Månadssummering - Januari 2012

Januari blev lite oplanerat en helsvensk läsmånad. Summa summarum blev 10 böcker lästa:

# Strändernas svall - Eyvind Johnson
# Hemsöborna - August Strindberg
# Människohamn - John Ajvide Lindqvist
# Det mest förbjudna - Kerstin Thorvall
# För Lydia - Gun-Britt Sundström
# Quinnan och Dr Dreuf - Mare Kandre
# Öde - Christine Falkenland
# Felicia försvann - Felicia Feldt
# Sex - Sara Villius
# Samtal med Djävulen - Inger Edelfeldt

5 av böckerna hade värmt hyllorna här hemma ett tag, jag är nöjd att ha minskat den jättehögen lite. Hemsöborna och Människohamn lånades på bibblan och lyssnades på. En bok - Felicia försvann - var en recensionsbok. 2 av böckerna var klassiker, 1 var skriven av en Nobelpristagare. Strändernas svall överraskade positivt medan jag blev lite besviken på Människohamn.

Månadens bästa bok var tveklöst Quinnan och Dr Dreuf, jag är så glad att jag äntligen "upptäckt" ett så fantastiskt författarskap. Även Christine Falkenland var en ny bekantskap som föll mig i smaken.

Tematrio - Olästa författare

Hur mycket jag än försöker läsa dyker det hela tiden upp nya författare jag får lust att bekanta mig med. Tack och lov. Denna vecka vill jag därför att ni ska tänka till lite kring vad ni inte har läst, men går och småsuktar efter. Berätta om tre författare ni ännu inte läst, men har lust att läsa!

1. Ivar Lo-Johansson har jag inte läst något av, åtminstone inte vad jag kan komma ihåg. Och jag känner mig ganska säker på att jag skulle uppskatta denne arbetarförfattare, som många andra är så lyriska över. Jag har till och med haft böcker av Ivar Lo i min bokhyllda, ni vet de där som alla lexikonköpande familjer fick. Tyvärr har bland annat Kungsgatan åkt iväg till loppis för länge sedan. Nu skulle jag gärna haft den kvar.

2. Birgitta Trotzig tror jag skulle passa mig. Hon beskrivs ofta som lite svårtillgänglig och skriver om skuldproblematik med religiös botten. Intressant, tycker jag. Högst upp på min önskelista står Dykungens dotter.

3. Och inte har jag lyckats läsa något av Paul Auster heller ännu. Jag påbörjade Dårskaper i Brooklyn i fjol, men hann bara läsa ett par sidor innan det stod klart att Tomas Tranströmer tilldelades Nobelpriset. I all diktyra försvann sedan Auster.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Förintelsen

Det är minnesdag/minneshelg över förintelsens offer, jag vill därför passa på att tipsa om några riktigt läsvärda böcker.

I skuggan av min bror av Uwe Timm är en självbiografisk berättelse om en ung pojke i krigets Tyskland. Den äldre brodern ansluter sig som 18-åring frivilligt till Waffen-SS, han skickas till östfronten, där han blir skadad och senare avlider.  Efter broderns död och tyska rikets fall förändras fadern till en skugga av sitt forna jag. Hemmet i Hamburg har bombats och familjens firma går allt sämre. Modern  och barnen lämnas att försöka hantera sorgen, medan fadern i allt högre grad söker alkoholens lindring. Ett osentimentalt, nyanserat försök att förstå.

Är detta en människa?/Fristen av Primo Levi analyserar hur människan kan förmås att utföra otänkbara handlingar, under vissa betingelser. Författarens beskriver detaljerat en mängd olika situationer där människan ställs inför omöjliga val. Och han berättar om olika strategier att tillskansa sig fördelar och överleva i ett koncentrationsläger.

Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson är en självbiografisk roman om den utvalda flickan Cordelia. Flickans mor är berömd och besatt av sitt konstnärskap. Då raslagarna införs transporteras flickan till Auschwitz, där hon fråntas sin identitet och där hennes personlighet slutligen utplånas. Nu existerar inte längre flickan, endast A 3709. Som överlevande känner kvinnan skuld över att hon aldrig identifierat sig med de judiska offren. Priset för överlevnad är att leva med stark ångest.

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson handlar om den unga kvinnan Hedvig, som växer upp som tysk medborgare vid tiden för andra världskriget. Hedvig längtar efter att höra till, hon vill vara en del av den grupp lyckliga, glada människor som arbetar för att bygga upp det tredje riket. Romanen skildrar på ett nyanserat sätt svårigheten att skapa en identitet då man befinner sig i en konfliktfylld situation. En engagerande historia om människans behov av delaktighet.

Mannen utan öde av Imre Kertész är den mästerliga berättelsen om en ung pojkes väg till andra världskrigets koncentrationsläger och om hans vistelse där. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag.

Alla var inte mördare: en barndom i Berlin av Michael Degen handlar om den 11-årige Michael och hans mamma som går under jord i Berlin i samband med att invånarna på deras gata plötsligt börjar transporteras bort på lastbilar. Under två år tvingas därefter Michael och modern leva undangömda, medan Gestapos jakt på judar trappas upp och de allierade bombar staden. De erbjuds hjälp av grannar, bekanta, obekanta och till och med av medlemmar i Nazistpartiet. Osentimentalt och tänkvärt.

Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron handlar om Helena, som överlevde förintelsen och  nu lever som ensamstående förälder i Tel Aviv. De flesta av grannarna bär också på svåra minnen från tiden i Europa, ingen är dock så ensam som Helena. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Det förflutna och nuet är ett. Många gånger försöker Helena spåra upp tänkbara släktingar, alltid med samma sorgliga resultat och frågan: Varför kom du inte före kriget? Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart för dottern, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.

Bokbloggen The Curious Case of the Books

Clara på bloggen The Curious Case of the Books läser på Kulturvetarlinjen och har en stor plats i sitt hjärta för barn- och ungdomslitteratur. Likt många andra bokbloggare jag känner (fniss) drabbas hon ofta av ägandebegär när det gäller böcker. På bloggen skriver Clara om böcker som jag inte  känner till så bra, jag har nu i alla fall förstått att jag måste läsa Fahrenheit 451.

Varför läser du?
Varför andas jag? Nej men, ärligt talat, det är bara en naturlig del av mig. Det är självklart något jag finner roligt också, men i ärlighetens namn finns det annat jag tycker är roligt också, som jag skulle kunna göra istället. Och som jag gör istället. Men sedan jag var fyra och lärde mig läsa har det alltid varit jag gör. Ibland mycket och ibland mindre. Att läsa är också, mycket mer än film eller tv-serier att besöka okända platser, dessutom får man föreställa sig så mycket själv.

Vad skulle du ägna dig åt om du inte läste?
Antagligen ha mycket mer plats i mitt hem. Det är böcker överallt. Jag vet inte hur det är med andra bokbloggare men jag gör faktiskt mycket annat än att läsa också. Jag syr och ritar, lagar mat och bakar, jag är ute och kalasar och jag spelar i ett band. Egentligen läser jag nästan bara några timmar efter sängdags och vid bussresor. Det är märkligt nog sällan jag sätter mig ned och läser en bok på eftermiddagen bara sådär.

Berätta lite om dig/din blogg. Varför bloggar du?
Min blogg är väl som många andras, den är inte ens ett år ännu. Innehåller recensioner och tips om böcker och hemsidor av bokig natur, olika böcker jag har fyndat på antikvariat eller liknande, önskelistor och bokomslag. En del musikstycken jag tycker lämpar sig att läsa till, tv-serier och filmer som har anspelning på böcker och sådär. Sådant jag tycker är fint helt enkelt. Den är inte alls speciellt akademisk, för sådan är jag inte som person, trots att jag har studerat litteraturvetenskap i en evighet känns det som. Jag bokbloggar mest för att trots att böcker är ett stort intresse för mig är det inte något jag delar med mina vänner. De är nästan alla musiker, och på sin höjd läser de rockbiografier. Jag ville mest dela med mig om böcker jag tycker om till några som faktiskt också är intresserade.

Favoritbok?
Detta är min värsta fråga. Jag vill inte svara Harry Potter för det är så kliché, men samtidigt vore det högförräderi att inte ens nämna den. Annars älskar jag Solens gyllene äpplen av Ray Bradbury, Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer (kommer dessutom som film snart dessutom), Turkisk konfekt av Jan Wolkers som är omöjlig att få tag på om man inte finkammar antikvariat, Muminserien av Tove Jansson är också strålande, likaså Hungerspels-trilogin av Suzanne Collins. Peter Pan av J.M. Barrie gråter jag alltid floder till och läser minst vartannat år. Alice i underlandet är ett strålande mästerverk. Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst.

Favoritförfattare?
Ray Bradbury utan tvivel. Jag må bara ha läst en bråkdel av hans bibliografi men han gör mig aldrig besviken. Och han har inte bara bra historier att berätta utan också ett fantastiskt språk att göra det med. Jag får alltid ont i hjärtat av hans böcker bara för att det är så pass bra.

Favoritkaraktär?
Jag har alltid gillat Muminpappan, både i bok och serietidningsform. Och Gandalf. Tvillingarna Weasly. Herr och fru Darling i Peter Pan. Aslan. Jag tror jag skulle kunna bli stormförälskad i Ronja Rövardotters pappa Mattis. Återigen skulle jag kunna hålla på hur länge som helst.

Vad får dig att gilla en bok?
Känslan och stämningen främst, och språket såklart. Och det är viktigt att jag känner något när jag läser boken. Man ska bli sådär härligt tom när boken är över för att då har den verkligen betytt något. Och jag gråter gärna till böcker. Eller blir arg, jag minns att när jag läste någon av Vampire Academy-böckerna, antagligen femman eller sexan blev jag så rosenrasande på Dimitri att jag råkade riva sönder en sida när jag vände blad lite för aggressivt. 

Mest överskattade bok?
Varenda jäkla en av Paulo Coelho. Jag. Avskyr. Honom. Han spottar ur sig bok efter bok och folk äter som duvor ur hans händer. Jag vill smälla till folk med ordentliga böcker i huvudet och tvinga dem att läsa ordentlig litteratur istället. Så fort jag ser någon som läser Alkemisten kommer mina kräkreflexer igång. Det värsta är att han i grund och botten har bra historier men han fullkomligt mördar dem med sitt språk och sina underliggande sensmoraler. Ett öga rött är bland de värsta hypeade böcker jag läst också.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit? Varför?
Jag vet inte riktigt, jag är rätt nöjd med att inte ha skrivit mina favoritböcker för annars skulle jag inte kunna läsa dem för första gången. Däremot vill jag själv skriva nya, egna böcker.

Den här författaren vill du ge Nobelpriset?
Ray Bradbury givetvis, men det är väl att hoppas på allt för mycket tyvärr. Annars vill jag nog mest dela ut det till döda författare tyvärr.

Hur väljer du de böcker du läser?
Jag läser i alla fall i största möjliga mån inte baksidetexter eller recensioner innan. Omslag spelar tyvärr en del in, och hur jag föreställer mig att boken skall vara. Mycket går på känsla.

Ditt bästa boktips?
Den illustrerade mannen och Fahrenheit 451 av Bradbury är underbara. Den oändliga historien av Michel Ende är också fantastisk. Tusen och en natt bör man ha läst, även om det bara är en komprimerad version mer anpassad för barn. Alla som läser deckare, vilket det ibland känns som är det enda hela Sverige läser, borde istället läsa böckerna om Ture Sventon.

Quinnan och Dr Dreuf

Quinnan och Dr Dreuf av Mare Kandre, utgiven av Hansson Bok

Den kände kvinnoanalytikern Dr Dreuf på Skoptofiligatan har haft en tröttsam dag när en ny klient anländer. Liksom de flesta av den gode doktorns analysander är den nyanlända bleksiktig och benig och iförd vit fotsid klänning. Dr Dreufs omedelbara, preliminära bedömning noteras, kvinnan befinns ha "nedsatt kvinnofysikalitet, allmän frigiditet och hysterisk somnabulism". Då kvinnan lägger sig på den röda divanen börjar hennes berättelse(r) strömma ur henne, hon berättar om kvinnoöden sedan mänsklighetens urtid. Kvinnan är ångestfylld, hysterisk, utagerande och våldsam under det att hon berättar om kvinnligt lidande i alla dess former. Här finns urkvinnan Eva som frestas, här finns en självspäkande nunna, en våldtagen ung flicka, en kvinna fängslad på ett sinnessjukhus, en för häxeri anklagad kvinna som bränns på bål m m. Styrkan i kvinnan känslor skrämmer t o m den så erfarne Dr Dreuf, dessutom framskymtar det att kvinnan har vetskap om doktorns nesliga misslyckande i romantiska sammanhang.

Quinnan och Dr Dreuf (Freud) gestaltar givetvis den unkna kvinnosyn som präglade psykoanalysen i dess barndom, ofta beskriven i termer av penisavund. Rädslan för kvinnans sexualitet var (och är på vissa håll fortfarande) stor, en kvinna måste tyglas för sitt eget bästa. Och bästa sättet att tygla en kvinna är naturligtvis att se till att hon föder många barn och ägnar sitt liv åt att ta hand om dessa.

Författaren beskriver i detalj doktorns mottagningsrum, här finns framför allt en grotsk samling kvinnodelar i glasburkar. Allt i terapirummet är skevt så att alla analysander som kommer dit genast tappar fotfästet och förleds att lita på ledsagaren/analytikern, en dvärgaktig gubbe som vinglar betänkligt då han befinner sig ute i den vanliga världen.

Quinnan och Dr Dreuf är satirisk och hysteriskt rolig samtidigt som den i detalj skildrar plågsamma övergrepp, tortyr och de mest fruktansvärda situationer man kan föreställa sig. Här finns allt kvinnohat sedan urminnes tider samlat i en text som präglas av lättflyktiga associationer, underfundiga formuleringar, ett egensinnigt uttryckssätt, en helt unik genialisk formuleringskonst och ett rasande tempo.

Det var därför av yttersta vikt för hela civilisationen och varje liten mans fortlevnad att kvinnan till varje pris hölls omedveten om sitt egentliga innehåll,
att det med vilka medel som helst hölls på plats,
hölls nere, tyglades, dödades, förintades
(Dreuf blev oerhört upphetsad när han inom sig upprepade dessa ord alltmedan han långsamt borrade ner pennans stift i papperet).
Han visste att det i denna stund pågick en intensiv forskning i ämnet och att man tids nog med all sannolikhet skulle ha tillgång till ett medel med vilket kvinnans sexualitet skulle kunna upplösas totalt,
en gång för alla... (sidan 45-46)

- En sak ska ni veta fröken,
och det är att kvinnans mest omisskännliga drag är detta att hon aldrig själv vet vad hon innerst inne vill,
hon har i själva verket ingen aning om sina verkliga känslor,
de måste i regel tolkas av en analytiker av mina proportioner för att kvinnan själv inte helt skall dras med av dem, uppslukas, gå sin egen väg och ställa till oreda och fullkomligt kaos ute i den andra civiliserade världen! (sidan 141)

Quinnan och Dr Dreuf är sammantaget en lysande satirisk skildring av kvinnans livsvillkor under århundraden, Mare Kandre påminner om Liv Strömquist - fast utan bilder.

Nobelstudier

Jaha, då är jag student igen då - 20 år efter det att jag senast avslutade min utbildning - för gott trodde jag. Nåja, jag är väl egentligen inte mer än hobbystudent nu, jag läser ju bara en lite kurs på halvfart. Kursen har jag nog berättat lite om redan, det är en litteraturkurs som handlar om Nobelpriset. Passande, eller hur?

När jag tittar på litteraturlistan blir jag både sugen och lite bekymrad. Många av böckerna på listan vill jag verkligen läsa - men jag kommer ju inte att ha tid att läsa något annat! Fast jag kan ju alltid lyssna lite i bilen i alla fall...

De skönlitterära romaner vi förväntas läsa är:

Tomas Tranströmer, Dikter och prosa 1954-2004
Tranströmer/Bly, Air Mail
Toni Morrison, Älskade
Toni Morrison, En välsignelse
Eyvind Johnson, Romanen om Olof
Harry Martinson, Nässlorna blomma
García Marquez, Gabriel, Hundra år av ensamhet
Paz, Octavio, Ensamhetens labyrint
Vargas Llosa, Mario, Bockfesten
Jelinek, Elfriede, Älskarinnorna
Jelinek, Elfriede, Michael: En ungdomsbok för det infantila samhället
 
Jag har ju läst en del av dem tidigare: Dikter och prosa 1954-2004 (delvis), Älskade, Nässlorna blomma och Älskarinnorna. Men de behöver ju helt klart en uppfriskning. Av Eyvind Johnson, García Marquez och Vargas Llosa har jag tyvärr läst "fel" böcker (Strändernas svall, Stad i ljus, Översten får inga brev och Den stygga flickans rackartyg. Sammantaget är jag mycket nöjd med litteraturen, här finns väl bara en bok/författare jag inte har så stor lust att läsa (inte så svårt att gissa att det är Vargas Llosa, kanske?). Förutom böckerna på listan kommer jag nog att läsa/läsa om en del böcker av Selma Lagerlöf. Och dessutom har vi naturligtvis en hel del facklitteratur att läsa.

Bland mina kursare finns flera andra likasinnande: Enligt O, Mimmimarie, Nobelprisprojektet och Paperback Lover. Kul!

Revolutionären Nawal

Ett år efter egyptiska revolutionen och fortfarande är utgången oviss. Men så länge det finns kvinnor som Nawal El Saadawi finns det hopp. Läs gärna mer om henne i Aftonbladet.

