Tranströmer nej, Morrison ja

Det bidde ingen föreläsning om Tranströmer igår på Nobelkusren p g a tekniska problem. Trantrömer har flyttat till nästa vecka, den vecka fokuserar vi på Toni Morrison. Här kommer därför en gammal recension av Älskade/Beloved. Idag förstår jag lite bättre hur Morrisons stil är uppbyggd, men jag tycker fortfarande att det är ganska svårläst.

Älskade av Toni Morrison.

Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. En dag kommer Sethes gamle vän Paul D på besök och lyckas driva iväg husets spöke. Någon dag senare dyker dock en främmande ung kvinna upp på gården, en kvinna som säger sig heta Beloved. Spöket tycks ha kommit tillbaks, i en annan form. Så småningom rullas den tragiska historien upp och vi får veta att spöket är den oroliga anden efter Sethes dotter Beloved/Älskade. När Sethe var gravid med Denver rymde hon, efter vidriga upplevelser, från den farm där hon hölls som slav. Slavägarna hann ifatt henne och hellre än att se sina barn bli slavar försökte hon ta livet av dem. Dottern Beloved dog och Sethe hamnade i fängelse. Efter frigivningen har Sethe och Denver bott i det hemsökta huset, isolerade från avståndstagande grannar och vänner.

Älskade är en roman fylld av magiska föreställningar. Att skildra en mors skuld och längtan genom att låta hennes barn komma tillbaks som ett spöke är oerhört gripande. Skildringen av det lilla arga spöket och den unga kvinnan Beloved, som tar för sig av allt hon vill ha precis som ett glupskt spädbarn, är genialisk. Sethe blir i det närmaste uppäten av sin skuld.

Det barbariska slaveriet skildras detaljerat och nyanserat. Även slavägare var mer eller mindre brutala och Sethe levde på en farm där slavarna "behandlades väl". Då Sethes ägare dog blev situationen helt annorlunda och gårdens nya ägare behandlade slavarna som djur. De plågades och förnedrades på ett ohyggligt sätt.

Bokens språk, innehåll och uppbyggnad har vållat mig en del svårigheter. Språket är poetiskt och vackert, men känns ibland lite överlastat med betydelser. Framför allt i dialogerna tycker jag helt enkelt att det blir lite för mycket av det goda. Den verklighet handlingen speglar är oerhört brutal och vissa episoder gestaltas på ett vämjeligt detaljerat sätt. Det går inte att värja sig från de synintryck texten skapar. Det som komplicerar läsandet är att handlingen förs framåt via tillbaka- och sidoblickar och drömliknande sekvenser. Inte förrän mot slutet av romanen har man fått grepp om berättelsen. Samtidigt som uppbyggnaden komplicerar läsandet visar den dock tydligt hur påverkat nuet är av det förflutna och vice versa.

Tyvärr påverkades läsningen av Älskade negativt av att jag tidigare sett filmen. Dessutom tycks inte jag och Toni Morrison vara helt kompatibla. Jag ger romanen ett högt betyg och rekommenderar den gärna, men måste samtidigt inse att den inte helt passar mig.