Årets ditt och datt 2012

2012 års genombrott

Efter att under flera år misslyckats med försöken att läsa skönlitteratur på engelska kom genombrottet under 2012. Först läste jag de tre delarna i Hungerspelen (gillade första delen men tyckte att de andra bara var OK) därefter läste jag Neil Gaimans spännande The Graveyard Book. Just nu har jag tyvärr fastnat i Dark Places av Gillian Flynn, men det beror vare sig på språket eller innehållet, utan på tidsbrist. Jag hoppas kunna läsa ut den mycket snart.

2012 års crossover

Begreppet crossover-litteratur har dykt upp de senaste åren och speglar en intressant del av bokmarknaden. För naturligtvis är det så att det finns mycket litteratur som passar att läsas av både ungdomar och vuxna. Årets cossover, tillika en av årets mest gripande berättelse, var Jellicoe Road av Melina Marchetta, en bok som handlar om barns kamp att överleva i en värld där de vuxna sviker. Gråtvarning utfärdas.


2012 års sämsta

Ja, jag vet att jag retar gallfeber på många när jag ifrågasätter om vissa böcker är värda att läsas. Men jag anser verkligen att vissa böcker speglar och förstärker fördomar och stereotypier på ett destruktivt sätt. För naturligtvis blir man påverkad av det man läser, även om man ser skillnad på verklighet och fiktion. Dessutom är de stereotypier som skildras i böckerna högst påtagliga och "verkliga" i dagens samhälle. Boken jag talar om är första delen i Twilightserien, och den handlar om den bräckliga Bella och den kontrollerande, dominante pojkvännen, tillika vampyren, Edward. Förutom de könsspecifika stereotypierna hyllar boken skönhet och rikedom. Bläh!


2012 års bästa

Som vanligt var många böcker med och kämpade om titeln årets bästa. Den bok som dock berörde och utmanade mest var berättelsen om kampen mellan den sydafrikanska lantbrukarhustrun och hennes svarta hembiträde. Milla de Vet ligger för döden, hennes kropp förtvinar i ALS, hon har förlorat förmågan att röra sig och tala. Hon tas hand om av hembiträdet Agaat, som bott hos familjen sedan hon var liten. Komplicerad är relationen mellan den vita frun och hennes svarta hemhjälp, lika komplicerad som relationen mellan svarta och vita varit under lång tid i apartheidsystemets Sydafrika. Förutom att vara bäst har Agaat dessutom det vackraste omslaget.

2012 års läsutmaningar

Det gick helt enkelt lite si och så med årets läsutmaningar. En Norden Runt-resa planerades inför årets Bokmässa, men tyvärr blev det inget av med den utmaningen. Sommarens klassikerutmaning blev dock en stor framgång. Många bloggare var med och läste dryga 70 klassiker. Jag anslöt mig också till Lindas utmaning att läsa italienare i maj, köpte en bok och läste den inte. Jag anslöt mig INTE till Jessicas utmaning att läsa Strindberg, men har läst en del av och om honom under året (Röda rummet, Hemsöborna, Fröken Julie, Siri, Strindberg för dig som har bråttom, Ensam). Under hösten har jag haft en improviserad Kina-utmaning på bloggen, den har lett till att jag läst två nya kinesiska författare.


2012 års student

Efter att ha varit nyfiken på att plugga lite litteraturvetenskap gjorde jag 2012 slag i saken. Under vårterminen läste jag 7½ poäng om Nobelpriset i Umeå (distans/nät). Det var en stor utmaning för mig att våga börja skriva mer på allvar om litteratur och jag blev glatt överraskad av de kommentarer jag fick av examinatorn. Under hösten började jag en grundkurs (A-kurs) i litteraturvetenskap i Göteborg (distans/nät). Hittills har jag klarat av den första deltentan och jag har framför allt lärt mig mycket om litteraturanalys.

Löfte inför 2013

Jag brukar ju lova varje år att jag ska läsa och den traditionen följer jag även i år. Nästa år ska jag läsa! Jag ska läsa mängder av kurslitteratur och mängder av lustläsningsböcker. Jag kommer garanterat att skaffa fler böcker till bokhyllan än jag läser, men jag ska göra ett allvarligt försök att läsa lite av det jag redan har. Jag tänker mig också att jag kommer att recensera en hel del intressanta nyheter och jag kommer säkert att hoppa på och/eller starta någon läsutmaning.

GOTT NYTT ÅR!

Topplistan 2012

Här är slutligen årets topplista som består av en blandning av nytt och gammalt! Här finns inte mindre än fem Nobelpristagare, fem svenska författare, tre klassiker, två kinesiska romaner, en novell, en ungdomsbok och en deckare. De tre som berört mig mest och således på något sätt kan sägas vara topp tre är Agaat, Stål och Själamakerskan - alla utgivna i år.

Årets bästa
Quinnan och Dr Dreuf - Mare Kandre
Hundra år av ensamhet - Gabriel García Márquez
Agaat - Marlene van Niekerk
Min mors tystnad - Lizzie Doron
Själamakerskan - Michela Murgia
Möss och människor - John Steinbeck
Sågverksungen - Vibeke Olsson
Jellicoe Road - Melina Marchetta
Styckerskan från Lilla Burma - Håkan Nesser
Vitlöksballaderna - Mo Yan
De hemlösa - Yiyun Li
Stål - Silvia Avallone
Juloratoriet - Göran Tunström
En herrgårdssägen - Selma Lagerlöf
Pawana - J-M G Le Clézio

Kritikertips

Kritikerna listar årets favoriter lite här och där och jag hittar tips på böcker jag får lust att läsa.

Johannes Anyuru: En storm kom från paradiset. Johannes Anyurus stora roman om en far som drabbas av diktatorn Idi Amin i 1970-talets Uganda. Litterärt strömförande från första sidan.

Julie Otsuka: Vi kom över havet. En koncentrerad och grym roman om de japanska postorderbrudarnas liv i USA.

Nina Bouraoui: Enstörig. Bouraoui återvänder än en gång till Alger och berättar om tonåringen Alya. Laddad prosa av en av Frankrikes mest spännande författare.

Paul Harding: Tiden. En storartad och andlöst vackert skriven berättelse om en döende urmakares virvlande minnen från sitt eget och sin epileptiske fars liv på den amerikanska landsbygden.

Hans Fallada: Ensam i Berlin. En skoningslös uppgörelse med naziståren, skriven med våldsam vrede och ohämmat avsky.

Eija Hetekivi Olsson: Ingenbarnsland. En barndomsskildring av en uppväxt i Göteborgsförorterna Gårdsten och Bergsjön på 80-talet.

 

Från DN, SvD, Allehanda,

Vårläsning 5

Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn beskrivs som en fri litterär fantasi om ett år i Karin Boyes liv. Jag känner mig kluven inför den här typen av blandning mellan fiktion och fakta, men lockas verkligen av titeln och beskrivningen av innehållet. Utgivare är Forum.

Vårläsning 4

Mer än en gång har jag hyllat den poetiskt skönskrivande Kristian Lundberg för hans suveräna böcker Yarden och Och allt skall vara kärlek. I vår utkommer hans nya bok En hemstad: Berättelsen om att färdas genom klassmörkret på Wahlström & Widstrand. Redan titeln visar att detta är en bok för mig.

Julläsning - Stål

Jag strejkar från allt vad måsteläsning heter och lustläser för glatta livet. Igår läste jag därför halva Stål av Silvia Avallone och är djupt imponerad. Att Stål är skriven av en 26-årig debutant bådar gott, jag ser fram emot att läsa mer av Avallone. Stål handlar om två unga flickors djupa vänskap och gryende sexualitet i ett Italien långt från turiststråk och romantiska föreställningar. Livet är hårt för alla i den lilla staden med dess stålverk. På ett rättframt språk skildrar Avallone de unga flickornas känslostormar så att jag som läsare blir alldeles matt av igenkänning. Fantastiskt!

