En välsignelse handlar om en handfull människor i Amerika i slutet av 1600-talet, handlingen utspelar sig således innan slaveriet satts i system på nationellt plan. Den unga flickan Florens och hennes mor är slavar hos en vedervärdig tobaksodlare, som står i skuld till bokens manlige huvudperson, Jacob Vaark. Tobaksodlaren vill försöka förmå Jacob att ta en av hans slavar som betalning, men Jacob vill inte handla med människor. Florens mor vädjar då till honom att ta flickan, hon vet hur svårt flickan kommer att få det om hon blir kvar hos den nuvarande ägaren. Hos Jacob och hans hustru Rebekka finns även två andra kvinnor, Lina som tillhör ursprungsbefolkningen och den psykiskt störda, unga Sorg. Florens får det bra hos Jacob, men hon får djupa, själsliga sår av att modern tycktes överge henne så lätt.
Toni Morrisons livsgärning är att ge röst åt de som glömts bort i den amerikanska historien, hon skriver om de svarta och framför allt om de svarta kvinnornas upplevelser. Morrison använder språket på ett mycket medvetet sätt för att försöka förmedla kvinnornas upplevelser, här finns många antydningar, en dubbelhet som ibland kan vara svår att förstå och man får som läsare en känsla av att mycket ändå blir osagt.
Kärnan i En välsignelse är de fyra kvinnorna på Jacobs gård, deras relationer till varandra och deras ursprung. Rebekka skickades över Atlanten på vinst och förlust för att gifta sig med en främling. indiankvinnan Lina har förlorat alla närstående i smittkoppor och Sorg är en svårt traumatiserad ung kvinna. Alla i hushållet är avskurna från sina ursprung, de kan inte vila i en traditionell gruppidentitet och formas utifrån familjens/släktens minnen. Ensamheten är tung, vilket leder till att kvinnorna söker sig till varandra.
Morrison beskriver framför allt moderskapets helvete för de svarta kvinnorna på ett så påtagligt sätt. De svarta mödrarnas val var inte många, I författarens mest kända roman Älskade försöker Sethe rädda dottern från slaveriet genom att skära halsen av henne, I En välsignelse skänker Florens mor henne till en man som ser ut att behandla slavar som människor. För henne är det en välsignelse att det dyker upp någon som dottern kanske har en möjlighet att få det hyggligt hos. Men Florens förstår aldrig detta, hon får aldrig klart för sig att modern "offrade" henne för hennes eget bästa. Det är ohyggligt smärtsamt för en mamma att läsa om mödrarna i Morrisons värld.
Det här romanbygget är mindre komplicerat än det i Älskade. Förvisso rör vi oss även i En välsignelse mellan olika tidsperspektiv och vi får höra flera röster, men ändå tycks berättelsen vara lite "rakare" och rösterna urskiljs tydligare. Kanske vill författaren på detta sätt påvisa att människorna hade en tydligare "identitet" i ett land där slaveriet ännu inte hade satts i system, i ett land där man ännu stod och vägde mellan olika framtidsscenarion.
Personligen hade jag en hel del svårigheter när jag läste Älskade, jag tycks nu ha vant mig vid stilen och uppskattade En välsignelse mer. Läsning av Morrison rekommenderas, även om texterna inte är lättsmälta.
Andra som skrivit om En välsignelse är DN, Sex böcker och en film, Britta, Nobelprisprojektet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar