Tematrio - oväntat ogilla

En del författare/böcker borde man ju helt enkelt gilla för att så många andra gör det eller för att de helt enkelt är bra. Just nu läser jag Kerstin Ekman och, liksom varje gång, får jag lov att erkänna att jag inte gillar hennes böcker något vidare. Mycket irriterande! Vilka böcker/författare ogillar ni (eller gillar oväntat lite) trots att ni förväntat er eller "borde" gilla?

1. Kerstin Ekman skriver välformulerade böcker om intressanta människor och händelser, som av någon orsak inte fäster vid mig. Den senaste, Grand final i skojarbranschen borde ju verkligen tilttala mig, scenerna från Akademien är humoristiskt skildrade och berättelsen om skrivanets inneboende svårigheter är intressant. Men jag orkar inte bry mig om de två kvinnorna i boken. Jag har läst många av Ekmans böcker (Kvinnorna och staden, Händelser vid vatten, Hunden, Guds barmhärtighet, Mordets praktik och Grand final i skojarbranschen) och den enda som verkligen engagerat mig är den underbart, vackra Hunden. Kanske är det så att jag och Ekman inte ser människor på samma sätt, men när det gäller djur kan vi mötas.

2. Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov tycks de flesta vara överens om att älska. Men icke, jag tyckte inte alls att den var särskilt bra. Samhällskritik, magisk realism och en del teologiska resonemang borde jag ju verkligen ha tänt på. Men jag tyckte att den var rörig och allmänt jobbig. OK då, den innehöll en del saker jag gillade, men förvånansvärt lite med tanke på dess klassikerstatus.

3. Och hur ska man kunna förhålla sig till att man älskar en halv Murakami och avskyr andra halvan? Jag läste ju Norwegian Wood i höstas och efter halva boken tyckte jag verkligen att författaren förtjänade alla lovord och t o m ett Nobelpris. Sedan rasar allt fullständigt samman under andra halvan och urartar i gubbsjuka porrfantasier. Vad farao hände? Så lurad jag kände mig!


 "Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!