Tematrio - litterära klappar

Efter att ha väntat sig nästan fördärvad var det äntligen julafton igår och dottern var nisse. Det är inte så lätt att släppa taget om tanken att tomten finns, men det var till hjälp att få en egen roll tillsammans med pappatomten. Klapparna var många och uppskattade, tösen fick flera Supermario spel och gosedjur, vilket alltid uppskattas. Men eftersom detta är en bokblogg ska vi fokusera på de litterära klapparna, berätta om 3 böcker ni fick eller gav bort i julklapp!


1. Jag fick Fler Nobeller, noveller av Nobelpristagare - en bok jag verkligen önskat mig!

2. Dottern fick några böcker för nybörjarläsare (t ex Ny i klassen och Märta börjar rida) första boken i hästserien Alla älskar Sigge och en LasseMajadeckare, Simborgarmysteriet.

3. Dottern gillar verkligen LasseMaja så förutom boken fick hon brädspelet Brått i Valleby. Vi invigde det sent i går kväll och hela familjen gillade. Mest jag för jag vann :D


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

God Jul!

God jul! Hoppas ni haft en underbar dag och att det fanns några platta, hårda paket under granen. Dottern fick lite mer böcker än hon önskat sig (hoppsan!) och jag fick den bok jag önskat mig. Mer om detta senare. Farfar fick lite tidskrifter, maken fick nöja sig med att läsa recept och mormor tittar nuförtiden hellre på TV. Själv firade jag genom att börja läsa en bok enbart för nöjes skull - Stål av Silvia Avallone.

Madame Bovary

Madame Bovary av Gustave Flaubert, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2012

Charles Bovary, en man utan några större ambibtioner, lyckas med hjälp av sin mor slutföra sin läkarutbildning. Han gifter med en änka, som dock avlider efter en kort tid. Därefter förälskar sig Charles i den unga, livfulla bonddottern Emma. Emma förlorade tidigt sin mor och sattes i klosterskola. Där utvecklade hon en förkärlek för missromaner, äventyrsromaner, sånglektionernas romanser och vackra poesialbum. Även när det gällde de mer religiösa inslagen i klosterlivet fäste Emma sig vid sentimentala detaljer och hon utvecklade kortvariga utbrott av lidelsefull Gudslängtan. När hon senare gifter sig med Charles tror hon att hon är förälskad. Men mycket snart börjar Emma känna att något är fel, hon upplever inte den lycka hon förväntat sig. Så småningom blir hon allt mer deprimerad. Periodvis bor svärmodern hos det unga paret och hon förfasar sig över Emmas slösaktighet och överdrivna  romanläsande. Emma blir gravid och får en dotter, som hon dock inte tar till sig känslomässigt. Emmas destruktiva beteende eskalerar, hon spenderar mängder av pengar på krims-krams och hon inleder en kärlekrelation med traktens kvinnotjusande aristrokat.

Många är det som recenserat Madame Bovary genom åren och osannolikt är det att jag har något nytt att komma med. Efter att ha misslyckats med att läsa den här romanen på gymnasiet (jag tyckte den var tråkig) har jag nu läst den två gånger i år. För några månader sedan var just läsning i Madame Bovary temat för ett seminarieinlägg på min litteraturkurs. Och då skrev jag ett inlägg som handlade om hur Emma flyr tristessen i vardagen och försöker fylla ett inre tomrum med pubertala fantasier, romantisk litteratur och konsumtion. Idag anses läsning vara viktigt, nyttigt och bra på alla sätt och vis men i Emmas samtid sågs kvinnors romanläsning inte med positiva ögon. Man var orolig att kvinnorna genom sin läsning inte skulle uppfylla sina plikter mot familjen och man oroade sig också över att innehållet i texterna skulle kunna uppmuntra kvinnor till frigörelse eller överdriven romantisk läggning.

Men Emma ägnade sig inte bara åt läsning, hon spenderade också mängder av pengar på vackra tyger och annat som skulle göra henne eller hemmet vackrare. Och i detta påminner Emma mycket om den moderna människan som överkonsumerar lyxartiklar, skönhetsopererar sig och renoverar sina hus. Kanske är just nu exakt rätt tid att ge ut en nyöversätting av Madame Bovary, idag framstår inte Emma som lika skandalös som hon gjorde i sin samtid. Idag skulle hon kanske inte heller varit så ensam och hon skulle kanske drivit en framgångsrik blogg om mode och design.

Romanfiguren Emmas ensamhet är dock lika påtaglig nu som då. Hon förlorade sin mor som liten, gifte sig med en man hon inte hade något gemensamt med och hon förmådde inte ta till sig dottern. Emmas längtan efter något hon inte kan identifiera är det som engagerar läsaren. Man önskar att Emma skulle kunna finna ro i sig själv och glädje över dottern. Och man önskar att det funnits andra vägar att gå för unga kvinnor som fastnat i olyckliga äktenskap än den Emma till slut valde.

Madame Bovary väckte skandal när den kom och Flaubert åtalades för att ha skrivit en osedlig bok. Om detta och hur det gick kan ni läsa i Sara Danius eminenta förord som också beskriver Flauberts stil och olika grunder för behovet av en nyöversättning. Som Sara Danius skriver: Man måste inte älska Flaubert. Men det är dumt att inte göra det (s17). Om ni inte vill veta handlingen i förväg ska ni dock läsa förordet sist.

Sammantaget är jag glad att jag äntligen läst Madame Bovary och den nya översättningen vill jag gärna rekommendera er andra som ännu inte lärt känna Emma.

Vårläsning 3

Marcelo i den verkliga världen av Francisco X Stork handlar om en tonårskille som inte uppfattar världen exakt på samma sätt som andra. Den här boken ser jag verkligen fram emot, hoppas att den kan passa många ungdomar. Utgivare är B Wahlströms.

Vårläsning 2

Primo Levis bok om förintelsen, som Albert Bonniers ger ut under våren, är verkligen måste-läsing! Den är ohyggligt hemsk och klargör många mänskliga mekanismer. Sofi Oksanens nya När duvorna försvann vill jag naturligtvis läsa. Hennes Utrensning är en av de bästa böcker jag läst, håller tummarna att den nya håller samma klass.

 

Det röda fältet

Vill bara tipsa om att i kväll visas Det röda fältet, en filmatisering av Nobelpristagaren Mo Yans roman med samma titel, på SvT2 22.45. Det vrkar vara en mustig historia fylld med starka känslor. Här kan ni ser hur Fredrik Sahlin presenterar filmen, och ni kan även se filmen på SvTPlay. Själv spelar jag in den för att ha någon lång julledig dag.

Vårläsning 1

Norstedts ger ut nyutgåvor av några Maria Lang-böcker och jag blir nostalgisk. Någon av dem ska jag definitivt läsa, helst Mördaren ljuger inte ensam som jag kommer ihåg att jag gillade förr. Pija Lindenbaums debutroman Plats blir jag också nyfiken på, gillar hennes barnböcker skarpt. Vladimir Sorokins Snöstormen verkar ruggigt bra. Och Flickan i Clèves av Marie Darrieussecq tycks också vara absolut nödvändig att läsa.

 

Årets läsutmaningar

Ja, det gick helt enkelt lite si och så med årets läsutmaningar. En Norden Runt-resa planerades inför årets Bokmässa och en litteraturlista presenterades. Sedan blev det inget av utmaningen och inget läst ens en gång. Sommarens klassikerutmaning blev dock en STOR framgång. Många bloggare var med och läste dryga 70 klassiker. Jag anslöt mig också till Lindas utmaning att läsa italienare i maj, köpte en bok och läste den inte. Jag anslöt mig INTE till Jessicas utmaning att läsa Strindberg, men har läst en del av och om honom under året (Röda rummet, Hemsöborna, Fröken Julie, Siri, Strindberg för dig som har bråttom, Ensam). Under hösten har jag haft en improviserad Kina-utmaning på bloggen, vilket lett till att jag i alla fall läst två (bra!) böcker av kinesiska författare.

