan tro på ett lyckligt slut."

En annan fantastisk Nordafrikansk författare, tillika beundransvärd egyptisk revolutionär är Nawal El Saadawi. I hennes roman Den stulna romanen möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Gemensamt för dem är att de existerar på männens villkor, patriarkatet styr vare sig det är den välbärgade överklassen eller de religiösa fanatikerna som har makten. Om den här romanen skrev jag: "Berättelsen vindlar sig fram på krokiga vägar, för att kunna följa med gäller det för läsaren att släppa sina hämningar och ge sig hän. För El Saadawis text bär, den bär oss med till miljöer som påminner om Tusen och en natt och den bär oss med till smutsiga tortyrkammare och vidriga övergrepp. Berättelsen byter fokus och tidsperspektiv samt interfolieras av upprepande, drömliknande sekvenser. Språket är vackert, poetiskt, uttrycksfullt, en njutning att läsa.

Även kanadensiska Margaret Atwood skriver samhällskritisk litteratur som fokuserar på kvinnors villkor. Hennes intriger är ofta dubbelbottnade och texterna lockar till sträckläsning. I Penelopiaden återberättar Atwood den äventyrsfyllda myten om Odysseus, sedd utifrån ett kvinnligt perspektiv. Vi får lära känna hustrun Penelope redan i hennes ungdom, vi får följa hennes möte med den blivande maken och flytten till Ithaka. Penelopiaden är en skickligt vävd gestaltning av kvinnans situation både under antiken och i samtiden.

Maryse Condé från Guadeloupe beskrev i en intervju i Babel sitt författarskap: "Det var ett sätt att få läsaren att drömma. De avsnitten är fulla av magi och fantasi. Om man berättar en historia utan vare sig magi eller fantasi är det en dålig historia. Man har ... en plikt att i samma berättelse blanda det som är mycket sorgligt och det hoppfulla, fantasin... Det tycker jag är nyckeln till en bra och intressant bok." I romanen Färden genom mangroven slås jag av författarens sätt att gestalta många olika röster och hennes underbara naturskildringar

Fler som idag bloggar om kvinnor är:

enligt O, Marias stickning och läsning , Böcker x 3, Hanneles Bokparadis , Nina Ruthström, Sofies Bokblogg , Mind the Book, Calle Brunell, Andra intryck, Ord och inga visor, Boktjuven, Mimmimariesböcker, What you readin?,  Pantalaimone, Matildas Läshörna, Peter Andersson, *malins bokblogg*, A room of my own, Madeleines bokhörna, thecuriouscaseofthebooks,  Erica - en dröm i rosa, Tvärtemot, ...och dagarna går, Fix Me Up,  TinaO, Bokodyssé,  Med näsan i en bok, alice bröms, Beroende av böcker,  Den var bra, Olika sidor, Dantes Bibliotek, Lyrans Noblesser, Livet mellan två evigheter,  Den läsande kaninen, Breakfast Bookclub, Lottens bokblogg,  Kill your darlings, Sandra Gustafsson,  Desirée Fredlund,  ...and then there was Beatrix, Lingonhjärta, Gunillas Blogg, Stänk och flikar, Fiktiviteter, Bokmilaskogen, Saris blogg, Böcker emellan

Bloggstafetten

Missa inte dags bloggstafett med kvinnotema som anordnas av Linda på Enligt O. Här kommer att skrivas och har redan skrivits mycket intressant under dygnet!

