Den här veckan läser vi Tranströmer på Nobelkursen och jag tänker därför passa på att dela med mig av något varje dag. Några rader ur den första dikten i den första diktsamlingen 17 dikter är oförglömliga:
I dagens första timmar kan medvetandet omfatta världen
som handen griper en solvarm sten.
Dikten Storm, nummer två i samlingen, är en ofta citerad, helt fantastisk dikt, visst kan man höra stjärnorna stampa i sina spiltor?:
Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning.
Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över träden.
En personlig favorit ur den första diktsamlingen är dikten Sammanhang, här är det framför allt Tranströmers förmåga att skapa bilder som tilltalar mig:
Se det gråa trädet. Himlen runnit
genom dess fibrer ner i jorden -
bara en skrumpen sky är kvar när
jorden druckit. Stulen rymd
vrides i flätverket av rötter, tvinnas
till glömska. - De korta ögonblicken
av frihet stiger ur oss, virvlar
genom parcernas blod och vidare.
Tranströmer är bäst!!
SvaraRaderaTveklöst!
SvaraRadera