Jag skulle gärna vilja ha en Jorden Runt-utmaning nästa år, men det går helt enkelt inte att kombinera med pluggandet. Förhoppningsvis kan vi resa iväg efter sommaren.

Tematrio - Julförberedelser

Förr skulle fisken lutas, fönstren putsas och hela huset fejas. Nuförtiden tror jag - hoppas jag i alla fall - att kraven på julförberedelserna sänkts något. Men, en del traditioner finns kvar, berätta om tre av dem!


1. Julkrubban måste fram, redan till första advent. Jag har en liten som jag hade redan som barn. Till dottern har vi köpt en modernare variant med fina träfigurer.

2. Sill är ett måste till jul, trots att jag får ont i magen av den. Men inläggningen behöver jag inte stå för själv, det gör min mamma.

3. Granen avstod vi under många år, men sedan det kom barn i huset är den en viktig tradition. Var ska annars paketen ligga, som dottern indignerat sa häromdagen. Fast den är inte inne i huset ännu och den ska inte kläs förrän 1 eller möjligen 2 dagar innan jul.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Uppslukad av Bron

Den senaste tiden har jag läst många texter väldigt fort för att recensera eller för att diskutera på seminarier. Även om många av texterna varit mycket bra har jag inte riktigt sugits in i berättelserna. Ända tills jag igår kväll läste fem ynka sidor i Drömmen om en bro av Maylis de Kerangal. Jag hann inte läsa mer, men idag har jag läst desto mer. Jag skulle ha julshoppat, men hamnade tillsammans med boken på ett fik i stället...

Dryga 70 sidor in i boken är jag stormförtjust. Egentligen har det inte hänt så mycket ännu, men handlingen hittills verkar mycket lovande. Däremot har författaren presenterat mig för huvudpersonerna på ett föredömligt sätt. Men det är inte heller detta som gör mig så barnsligt förtjust, utan själva texten. Författaren skriver i långa meningar som plöjer fram över sidorna och håller min uppmärksamhet i ett järngrepp. Vartenda ord (och de är många) är läsvärt och texten präglas av ett rikt bildspråk, till brädden fyllt av metaforer och liknelser:

"Hon stelnar till för en kort stund och lyssnar till tystnaden som genomborras av enstaka bilar som dundrar förbi bakom henne, en mineralisk tystnad där varje ljud framträder för sig och pollinerar dem omgivande luften - en kiselsten rullar, en sten knakar, en skorpion krafsar på marken -, en riktig vildkattstystnad, och nattens hävstång får då dagen att lyfta, drar isär landskapet till det yttersta, som när man vidgar en bild till fullskärmsformat, och horisonten är plötsligt så nära att Summer sträcker ut armen för att röra vid den, själv berörd, och hoppar till när hon plötsligt uppfattar ljudet av människosteg, det är chauffören som frågar hur är det miss?" (s 46).

Jag hade tänkt fila på listan över årets bästa böcker lite i förväg, men inser att jag nog måste lämna en plats för Drömmen om en bro. Har någon av er läst den?

Kupé nr. 6

Kupé nr. 6 av Rosa Liksom, utgiven av Wahlström & Widstrand, 2012

En ung finsk student, kallad Flickan, reser med Transsibiriska järnvägen till Ulan Bator för att studera grottmålningar. På resan tvingas hon dela kupé med en vodkadrickande, gapig, medelålders ryss, kallad Mannen. Flickan kan inte undgå att lyssna till Mannen, som oavbrytet skrävlar om sina bravader och kvinnoerövringar, samtidigt som hon skissar i sitt block och funderar över sin havererade kärleksrelation. I många dagar och nätter pågår resandet i en trång kupé med stinkande toaletter i korridorer och ett monotont landskap. En ovanlig relation växer fram mellan detta omaka par.

Kupé nr. 6 är ett tidsdokument från en svunnen tid, en tid då många fantiserade om att resa med Transsibiriska järnvägen. Det är 80-tal och ännu består Sovjetunionen i all sin glans och all sin smuts. Den råbarkade mannen kan ses som en symbol för ett kontrastrikt land som innehåller fattigdom, utsatthet och solidaritet. Fördomar gestaltas med burlesk humor, kvinnor reduceras till "muttor" och det råa våldet är en del av vardagen. Den västerländska fickan observerar, förskräcks och förtjusas av Mannens vildhet.

Berättelsen växer fram genom Mannens röst och Flickans inre monologer och iakttagelser av omvärlden. Språket fångar läsarens uppmärksamhet med sitt obarmhärtiga dunkande mot rälsen, sin färgsprakande ordrikedom och smittande humor. Sammantaget är berättelsen absurd, roande och oroande.

Andra som läst är SvD, Annika Koldenius, Bokmania

Kalle som lucia

Kalle som lucia, text av av Anette Skåhlberg, illustrationer av Katarina Dahlquist, utgiven av Sagolikt Bokförlag, 2009.

Här kommer en repris av min recension av Kalle som Lucia, den bästa barnbok om Luciafirande jag läst. Kalle drömmer om att få vara Lucia. Han vill vara magisk, strålande och vacker, precis som alla Lucior är. Och det ser ut som om Kalle ska kunna få sin önskan uppfylld, vid en lottdragning i förskoleklassen blir Kalles namn framlottat. Han ska få vara Lucia. Men ganska snart börjar kritiska röster höras. Från barnens sida handlar det om att en Lucia måste ha långt hår, från rektorns håll hörs protester mot att ändra på traditionerna. Som tur är stöttar Kalles mamma och pappa honom, de går också till rektorn och protesterar. Men i slutändan blir det Kalles egen list och en hjälpsam kamrat som kommer att styra över skolans Luciafirande...

Kalles mamma och pappa porträtteras så fint i böckerna om Kalle. Det är skönt att författaren valt att visa att det verkligen finns föräldrar som både förstår och stöttar sina barn att vara sig själva. Samtidigt är jag nöjd med att föräldrarna ändå inte riktigt kunde lösa problemet åt Kalle, liksom i alla sagor betonas barnets egen styrka och klurighet. Här fick Kalle dessutom hjälp av en kompis att göra uppror mot den trångsynta rektorns dumma fasoner. Bravo!

Precis som i Kalle med klänning är texten lättläst och vardaglig. Vi har både läst och lyssnat på ljudboken och den fyraåriga dottern hänger med bra. Jag är mycket förtjust i bilderna, särskilt hur de illustrerar Kalles, de andra barnens och de vuxnas känslouttryck. Det här är en fin bok att bläddra i.

På dotterns dagis var en pojke Lucia förra året, så det tyckte hon inte var något konstigt. Däremot funderade hon över varför bara en fick vara Lucia, på dagens Luciafirande på dagis fanns det fem Lucior. Lite konstigt tyckte hon allt att det blev när papporna också tog fram Luciakronorna, men det var ändå ganska lätt för henne att förstå att de också ville vara så fina som Lucior faktiskt är. Sammantaget blev både dottern och mamma mycket nöjda med att Kalle verkligen fick vara Lucia.

Det här är en jättefin genusmedveten bok som handlar om att man måste få vara sig själv. Naturligtvis ska ni köpa den både till era söner och döttrar. Beställ boken direkt på Sagolikt Bokförlag och lägg den under granen.

Vitlökballaderna - repris

Fortsätter Nobelfirandet med en repris av Vitlöksballaderna av Mo Yan, utgiven av Tranan, 2001

Så har jag då läst min första bok av den nye Nobelpristagaren och ska försöka sammanfatta mina intryck. Det här blir inte någon renodlad recension utan snarare en blandning mellan en recension och en egocentrisk betraktelse över min personliga läsutveckling. För några år sedan försökte jag läsa en del kinesisk litteratur, men jag hade svårt att hitta något som passade mig. Min upplevelse var då att romanfigurerna var så platta, de verkade sakna inre liv och böckerna bestod till stor del av upprepningar av vedervärdiga händelser. Om jag läst Mo Yan då hade jag inte blivit så imponerad.