Öde

Öde av Christine Falkenland, utgiven av MånPocket, 2003

Siri växer upp i en mycket strängt kristen miljö på en liten ö i Bohuslän. Föräldrarna lever i ett insnärjt äktenskap, där modern tycks fungera både som mor och maka åt sin man. Siri lyckas inte ta sin plats som nummer ett hos modern, en kvinna som väljer att inte amma för att hennes make vill ha brösten för sig själv. Modern avlider då Siri är liten och tösen är helt utlämnad åt den stränge fadern, den stränga församlingen och den stränge Guden. Siri söker efter närhet och inleder så småningom ett förhållande med församlingens nye, gifte pastor. Allt uppdagas och paret lämnar så småningom ön tillsammans. Mannen, Samuel, dominerar Siris tillvaro. Det är hans regler som gäller, hans lust som ska tillfredsställas och hans behov som ska prioriteras. Siri accepterar sin livslott, men insisterar på att påbörja en psykoanalys.

Läsaren får ta del av Siris berättelse via hennes tankar hos psykoanalytikern Helenius. Detta ensidiga fokus förstärker den klaustrofobiska känslan. Det övergripande temat som skildras är frånvaro. Siris mor var frånvarande redan då flickan var späd, hennes make krävde hennes uppmärksamhet. Flickan fick ligga och skrika sig till sömns, man ville ju inte att hon skulle bli bortskämd. Då moderna avled blev Siri lämnad ensam, relationen till fadern präglades av distans samt inslag av sexuella övertramp. Den man Siri sedan väljer är egentligen en annan kvinnas. Och han tillhör även Gud mer än han hör ihop med Siri. Ensamheten är tung för Siri.
 
Det finns något distanserat över skildringen av Siris inre värld och yttre verklighet, en distans som förstärks av det faktum att hon går i en klassisk psykooanalys. Det som karaktäriserar en psykoanalytisk behandling är att analytikern förhåller sig mycket strikt professionellt, hans roll är att vara en spegel eller en målarduk som analysanden fyller med sina tankar. I en klassisk psykoanalys finns mycket lite utrymme för värme och en stödjande hållning. Det är sannolikt mycket tacksamt för författare att skildra just den psykoanalytiska inramningen för samtalet. Mot denna neutrala bakgrund blir analysandens gestalt knivskarp.
 
Språket är avskalat och precist, samtidigt som det finns ett driv i texten som gör att man inte vill lägga undan boken. Det här är en kort berättelse som inte innehåller några utvikningar eller någon utfyllnad. Här är vartenda ord väl avvägt och läsvärt.

Sammantaget är detta en mycket läsvärd roman om ett barns utsatthet och en kvinnas försök att finna sig själv.
 
Andra som tyckt till om Öde är Eli, Bokhora, SvD.

Världsbokshopping

Agnes i Lund säljer ut sitt boklager och jag har såklart försökt bistå henne. Efter mycket slit lyckades jag reducera böckerna i kundvagnen till följande:

Extremt högt och otroligt nära - Jonathan Safran Foer
Anna Karenina - Lev Tolstoy
Rött land, röd jord - Ming Wang-Sonnerup
Den vita tigern - Aravind Adiga
Himmel och helvete - Jón Kalman Stefánsson
Ingenstans i min fars hus - Assia Djebar
Winnie Mandelas klagan - Njabulo S. Ndebele
Flammande fjäril - Yvonne Vera

Det blev en fin resa av de böckerna. Men Agnes har fortfarande väääldigt mycket kvar som jag skulle vilja ha.

Drakens år

Idag firas det kinesiska nyåret, nu går vi in i drakens år. Jag vill uppmärksamma detta genom att skriva några rader om de modiga människor som i Kina kämpar för rätten att tänka, tala och skriva fritt. En av dem är poeten Zhu Yufu 朱虞夫 som i våras skrev och publicerade en dikt on-line och uppmanade människor att göra sina röster hörda. Zhu arresterades och man har nu beslutat att åtala honom. Men man kan inte längre tysta människorna - tiden att tala är inne.

Tiden är inne, kineser! Tiden är inne
Torget tillhör oss alla
Fötterna är dina egna
Tiden är inne att på egna fötter gå till torget och göra ditt val

Tiden är inne, kineser! Tiden är inne
Sången tillhör oss alla
Rösten är din egen
Tiden är inne att med egen röst sjunga ut det du har på hjärtat

Tiden är inne, kineser! Tiden är inne
Kina tillhör oss alla
Valet är ditt eget
Tiden är inne att göra ditt eget val om Kinas framtid

Översättning av Anna Gustafsson Chen.

Läs gärna mer här.

Tematrio - August m fl

Igår var det August Strindbergs födelsedag, det borde väl uppmärksammas i en Tematrio. Men jag misstänker att antalet deltagare kraftigt begränsas om utmaningen är att berätta om tre August-böcker man läst. Berätta därför om tre svenska klassiker ni gillar, med eller utan August!

1. Jag lyssnar just nu på Hemsöborna av - ja ingen mindre än - August Strindberg. Värmlänningen Carlsson kommer till Hemsö för att arbeta hos änkan Flod. Carlsson är typen som vet allt bäst och detta retar madam Flods som Gusten. Men Carlsson lyckas rätt bra med att få ordning på lantbruket och änkan Flod fattar tycke för honom. Lättlyssnat och humoristiskt, men med en dyster underton. Augusts huvudpersoner är inte lätta att tycka om.

2. Just nu läser jag Strändernas svall av Eyvind Johnson, med förvånad förtjusning. Det här är en omarbetning av berättelsen om Odysseus och den är faktiskt mycket lättläst och roande. Lite drygt halvvägs in i boken kämpar Penelope förtvivlat för att hålla alla efterhängsna friare stången, hennes son Telemachos har gett sig iväg för att leta efter fadern och Odysseus själv har ånyo blivit strandsatt på en ö bebodd av sköna kvinnor.

3. Dags för en av min absoluta favoritböcker, kanske t o m den jag tycker allra mest om - Barabbas av Pär Lagerkvist. Berättelsen handlar så klart om Barabbas, mannen som blev benådad i stället för Jesus. Benådningen påverkar Barabbas, han börjar fundera över sig själv och över mannen han såg korsfästas. Den här romanen gestaltar författarens och många människors sökande och längtan efter Gud och om svårigheten att tro. 


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Once Upon a Time

Jag tittar sällan på TV-serier och i princip aldrig på TV-program som innehåller övernaturliga element. Sannolikheten att jag skulle börja titta på en TV-serie som Once Upon a Time var därför liten. Men något i trailern fångade mig och jag tänkte att jag väl kunde kolla lite. Och sedan var jag så klart omedelbart fast i sagans värld.

Emma är en tuff ung kvinna, som försörjer sig på att sätta dit smitare. På sin födelsedag får hon besök av sonen Henry, som hon adopterade bort vid födseln. Emma kör Henry hem till Story Brook, en mycket underlig liten stad. Henry försöker övertyga Emma om att alla i Story Brook egentligen är figurer ur sagor, som drabbats av en förbannelse. Invånarna har glömt att de är sagofigurer och alla lyder de Henrys adoptivmamma, den mycket bestämda borgmästaren. Enligt Henry är det hon som kastat förbannelsen över alla i staden. Och det är Emmas uppgift att rädda dem alla.

Nu har jag sett två delar av serien och jag är helt klart fast. Jag tycker mycket om den udda berättelsen och växlingen mellan sagoperspektivet och den vanliga, moderna världen. Jag tycker dessutom om flera av skådespelarna i serien, allra mest gillar jag såklart den gamle favoriten Robert Carlyle, som dessutom här har en mycket intressant roll.

Serien går på torsdagar kl 20.00 i Kanal 5.

Bokbloggen Fabulerat

Bokbloggen Fabulerat skrivs av Josefin, som till vardags är gymnasielärare i svenska och psykologi. Förutom att hennes blogg är snygg, och cool med funktionen att man själv kan välja vilken typ av layout man vill ha, innehåller den mängder av trevligt boksnack och välformulerade recensioner. Här är Josefins svar på mina frågor:

Varför läser du?
Att läsa är att förstå. Mänskliga drivkrafter fascinerar mig och böckerna är fulla av dem. Varför gör vi som vi gör? Böckerna vrider och vänder på dem vi är - i egenskap av kvinna, som man, i Sverige, i Asien, i rymden, på 1800-talet, i framtiden, på riktigt, på låtsas. Kanske vill jag mest veta mer om mig själv, egentligen.

Vad skulle du ägna dig åt om du inte läste?
Förmodligen skulle jag se ohemula mängder tv-serier (trots att jag inte äger någon tv): The Wire, Mad Men, True Blood, Downton Abbey, Gilmore Girls, Sex and the City, Weeds, Dexter. Ja, jag hade definitivt sett serier. Om vi låtsas lite kan vi också säga att jag skulle ha tränat mer, lagat mer näringsriktig mat och ägnat all överflödig tid åt muntligt berättande. Det hade varit fint.

