När jag nu läst ut John Ajvide Lindqvists
Hanteringen av odöda är min bedömning något ambivalent. Delar av romanen är fantastiska, framför allt de delar som skildrar människornas kärlek, längtan, sorg och smärta. Jag tycker dessutom att idén att använda odöda i berättelsen är genialisk, och budskapet att man måste släppa taget blir tydligt. Men jag önskar att författaren hade gjort mer av temat utanförskap. Sammanfösningen och den "omänskliga" hanteringen av de odöda påminner lite om Saramagos
Blindheten och jag hade hoppats på mer av samhällskritik av JAL. Så sammantaget tycker jag att
Hanteringen av odöda var bra, men idén var bättre än genomförandet om man ser till helheten.
Ååh, jag läser visserligen alltid alla inlägg du skriver men nu har jag haft en extra lång Lyran-stund och antecknat boktips samtidigt. Kollade också in på "favoriter"-sidan och kan bara konstatera att vi har väldigt bra boksmak båda två. ;) Det kan hjälpa att anteckna massa boktips såhär för att stävja köpsuget nu under mitt ettåriga köpstopp, faktiskt.
SvaraRaderaJapp din lista är också bra ;-) Tack för påminnelsen om att jag har en favoritlista, nu är den dessutom uppdaterad.
SvaraRadera