Men någonting har hänt med mitt sätt att uppfatta litteratur, min smak har på många sätt förändrats. Idag skulle jag beskriva mina tidigare svårigheter att läsa kinesiska författare som kulturrelaterade. Jag hade helt enkelt svårt att relatera känslomässigt till icke-västerländsk litteratur. Det har jag inte längre, sannolikt på grund av att jag de senaste åren läst en del afrikansk, latinamerikansk och asiatisk litteratur. Numera kan jag ta till mig texter som ligger ganska långt från mitt vanliga sätt att tänka och just detta gör mötet med Mo Yan så positivt.

Vitlöksballaderna handlar om en grupp fattiga bönder i det fiktiva Gaomi - Paradiset. Den vitlök alla bönder odlat på statens uppmaning går inte att sälja och korrumperade lägre tjänstemän pressar ur bönderna deras sista fen (ören) och deras blod, svett och tårar. Bönderna genomför en protestaktion som urartar i ett vålsamt upplopp med vandalisering och plundring. Massarresteringarna som därpå följer är skoningslösa, behandlingen av de arresterade vedervärdig och den påföljande rättegången farsartad. Invävt i berättelsen om böndernas uppror finns en tragisk kärlekshistoria.

Efter Peter Englunds tillkännagivande att Mo Yan tilldelas årets Nobelpris har Mo Yans politiska ståndpunkt kritiserats skarpt, framför allt av dissidenter i Kina. I Vitlöksballaderna riktas oerhört skarp kritik mot vissa representater för systemet, men inte direkt mot systemet självt. I alla fall inte så tydligt uttalat.

"Om ett parti eller en regering inte ser till folkets bästa har folket rätt att störta det eller den", (s 387).

"Jag hatar er korrumperade tjänstemän som viftar med kommunismens flagga bara för att förstöra partiets rykte" (s 343).

Handlingen i Vitlöksballaderna förs framåt och ackompanjeras av verser sjungna av de blinde sångaren Zhang Kou i Paradisets län. Texten i sången är smärtsamt vacker och ger berättelsen en poetisk inramning.

"Länshövding, dina händer är inte stora nog för att täcka himlen;
partisekreterare, din makt väger inte tyngre än bergen!
Det hemska som har hänt i Paradiset kan ni inte dölja,
folket har nämligen ögon."

I övrigt är handlingen berättad med knivskarp, detaljerad realism som kontrasteras mot invävda traditionella, magiska inslag. Här finns så mycket vidriga detaljer att man som läsare översvämmas. Fångar förnedras och misshandlas på de mest fruktansvärda sätt man kan tänka sig. Och inte kan tänka sig.

Sammantaget är Vitlöksballaderna en vacker, tragisk och vedervärdig skildring av hur de enskilda människorna faller offer både för omänskliga traditioner och ett korrumperat system. Mycket läsvärd.

Tematrio - Nobelpriset

En dag som denna måste temat naturligtvis anknyta till Nobelpriset. Jag ser så fram emot att se Mo Yan ta emot sitt välförtjänta pris.  Berätta om tre Nobelpristagare du gillar eller är nyfiken på!


1. Sent omsider har jag läst Hundra år av ensamhet av García Márquez och den var värd att vänta på. Men jag är nog i alla fall mer förtjust i en av författarens kortromaner, Översten får inga brev.

2. Jag måste naturligtvis ha med Selma Lagerlöf i min trio. Hon är min absoluta favorit bland pristagarna. Det som gör Selma så unik är att hon lyckas förmedla psykologisk skarpsyn förpackad i, till synes, enkla sagor.

3. Av Saramago har jag ännu bara läst Blindheten, men jag ska absolut läsa mer av denne fascinerande språkkonstnär. Blindheten är en oerhört obehaglig samhällskritisk roman, skriven på ett fantastiskt, vindlande, rasande snabbt språk.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Inspiratör

Igår utförde jag mitt första uppdrag som bokinspiratör då jag träffade en grupp damer mellan 40 och 80 år som bokcirklat tillsammans i 15 år. Under åren har de läst mängder av bra böcker, men nu ville de få idéer på något nytt. Vi pratade bland annat om hur man kan strukturera upp diskussionerna lite tydligare och så pratade vi förstås om hur de ska välja sina cirkelböcker. Jag föreslog att de skulle läsa lite temavis och kanske göra något mer än att bara läsa. Detta mottogs positivt och nu har cirkeln beslutat sig för att börja läsa några böcker av Selma Lagerlöf och sedan tillsammans besöka Mårbacka. Den här livaktiga bokcirkeln kommer nog att bestå i minst 15 år till.

Flickan som slutade tala

Flickan som slutande tala av Yasmine Ghata, utgiven av Elisabeth Grate, 2012

Flickan som slutade tala är en självbiografisk roman om en ung flicka som förlorar sin pappa. Och som dessutom förlorar sin mamma, som förtvivlat flyr in i sitt skrivande. Ingen berättar för barnet om det som hänt, men naturligtvis förstår hon allt ändå. Och hon blir lämnad ensam att försöka hantera sina förluster. Flickan som förlorat sin pappa är dotter till Venus Khoury-Ghata, vars böcker Sju stenar till den otrogna hustrun och Hafia jag tidigare läst och recenserat på bloggen.

Yasmine Ghata skapar ett fantastisk porträtt av en sörjande kvinna som kämpar för att överbrygga tid och rum genom skrivandet. Och kanske är det så att döden inte existerar så länge orden finns.

"Hon ville ta sig förbi den förbjudna spärren med ordens hjälp. Skriva för att få tillbaka pappa" ( s 33).

"Mamma var flytande lava, ett oupphörligt kaos. Själv var jag fast och oföränderlig" (s 15).

Flickan som slutade tala är framför allt en oerhört vacker, poetisk berättelse om kärlek, förluster och sorg. Jag vill varmt rekommendera den!

Månadssummering - November 2012

# De hemlösa - Yiyun Li
# Krig eller fred - Silke Scheuermann
# Den döende detektiven - Leif GW Persson
# Njals saga
# Det måste ha varit ensamt där - Merethe Lindström
# Dandy - Jan Guillou
# Flickan som slutade tala - Yasmine Ghata
# Hitta Violet Park - Jenny Valentine
# Antigone - Sofokles

2 fina noveller, en fantastisk ungdomsbok, grekisk dramatik, islänningasaga, svensk deckare, vacker berättelse om sorg, europas historia och en smärtsamt bra kinesisk roman är kontentan av månadens varierade läsning. Dessutom är årets hundrade bok läst.

Tematrio - Önskelistan

Om man ska få de hårda paket man helst av allt önskar sig av Tomten behöver man skriva sin önskelista i god tid, så att alla paket hinner fram. Och för många av oss tror jag att den listan är ganska lång... Berätta om tre böcker ni önskar i julklapp!


1. En av mina favoritförfattare är, som jag ofta sagt, Vibeke Olsson. Hennes romaner om det antika Rom är fantastiska. Hon har nu skrivit en ny serie som handlar om sågverksstrejken i slutet av 1800-talet, de böckerna vill jag läsa. Hittills har jag läst del 1, 2an står i bokhyllan och 3an önskar jag mig.

2. Klassiker finns alltid på min önskelista, högst upp står nu Historien av Elsa Morante. I ärlighetens namn skulle jag vilja ha alla böcker i Norstedts klassikerserie...

3. Den gamla favoritboken om Femman och Hassel av Richard Adams skulle jag gärna vilja läsa om. Kanske läge att testa den på engelska?


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Noveller i mobilen?

Nu har jag upptäckt att det faktiskt funkar att läsa lite på mobilen. Inga långa texter, men noveller fungerar ypperligt när man väntar hos tandläkaren. Jag har läst en hel del från Novellix och från Collings förlag. Har ni tips på fler?