Berätta lite om dig/din blogg. Varför bloggar du?
Min blogg började som en renodlad läsdagbok. Jag behövde en plats att skriva om böckerna jag läst för att minnas dem. I mitt jobb som lärare pratar jag ofta om böcker med elever och jag hade föga förvånande upptäckt vikten av att minnas vad jag läst. MEN, sedan upptäckte jag att det var rackarns roligt att blogga och inläggen blev fler. Ganska nyligen upptäckte jag dessutom att det finns en hel härlig bokbloggosfär att kliva in i. Få saker är så fina som att få dela sin passion med någon annan lika passionerat intresserad. Hej, hej bokbloggosfären!

Favoritbok?
Det här med favoritbok är svårt. Jag har haft fantastiska läsupplevelser, det har jag såklart. Brott och straff var helt klart en av de första stora läsupplevelserna och det intrycket består. Zusaks Boktjuven är en bok att läsa flera gånger, Jonathan Franzens Frihet var stor läsning och Kafka på Stranden av Murakami likaså. Nicole Krauss Kärlekens historia gör mig varm i hjärtat. Ofta återkommer jag till klassikerna och Thérèse Raquin har jag läst säkert fem gånger och Wuthering Heights minst tre. Berättelsen om Pi av Yann Martel är en otrolig berättelse. Men, att välja EN ENDA favoritbok? Nej, det går inte.

Favoritförfattare?
Jag gillar framför allt gubbar som skriver, har jag märkt: Murakami, Hemingway, Dostojevskij, Fogelström, Bengt Ohlsson (förlåt Bengt, du är inte riktigt gubbe än). Freud hade säkert haft sitt att säga om den saken.

Favoritkaraktär?
Holly Golightly i Capotes Breakfast at Tiffany´s är en väldigt spännande karaktär, tycker jag. Vem är hon egentligen? Och jag önskar att jag var som Lennie i Himlen börjar här av Jandy Nelson när jag var 17 år. Kwodd i Mannen under trappan av Marie Hermanson är en genialiskt utformad karaktär.

Vad får dig att gilla en bok?
Jag kan överväldigas av känslan av boken i min hand, en tilltalande utsida eller vackra blad. Men till syvende och sist måste handlingen naturligtvis vara bra, jag vill ryckas med och kliva in i den där andra världen. Jag är en otålig läsare och orkar sällan vänta länge på hänförelsen. Kort, suggestivt och fragmentariskt i litteraturen lockar mig ofta.

Mest överskattade bok?
Pojken som kallades Det är en berättelse om något fruktansvärt, men den är uruselt skriven. Jag förstår inte heller storheten i Stridsbergs Drömfakulteten eller Salome av Mara Lee. Men med tanke på att de senaste två vunnit minst ett pris vardera kanske det säger mer om mig än om dem.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit? Varför?
Linda Boström Knausgårds Grand Mal hade jag gärna skrivit själv. Eller Picasso valde också Kristinehamn av Marcus Grahn. Ja, om sanningen ska fram hade jag gärna skrivit vilken bok som helst, men jag har det inte i mig att berätta vad jag vet.

Den här författaren vill du ge Nobelpriset?
Alice Munro eller Haruki Murakami.

Hur väljer du de böcker du läser?
Jag älskar intertextualitet och lockas av det. Om en karaktär i en bok hänvisar till en annan kan jag bli sugen på att läsa den boken bara därför. Jag tycker också om att få boktips från människor jag känner, lika mycket för själva läsupplevelsen som för att få dela den med personen jag fått tipset av. Jag läser också bloggar, kultursidorna i DN och bibliotekets tips. Mina vänner i Bokcirkeln Edit ger mig nog flest tips av alla.

Ditt bästa boktips?
Peter Boxalls 1001 Books You Must Read Before You Die är en bra läsinspiratör och mitt boktips. Annars rekommenderar jag varmt att hitta en eller flera boktipsare av rang och att hålla hårt i dem. På så sätt har du alltid fräscha och (förhoppningsvis passande) boktips tillhands.

Felicia försvann

Felicia försvann av Felicia Feldt, utgiven av Weyler förlag, 2012

Felicia berättar om en barndom som innehåller alla vidrigheter man kan föreställa sig. Män kommer och går i familjen, barnen bevittnar sexuella lekar, misshandel, självmordshot och fylleri. Modern och barnen flyttar så ofta att barnen helt förlorar sina sammanhang. Reglerna i hemmet är strikta. Bryter man mot dem bestraffas man med slag eller utfrysning. Samtidigt som allt ser fint ut på ytan är barnen undernärda och tvingas dela rum med varandra, eller i värsta fall med främlingar. Livet är oförutsägbart, ibland finns en kärlekfull mamma i hemmet, ibland finns där i stället ett rasande eller självömkande monster. Samtidigt förväntas barnen tindra med ögonen och le fint på familjebilder som ska hjälpa till att starka moderns image som uppfostransexpert och sälja hennes böcker. Felicia kämpar förtvivlat för att ta sig loss, hon söker sig till män för att få bekräftelse, hon försöker försonas med modern - utan att lyckas. Likt modern får Felicia barn tidigt och hon misslyckas med att etablera en tillitsfull relation till sin son. Mönstren upprepas, generation efter generation.

Felicia försvann är en oerhört sorglig berättelse. I vanliga fall när jag lyssnar på berättelser som denna gör jag det i egenskap av psykolog. Då är situationen lättare för mig, jag har en funktion, jag har i bästa fall möjlighet att vara till hjälp. Som läsare blir jag vittne till en misär jag nästan inte orkar härbärgera, jag blir oerhört berörd av Felicias berättelse. Felicias berättelse är av en helt annan kaliber än den BOATS-genre jag ofta kritiserar skarpt. Det här är inte en roman som utstuderat beskriver händelser för att skapa en viss känsla hos läsaren, det här är en berättelse om en människa som genuint tycks försöka förstå sig själv, sina närmaste och sin omgivning. Jag hoppas verkligen att hon lyckas.

Texten och stilen i romanen kompletterar handlingen och speglar sannolikt författarens inre kaos. Allt skildras i fragmentariska små stycken, handlingen hoppar oavbrutet fram och tillbaks i tiden. Man får som läsare anstränga sig för att skapa en helhet av Felicias upplevelser, något hon själv också brotta(t)s med. Stilen är konkret och kortfattad, men samtidigt poetisk och vacker.

"Mamma fanns där, men inte tiden. Eller fanns hon inte? Jag vet inte för jag minns inte. Sex år är borta. Vad ska jag göra med det?" (sidan 117)

 "Och jag sitter fastklistrad i smeten mamma. Kommer inte loss. Kan inte särskiljas från fundamentet. Jag sitter fast i en lojal jävla smörja." (sidan 123)

Och till detta ska då läggas att Felicia är Anna Wahlgrens dotter. Spelar det egentligen någon roll? Både ja och nej får man väl lov att svara. Risken är naturligtvis stor att man kommer att fokusera på frågan om vad som är sant eller inte sant i Felicias berättelse. Och det är ju ärligt talat fullständigt irrelevant, historien är nog sann för Felicia. Gör den här berättelsen Anna Wahlgrens råd till föräldrar mer eller mindre värda än tidigare? Det kan jag inte uttala mig om, jag tycker egentligen att det är en helt annan fråga. Däremot vill jag, för att vara tydlig, uttala att jag inte på något sätt förespråkar att man ska följa Anna Wahlgrens råd, dessa är ofta kränkande, bygger på okunskap om det lilla barnets behov och går stick i stäv med forskning kring spädbarn.

Sammantaget är detta en mycket läsvärd, sorglig berättelse om en barndom ingen borde behöva utstå. Det här är en berättelse man bär med sig under lång tid. Det här är också en intressant litterär romandebut av en författare jag gärna vill läsa mer av.

Jag har tidigare skrivit om Felicia i recensionerna, andra som tyckt till om Felicia är Enligt O, Snowflake, Bokmania.

Odyssevs och Penelope

Åh så roligt det är när böcker inte alls visar sig leva upp (ner?) till lågt ställda förväntningar. Strändernas svall av Eyvind Johnson skulle vara en tung, långtråkig historia, trodde jag. Men så fel jag hade! Berättelsen är skriven med ett humoristiskt, underfundigt tonfall och jag kommer på mig själv med att småle mest hela tiden. Historien om Odyssevs och Penelope är ju tämligen välkänd, det här är en skröna i klass med värmlänningars ;) Ordrik är dock texten, det gäller att dra upp tempot och inte fastna i alla beskrivningar av folks utseende etc. Jag misstänker att jag kan gissa vad som kommer att hända, både de roliga, hjältemodiga episoderna och den tragiska händelsen med de tolv tjänarinnorna som Margaret Atwood beskriver i  sin version av myten, Penelopiaden. I Strändernas svall får vi ta del av både Odysseus och Penelopes berättelser, Odysseus är trött och längtar hem, medan Penelope oförtrutet hittar på förslagna sätt att lura sina friare. Fortsättning följer.

Läser Just Nu

Jag vill så klart också svara på Lindas frågor om vad vi läser Just Nu.

