Vintern 1981 går en rysk u-båt på grund i Blekinges skärgård och en pojke mördas på ett otäckt, brutalt sätt i en förort till Stockholm. I en annan förort, Blackeberg, bor Oskar med sin mamma. Oskar är en mycket ensam pojke som mobbas så gott som dagligen i skolan. Plågoandarna är uppfinningsrika och ingen vuxen kommer till hjälp. Oskar fantiserar om hämnd och läser skräcknoveller. En dag flyttar en flicka, Eli, in i lägenheten bredvid Oskar, en underlig spännande flicka som blir Oskars vän. Något är konstigt med Eli, men inte kan hon väl ha något med det hemska mordet att göra?
Jag har lyssnat på en författaruppläsning av boken och själva uppläsningen fungerade utmärkt. JAL lyckas förmedla både spänning och känslomässiga nyanser, utan att gå till överdrift.
Jag har helt klart blandade känslor inför den här romanen. Jag visste ju från början att det var en vampyrbok så jag var förberedd på övernaturliga inslag. Det jag var mindre förberedd på var berättelsens svärta och alla otäcka detaljer.
Låt den rätte komma in gestaltar på ett ohyggligt sätt ensamheten och utsattheten hos en mobbad pojke. Vuxenvärlden lyser med sin frånvaro, ingen tycks varken se eller göra något för att hjälpa pojken. Det är framför allt i skildringen av pojkens inre författaren briljerar. Gestaltningen är trovärdig, nyanserad och smärtsamt naken. Det finns även många andra ensamma, utstötta, ledsna människor i den här berättelsen; grannpojken som ägnar sig åt droger och stölder, områdets alkisar och de ensamma mammorna. En grå, trist vardag skildras inlevelsefullt.
Som kontrast till all grå tristess framträder blodröda våldsamma episoder. I början av berättelsen väcker dessa starka reaktioner hos mig, jag tycker att detaljerna är alltför vidriga. Mot slutet blir det tyvärr så att jag upplever våldsscenerna som transportsträckor, jag skulle vilja ha mer fokus på huvudpersonen och hans närmaste. Men egentligen är det bra att författaren skildrar alla vidriga detaljer, detta gör att man inte okritiskt kan hänge sig åt hämndfantasier å huvudpersonens vägnar. Författaren förenklar inte, det här är inte en historia med ensidigt onda och goda figurer.
Sammantaget är detta ett nyanserat porträtt av en utsatt pojke med mycket starka våldsinslag och otäcka händelser. Det är en klart läsvärd bok, men den innehåller mycket obehagliga scener.
Det är en fantastisk bok! Precis som du säger, JAL är en otroligt duktig skildrare av utsatta människor och av mobbning, det går igenom i flera av hans böcker. Det är ju ganska ovanligt att blanda skräck med så otäck realism, men han gör det fantastiskt bra.
SvaraRaderaDu beskriver boken väldigt bra tycker jag! Jag älskar den här boken, just för att det är mycket mer än en vampyrberättelse eller bara rena rama skräckberättelsen. Den innehåller så mycket mer, när det kommer till relationer m.m.
SvaraRaderaJag vill också minnas att jag gillade boken (även om jag tycker att det är den sämsta av hans böcker som jag läst), men ogillade filmen. Såg den engelska versionen för ett tag sen också, och tycker att båda två förstör berättelsen. Tråkigt, för det är en bra bok.
SvaraRaderaEfter att ha läst ditt inlägg inser jag att jag verkligen måste plocka fram den här ur bokhyllan och äntligen läsa den! Har sett både den svenska och amerikanska filmen och gillade båda...men jag tror att boken kommer vara så mycket bättre. Fast hemsk.
SvaraRaderaJag ska kanske se filmen också, men den tror jag inte att jag kommer att gilla. Men jag läser nog något mer av JAL.
SvaraRaderaKan berätta att filmatiseringarna har ändrat så monumentalt på kärninnehållet i romanen att det är två vitt skilda berättelser. Har man bara sett filmen vet man inte ens vad boken handlar om egentligen. Filmerna är sevärda och boken är läsvärd, men i berättelsen har de inte mycket gemensamt.
SvaraRadera