Tematrio - Skrivande svenskor

Nu har jag påbörjat årets sjunde bok av en svensk kvinnlig författare. Jag är verkligen en typisk temaläsare. Därför handlar veckans tematrio självfallet om skrivande svenskor - samtida eller klassiska. Berätta om tre läsvärda skrivande svenskor!

1. Om jag höll mig med husgudar skulle Mare Kandre vara en av dem, skrev jag nyss i en kommentar. För ett par år sedan tittade jag på en TV-dokumentär om Mare Kandre och blev starkt berörd. Vi föddes samma år och hade båda trassligheter under uppväxten. Likheterna var emellanåt påtagliga, men hon var mer begåvad än mig. Vid denna tidpunkt köpte jag ett par böcker av Kandre, som därefter värmt hyllan. Av en impuls plockade jag fram Quinnan och Dr Dreuf och började läsa för ungefär en vecka sedan. Boken läste jag ut samma dag och sedan dess har jag gått och myst förnöjt över att jag funnit en författare som verkligen är unik. Läsning rekommnderas, recension kommer så småningom.

2. Just nu läser jag Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall, en bok som överrumplade mig. Jag har ju tidigare läst När man skjuter arbetare och älskar den. Även Det mest förbjudna handlar om huvudpersonen Anna, den stränga modern och den sjuke fadern. Och i inledningen av boken dör pappan. Det här är så smärtsamt för Anna att hon inte kan sörja, inte förrän långt senare. Och jag börjar gråta när jag läser, för jag saknar min pappa. Han dog för 25 år sedan och jag tycker att han varit död nog länge nu.

3. För Lydia av Gun-Britt Sundström har jag också läst nu i januari. För Lydia är en parafras på Hjalmar Söderbergs underbara roman Den allvarsamma leken, där historien nu berättas utifrån Lydias perspektiv och i en annan tid. Jag är mycket förtjust i Gun-Britt Sundströms Maken och jag hade därför mycket höga förväntningar på För Lydia. Och i ärlighetens namn levde inte boken riktigt upp till förväntningarna. Missförstå mig inte, den är riktigt bra, men den gav mig helt enkelt inte så mycket som jag hoppats på. Sundström följer strikt ursprungshistorien, det tycker jag är bra. Men Lydia förblir lite diffus för mig, trots att det nu är dags att höra hennes version. Det mest intressanta med boken blir i stället dess tidstypiska skildring av ett land där sexualmoralen och kvinnans livssituation förändras.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!