Vid sängen: Stora boken om Sandvargen av Åsa Lind och Strändernas svall av Eyvind Johnson. Jag delar emellanåt säng med en 6-åring.

I CD-spelaren bredvid sängen: Människohamn av John Ajvide Lindqvist som jag snart lyssnat klart på.

På toaletten: Min kamp 2 av Karl Ove Knausgård ligger här i väntan på att jag ska få lust att läsa den igen.

I väskan: Lilla Stjärna som ska lämnas tillbaks till bibblan oläst. Jag gillar Ajvide, men är just nu lite mätt på hans böcker. Omlån planeras.

I telefonen: Siri av Lena Einhorn och Hemsöborna av August Strindberg ska avlyssnas på gymmet.

På läsplattan: Jag har ju för tusan ingen platta!

För att fortbilda mig: Litteraturpriset : hundra år med Nobels uppdrag av Kjell Espmark - här ska ju pluggas!

På jobbet: Vem bestämmer? och Vem är arg? av Stina Wirsén läses oftast för barnen, själv läser jag en fantastisk bok Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk av och om ungdomar med muskelsjukdomar genom psykolog Christina Renlund.

Läser emellanåt: Nobeller - noveller av Nobelpristagare.

Vilande: Anna Karenina, för den är så tung. Men jag har planer på att återuppta läsningen snart.

Utmaningsbok: Jag vilar från utmaningar just nu och läser bara det som faller mig in.

Längtar efter att läsa: Börjar bli väldigt nyfiken på Hungerspelen av Suzanne Collins och längtar verkligen efter Eld, del två i Engelsfors-serien av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Annars är jag just nu mest sugen på att läsa svenskt.

Sex

Sex av Sara Villius, Utgiven av Norstedts, 2008

Den 11-åriga flickan Myra har sommarlov och hon ska snart åka på läger och vara borta i flera veckor. Under tiden ska hennes ensamstående mamma på kurs. Men, Myra vill egentligen inte åka på läger, hon känner sig ofta annorlunda och utanför. Hon längtar efter kärlek, kanske efter en pappa. På väg till bussen en dag träffar Myra en man, en vacker man som vill umgås med henne. I stället för att åka på läger följer Myra med mannen, CF, till Frankrike. Även CF längtar efter kärlek - och efter sex.  Så långt kommet i berättelsen inträffar abrupt en förändring, läsaren får nu i stället följa en vuxen kvinna som lever i ett olyckligt äktenskap, fantiserar om att ha sex med sin terapeut och låtsas vara en ung tjej på olika sexchatter. Hur berättelsen hänger ihop tänker jag inte avslöja - läs inte på bokens baksida.

De delar av boken som handlar om Myra är skrivna med barnets perspektiv och med barnets röst. Detta gör att man som läsare bävar inför det man tror oundvikligen kommer att hända. Stämningen är suggestiv, på ytan verkar allt oskyldigt, men under ytan jäser det. Myras berättelse påminner om Lolitas, det möjliga sexuella övergreppet antyds endast och fokus ligger på värmen och den oskyldiga kärleken mellan barnet och mannen.

Romanens vuxna kvinna lever ett liv i ångest och sönderfall. Hon dagdrömmer, fantiserar och agerar ut sina fantasier via sexchatter på nätet. Här är språket anpassat till kvinnans olika handlingar, vilket underlättar för läsaren att hantera romanens abrupta kast mellan olika delar.

Sammantaget är Sex en roman jag verkligen inte fullt ut begriper, men ändå uppskattar. Jag kan se poänger med att skriva så ofullbordat och fragmentariskt som författaren gör. Samtidigt tycker jag att delarna om Myra är så bra att jag gärna velat läsa en hel roman bara om denna huvudperson.

 Andra som tyckt till om romanen är La Bibliofille, Boktoka, SvD.

Lite om Människohamn

Nu har jag lyssnat på halva Människohamn av John Ajvide Lindqvist och är inte alls lika förtjust som jag var då jag läste Låt den rätte komma in och Hanteringen av odöda. Jag tror att problemet delvis beror på att boken handlar om så många personer. Jag har svårt att urskilja huvudberättelsen (den om Anders och barnet som försvann) bland allt som handlar om alla andra på ön. Varje delberättelse är egentligen bra, men det blir lite för rörigt för min smak. Jag hoppas att boken kanske blir bättre under andra halvan, nu borde det i alla fall inte tillkomma fler personer att följa.

Tematrio - Skrivande svenskor

Nu har jag påbörjat årets sjunde bok av en svensk kvinnlig författare. Jag är verkligen en typisk temaläsare. Därför handlar veckans tematrio självfallet om skrivande svenskor - samtida eller klassiska. Berätta om tre läsvärda skrivande svenskor!

1. Om jag höll mig med husgudar skulle Mare Kandre vara en av dem, skrev jag nyss i en kommentar. För ett par år sedan tittade jag på en TV-dokumentär om Mare Kandre och blev starkt berörd. Vi föddes samma år och hade båda trassligheter under uppväxten. Likheterna var emellanåt påtagliga, men hon var mer begåvad än mig. Vid denna tidpunkt köpte jag ett par böcker av Kandre, som därefter värmt hyllan. Av en impuls plockade jag fram Quinnan och Dr Dreuf och började läsa för ungefär en vecka sedan. Boken läste jag ut samma dag och sedan dess har jag gått och myst förnöjt över att jag funnit en författare som verkligen är unik. Läsning rekommnderas, recension kommer så småningom.

2. Just nu läser jag Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall, en bok som överrumplade mig. Jag har ju tidigare läst När man skjuter arbetare och älskar den. Även Det mest förbjudna handlar om huvudpersonen Anna, den stränga modern och den sjuke fadern. Och i inledningen av boken dör pappan. Det här är så smärtsamt för Anna att hon inte kan sörja, inte förrän långt senare. Och jag börjar gråta när jag läser, för jag saknar min pappa. Han dog för 25 år sedan och jag tycker att han varit död nog länge nu.

3. För Lydia av Gun-Britt Sundström har jag också läst nu i januari. För Lydia är en parafras på Hjalmar Söderbergs underbara roman Den allvarsamma leken, där historien nu berättas utifrån Lydias perspektiv och i en annan tid. Jag är mycket förtjust i Gun-Britt Sundströms Maken och jag hade därför mycket höga förväntningar på För Lydia. Och i ärlighetens namn levde inte boken riktigt upp till förväntningarna. Missförstå mig inte, den är riktigt bra, men den gav mig helt enkelt inte så mycket som jag hoppats på. Sundström följer strikt ursprungshistorien, det tycker jag är bra. Men Lydia förblir lite diffus för mig, trots att det nu är dags att höra hennes version. Det mest intressanta med boken blir i stället dess tidstypiska skildring av ett land där sexualmoralen och kvinnans livssituation förändras.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Samtal med Djävulen

Samtal med Djävulen av Inger Edelfeldt, utgiven av Norstedts, 2011

Två främlingar, två medelålders män, möts på ett framrusande tåg. Det visar sig dock att de inte alls är främlingar, utan kusiner som inte sett varandra sedan barndomen. Den ene har levt ett hårt liv med missbruk och destruktivitet. Han är homosexuell och stöttes p g a detta ut från sin barndoms Kyrka. På äldre dagar har han blivit fri från sitt alkoholmissbruk och utbildat sig till diakon. Den andre mannen är en av stöttepelarna i barndomens Frikyrka. Han tror på de bokstavstroendes Gud, på Synden, på Djävulen, på Demonerna. Ändå söker sig denne man till den andre för att få prata, för att få förlåtelse?

Samtal med Djävulen är ett tätt, dramatiskt, ångetsfyllt kammarspel skrivet företrädesvis i dialogform. Det här är en, till sidantalet, tunn och lättläst bok, som omedelbart fängslar.

I berättelsen turas de båda männen om att ge sin syn på Meningen med livet, Godhet/Ondska, Kärleken, Gud och Djävulen. Men i grunden handlar romanen kanske mer om psykologi än om religion. Båda pojkarna växte upp i en mycket strikt församling där alla naturliga känslor sågs som syndiga, förbjöds och tabubelagdes. Inte nog således med att allt förbjöds, tabuet innebär att du dessutom inte får prata om, eller ens för dig själv erkänna, dina känslor. De båda pojkarna valde två helt olika sätta att försöka handskas med sina inre konflikter, i samband med att de båda männen återses väcks mycket till liv igen. Karaktärerna är något schablonmässigt utformade, som jag ser det representerar de mer två olika inställningar till livet än två verkliga personer.

Sammantaget är Samtal med Djävulen ett tankeväckande inlägg mot fanatsim och fundamentalism, en tragisk berättelse kryddad med några stänk av humor. Rekommenderas varmt!

Andra som tyckt till om romanen är Fiktiviteter, En full bokhylla och DN.