Frälsaren

Lyssnar nu på min första Jo Nesbø, men vet inte riktigt vad jag tycker. Frälsaren handlar om en legomördare med rötter i f d Jugoslaviens inbördeskrig och intriger i Frälsningsarmén. Och så klart om anti-hjälten Harry Hole. Hittills tycker jag att handlingen är spännande, men den del saker är lite för otäcka. Här finns en obehaglig våldtäkt, ett hemskt hundbett och en skildring av ohyggliga krigsbrott på Balkan. Det kan vara så att jag läst lite för mycket deckare på slutet för jag orkar inte riktigt bry mig om Harry, den alkoholiserade snuten vars kvinna lämnat honom. Men vi får se, berättelsen kanske tar sig.

Skolskryt

Jag har ju inte skrutit på bloggen ännu om att jag fick VG på första deltentan, men nu är det dags. Jag blev förvånad eftersom jag inte tyckte att innehållet i det jag skrev var särskilt bra. Men tydligen räcker det med att man kan strukturera text och föra ett resonemang för all bli väl godgänd på en grundläggande nivå. Men jag fick en del kritik för att jag är lite dålig på källhänvisningar och referenser och det har ju läraren alldeles rätt i. Nästa gång ska jag försöka lära mig skriva fotnoter.

Litteraturhistoria

Nu läser vi litteraturhistoria på litt vet kursen. Antiken är avklarad, där läste jag främst dramat Antigone och dikter av Sapfo. Nu håller vi på med medeltiden där i läser diverse hjältediktningar. Mestadels läser vi bara utdrag men jag har läst hela Njals saga. Nästa vecka blir med renässans med Shakespeare. Jag gillar ju gammal litteratur så på så sätt passar kursen mig. Men jag tycker att det är tråkigt att vara tvungen att snabbläsa för att klara uppgifter i stället för att läsa i lugnare takt med fokus på att lära mig allt.

Hittills har jag lärt mig en del om grunderna i litteraturvetenskaplig analys. Inget är direkt nytt, men jag har fått lite bättre system att tänka utifrån. Framför allt har jag lärt mig en himla massa nya ord och begrepp. Och jag har lite koll på verslärans metrik :)

Tematrio - Boken/Filmen

Igår började jag titta på en film jag spelat in - Atonement/Försoning - och den verkade vara jättebra. Ganska snabbt blev jag dock medveten om att jag har boken - oläst - och att den är skriven av favoriten Ian McEwan. Och nu kan jag inte bestämma mig för om jag verkligen vill se filmen innan jag läst boken. Men jag fick i alla fall inspiration till dagens tema. Berätta om tre filmer som lever upp till boken - eller inte!

1. Stolthet och fördom av Jane Austen
Det är ju egentlöigen inte filmen utan TV-serien från BBC, med Colin Firth som Mr Darcy, man ska se. Den är helt underbar. Berättelsen handlar om kärlek med förvcklingar, miljöerna är vackra och dialogen humoristisk. Romantik på hög nivå är detta. Boken är jag inte riktigt lika förtjust i, men det hör till saken att jag läst en gammal översättning som inte var vidare bra.

2. Borta med vinden av Margaret Mitchell
Alla har väl sett filmen om den egensinniga Scarlett O'Hara, aristokraten Ashley Wilkes och charmören Rhett Butler. Detta är en storslagen film/roman om inbördeskriget i Amerika, om svåra livsvillkor, obändig livsvilja och våldsam passion. Boken skildrar detaljerat soldaternas och de civilas umbäranden, ibland i så hög grad att man tycker sig kunna känna blodstanken och krutröken. Jag tycker att både boken och filmen är mycket bra. Ska sanningen fram är det nog bara den underbare Clark Gable som gör att jag föredrar filmen. När han uttalar den legendariska repliken "Frankly, my dear, I don't give a damn" skär det i hjäretroten.

3. Gudfadern av Mario Puzo
Ja, boken är mycket bra, men filmerna är ju fantastiska! Första filmen bygger på boken och andra filmen gör det delvis. Tredje filmen är dock fristående. I filmerna får vi följa maffiafamiljen Corleones liv under 1900-talet. Böckerna/filmerna skildrar skoningslöst våld och svårigheten att bryta med sitt förflutna. Fantastiska skådespelarprestationer av bl a Marlon Brando, Al Pacino och Robert DeNiro.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

10 favoriter i jerkan

Den här veckan frågar Annika efter 10 favoritförfattare i jerkan och jag måste försöka få till ett vettigt svar. Det som gör frågan så svår är att jag ibland läst en fantastisk bok av en författare - men inget annat. Och dessutom blir det få platser kvar för samtida författare att kämpa om ;)

1. Selma Lagerlöf är självskriven, min favorit av henne är Jerusalem.
2. Hjalmar Söderberg är också fantastisk, bäst tycker jag om Den allvarsamma leken.
3. Pär Lagerkvist har skrivit mycket bra, bland annat den bästa bok jag läst: Barabbas.
4. Per Anders Fogelström har skrivit flera serier om Stockholm, bästa boken är Mina drömmars stad.
5. Min favoritmartinson är faktiskt Moa, bäst är nog Kvinnor och äppelträd.
6. Göran Tunström borde blir återupptäckt, en av mina favoriter är Juloratoriet.
7. Vibeke Olsson skriver alldeles fantastiska böcker om romartiden, men också om svenska sågverk. Fast allra bäst är Molnfri bombnatt.
8. Av Margaret Atwood har jag läst en hel del, min favorit är Alias Grace.
9. Nicole Krauss är ju väldigt ung i förhållande till de andra, bäst är Det stora huset.
10. Sista platsen går till Tolkien för jag älskar verkligen trilogin om ringen.

Klass 1b av Helena Bross

Tösen har nu börjat läsa allt mer obehindrat, bland annat tack vare Helena Bross böcker om klass 1b. Hittills har hon läst Bli sams, Natt i skolan, Hjälp, vi kommer för sent, Ring 112,  Vi vill ha disko. Böckerna handlar om klassen 1b och om allt som kan tänkas hända i skolan. Barnen vill ha disko och dansar tryckare, de sover över i gympasalen, de blir osams, de råkar ut för små olyckor o s v. Tomten kommer med ytterligare ett par böcker som handlar om löss och om att tappa tänder. Böckerna om klass 1b är perfekta för nybörjarläsaren. Varje sida innehåller c:a 5-6 rader i ganska stor stil och illustrerande, roliga bilder. Varje bok är på c:a 60 sidor. Handlingen är dessutom nog engagerande att få den lilla läsaren att vilja anstränga sig för att få veta hur det kommer att gå. De här böckerna rekommenderas varmt!

Hitta Violet Park

Hitta Violet Park av Jenny Valentine, utgiven av Atrium Förlag, 2012

När jag skulle åka hem från Bokmässan stoppade en av de andra bokbloggarna på mig en bok som låg kvar i bloggambassadörernas rum. Jag hade inga stora förväntningar när jag började läsa, men så överraskad jag blev. Hitta Violet Park av Jenny Valentine visade sig vara en helt underbar tonårsbok som fick mig att både fnittra och snyfta under läsningen.

16-årige Lucas fascineras av en urna han av en slump upptäcker där den står undanstoppad på en hylla på en taxifirma. Av någon underlig orsak kan han inte sluta tänka på den som finns i urnan och till slut lyckas han få med sig urnan med den gamla damen Violet Park hem. Sökandet efter verklighetens Violet Park visar sig få mycket stor betydelse för Lucas när han upptäcker kopplingar mellan Violet Park och hans egen försvunna far.

Hitta Violet Park är en udda, mycket charmig berättelse om en killes sökande efter en försvunnen far och skapande av en egen identitet. Författaren har en fantastisk förmåga att skildra ungdomars livsvillkor och inre turbulens. Hon lyckas fånga tonårens röst exakt. Texten har ett humoristiskt tilltal även om innehållet är allvarligt, vilken gör boken mycket lättläst.

Sammantaget är Hitta Violet Park en unik berättelse som jag hoppas finner många läsare.

