För Lydia är en parafras på Hjalmar Söderbergs underbara kärleksroman Den allvarsamma leken, där historien nu berättas utifrån Lydias perspektiv och i en annan tid. Lydia Stille och Arvid Stjärnblom träffas som unga på Lydias familjs sommarställe och blir förälskade. De kommer överens om att Arvid ska kontakta Lydia då han återvänder till staden (Stockholm), men Arvid hör aldrig av sig. Lydia väntar tålmodigt tills hennes far avlider. I sin ensamhet gifter sig Lydia med en betydligt äldre man, en man som kan ge henne trygghet, om än inte passion. Lydia längtar dock efter den sinnliga kärleken och hon lyckas aldrig glömma Arvid. När paret senare av en slump träffas blossar deras förälskelse åter upp.
Sundström följer strikt ursprungshistorien, även om vissa resonemang förändrats i och med att berättelsen flyttat fram till mitten av 1900-talet. Arvid och Lydia har fortfarande lika svårt att förstå varandra, de misstror varandra och sårar varandra. Men berättelsen griper inte tag i mig på samma sätt som Den allvarsamma leken gör. Jag väntar mig hela tiden att lära känna och förstå Lydia på djupet, men hon blir aldrig riktigt verklig för mig.
Bokens styrka ligger i stället i den tidstypiska skildringen av kvinnans villkor under 60-talet. Många förändringar sker, Lydia upptäcker att hon vill stå på egna ben och försörja sig själv, hon vill studera och hon vill vara fri. Även i kärleken vill Lydia vara fri, hon vill hellre vara Arvids älskarinna än hans hustru. Synen på kärleken och sexualiteten förändras, även kvinnor börja ha rätt att "ta för sig".
Sammantaget är således För Lydia en läsvärd kärleksroman med fokus på förändrade samhällsnormer. Texten är lättläst, men saknar den unika skönhet som Den allvarsamma leken besitter.
Jag har velat läsa den här men inte vågat riktigt, jag är rädd för att hela intrycket av Den allvarsamma leken blir förstört.
SvaraRaderaNej jag tycker inte alls att något blev förstört, men det blev inte så mycket tillfört som jag hoppades på.
SvaraRadera