Bokbloggaren Sara Pepparkaka

Bokhyllan i Pepparkakshuset skrivs av Sara som beskriver sig själv så här: Jag är en finlandssvensk tant, körsångare, brevskrivare, kattägare, mamma, och en massa andra saker, men framför allt är jag en läsare. Sara har utmanat sig själv att läsa böcker från alla FN-länder (kul idé!), här kan se se vilka hon redan läst.

Varför läser du?
Det är själavård och verklighetsflykt.

Vad skulle du ägna dig åt om du inte läste?
Stryka kläder, antagligen. Eller något annat nyttigt.

Berätta lite om dig/din blogg. Varför bloggar du?
Det är mest en kul grej. Och så är det min läsdagbok samtidigt.

Favoritbok?
Notoriskt svår fråga. Neverwhere av Neil Gaiman, så som mitt humör är just nu.

Favoritförfattare?
Terry Pratchett. Neil Gaiman. Kelley Armstrong. Selma Lagerlöf.

Favoritkaraktär?
Jag är lite svag för Harry Dresden, av Jim Butcher. Men själva bokserien blev jag trött på efter de tre första böckerna ungefär.

Vad får dig att gilla en bok?
Bra språk och intressanta karaktärer. Karaktärerna har dessutom ofta väldigt trassliga förhållanden till varandra.

Mest överskattade bok?
Kan eventuellt vara någon av Dan Brown.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit? Varför?
Harry Potter, därför att:
1. Det är viktigt med bra barnböcker, som barn/ungdomar faktiskt läser, om vi vill ha en ny generation av bokmalar.
2. Det är en bra idé och en idealisk miljö - trollkarlar i internatskoleomgivning.
3. Jag skulle ha blivit rik.

Den här författaren vill du ge Nobelpriset?
Det finns säkert många som är värda Nobelpris. Jag tycker att det är konstigt att inte Astrid Lindgren fick något Nobelpris. Så kanske åt henne.

Hur väljer du de böcker du läser?
Om jag får tips är jag glad, annars går jag efter humör och slumpen.

Ditt bästa boktips?
Serien Women of the Otherworld av Kelley Armstrong. Den har många delar så om man blir biten av den har man mycket glädje framför sig. Den blir inte heller (i mitt tycke alltså) sämre med tiden utan det händer nya saker, karaktärer utvecklas, det händer faktiskt saker i varje bok, dom är inte transportsträckor fram till nästa bok. Fast man ska gilla urban fantasy förstås.

Felicia försvann i recensionerna

Den senaste veckan har boken Felicia försvannn av Felicia Feldt blivit den stora snackisen. Trots att boken inte har recensionsdatum förrän 21 januari återfinns redan recensioner lite överallt. I Expressen fastnar recensenten Aase Berg i tankar om att övergreppen ändå är relativa eftersom boken är oklar över om den är självbiografisk fullt ut eller inte. Hon anser att författaren misslyckas med att "förmedla begriplig förövarpsykologi", vilket leder till att det blir lätt att "uppfatta huvudpersonen som en masochistisk, egotrippad gnällspik, isolerad i sin egen självfixering", vilket i sin tur leder till att man som läsare ställer sig på förövarens sida. Hur de tankegångarna hänger ihop kan jag inte för mitt liv begripa och man kan verkligen undra om vi läst samma bok. Är det det slagna barnets uppgift att förmedla en trovärdig bild av sin förövare? Är detta en förutsättning för att utomstående ska känna empati med barnet? Och att Felicia som vuxen möjligen haft psykiska problem som gjort att hon inte varit så roligt sällskap alla gånger, är det en orsak att inte tro på eller ta hennes berättelse om uppväxten på allvar?

Annina Rabe på SvD uppfattar boken som "en ren hämndbok, tillkommen i en tragiskt okontrollerad flod av vrede och smärta". Ja, den beskrivningen kan jag i högre grad "köpa". Felicia sticker inte under stol med att hon inte vill försonas med modern, däremot framkommer det på flera ställen i boken att hon många gånger tidigare försökt.

Jens Liljestrand på DN fokuserar ett politiskt budskap i texten, han menar att "i sitt avståndstagande från den romantiska myten om den röriga, mustiga familjeflocken skulle den (boken) lika gärna kunna vara tillägnad normalitet och traditionella familjemönster." På detta sätt skulle Felicia ha gjort upp med kulturvänstern.

Själv har jag läst boken med fokus på barnets rätt att göra sin röst hörd, mer om detta kommer i min recension. Ikväll kommer Felicia att medverka i Skavlan, jag hoppas att hennes berättelse kommer att tas på allvar och att spekulationerna minimeras.

Ur Quinnan och Dr Dreuf

"Det hade varit en lång, tröttande dag,
som vanligt fylld av konsultationer, analyser och hysteriska känsloutbrott,
(ja, känslor, känslor, idel känslor och subjektivitet)
och den gode doktorn,
den kände kvinnoanalytikern,
den välrenommerade kännaren av kvinnan och alla de perverterade vanföreställningar, villfarelser och slumrande lustar som stred om herraväldet i hennes späda kropp och bräckliga sinne,
mannen som vigt sitt liv åt att försöka befria kvinnan ut hennes oändliga psykiska undermålighet,
en liten dvärgaktig gubbstrutt iförd enorma, svartbågade glasögon och skrynklig svart kostym, satt nu djupt försjunken vid sitt ofantliga skrivbord,
med slutna ögon,
och masserade försiktigt tinningarna.
Ty Dr Dreuf,
den store,
hade en antydan till huvudvärk." (sidan 5)

En sån makalös text! Och titta på den fascinerande omslagsbilden av Inger Edelfeldt.

Läst 2012

# Stål - Silvia Avallone
# Den orolige mannen - Henning Mankell
# Drömmen om en bro - Maylis de Kerangal
# 10 stationer - Jenny Valentine
# Om det var krig i Norden - Janne Teller
# Kupé 6 - Rosa Liksom
# Frälsaren - Jo Nesbö

# De hemlösa - Yiyun Li
# Krig eller fred - Silke Scheuermann
# Den döende detektiven - Leif GW Persson
# Njals saga
# Det måste ha varit ensamt där - Merethe Lindström
# Dandy - Jan Guillou
# Flickan som slutade tala - Yasmine Ghata
# Hitta Violet Park - Jenny Valentine
# Antigone - Sofokles

# En hamsters dagbok - Edward 1990-1990
# Gunnlaug Ormstungas saga
# Mitt första liv - Bodil Malmsten
# Svart glas - Maud Mangold
# Nina av en slump - Michèle Lesbre
# Varför vara lycklig när du kan vara normal? - Jeanette Winterson
# Brott - Karin Fossum
# Vitlöksballaderna - Mo Yan
# Kattbergen - Sabrina Janesch
# Mödrar och söner - Theodor Kallifatides

# Ett hus utan speglar - Mårten Sandén
# Kommer hem och är snäll - Lars Ahlin
# Smycket - Guy de Maupassant
# Ett ufo gör entré - Jonas Gardell
# Hamlet - Shakespeare
# Kod 400 - Sophie Divry
# Madame Bovary - Gustave Flaubert
# Vem vill bli miljardär - Vikas Swarup
# Styckerskan från Lilla Burma - Håkan Nesser
# En komikers uppväxt - Jonas Gardell
# Den afrikanska farmen - Karen Blixen
# Den magiska kappan - Katarina Genar

# Doktor Glas - Hjalmar Söderberg
# Nathalie – en delikat historia - David Foenkinos
# Antiloper - Ester Roxberg
# Miss Jean Brodies bästa år - Muriel Spark
# Pawana - J-M G Le Clézio
# En blomma av blod - Ngũgĩ wa Thiong'o
# Himmel över London - Håkan Nesser
# Om jag kunde drömma - Stephenie Meyer
# Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag - Bodil Malmsten
# Jellicoe Road - Melina Marchetta
# Spökhanden - Selma Lagerlöf

# Myggor och tigrar - Maja Lundgren
# Patient 67 - Dennis Lehane
# Fröken Julie - August Strindberg
# Fru Marianne - Victoria Benedictsson
# Tornet - W B Yeats
# Sågverksungen - Vibeke Olsson
# Alla mina vänner är Superhjältar - Andrew Kaufman
# Förlåtelsen - Hanne-Vibeke Holst
# Skuggan i väggen - Kerstin Lundberg Hahn
# Månfågel - Ingelin Angerborn
# Dagar utan hunger - Delphine de Vigan
# Den nya Isabel - Katherine Mansfield

# Möss och människor - John Steinbeck
# Vännen och främlingen - Uwe Timm
# Colombes granne - Tatiana De Rosnay
# Henrietta ska du också glömma - Stig Claesson
# Ugglemasken - Brigitte Gacha
# The Graveyard Book - Neil Gaiman
# Dracula - Bram Stoker
# Strindberg för dig som har bråttom - Katarina & Henrik Lange

# Natten innan de hängde Ruth Ellis - Margareta Strömstedt
# Själamakerskan - Michela Murgia
# Mockingjay - Suzanne Collins
# Röda rummet - August Strindberg
# Catching Fire - Suzanne Collins
# The Hunger Games - Suzanne Collins
# Igelkottsklubben - Ann-Charlotte Alverfors
# Eld - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
# Jane Eyre - Charlotte Brontë

