Kärlek till Korparna

Läser debutromanen Korparna av Tomas Bannerhed och förvånas, fascineras och förtvivlar. Det är svårt att tro att detta är en debutroman, allt är så helgjutet, språket är så unikt, vackert, moget. Berättelsen handlar om en bondpojkes uppväxt under 70-talet. Fadern drivs sakta men säkert mot ett sammanbrott, tiderna är hårda, marken vill inte samarbeta eller kuvas. För att hantera familjesvårigheterna söker sig pojken till fåglarnas värld. Men även där är livet hårt och skoningslöst. Korparna är hittills årets finaste överraskning, den är så underbar att jag fullkomligt saknar ord att beskriva hur mycket jag tycker om den. Jag hoppas verkligen att den tilldelas Augustpriset.