ORÄTTVIST

Orättvist, text av Åsa Mendel-Hartvig, illustrationer av Caroline Röstlund, utgiven av OLIKA, 2012

Lillskrot får åka vagn hem från försolan och Lillskrot får välling i flaska. Det får inte Storskrot och det är ORÄTTVIST. Men Storskrot får klippa med saxen och cykla till förskolan. Det får inte Lillskrot och det är också ORÄTTVIST.

Orättvist är en liten bok med enkel text som skildrar stor vardagsdramatik och överväldigande starka känslor. Texten är mycket lätt att läsa och boken passar barn från 2 års ålder. Illustrationerna är helt fantastiska! Den är färglada, detaljerade och mycket expressiva. Berättelsen präglas av ett mångfaldstänkande och som adoptivfamilj är det särskilt roligt att känna igen sin egen typ av familj.

Bör så klart läsas av alla!

Den döende detektiven

Läser min första G W Persson, Den döende detektiven, och förvånas över hur bra jag faktiskt tycker att den är. Pensionären och f d chefen för Rikskriminalpolisen, Lars Martin Johansson, sitter i bilen och käkar korv när han plötsligt drabbas av en stroke. Som tur är finns de gamla kollegorna på plats och kör honom i ilfart till sjukhus. Där lyckas ha få i uppdrag av en läkare att lösa ett gammalt ouppklarat mord. Trots denna, i mitt tycke, korkade intrig blir jag nyfiken på mordgåtan och intresserad av Johansson och hans kollegor. Här finns mycket humor och roliga vändningar. G W kommer jag att läsa mer av.

Nina av en slump

Nina av en slump av Michèle Lesbre, utgiven av Sekwa, 2012

Den unga Nina är frisörlärling i en liten stad i norra Frankrike. I stället för att vara Nina av en slump drömmer hon om att vara Nina i Tjechovs Måsen. Hon drömmer om att stå på scenen, om att ha en viktig roll att spela. Nina bor tillsammans med sin ensamstående mor Suzy, en kvinna som arbetar inom textilindustrin, organiserar strejker och hungrar efter en mans kärlek. Handlingen i Nina av en slump utspelar sig under några få dagar då Nina letar efter en födelsedagspresent till modern, kvinnorna på fabriken planerar en proteststrejk och Nina besöker textilfabrikens direktör i dennes hem.

Vad är slump och vad är planerat? Vad är verkligt och vad är fantasi? De frågorna genomsyrar berättelsen om Nina, dock utan att ge tydliga svar. Framför allt händelserna hos den obehaglige direktör Delplat lämnar frågetecken efter sig. Sekvenserna där Nina tänker tillbaks på besöket hos Delplat har ett drömliknande tonfall samtidigt som texten suggestivt driver berättelsen fram mot den avgörande handlingen, det obönhörliga ögonblicket.

Nina är en ung kvinna som försöker hitta sin plats i tillvaron. Hon längtar efter att få vara betydelsefull, framför allt för sin mor. Men modern har så många egna otillfredsställda behov som skymmer dottern. Stämningen i Nina av en slump är vemodig och berättelsen präglas av kvinnors livsvillkor, deras samhörighet och deras kamp. Trots dramatiska inslag är det vilsamt att läsa Lesbres prosa.

Av Lesbre har jag tidigare läst och förälskat mig i Den röda soffan. Nina av en slump gjorde mig inte på något vis besviken, det här är en roman som lever upp till högt ställda förväntningar. Sammantaget är Nina av en slump en vemodig berättelse om att växa upp i ett samhälle där kvinnors överlevnad bygger på deras vänskap och solidaritet med varandra.

Andra som läst är Vaka över ensamheten, Enligt O, och dagarna går.

Tematrio - Elisabeth

Idag blir en ett oerhört egocentriskt tema, jag har nämligen namnsdag idag. Och Elisabeth heter ju faktiskt var och varannan person så nog borde man väl kunna hitta några författare och bokkaraktärer som heter Elisabeth? Berätta således om tre böcker skrivna av eller innehållande en Elisabeth (smeknamn och annan stavning godkännes så klart!

1. Drottningen vänder blad av Alan Bennett är en mycket trevlig bok om hur den engelska drottningen (Elizabeth II) skaffar sig en hobby som visar sig påverka henne mer än hon och hovet väntat sig. Det ställer till med en hel del kalabalik!

2. Elizabeth Bennet får ju tack och lov den underbare Mr Darcy på slutet, men vägen dit är kantad av förvecklingar. Stolthet och fördom av Jane Austen fyller 200 år nästa år, det borde vi väl fira?

3. Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron (en variant av Elisabeth) är en fantastisk första del i en planerad trilogi om förintelsens överlevare och deras barn. Läs den!


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Svart glas

Svart glas av Maud Mangold, utgiven av Rabén & Sjögren, 2012

Umbra och hennes mamma Ester flyttar till ett gammalt hus vid havet. Föräldrarna har skiljt sig och Umbra har valt att bo hos sin mamma, den berömda konstnären. Huset är stort för en så liten familj, men snart upptäcker Umbra att de inte verkar vara ensamma i huset. Mat försvinner och underliga ljud hörs. Tillsammans med den nya vännen Amos beslutar sig Umbra för att försöka få tag på den mystiska flicka hon sett skymta förbi.

Svart glas innehåller mysiga magiska dimensioner, men också en naken, realistisk skildring av ett barns utsatthet. Umbras mamma mår inte alltid så bra, för en vuxen läsare framkommer det tydligt att hon har bipolär sjukdom. I ena stunden målar hon maniskt, i andra faller hon samman utmattad. Umbra har valt att bo hos modern för att denna inte klarar sig själv, det är Umbra som t ex får se till att det finns mat hemma. Som tur ärfinns det andra ansvarstagande vuxna i den by de flyttat till.

De magiska inslagen lättar således upp en annars ganska tung berättelse. Berättelsen är spännande på ett lite ryskrypande sätt. Vem är egentligen flickan som bor i källaren och vad vill hon?

Sammantaget är Svart glas en både magisk och realistisk berättelse som passar barn i åldern 10-13 år.

De hemlösa

Jag har äntligen tagit tag i den kinesiska läsutmaningen och läser nu De hemlösa av Yiyun Li. Ett 80-tal sidor in i boken är jag golvad. Det här är en ovanligt lättillgänglig berättelse om Kina och dess unika invånare. "I Yiyun Lis böcker blir Kinas gigantiska förändringar framställda ur ett individuellt, mänskligt perspektiv", skriver Björn Gunnarsson i GP. Och det är just det individuella "västerländska" perspektivet som gör det lätt för oss att ta till oss Yiyun Li. Hur mycket av det ursprungliga, mer geniunt kinesiska perspektivet man förlorar kan jag inte uttala mig om. Samtidigt som De hemlösa är lätt att ta till sig är dock handlingen ohygglig, som mamma till en dotter från Kina är vissa delar helt outhärdliga. Det här är därför en bok jag både längtar efter och bävar inför att läsa.

Gudars like

Lyrikanalys handlar det som sagt om i litteraturkursen just nu och här är min favoritdikt av Sapfo. Den är en vacker bild av olycklig förälskelse som känns oerhört tidlös och allmängiltig. Om man försöker bortse från det man råkar veta om Sapfo, kan den läsas på många sätt. Och har ni sett så många alliterationer och andra språkliga finesser (jag får lov att kolla vad allt kallas) det finns i den här fina tolkningen av Emil Zilliacus.


Gudars like av Sapfo

Gudars like syns mig den mannen vara,
han som mitt emot dig kan sitta, han som
i din närhet lyssnar till din kära stämmas
älskliga tonfall

och ditt ljuva, tjusande skratt, som alltid
i mitt bröst fått hjärtat i häftig skälvning.
Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
stockar sig rösten;

tungans makt är bruten och under huden
löper elden genast i fina flammor;
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
för mina öron.

Svetten rinner ned och en ristning griper
all min arma kropp. Jag blir mera färglöst
blek än ängens strå. Och det tycks som vore
döden mig nära.  