# Drömbokhandeln - Laurence Cossé
# Siri - Lena Einhorn
# Frankenstein - Mary Shelley
# Mitt Europa - Czeslaw Miłosz
# Den odödliga Henrietta Lacks - Rebecca Skloot
# Min mors tystnad - Lizzie Doron
# Jag skulle vara din hund - Anneli Jordahl
# Änglarnas svar - Stefan Einhorn

# Agaat - Marlene van Niekerk
# Ensamhetens labyrint - Octavio Paz
# Juloratoriet - Göran Tunström
# Pianolärarinnan - Elfriede Jelinek
# En herrgårdssägen - Selma Lagerlöf
# Ett arabiskt vemod - Abdellah Taïa

# Ensam - August Strindberg
# Michael: en ungdomsbok för det infantila samhället - Elfriede Jelinek
# Här har du ditt liv! - Eyvind Johnson
# Bombi Bitt och jag - Fritiof Nilsson Piraten
# Nu var det 1914 - Eyvind Johnson
# Hundra år av ensamhet - Gabriel García Marquez
# Grand final i skojarbranschen - Kerstin Ekman
# Dikter och prosa 1954 - 2004 - Tomas Tranströmer
# En välsignelse - Toni Morrison

# Strändernas svall - Eyvind Johnson
# Hemsöborna - August Strindberg
# Människohamn - John Ajvide Lindqvist
# Det mest förbjudna - Kerstin Thorvall
# För Lydia - Gun-Britt Sundström
# Quinnan och Dr Dreuf - Mare Kandre
# Öde - Christine Falkenland
# Felicia försvann - Felicia Feldt
# Sex - Sara Villius
# Samtal med Djävulen - Inger Edelfeldt

Just så-historier

Just så-historier av Rudyard Kipling, Utgiven av Brombergs, 2008

Mamma, varför är solen varm, varför har ormar inga ben, varför flyttar fåglarna till Afrika på vintern, och så vidare, är typiska frågor jag kan få av husets 6-åring. Ofta kan jag ju inte svara på hennes frågor, ibland säger jag att jag inte vet, ibland googlar vi tillsammans. Men ibland kan man ju helt enkelt läsa en bok för att få svar på sina frågor. Dottern är förvisso ännu något ung för just denna version av Kiplings fantasifulla frågor och svar, men vi har faktiskt tillsammans läst bilderboken Hur dromdaren fick sin puckel.

Just så-historier innehåller 12 av Kiplings underhållande berättelser, t ex historien om hur elefanten fick sin snabel. Den här berättelsen handlar om en liten elefant som har kort nos, precis som alla de andra elefanterna. Den lilla elefanten är mycket frågvis, bland annat är han nyfiken på vad krokodiler äter till middag. Trots att han får smäll av alla han frågar, kan han inte sluta och till slut lyckas han fråga krokodilen själv. Nu ser det ut som om historien kommer att ta en ände med förskräckelse för krokodilen hugger tag i elefantens nos och börjar dra. Men den lilla elefanten lyckas kämpa emot och får till slut hjälp att ta sig loss. Då har snabeln blivit lång och därmed perfekt att använda för att smälla till alla som tidigare slagit den lilla elefanten.

Vad är då sensmoralen i denna historia? Ja, det har jag ingen aning om och så verkar det vara med de flesta av Kiplings historier. Kanske handlade hans skrivande mer om att roa än att undervisa?

En annan av mina favorithistorier är den om hur alfabetet skapades. Den här fina berättelsen handlar om hur en pappa och hans dotter kommer på ett sätt att kunna kommunicera med varandra genom att rista in meddelanden. Således ser bokstaven A ut som en förenklad bild av er karp som gapar, S-ljudet låter och ser ut som en slingrande orm och O ser ut som ett ägg. Självklart, eller hus?

Texten i Just så-historier är fylld av rim och ramsor, alliterationer, påhittade ord och ren och skär ordglädje. Dessutom finns här även Kiplings illustrationer och bildtexter.

Sammanfattningsvis är Just så-historier en fantasifull bok som kan få den mest inbitne realist att fundera lite till över hur världen egentligen hänger ihop.

Strindberg just i år

Nu ska jag faktiskt inte alls bryta mitt nyårslöfte och anta en läsutmaning, men hallåå, Strindberg kan man väl råka läsa när som helst. I Jessicas utmaning, som jag alltså inte alls tänker delta i, ska man läsa 3-4 böcker av denne författare eftersom det var 100 år sedan han dog. (Alltså hur mycket Fröding har ni läst de senaste två åren, jag vill bara påpeka att 2010 var det 150 år sedan han föddes och 2011 var det 100 år sedan han dog. Hmmm jag borde utmanat er...) Men, åter till den där August som jag inte är odelat positiv till. Jag har ju övervägt att låna en del av hans romaner i CD-version på bibblan, jag kanske tar och slår till i år. Jag läste och gillade En dåres försvarstal på gymnasiet, jag har sett och gillat filmen Hemsöborna, Jag tror mig minnas att jag även läst Fröken Julie och jag har sett en fin dramatisering av Ett drömspel. Jeg har dessutom försökt, men misslyckats med att läsa Röda rummet. Mmm, jag kommer nog att råka läsa lite Strindberg just i år.

Här kan ni läsa mer om Strindbergsåret 2012.

Tredje gången gillt?

Till min stora glädje blev det idag officielllt (i alla fall mer eller mindre) att Nawal El Saadawi tilldelas årets Stig Dagerman-pris "för att hon i varje läge varit en ansvarig medborgare och kämpat för demokrati långt före den arabiska våren". Nawal El Saadawi har under lång tid kämpat på de svagas sida och hon har bland annat i skarpa ordalag belyst kvinnans situation i Egypten. I hennes roman Den stulna romanen  möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Gemensamt för dem är att de existerar på männens villkor, patriarkatet styr vare sig det är den välbärgade överklassen eller de religiösa fanatikerna som har makten.

Och det går ju inte att undvika att förhoppningarna om ett Nobelpris ökar då Nawal El Saadawi nu får Dagermanpriset. Två gånger tidigare har författare erhållit de båda priserna samma år. Då gällde det Elfriede Jelinek och J-M G Le Clézio. Vågar man hoppas på tredje gången gillt?

Läs även den roliga artikeln i SvD.

Cirkeln

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, utgiven av Rabén & Sjögren, 2011

Jag började läsa Cirkeln utan högt ställda förväntningar, trots att boken tokhyllats av alla. Jag trodde ändå inte att jag skulle tycka att en ungdomsbok var något annat än, rätt och slätt, bra. Så jag bedrog mig! Efter bara några kapitel var jag helt uppslukad av berättelsen, jag återupplevde delar av min egen tonårstid och jag upprördes över de hemska, sorgliga händelserna. När jag läst fantasy tidigare har det funnits avstånd mellan min vardag och böckernas värld. Både Sagan om Ringen och Harry Potter-böckerna utspelar sig i andra världar, tider eller åtminstone länder. Men Engelsfors skulle (i alla fall nästan) kunna vara den lilla bruksort jag växte upp i. Igenkänningsfaktorn är hög, tyvärr även när det gäller tjejernas vardag, som är långt ifrån idyllisk.

I korta drag handlar Cirkeln om sex tonårstjejer som kallas till ett stort uppdrag, ett uppdrag att rädda världen från ondska. För att lyckas måste de hålla uppdraget hemligt och samarbeta. En efter en upptäcker tjejerna att de har olika magiska krafter och de får en följeslagare (som inte verkar duga så mycket till). Samtidigt fortsätter det vanliga livet och det är inte så lätt att veta hur man ska hantera sina nya krafter. Dessutom händer allt fler hemska saker.

Det som framför allt slår mig när jag läser om tjejerna i Engelsfors är att deras röster känns så verkliga. Nu är jag ju inte tonåring längre och kan därför kanske inte uttala mig om hur man känner sig som ung idag, men författarna lyckas i alla fall gestalta hur jag kände mig. Och nog borde väl problemen med killar, betyg, föräldrar, kompisar, utseende o s v vara ungefär de samma idag? Dessutom väjer inte författarna undan, utan skriver även om de teman vuxna gärna vill låtsas inte existerar - d v s droger och sex. Och även dessa teman skildrar författarna på ett sätt som åtminstone jag känner igen.

När det gäller de magiska elementen blir jag förvånad över hur lätt jag accepterar dessa. Författarna lyckas på ett beundransvärt sätt integrera häxkraft och demoner med tjejernas vardag. Att tjejerna får olika magiska krafter speglar dessutom på ett snyggt sätt deras olika personligheter och svårigheter. Tjejen som känner sig osynlig lyckas verkligen bli osynlig och den mobbade tjejen får förmågan att kontrollera andras tankar.

