Läser debutromanen
Korparna av Tomas Bannerhed och förvånas, fascineras och förtvivlar. Det är svårt att tro att detta är en debutroman, allt är så helgjutet, språket är så unikt, vackert, moget. Berättelsen handlar om en bondpojkes uppväxt under 70-talet. Fadern drivs sakta men säkert mot ett sammanbrott, tiderna är hårda, marken vill inte samarbeta eller kuvas. För att hantera familjesvårigheterna söker sig pojken till fåglarnas värld. Men även där är livet hårt och skoningslöst.
Korparna är hittills årets finaste överraskning, den är så underbar att jag fullkomligt saknar ord att beskriva hur mycket jag tycker om den. Jag hoppas verkligen att den tilldelas Augustpriset.
Jag kan inte annat än hålla med, det var så länge sen jag läste nånting så bra. Jag håller också på den inför augustpriset.
SvaraRaderaJag läste den redan i juli: http://violensboksida.bloggplatsen.se/2011/07/17/5833869-bannerhed-tomas-korparna/
Årets bästa absolut.....
Håller med dig! Innan var jag skeptisk och efteråt var jag lyrisk.
SvaraRaderaVad roligt med en fantastisk debut; nu blir jag lässugen!
SvaraRaderaVälkommen till Thomas Bannerheds hejarklack.
SvaraRaderaHärligt att se att vi är ett helt gäng fantaster. Läs Josefin!
SvaraRaderaJag har lånat den på bibblan men har inte hunnit. Folk har ju reserverat den nu så jag måste lämna tillbaka. Men den finns ju som e-bok att låna! :D
SvaraRaderaLäs, Metta!
SvaraRadera