Tematrio - Kläder

Veckans tematrio handlar om kläder. Det finns (kanske) en del klädesplagg i boktitlar, men man får nog leta ett tag. Ett tips kanske kan vara att kolla bland barnböckerna också. Berätta om tre (gärna bra) böcker med kläder i titeln!


1. Lyckans galosch av Inger Alfvén är ett klassiskt triangeldrama och meningen med livet.

2. Den magiska kappan av Katarina Genar är en fin magisk berättelse för slukaråldern i Maria Gripe-stil om en gammalkappa.

3. Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt av neurologen Oliver Sacks som berättar om olika typer av hjärndysfunktioner.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

konstiga streck och böjar...

Det är ganska tyst på bloggen och orsaken är så klart att jag pluggar. Första tentan är inlämnad, håll tummarna för mig. Tyvärr fungerar det inte särskilt bra för mig under den andra delkursen. För att kunna kombinera pluggandet med jobbet måste jag få veta i god tid vad vi ska läsa till olika seminarier så att jag kan planera in lästid och passa på att läsa när jag väl får en lucka. Tyvärr får vi inte alls uppgifterna i så god tid att det funkar för mig och jag har inte stora chanser att klara den här kursen. Dessutom läser vi nu om lyrikanalys och jag begriper inte ett skvatt vad de där krumelurerna som ska visa rytmen betyder...

Dandy

Jag var inte så positiv till första delen i Guillous 1900-talshistoria, Brobyggarna, och jag är tyvärr inte mer förtjust i del två, Dandy. I den här delen, som utspelar sig parallellt med den första, reser den tredje brodern Sverre till det fashionabla London med älskaren lord Albert. Miljön, förkrigets England med dess litterära och konstnärliga kretsar borde inspirera, men det gör den inte. Halvvägs in i boken känner jag mig något uttråkad av den präktige Sverre och hans vidlyftige älskare, kanske blir berättelsen mer engagerande när kriget bryter ut.

Grattis Bram Stoker

Idag skulle Bram Stoker (författaren till Dracula) fyllt 165 år får jag reda på av Google. Eftersom jag nyligen läst Dracula och dessutom studerat boken utifrån ett medieperspektiv i litteraturkursen, kikar jag noga efter olika medietyper i bilden. Och visst, här kan man hitta både en bok och en fonograf. Kul!

Fundamentalisten Antigone

När Kung Oidipus stuckit ut sina ögon i förtvivlan över att ha dödat sin far och äktat sin mor leds han vidare i livet av dottern Antigone. Arvtagare till tronen är Oidipus två söner Eteokles och Polyneikes, som beslutar sig för att regera vartannat år var. Men Eteokles vill så klart inte lämna ifrån sig makten efter ett år som regent, strider utbryter och de båda bröderna dräper varandra. När Antigone återvänder till Thebe härskar hennes morbror Kreon över staden. Antigone vill begrava sina bröder, men Kreon förbjuder att man begråter stadens fiende Polyneikes. Antogone bryter mot detta förbud och spärras in levande i ett gravvalv. Där begår hon självmord, vilket leder till att hennes trolovade Haimon (Kreons son) och dennes mor också begår självmord. Kreon blir ensam kvar att begrunda sin maktlystnad och envishet.

Om man spetsar till det lite skulle man kunna beskriva Antigone som fundamentlist. Hon stödjer sig på religiösa lagar och känner sig förpliktigad att begrava brodern trots att lagen så förbjuder. Kreon verkar vara minst lika rigid även han i sin bokstavliga tro på lagen och makten. Och som i alla tragedier drivs människan obevekligt mot sitt öde. De gamla grekiska gudarna visade ingen som helst barmhärtighet.

Tematrio - Ätbart

Veckans tematrio handlar om ätbara sker. Det finns faktiskt en hel del i matväg i olika boktitlar. Berätta om tre (gärna bra) böcker med något ätbart i titaln!


1. Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson är en självbiografiskt präglad roman om hur den unga Jeanette blir adopterad av en strikt frireligiöst i norra England.

2. Upptäckten av currywursten är min favorit bland Uwe Timms böcker. Den handlar om oväntad kärlek i krigstid och sökandet efter ett försvunnet recept.

3. Vredens druvor av John Steinbeck har jag skam att säga inte läst. Jag är rätt säker på att jag skulle tycka om den eftersom jag älskar både Möss och människor och Öster om Eden av författaren.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Månadssummering - Oktober 2012

# En hamsters dagbok - Edward 1990-1990
# Gunnlaug Ormstungas saga
# Mitt första liv - Bodil Malmsten
# Svart glas - Maud Mangold
# Nina av en slump - Michèle Lesbre
# Varför vara lycklig när du kan vara normal? - Jeanette Winterson
# Brott - Karin Fossum
# Vitlöksballaderna - Mo Yan
# Kattbergen - Sabrina Janesch
# Mödrar och söner - Theodor Kallifatides

Många av månadens lästa böcker är mycket bra och blandningen känns helt OK.
Vitlöksballaderna av den nye Nobelpristagaren var mycket bättre än jag vågade hoppas.
Mödrar och söner gjorde mig nyfiken på mer av Kallifatides, gillade språket.
Och så har jag då läst min första fornnordiska saga.
Men i Brott irriterade jag mig verkligen på huvudpersonen.
Lesbre, Winterson och Janesch var riktigt bra!

Rabarbertjuven

Rabarbertjuven, text av Vanja Persson, illustrationer av Christoffer Hansen, utgiven av Magic Wonders, 2012

Tant Annies rabarber har försvunnit och Liam lovar att försöka hitta tjuven. Han tar på sig tänkarmössan, tar fram förstoringsglaset och hittar ett spår att följa. Under letandet får Liam fler uppdrag, tjuven har tagit kaninen Boris och några tomater också. Till slut lyckas i alla fall Liam lösa gåtan med de försvunna sakerna.

Raberbertjuven är en typisk barndeckare med olika ledtrådar att följa. Berättelsen är lättläst och illustrationerna är stora och färgglada. Det som gör den här boken speciell är att Liam sitter i rullstol. Och om det är något som verkligen saknas i svensk barnlitteratur är det barn med fysiska funktionsnedsättningar. Särskilt bra i Rabarbertjuven är det dessutom att texten inte ens berör det faktum att Liam har en funktionsnedsättning. För när det gäller att följa ledtrådar och lösa deckargåtor spelar det ingen roll om man sitter i rullstol eller inte.

Boken rekommenderas till barn i förskoleåldern 3-6 och den borde läsas på alla förskolor.

Månadssummering - September 2012

# Ett hus utan speglar - Mårten Sandén
# Kommer hem och är snäll - Lars Ahlin
# Smycket - Guy de Maupassant
# Ett ufo gör entré - Jonas Gardell
# Hamlet - Shakespeare
# Kod 400 - Sophie Divry
# Madame Bovary - Gustave Flaubert
# Vem vill bli miljardär - Vikas Swarup
# Styckerskan från Lilla Burma - Håkan Nesser
# En komikers uppväxt - Jonas Gardell
# Den afrikanska farmen - Karen Blixen
# Den magiska kappan - Katarina Genar

Det är nästan svårt att tro att det är en och samma person som valt månadens alla böcker, men så är det. Jag har definitivt bred smak.

Två bra böcker som passar barn i slukaråldern lästes.
Jag förlorade min Gardell-oskuld genom att lyssna på två ljudböcker.
Fyra klassiker (inklusive Shakespeare!) läste jag. Jippi, äntligen har jag läst Madame Bovary!
Sista boken om Barbarotti (av Nesser) gillade jag skarpt.
Kod 400 bör läsas av alla som gillar böcker, bibliotek och bitska bibliotekarier.

En hamsters dagbok - Edward 1990-1990

En hamsters dagbok - Edward 1990-1990 av Miriam och Ezra Elia, utgiven av Brombergs Förlag, 2012

Möt existentialisten Edward, den intellektuella hamstern som grubblar över livets mening och längtar efter frihet. Edwards dagbok är en dråplig, men samtidigt djupt allvarlig berättelse om olika varelsers livsvillkor och längtan efter kärlek.