Boken har flera huvudpersoner och det är såklart ett mycket smart grepp. Här finns olika tjejer att identifiera sig med och även om de på vissa sätt är utpräglade "typer" är de inte platta och ensidiga. Jag gillar dessutom verkligen att tjejernas olikheter och gamla konflikter inte automatiskt försvinner i och med att de får ett uppdrag, tjejerna förblir hela tiden tonåringar med starka viljor, behov och egenheter. De känns verkliga. Men snälla författarna, jag vill lära känna Ida lite bättre snart!

Den här boken är skriven av två författare och jag är ganska nyfiken på hur de burit sig åt när de skrivit. Jag upplever inte alls att det finns två olika "författarröster" undrar om de skrivit allt tillsammans?

Sammantaget är Cirkeln en helt fantastisk skildring av magi och realism. Handlingen är spännande, huvudpersonerna är psykologiskt trovärdiga och texten lättläst. Jag vill läsa fortsättningen nu!

Fler som skrivit om Cirkeln är Fiktiviteter, Snowflake, Zachan och DN.

Topplistan 2008

Dags att posta mina gamla Topplistor så att jag kan hålla lite ordning och reda. Böckerna är listade utan inbördes ordning och listan är konstruerad utifrån de "betyg" jag satt på böckerna samt utifrån mina minnen av dem.

Mannen utan öde - Imre Kertész
Molnfri bombnatt - Vibeke Olsson
Den gamle och havet - Ernest Hemingway
Onåd - J M Coetzee
Jerusalem - Selma Lagerlöf
Barabbas - Pär Lagerkvist (bäst!)
Öster om Eden - John Steinbeck
Mina drömmars stad - Per Anders Fogelström
Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg
Stjärnans ögonblick - Clarice Lispector
Gregorius - Bengt Ohlsson
Nässlorna blomma - Harry Martinson
Serien om Sabina - Vibeke Olsson
Midnattsbarnen - Salman Rushdie
Kallocain - Karin Boye

Tematrio - barndomsskildringar

Jag har läst en hel del mycket bra barndomsskildringar det senaste året - en del självbiografiska, en del fiktiva. Eftersom jag är intresserad av barndomen och dess påverkan på resten av livet är detta ett tema i min smak. Jag hoppas få ta del av intressanta tips från er andra. Berätta om tre läsvärda barndomsskildringar!

1. Den senaste i den långa raden av barndomsskildringar jag läst är Felicia försvann av Felicia Feldt. Felicia försvann är en självbiografisk, mycket tragisk berättelse om en barndom som präglades av alkoholmissbruk, översvallande kärleksbetygelser och lika överdrivna bestraffningar, oförutsägbarhet, otrygghet, sexuell exploatering o s v. Jag skulle vilja poängtera att den här boken är läsvärd i sig själv, inte bara för att Felicias mor är Anna Wahlgren.

2. Fjolårets allra bästa bok Korparna av Tomas Bannerhed måste såklart med i min trio. Huvudpersonen Klas växer upp i ett fattigt Småland på 70-talet. Hans liv kretsar runt faderns tilltagande galenskap och traktens fågelliv. Det som är så unikt med Korparna är författarens underbara språk. Han berättar sin historia på en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fågelsången, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Så vackert, så smärtsamt vackert.

3. Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron är en självbiografisk berättelse om Elisabet som växer upp med en ensamstående mamma i Tel Aviv.  Modern Helena överlevde förintelsen och hennes liv präglas av upplevelserna i Europa, hon lever som om tiden inte existerade.  Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.


Kanske lite oväntat står det relativt lilla förlaget Weyler för utgivningen av alla tre romanerna, bra jobbat.

 
"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Min kamp 2

När jag nu närmar mig slutet (har ett hundratal sidor kvar) av Min kamp 2, del två av Karl Ove Knausgårds mastodontserie om honom själv, är jag sprickfärdig av ilska. Kort och gott retar den här mannen gallfeber på mig med sina tvärsäkra, okunniga, ibland till och med obegåvade uttalanden. Han tycks tro sig veta allt om Sverige och han tror sig kunna göra jämförelser mellan svenskar och norrmän baserade på sina upplevelser i Stockholms innerstad. Men hur inskränkt får man lov att vara?

Ännu mer arg blir jag dock över hans sätt att tro sig vara expert på saker han helt saknar kunskap om. Efter att ha sett ett TV-program om kejsarsnitt tycker Karl Ove att det är "absurd at keisersnitt finnes som en alternativ måte å føde på" förutom om det finns medicinska skäl. Ett sånt yttrande framstår som fullständigt idiotiskt för den som arbetat inom området. "En ekte reaktionær nordmann" kallades Karl Ove efter sitt uttalande och det håller jag verkligen med om.

Men att jag blir arg på Karl Ove för hans dumma uttalanden är det minst påfrestande med att läsa hans självbiografi. Det är mycket värre att ta del av hur svårt han har att sätta dotterns behov före sina egna. Och för att skyla över sina brister uttrycker han att barn ju glömmer så fort. Men egentligen vet han nog att barn inte alls glömmer, han har ju själv inte glömt sin egen barndom och hans beteende präglas starkt av den otrygga anknytning han haft till fadern.  En typ av anknytning han löper stor risk att föra vidare till nästa generation.

Ja, det är svårt att läsa Min kamp, samtidigt som det är fascinerande. Jag tycker också att det är mycket svårt att skriva om mina tankar kring huvudpersonen, just för att han är en verklig person. Men, man får väl utgå från att en författare som skriver om sig själv på detta sätt är beredd på reaktioner från sina läsare. Del 3 ska handla mer om Karl Oves barndom, efter att ha läst denna kommer jag säkert att känna mer empati med honom igen.

Bokbloggaren Lotten

På Lottens Bokblogg finns en härlig blandning av inspirerande recensioner och berättelser om högläsning av Harry Potter för barnen. Och när Lotten inte läser skapar hon urläckra smycken!

Varför läser du?
Jag läser för att det är en sån häftig upplevelse. Man får tillgång till andra människors fantasi och det tar en på vägar man aldrig skulle ha tagit annars. Jag började läsa när jag var ca 5 år och sen dess har jag alltid läst. Kommer från en bokälskande familj och mina föräldrar hade väldigt mycket med att göra att jag fastnade i böckernas värld.

Vad skulle du ägna dig åt om du inte läste?
När jag inte läser så håller jag mycket på med hantverk, t.ex. pärlar och det skulle jag nog göra mer av. Förmodligen skulle jag se mera film också, det är ju också fantasiberikande.

Berätta lite om dig/din blogg. Varför bloggar du?
Jag startade bloggen i början av 2010. Innan dess hade jag bloggat lite men inte riktigt hittat formen, eftersom jag tyckte det var svårt att skriva bra samtidigt som jag inte ville utelämna familjen och vänner i bloggen. De som har levande bloggar har ofta ett tema och bloggar om sina intressen. Genom min blogg har jag hittat en många andra bokbloggar och det ger mig en massa!

Favoritbok?
Jag läser aldrig om en bok, så mina favoritböcker har varierat. Några av mina största läsupplevelser under årens lopp har varit Gunnar Staalesens triologi om Bergen och Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter. Under 2011 var det Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson som var favoriten.

Favoritförfattare?
Mina favoritförfattare varierar med åren och tycke/smak. Under 2011 blev det Linda Olsson. I deckargenren är det just nu Kathy Reichs och Peter Robinson (undantaget hans senaste!). Problemet med att ha favoritförattare är för mig att jag ofta gillar ett par böcker av en författare, men skriver de många böcker finns alltid några svaga kort.

Favoritkaraktär?
Det var nog den svåraste frågan. Kristin Lavransdotter är en intressant karaktär. Under 2011 kanske det var de starka kvinnorna i Bastarden från Istanbul som gjorde störst intryck.

Vad får dig att gilla en bok?
Det beror lite på genren. En bra deckare ska inte avslöja gåtans lösning på sista sidan, det ska finnas flera trådar som håller spänningen uppe. Annars är det språket. Ett vackert språk, som talar direkt till mig faller jag omedelbart för. Jag vill att språket ska dra mig in och fascinera.

Mest överskattade bok?
Svår fråga. En som dyker upp i huvudet är da Vinci koden av Dan Brown. Underhållande var den, men också överreklamerad.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit? Varför?
Tja, det får väl bli Harry Potter. Tänkt att så skickligt kunna trollbinda barn och vuxna!

Den här författaren vill du ge Nobelpriset?
Åh det finns många men huvudet är tomt... Sven Delblanc hade jag gärna sett att han fått.

Hur väljer du de böcker du läser?
Ofta genom tips från vänner. Under 2011 så fick jag också en massa bra tips på bokbloggar. Att strosa i en bra bokhandel och läsa på baksidorna på böckerna är också inspirerande.

Ditt bästa boktips?
På svenska: Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson (den är skriven på engelska men skickligt översatt). På norska: triologin av Gunnar Staalesen som inte är översatt till svenska. På engelska: Snow falling on cedars av David Guterson.