Puh i Sjumilaskogen

Idag har jag, dottern, Fiktiviteter och unga fröken Fiktiviteter äntligen sett den nya Nalle Puh-filmen. Dottern älskar verkligen Puh, så förväntningarna var högt ställda. Och man kan väl säga att de delvis infriades. Filmen innehåller varm humor, dråpliga scener och typisk Puh-klokhet. Framför allt roades dottern av alla anspelningar på bokstäver och texter. Om filmen varit hälften så lång hade den fått högst tänkbara betyg. Men, tyvärr fanns det en del utfyllnad, utav t ex sångnummer, som inte alls gav något. Annat än gäspningar. Sammantaget tycker dock både dottern och jag att filmen var sevärd. Fast böckerna är (kanske inte helt otippat) bättre...