00.01 enligt O

00.30 Marias stickning och läsning

01.00 Böcker x 3

01.30 Hanneles Bokparadis

02.00 Nina Ruthström

02.30 Sofies Bokblogg

03.00 Mind the Book

03.30 I mitt sinne

04.00 Andra intryck

04.30 Ord och inga visor

05.00 Boktjuven

05.30 Mimmimariesböcker

06.00 What you readin?

06.30 Pantalaimone

07.00 Matildas Läshörna

07.30 Peter Andersson

08.00 *malins bokblogg*

08.30 A room of my own

09.00 Madeleines bokhörna

09.30 thecuriouscaseofthebooks

10.00 Erica – en dröm i rosa

10.30 Tvärtemot

11.00 …och dagarna går

11.30 Fix Me Up

12.00 TinaO

12.15 Calle Brunell

12.30 Bokodyssé

13.00 Med näsan i en bok

13.30 alice bröms

14.00 Beroende av böcker

14.30 Den var bra

15.00 Olika sidor

15.30 Dantes Bibliotek

16.00 Lyrans Noblesser

16.30 Livet mellan två evigheter

17.00 Den läsande kaninen

17.30 Breakfast Bookclub

18.00 Lottens bokblogg

18.30 Kill your darlings

19.00 Sandra Gustafsson

19.30 Desirée Fredlund

20.00 …and then there was Beatrix

20.30 Lingonhjärta

21.00 Gunillas Blogg

21.30 Stänk och flikar

22.00 Fiktiviteter

22.30 Bokmilaskogen

23.00 Saris blogg

23.30 Böcker emellan

23.59 enligt O

Nya dörrbokhyllan

Maken och dottern snickrade så fint ihop hyllor att fylla den här gamla dörren med. Vi har fått lov att stänga igen dörren eftersom det står en stor bokhylla på andra sidan. Jag trodde att jag nu skulle få gott om plats, men alla hyllor fylldes och jag har fortfarande en massa pocket undanstoppade i olika skåp. Här i dörrbokhyllan bor numer alla inbundna nordiska (inkl svenska) böcker.

Michael : en ungdomsbok för det infantila samhället

Michael : en ungdomsbok för det infantila samhället av Elfriede Jelinek, utgiven av Ersatz, 2007

Den som känner sin Jelinek kanske redan av titeln förstår att detta inte alls är en ungdomsbok, det här är en grotesk parodi på konsumtionssamhället. Boken utkom i Österrike redan 1972, hade jag inte vetat det hade jag beskrivit den som en reaktion på de senaste årtiondenas extrema fixering vid konsumtion, design, inredning och dokusåpor. Jelinek tycks verkligen vara före sin tid! Att beskriva bokens handling låter sig inte göras i vanlig mening. Berättelsen utformas som olika scener, där det inte är möjligt att skilja mellan "verkligheten" och TV-programmen. Huvudpersonerna lever sina liv delvis genom TV-programmen och därför finns heller inga realistiska spärrar för vad som kan hända. Kontorspraktikanterna Ingrid och Gerda söker lyckan i modeshopping och kärleken. Men lyckan är inte till för fattiga flickor. Michael blir förälskad i och gifter sig med chefen och fabriksägaren herr Koesters dotter. Sannolikheten att de ska leva lyckliga i alla sina dagar är dock obefintlig.

I den här boken är inte den yttre handlingen det viktiga, utan formen. Varje avsnitt inleds med hånfulla kommentarer av berättaren i bästa TV-hallåastil. Därefter följer korta avsnitt om huvudpersonernas drömmar, fantasier, tankar och verkliga upplevelser - uppblandade med scener ur den värsta typ av splatterfilm man kan tänka sig. Skildringar av blodskvättande misshandel, vedervärdiga våldtäkter och insmickrande inscest flyter fram över sidorna. Texten saknar versaler och vanlig avstavning, vilket tar ett tag att vänja sig vid.

Ett dominerande mönster är - som vanligt i Jelineks författarskap - att de svaga råkar illa ut, i synnerhet om de är kvinnor. Människorna exploateras av kapitalet, ofta via media. Grymheterna är gränslösa och inget ljus skymtar i tunneln. Författaren är fanatiskt konsekvent i sitt hånfulla tonfall, i sin empatilösa skildring av de svaga och i sitt raseri mot den rådande ordningen.

"ingrid den dumma kossan vill fortfarande bli älskad av någon." (s 126)

"herr michael juniorchefen ger gas. backen i. med ett språng skjuter sportbilen i väg bakåt och över gerda. som om hon vore ett ingenting. hon är också ett ingenting." (s 84)

Jelineks romaner kan vara mer eller mindre lätta att ta till sig, det här är i mitt tycke en av de svårare. Berättelsen är så grotesk, så fragmentarisk, så nattsvart att jag får anstränga mig för att orka läsa vidare. Samtidigt tycker jag att Jelinek tillför något viktigt, det är för mig givande att kämpa med hennes texter.

Tematrio - den svenska bilderboken

Den här veckan har jag fått förslag på ämnet för tematrion av en läsare, Ingerun Sjösvärd - Boktjuven. Jätteroligt initiativ, fler är välkomna att komma med förslag! Ingerun blev själv tillfrågad om tips på bilderböcker att köpa till svensktalande barn i USA, därför är veckans uppmaning att berätta vilka tre bilderböcker du skulle välja för att representera den svenska bilderboken?