Som litteraturstudent har jag nyligen tentat på hur jaget framställs i litteraturen (i bland annat En dramatikers dagbok) och jag vill framhålla att Edward hanterar självbiografins inneboende konflikt mellan bekännelser och censur på ett föredömligt sätt. Likt många andra författare med sanningsanspråk (t ex Maja Lundgren i Myggor och tigrar) problematiserar Edward frågan om autenticitet genom att framställa sin egen verklighetsuppfattning som tvetydig, det kräver mod:

"Vad är verkligt?

Jag äter, men känner ingen smak.

Jag tänker, men jag känner inte.

Jag skriver, men jag förstår inte. Mina drömmar är levande.
Livet - i mindre grad." (s78)

Edwards dagbok är den perfekta gå-bort-presenten, tillika den perfekta julklappen. Införskaffa ett dussin och ni behöver aldrig mer komma med en halvvissen bukett eller ett billigt vin till värden och värdinnan. Dessutom kommer ni att framstå som intellektuella och kultiverade. Nämn gärna att man kan se likheter mellan Edward och Mersault, de är båda främlingar i sin värld.

Skämt åsido, den här lilla boken om Edward är vacker i sin enkla svart-vita utformning och den innehåller mycket klokhet i poetisk form. Läs den!

Varför vara lycklig när du kan vara normal?

Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson, utgiven av Wahlström & Widstrand, 2012

I den självbiografiska Varför vara lycklig när du kan vara normal? återvänder författaren till den barndom hon tidigare skildrat i romanform i Det finns annan frukt än apelsiner. Som läsare känner man igen en del av händelserna från Apelsiner, men verkligheten tycks ha varit mycket värre. Som hon själv nu skriver i Varför..?: "Och jag antar att det som känns sorgligast för mig, när jag tänker på den cover story som blev Apelsiner, är att jag skrev en berättelse som jag kunde leva med. Den andra berättelsen är för smärtsam. Jag kunde inte överleva den" (s 12).

Att beskriva innehållet i denna självbiografi på ett rättvisande sätt är nog inte möjligt; det här är en text som måste upplevas. Som läsare kastas man hit och dit, framför allt känslomässigt, när man tar del av författarens uppväxt i ett frireligiöst hem i norra England. Adoptivmamman, Mrs Winterson väntar på domedagen och förbereder sig med bibelläsning. Mr Winterson är en mycket frånvarande person. Som 16-åring lämnar Jeanette Winterson sitt föräldrahem i ett sökande efter verklig kärlek.

Den barndom Jeanette Winterson beskriver är fylld av förtryck, misshandel och allehanda galenskaper. Adoptivmodern är en fullständigt fanatisk kvinna som tar till exorcism då det visar sig att dottern är lesbisk. Flykten hemifrån blir Jeanette Wintersons enda möjlighet att skapa ett själv. Författaren berättar även oerhört naket om sin egen galenskap och om hur kärleken till naturen och litteraturen hjälpt henne att välja livet. "Kreativiteten står på hälsans sida - det är inte den som gör oss galna. Det är den kapacitet inom oss som försöker rädda oss från galenskap" (s 166).

I slutet av boken söker författaren upp sin biologiska mor och det blir ett oförglömligt möte. Mer tänker jag inte berätta eftersom jag tycker att ni verkligen ska läsa den här boken.

Andra som läst är Aftonbladet, Bokmania, och dagarna går (tack!)

Cordelia Edvardson fattas oss

Cordelia Edvardson avled under gårdagen efter en tids sjukdom kan man idag läsa i SvD. Hon skrev ända in i det sista och erhöll under sitt liv mängder av journalistiska priser. För egen del minns jag henne främst för den fantastiska självbiografin Bränt barn söker sig till elden, här kommer mina tankar om boken i repris:

I den självbiografiska romanen Bränt barn söker sig till elden möter vi den utvalda flickan Cordelia. Flickans mor är en berömd författarinna som närmast är besatt av sitt konstnärsskap. Flickan existerar för att älska, beundra och uppfylla moderns behov. Då en styvfar äntrar scenen förvandlas flickans roll. Hennes uppgift blir nu att bevittna moderns förening med en man, även fysiskt. Flickan är tidigt medveten om att hon är annorlunda, en utvald. Dock har hon ingen vetskap om sin judiske far, utan uppfostras som en from, tysk katolsk flicka. I samband med att de tyska raslagarna införs gör modern ansträngningar att rädda dottern, men tvingas till slut åse hur flickan förs bort till koncentrationsläger. Senare transporteras flickan till Auschwitz, där hon fråntas sin identitet och där hennes personlighet utplånas. Från och med nu existerar inte längre flickan, endast A 3709. Omedelbart efter befrielsen befinner sig flickan i ett tomrum, i ett tillstånd som liknar döden. Hon är oförmögen och ovillig att berätta om sina upplevelser för de välmenande svenskar hon möter. Romanen handlar också i hög grad om den vrede och ångest flickan bär med sig. Och om sin besatthet av det förflutna - av att ha överlevt.

Cordelia beskriver på ett till synes enkelt sätt om livets svåraste situationer. Hon ger gestalt åt det lilla utsatta barnet, vars mor inte förmår ge skydd, vare sig i freds- eller krigstid. Tidigt "används" flickan för att tillfredsställa en uppslukande mors behov, tidigt dras hon in i moderns och styvfaderns sexualitet, och förleds och lockas att tro att hon genom sin kropp kan få makt över männen. Långt innan lägerlivet har flickan fått lära sig att hennes kropp får begagnas av andra, utifrån deras behov.

I lägret utplånas de sista resterna av en identitet som redan från början var mycket skör. Som överlevande känner kvinnan skuld över att hon aldrig identifierat sig med de judiska offren. Priset för överlevnad är att leva med stark ångest. Livet i Sverige blir efterhand för lugnt och stillsamt. Cordelia måste kanske befinna sig i dödens närhet för att uppleva att hon lever. Denna starka kontrast krävs som motvikt till all inre ångest. Kanske är detta en av orsakerna till att Cordelia flyttar till krigets Israel. Kanske är det också så att Cordelia som tydligast erfar att hon existerar när hon befinner sig i skärningspunkten mellan att vara offer och förövare. Ty i och med fördrivningen av palestinierna blir offren själva förövare, enligt Cordelia.

"Förtryck förädlar inte, den slagne slår, offret blir bödel när tillfälle bjuds."

Bränt barn söker sig till elden är skriven i tredje person och i mycket korta avsnitt. Ger oss Cordelia sitt livs berättelse i fragment - skärvor - för att hon själv inte lyckats skapa mening och sammanhang?

"Hennes liv är söndersprängt och splittrat och när hon försöker lägga pussel med bitarna skär hon sig på deras vassa kanter."

Eller ger hon oss enbart fragment för att hon vet att vi inte orkar lyssna på och leva oss in i helheten? En av de saker jag lärt mig i arbetet med krigstraumatiserade människor är att de osvikligt vet hur mycket samtalspartnern tål. Man får aldrig höra mer än man klarar av, man får endast svar på de frågor man har mod att ställa.

Bränt barn söker sig till elden är en av de mest angelägna böcker jag läst. Förintelsen får aldrig glömmas. Men romanen kan också ge oss viktig kunskap om hur vi bör bemöta traumatiserade flyktingar idag. Cordelia mötte välmenande svenskar som tyckte att man borde försöka glömma och gå vidare. Även idag möts flyktingar av absurda krav att de genast ska anamma svensk kultur och framför allt det svenska språket. Kunskapen om hur ett (eller upprepade) trauma påverkar identiteten och därmed även inlärningsförmågan tycks vara i det närmaste omöjlig att sprida.

Att läsa Bränt barn söker sig till elden var för mig en mycket fysisk upplevelse. Jag noterade hur mina muskler spändes, hjärtat skenade och andningen blev kort och ytlig. Detta är en mycket påtaglig, påträngande berättelse som är svår att skiljas från även när boken är utläst. LÄS!