Samtal med Djävulen

Samtal med Djävulen av Inger Edelfeldt, utgiven av Norstedts, 2011

Två främlingar, två medelålders män, möts på ett framrusande tåg. Det visar sig dock att de inte alls är främlingar, utan kusiner som inte sett varandra sedan barndomen. Den ene har levt ett hårt liv med missbruk och destruktivitet. Han är homosexuell och stöttes p g a detta ut från sin barndoms Kyrka. På äldre dagar har han blivit fri från sitt alkoholmissbruk och utbildat sig till diakon. Den andre mannen är en av stöttepelarna i barndomens Frikyrka. Han tror på de bokstavstroendes Gud, på Synden, på Djävulen, på Demonerna. Ändå söker sig denne man till den andre för att få prata, för att få förlåtelse?

Samtal med Djävulen är ett tätt, dramatiskt, ångetsfyllt kammarspel skrivet företrädesvis i dialogform. Det här är en, till sidantalet, tunn och lättläst bok, som omedelbart fängslar.

I berättelsen turas de båda männen om att ge sin syn på Meningen med livet, Godhet/Ondska, Kärleken, Gud och Djävulen. Men i grunden handlar romanen kanske mer om psykologi än om religion. Båda pojkarna växte upp i en mycket strikt församling där alla naturliga känslor sågs som syndiga, förbjöds och tabubelagdes. Inte nog således med att allt förbjöds, tabuet innebär att du dessutom inte får prata om, eller ens för dig själv erkänna, dina känslor. De båda pojkarna valde två helt olika sätta att försöka handskas med sina inre konflikter, i samband med att de båda männen återses väcks mycket till liv igen. Karaktärerna är något schablonmässigt utformade, som jag ser det representerar de mer två olika inställningar till livet än två verkliga personer.

Sammantaget är Samtal med Djävulen ett tankeväckande inlägg mot fanatsim och fundamentalism, en tragisk berättelse kryddad med några stänk av humor. Rekommenderas varmt!

Andra som tyckt till om romanen är Fiktiviteter, En full bokhylla och DN.