Svårt, var min spontana tanke. Hur vill jag framställa Sverige? Traditionellt med Astrid eller progressivt med genusmedvetna böcker? Eller kanske med en blandning? Till slut har jag själv valt dessa tre:

1. Boken om Stina av Lena Anderson. På somrarna bor Stina hos sin morfar på en skärgårdsö. Tillvaron på ön är idyllisk och handlingen kretsar kring vardagen. Skildringen av den nyfikna och kreativa Stina och den varma relationen mellan henne och morfadern är mycket fin. Stina är precis lagom kavat, lagom rädd och lagom företagsam. Sidorna innehåller relativt lite text och generöst med härliga akvarellbilder.

2. Mamma Mu får ett sår av Jujja Wieslander/Sven Nordqvist innehåller stor dramatik; olyckor, blod och omplåstring. Berättelsen handlar om att ställa upp för andra och försaka det man själv vill ha och om det svåra i att erkänna att man gjort fel. Det bästa med Wieslanders böcker är att de är mer än bara roliga, utan att de blir pekpinnar. Viktiga ämnen behandlas i böckerna på ett lustfyllt sätt. Underbara, uttrycksfulla illustrationer.

3. I Vem bestämmer? av Stina Wirsén är en liten och en stor på kollisionskurs hela tiden. Stor vardagsdramatik och sprutande tårar. På ett otroligt träffsäkert sätt och med enkla medel beskriver författaren både barns och vuxnas upplevelser. Illustrationerna är enkla, men fångar exakt den känslomässiga tonen i berättelsen.

Jag sparade allt en hel del godbitar till er andra!


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Jerka om olika smak

Veckans bokbloggsjerka handlar om olika tycke och smak, frågan lyder som följer: "Finns det någon bok som har fått översvallande recensioner men som du själv absolut inte tyckte om?"

Om man läst min blogg länge har man inte kunnat undgå att förstå att jag tycker att Milleniumtrilogin av Stieg Larsson är något av den sämsta smörja jag läst. Romanerna har usel intrig, fylls i stället ut med sex och sadism, och personskildringarna är pinsamt dåliga. Ytterligare en bok jag avskyr är Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa. Och här var det faktiskt inte bara handlingen, utan även författaren som upprör mig. "Den stygga flickan" skildras endast genom mannens ögon, hennes porträtt är ensidigt och ganska ointressant. Den kärlek huvudpersonen Ricardo hyser för flickan har inget med henne som en verklig person att göra, han har blivit besatt av sin föreställning om en spännande flicka han vill äga. Att läsare (och professionella bedömare) identifierar sig med mannen och beskriver detta som en historia om olycklig kärlek övergår mitt förstånd. Och att författaren på slutet stympar "den stygga flickan" på ett vedervärdigt sätt gör mig rasande.

Litterär Kvinnodag

Missa inte att fira internationella Kvinnodagen på ett litterärt sätt hos Linda, som anordnar en bloggstafett. Jag och massor av andra bloggare kommer att skriva något om temat kvinnor i litteraturen. Jag vet inte exakt vad jag kommer att skriva om ännu, men ett tips är att det kommer att handla om bristen på kvinnliga Nobelpristtagare. Eller så får det helt enkelt bli något om favoritförfattare. Eller så blir det något helt annat.

Nya pockethyllan

Nu är alla böcker insorterade i sina nya hyllor, det var ett drygt arbete. Och inte blev det några tomma hyllplan för nya böcker inte... Här är en bild av min fina ny stringhylla för pocket. Böckerna får bara knappt rum och från översta hyllan ramlar de. Därför vaktar nu Selma och Gustaf på dem. Men jag ska köpa neutrala bokstöd i stället.

Selma och Elfriede

Just nu läser jag litteratur av och artiklar om Selma Lagerlöf och Elfriede Jelinek. Varför? Jo, just de två kvinnorna tänker jag skriva lite om i examensarbetet på Nobelkursen. Har ni tips på intressant material? Jag skulle gärna vilja veta mer om framför allt Elfriedes liv och skrivande och jag läser tyvärr inte tyska. Tips mottages tacksamt!